"I said, last year, that the choice for a better future was in the hands of Iran’s leaders. That remains true today...
...I said, last year, that the choice for a better future was in the hands of Iran’s leaders. That remains true today. Together with the international community, the United States acknowledges your right to peaceful nuclear energy – we insist only that you adhere to the same responsibilities that apply to other nations. We are familiar with your grievances from the past – we have our own grievances as well, but we are prepared to move forward. We know what you’re against; now tell us what you’re for.
For reasons known only to them, the leaders of Iran have shown themselves unable to answer that question. You have refused good faith proposals from the international community. They have turned their backs on a pathway that would bring more opportunity to all Iranians, and allow a great civilization to take its rightful place in the community of nations. Faced with an extended hand, Iran’s leaders have shown only a clenched fist."
Han fortsatte sedan med att beskriva hur den iranska regimen stängt sin hand inte bara emot det internationella samfundet utan också mot sitt eget folk och dess rätt att göra sig hörda:
"Last June, the world watched with admiration, as Iranians sought to exercise their universal right to be heard. But tragically, the aspirations of the Iranian people were also met with a clenched fist, as people marching silently were beaten with batons; political prisoners were rounded up and abused; absurd and false accusations were leveled against the United States and the West; and people everywhere were horrified by the video of a young woman killed in the street."
Slutligen förklarade han att USA tänkte hålla den iranska regimen ansvarig:
"Finally, let me be clear: we are working with the international community to hold the Iranian government accountable because they refuse to live up to their international obligations."
Men han avslutade likväl med att tydliggöra att Irans regering fortfarande hade en chans att ändra sig:
"And even as we have differences, the Iranian government continues to have the choice to pursue a better future, and to meet its international responsibilities"
Här är talet:
Det är ett väldigt intetsägande tal av Obama. Efter ett års misslyckad Iranpolitik borde han ha förstått att den iranska regimen inte lockas av hans smicker. Det hade faktiskt varit bättre om Obama satt en gräns på hur länge den "öppna handen" hade tänkt att vara utsträckt. Han talar visserligen om att USA och det internationella samfundet tänker hålla Iran ansvariga (vilket USA talat om i åratal) men sätter inte upp någon gräns för detta, eller vad detta konkret innebär för Irans del. Sådana ospecifika hot, i kombination med en avslutning som visar att USA ännu inte stängt sin hand lär inte vare sig övertala eller skrämma den iranska regimen till samarbete.
Vad Obama borde ha gjort (eller i alla fall bör göra) är att tydligt förklara för Iran när de måste välja att samarbeta med världssamfundet innan de utsätts för hårda sanktioner. Den policy som hade varit alldeles förträfflig att bruka mot Iran var den som president Bush brukade mot Irak. Bush satte upp en tydlig tidsgräns som sa att om Saddam Hussein inte samarbetade så skulle det få stora konsekvenser. I efterhand kan man anse att det var misslyckat eftersom Irak nu inte hade några massförstörelsevapen. Men låt oss bara betrakta metoden i sig:
Vad som hände när USA ökade trycket var att Saddam Hussein inte längre vågade leka sin tidigare katt-och-råtta-lek med det internationella samfundet, och i efterhand kan vi se att Iraks regim under amerikanskt tryck plötsligt kom att göra allt för att bevisa för världen att de inte hade några massförstörelsevapen, genom att redovisa för i princip alla saker de hade. Det var en konsekvens av att de förstod att Bush menade allvar. När president Obama hellre sätter tidsgränser på sin egen nations truppnärvaro i Irak och Afghanistan, men inte på hur lång tid Iran ska få på sig innan de drabbas av hårda konsekvenser gör att iranierna inte tar honom på allvar. Det kan i sammanhanget kommas ihåg att Saddam Hussein länge avfärdade USA (under Clinton-tiden) och vågade trotsa världssamfundet just pga att han inte trodde att de i praktiken skulle agera. Mycket tyder på att Iran agerar utifrån samma föreställning. I Iraks fall så hade Saddam Hussein fel - Bush ämnade inte fortsätta leka katt-och-råtta-leken hur länge som helst. I Irans fall så återstår det att se vad Obama tänker göra. Än så länge har han i över ett års tid fortsatt leka med när Iran drar i trådarna. Och talet ovan antyder tyvärr inte att han tröttnat riktigt än.
Läs även följande artikel i DN.
Se även tidigare inlägg:
Iran på väg mot kärnstridsspets 20100220
Obamas Iran-politik har inte lyckats 20100125
Bushs meddelande till Iran 20100321
Obamas meddelande till Iran 20100320
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar