I sitt debattinlägg (som sammanfattas mycket väl av titeln) så skriver Ellsberg (översatt och eventuellt publicerat(?) av Per Jönsson) inledningsvis att tanken på att använda kärnvapen för USA:s del aldrig varit otänkbar - tvärtom så hade många ansett att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var framgångsrika eftersom de var en nyckel till seger och sparade (amerikanska) liv. Han skriver därefter:
"President George W Bush och vicepresident Richard Cheney har tänkt sådana tankar under åtminstone halvtannat år, och de har i hemlighet beordrat andra att planera för eventuella kärnvapenangrepp mot Iran."
Därefter härleder han till en rapport av CIA-ämbetsmannen Philip Giralid som året tidigare i tidsskriften The American Conservative förklarat att Cheneys stab utarbetat planer för "ett stroskaligt flygangrepp mot Iran med användande av både konventionella bomber och taktiska kärnvapen".
I stycket senare förklarar han att flera skribenter (som Seymour Hersh) i olika artiklar citerat anonymoa myndighetskällor
"som avslöjar dels att det förekommer militär detaljplanering för användande av kärnvapen mot underjordiska iranska anläggningar, dles att åtskilliga amerikanska militärer motsätter sig detta och för den skull överväger att beägra avsked."
Ellsberg kommenterar sedan dessa rapporter och skriver:
"Enligt dessa rapporter är många högre officerare och ämbetsmän övertygade om att Bush och Cheney avser att försöka åstadkomma regimskfite i Iran genom ett flygangrepp samt att deras beslutsamhet består, trots allmänhetens frustration över deras tidigare och ännu ej avslutade krigsäventyr i Irak..."
Han efterlyser sedan att dessa anonyma källor, och fler som eventuellt kan något om Bush och Cheneys kärnvapenplaner bör gå ut med detta offentligt. Han hänvisar sedan till sig själv när han själv 1971 förde fram Robert McNamaras Pentagonpapper i ljuset. Skillnaden mellan då och nu, menar han, bör dock vara att de som kan något om Bush och Cheneys hemliga planer bör gå ut med dem i tid, "innan det amerikanska kriget i regionen utvidgas till att omfatta även Iran..."
Han skriver vidare:
"Risken för ett flyganfall och kanske en kärnvapenattack mot Iran under Bushadministrationens två år är en källa till oro även utanför USA..."
Avslutningsvis skriver han sedan följande maning till Sverige och Europa:
"Så det är hög tid att diskutera en viktig fråga i Europa: Vad avser allmänheten och politikerna i alla dessa länder att göra om de nästa eller nästnästa år konfronteras med fullbordat faktum i form av en amerikansk flygattack mot Iran? Framför allt, hur reagerar de på en upptrappning av en sådan attack med användandet av amerikanska eller israeliska kärnvapen mot iranska underjordsanläggningar?
Förvisso bör dessa länder inte tillåta att deras luftrum eller baser på något sätt utnyttjas i samarbete med den sortens amerikanska aggression. Allmänheten i dessa länder bör kräva att deras folkvalda politiker omedelbart klargör detta för USA:s regering.
Men enbart sådana åtgärder skulle knappast räcka till för att vare sig avskräcka eller reagera kraftfullt mot en möjlig kärnvapenattack av USA eller av Israel med USA:s goda minne. I händelse av en sådan krigshandling skulle ingenting mindre än ett utträde ur Nato av varenda medlemsstat och partnerstat som Sverige förlså som protest - såvida inte USA uteslöts från Nato coh alla andra försvarsallianser.
Vad som borde vara otänkbart är att någon europeisk (eller någon annan) stat skulle stanna kvar i en militär allians - eller ens i en normal relation - med en stat som just har begått det "allvarligaste tänkbara brottet mot mänskligheten". För Europas folk gäller det att i förväg göra detta helt uppenbart för Washington - genom petitioner, demonstrationer, väljarpåtryckningar och lobbyverksamhet mot sina respektive regeringar. Det vore den effektivaste, och kanske den enda praktiskt fungerande, avskräckningsåtgärden mot en sådan katastrofal krigskurs."
Daniel Ellsberg tar inte alls upp den enorma problematiken med ett islamistiskt Iran beväpnat med kärnvapen. Han tycks snarare anse att det är mer moraliskt förkastligt av USA att använda taktiska kärnvapen för att förhindra Iran från att skaffa sig en atombomb, än det vore moraliskt förkastligt att tillåta Iran att skaffa sig ett sådant. Istället för att mana världen (och Europa) att göra allt för att pressa Iran, sanktionera Iran et c och på den vägen tvinga dem att överge sina kärnvapenambitioner och på så vis också undvika ett "amerikanskt flygangrepp" och amerikanskt bruk av taktiska kärnvapen - så är det snarare USA som på förhand ska ha skulden. Nato bör överge USA, och tydligt på förhand markera att de inte hyser någon tolerans mot USA:s (enligt anonyma källor) tänkbara taktiska kärnvapenplaner.
Daniel Ellsberg tycks helt sakna en moralisk kompass i frågan. Låt oss använda hans retorik historiskt: om USA bygger kärnvapenbaser i Västeuropa - vilket gjordes för fullt under kalla kriget - så bör Västeuropas regeringar bryta med USA. För det stora hotet är förstås USA, inte Sovjetunionen. Eller hur? Eller för att backa ytterligare: USA:s tänkbara kärnvapenplaner mot Japan borde ha fått omvärlden att överge USA och ansluta sig till den imperialistiska kejsarmakten istället, för det imperialistiska Japan var naturligtvis en oändligt mycket medmänskligare nation än USA under Franklin Delano Roosevelt och Harry Truman. Inte sant?.
Bortsett från att han inte tycks förstå den moraliska skillnaden i USA:s eventuella preventiva angrepp mot Iran och Irans egna eventuella kärnvapenplaner, så tycks han heller inte förstå särskilt mycket om Bush-administrationens resonemang gällande Iran. 2006 så var USA i full färd med diplomati (via/tillsammans med Europa) för att på diplomatisk väg förmå Iran att överge sina kärnkraftsplaner/kärnvapenambitioner.
USA:s dåvarande FN-ambassadör John Bolton förespråkade krafttag (och var förmodligen administrationens främste Iranhök), däremot tedde det sig 2006 föga rimligt att Bush med militära medel skulle attackera Iran (tvärtom - något John Bolton var och fortfarande är väldigt kritisk till gällande president Bush, som han ansåg var alldeles för mjuk mot Iran).
Fanns det militär planering på eventuella taktiska kärnvapenattacker mot Irans underjordiska kärnkraftverk?
Förmodligen. Och förmodligen så hade Bush alla "möjligheter på bordet" - vilket inte innebar att han valde ett sådant alternativ lättvindigt (han valde det ju inte alls).
Finns det fortfarande en sådana planering inom den amerikanska militären?
Förmodligen. Och förmodligen har president Obama alla "möjligheter på bordet" (det har han med säkerhet och planer finns tveklöst på att slå ut Irans underjordiska tunnlar, vilket jag skriver om i detta inlägg från januari)- vilket inte innebär att han kommer att välja ett sådant alternativ lättvindigt (vad han slutligen väljer återstår fortfarande att se).
Anser Daniel Ellsberg fortfarande att "Sverige måste bryta med USA om Obama bombar Iran"?
Förmodligen inte. (Men vem vet med de där vänsteraktivisterna).
Hur många svenskar ansåg att det vore galenskap av Bush att 2006 bomba Iran?
Förmodligen de allra flesta.
Hur många svenskar skulle anse att det vore galenskap av Obama att 2010 bomba Iran?
Förmodligen inte lika många.
I den historiska backspegeln så tycker jag att det syns ganska tydligt vem som hade rätt. Och vem som hade fel. Den som vill få en mängd goda motargument till Daniel Ellsbergs åsikter rekommenderas för övrigt att se president Obamas utmärkta nobelpristal.
Se även tidigare inlägg:
Vänstern i backspegeln: Bush, Irak och Iran 20100217
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar