Den stora besvikelsen: Huck's Army efter 14 maj

Som ni som följt bloggen vet, så har jag sedan många år tillbaka varit trogen supporter till Mike Huckabee, samt sen drygt ett år tillbaka medlem i Huck's Army, den officiella siten/forumet för Huckabees fans.

För er som undrat; ja, vi finns kvar. Huck's Army finns fortfarande, trots att vår Commander-in-chief den 14 maj (det känns som igår) meddelade att han inte tänkte ställa upp i Presidentvalet 2012.

Jag tänker försöka beskriva de reaktioner som funnits bland "soldaterna". Jag minns fortfarande tydligt torsdagen 12 maj, då ABC News blogg rapporterade att Huckabee sagt på sin radioshow att han tänkte göra ett väldigt viktigt tillkännagivande på sin show den lördagen. Omedelbart började spekulationerna: Tänkte han tillkännage något angående presidentvalet, eller var det något annat? Han hade ju tidigare sagt att han skulle vänta tills juni eller juli med att ge besked, så kanske gällde det bara hans nya projekt med att sälja undervisningsfilmer som skulle lära barn Amerikansk historia? Det vore väl inget stort tillkännagivande tyckte vi, men vem vet vad han tycker är stort.

På fredagen fick vi det bekräftat att han skulle tillkännage huruvida han ställde upp eller inte. Han skrev ett meddelande på twitter där han tipsade oss om att kolla hans schema för mediauppträdanden den helgen: Fullpackad. Han skulle vara på alla möjliga shower, och hade till och med bokat in ett framträdande på söndag.

Vi såg detta som ett tecken på att han skulle ställa upp: Varför annars göra en så stor grej av det hela?

Sedan specificerades det att han skulle göra sitt tillkännagivande de sista fem minuterna av sin show som går klockan åtta varje lördag. Då började vi nästan ta för givet att han skulle ställa upp: Om man kandiderar till President så får man nämligen inte ha någon egen TV-show (det vore olagligt av TV-kanalen att vara så partiska), så om Huckabee tillkännagav att han tänkte ställa upp i början av sin show, så skulle han kanske behöva ställa in resten av showen. Men de sista fem minuterna, de vore ju perfekt.

Ed Rollins, Huckabee's förre kampanjmanager, sa öppet att han inte trodde att Huckabee skulle ställa upp, eftersom han inte berättat för honom att han skulle det. Han pekade också på att Huckabee inte hade gått ner i vikt (något Huckabee sagt att han skulle vara tvungen att göra före han eventuellt ställde upp igen) och att hans familj varit emot det. Vi blev oroliga ett ögonblick, men kort därefter dök det upp ett läckt mejl från Huckabee som han skickat till sina närmaste medarbetare. Där skrev han, och jag citerar:

"Please be patient if I don't respond immediately to an email because I expect that once I pull the trigger Saturday night, things will get even crazier, as if that's possible."

Alltså (ungefärlig översättning): Vänligen ha tålamod om jag inte svarar omedelbart på mejl, jag förväntar mig att när jag trycker på knappen lördag kväll så kommer saker och ting att bli ännu galnare än de redan är, om det nu är möjligt.

Det lät ju uppenbarligen som att han skulle ställa upp. Många på Huck's Army var helt övertygade om att om Huckabee inte skulle ställa upp, skulle han aldrig göra en så stor sak av det hela, bara hålla en presskonferens och tillkännage det. Dessutom hade vi drygt en vecka tidigare fått en artikel från RCP om Huckabee's organisation och om hur den förberedde sig på en presidentvalskampanj.

Jag stannade uppe den kvällen. Jag kunde inte se Fox News från där jag befann mig, på Irland, men jag följde dramatiken på Huck's Army. Varje minut var det någon som postade något nytt, ofta uppmuntrande. Ända tills klockan fem minuter i nio, östkusttid.

Jag såg bara att någon skrev "No :(", en annan "I am so sad I can't stand it". Jag förstod vad det betydde. Och den värsta tomheten jag känt på flera år välde över mig. Jag hade följt Huckabee sen slutet av 2007 (då den här bloggens ägare, som själv inte stödde Huckabee, oavsiktligt tipsade mig om honom). Jag hade följt honom på ett sätt som gränsade till stalking.

Den omedelbara reaktionen på Huck's Army var såklart besvikelse, men också ilska - varför hade Huckabee byggt upp förväntningarna så mycket bara för att krossa dem? Var han inte bättre än så? Hade vi överskattat honom? Moderatorerna försökte hålla folk lugna, och vi bestämde oss för att ingen skulle börja diskutera andra möjliga kandidater att stödja åtminstone några dagar. Redan timmar efter beslutet så började massor av supporters för andra kandidater att invadera forumet och tipsa oss om den-och-den kandidaten. De stängdes såklart av omedelbart.

Nu har dammet lagt sig något. Vi diskuterar aktivt andra kandidater, även om vi alla är överens om att ingen kommer ens i närheten av Mike Huckabee. Dessa kandidater är mest populära bland Huckabee's supporters just nu:

1) Herman Cain. Svart affärsman från södra USA. Stöder FairTax-reformen, är kristen, har en talkshow... väldigt lika Huckabee kan man säga, många i Huck's Army "känner igen sig". Dessvärre så har han ingen politisk erfarenhet, verkar ganska okunnig gällande utrikespolitik (inte helt olikt en viss före detta guvernör från Alaska) och stödde Romney 2008 (en man han idag dock är rätt tuff mot).

2) Michelle Bachmann. Värdekonservativ in i märgen, mer politisk erfarenhet än Cain, evangelikal kristen. Frispråkig, men gör ändå intryck av att vara mer intelligent - och valbar - än Sarah Palin.

3) Ron Paul. Ja, tro det eller ej. En del av Huckabees supporters stödde Huckabee just för att han var en "anti-etablissemang" kandidat som kunde vinna, och som hade erfarenhet av att regera (nåt Ron Paul ju inte har). En röst på Huckabee var en röst emot det Republikanska etablissemanget. Ron Paul blir ett logiskt andra val.

4) Tim Pawlenty. Två mandatperioder som guvernör i en stat som lutar åt vänster, värdekonservativ och Romneys i dagsläget huvudmotståndare. Vad mer kan man önska sig, menar en del i Huck's Army? Andra pekar på att Tim Pawlenty ändrat åsikt om ett par viktiga områden (sjukvård och klimatförändringar till exempel), och tycker att han verkar vara för mycket av en politiker och för lite av en ledare. För mycket som Romney, kort sagt.

5) Mike Huckabee. Visst har han sagt att han inte ställer upp, men man kan väl ändå få drömma? Vissa vill faktiskt sätta igång en "draft" för att få Huckabee att ändra sig. Andra insisterar på att Huckabee inte alls sa att han inte kommer ställa upp, utan bara att han sa att han inte ställer upp i år (med andra ord; han planerar en överraskningskampanj med start 1 Januari 2012). Huckabee har ju faktiskt sagt att han kan vara intresserad av positionen som vicepresident, vilket gjort att en del supporters redan börjat mejla alla möjliga kandidater och bett dem ge VP-positionen till Huckabee om de vinner själva nomineringen.

Vi respekterar Huckabee's beslut, särskilt som motivationen var just att han inte upplevde att Gud ville att han skulle ställa upp. Det får man ändå respektera.

Sedan Huckabees besked att inte ställa upp har flera politiska analytiker sagt att han faktiskt hade varit en stark kandidat - något de inte medgav före. Dessutom har primärvalskampanjen så här långt varit väldigt lugn, och kandidaterna fokuserade i den förra debatten i New Hampshire på att kritisera Obama, inte varandra - precis som Huckabee så många gånger sagt att de bör göra.

Om Huckabee ändrar sig vore det givetvis ett mirakel. Men om det sker, så kommer iallafall jag att vara där och stödja honom. Tills dess fortsätter jag söka efter en kandidat.

Herman Cain kanske inte är så dum ändå?

John Gustavsson