Erik Åsard om USA:s foto-ID-lagar

Den svenske USA-vetaren Erik Åsard har i dagens DN en artikel med rubriken ”Republikanerna försvårar för minoriteterna att rösta” - om somliga delstaters nya lagar med krav på foto-ID vid omröstningar, något Åsard (likt demokratiska kritiker) menar är republikanernas försök att begränsa minoritetgruppernas röster.

Han börjar med att förklara att Obamas seger 2008 var en seger där minoriteter röstade i högre utsträckning än på mycket länge, och att detta har skrämt republikanerna som nu gör allt för att slippa se en repris på den saken:

Obamas triumf har inte lämnat republikanerna någon ro. Deras motstrategi blev att satsa på en mobilisering av de vita kärnväljarna i akt och mening att återvinna kongressen 2010 och presidentposten 2012. Det lyckades bra i kongressvalet 2010 då 62 procent av de vita väljarna (exklusive de spansktalande) röstade på republikanerna, vilket hjälpte dem att återta majoriteten i representanthuset. Partiet drog också fördel av att valdeltagandet kraftigt minskade bland minoriteterna, vilket vanligen är fallet i ett mellanårsval.

Han förklarar att det fanns röster inom det republikanska partiet (som William Kristol, Grover Norquist och Karl Rove) "som varnade för att en strategi som har udden riktad mot immigranter och minoriteter på sikt kan leda till flera smärtsamma valförluster" - men att dessa varnade förgäves.

...den invandrarkritiska falangen, ivrigt påhejad av Tea Party-rörelsen och konservativa evangelikaner, har i dag en stark ställning inom partiet och ser kongressvalet 2010 som en modell för framtiden.

Den republikanska strategin inför årets presidentval går ut på att fortsatt mobilisera den vita befolkningsgruppen och samtidigt göra det svårare för minoriteter och fattiga att utnyttja sin rösträtt. Strategin visar sig dels i en vida spridd immigrationskritik bland republikanska politiker och gräsrötter, särskilt mot så kallade illegala immigranter, dels i en rad nya regler i olika delstater som begränsar möjligheterna att rösta.

Han beskriver sedan hur stöder för Perry försvagades efter att denne förklarat sitt stöd "för att bekosta utbildningen för barn till illegala immigranter" samt hur politiker som John McCain, som stödde en immigrationsreform fått gå åt höger för att kunna bli omvald.

Så långt har Erik Åsard åtminstone övergripande lyckats förklara en sida av den republikanska politiken någorlunda hyfsat - visserligen på ett sätt som får republikanerna att framstå rasistiska snarare än tuffa mot illegal invandring - men det måste betraktas balanserat i ljuset av vad som sedan kommer när Åsard gör detta historiska jättehopp i artikeln och skriver följande:

Efter 2010 års kongressval har vidare ett drygt dussintal republikanskt styrda delstater infört nya regler i syfte att minimera minoriteternas valdeltagande.

Och vidare:

Det är en historiens ironi att republikanerna en gång bildades för att bekämpa slaveriet medan demokraterna länge försvarade diskrimineringen av de svarta, inklusive metoder för att förhindra deras möjligheter att rösta. Det var republikanen Abraham Lincoln som avskaffade slaveriet och partiet hade betydande stöd bland afroamerikanerna ända fram till 1950-talet. Men efter att demokraterna gick i spetsen för införandet av nya medborgar- och rösträttslagar i mitten av 1960-talet svängde det, och i dag är rollerna mellan partierna ombytta.

Erik Åsard menar således att dagens republikanska parti är jämbördigt med de gamla sydstatsdemokraterna - vilket är mer än en minst sagt långt gången tolkning av den demografiska opinionsomdaningen 1964, så är helt enkelt inte fallet. 1964 fanns det säkerligen rasister som röstade på den judiske kandidaten Barry Goldwater pg a att dennes förespråkande av det tionde konstitutionstillägget i praktiken skulle ge dem möjlighet att upprätthålla Jim Crow-lagar och annat som nationen i dess helhet då motsatte sig. Men majoriteten av Goldwaters anhängare var inte rasister. Så är ännu mindre fallet idag.

Dagens republikanska parti har fler minoriteter än någonsin. South Carolina (en av de delstater med foto-ID-lag) har en kvinnlig indisk republikansk guvernör - Nikki Haley. Louisiana har också en indisk republikansk guvernör - Bobby Jindal. New Mexico har en kvinnlig republikansk latinoamerikansk guvernör - Susana Martinez, som inte bara är landets första kvinnliga latinoamerikanska guvernör utan också valdes in genom 2010 års te-party-våg - en våg där även kuban-amerikanen Marco Rubio valdes in i Senaten.

Paritet har också fler minoritetskongressmän än någonsin - och hade också (tills för en dryg månad sedan) en svart frontrunner i det republikanska primärvalet (Herman Cain). 2009 hade det republikanska partiet en svart ordförande i Michael Steele - och i te-party-mellanårsvalet 2010 valdes de republikanska kongressmännen Tim Scott från South Carolina och Allen West från Florida - vilka var de delstaternas första svarta republikanska kongressmän sedan rekonstruktionen.

Därtill finns en tydlig och stark pro-latinoamerikansk grupp inom det republikanska partiet, ledda av Bush-familjen som i januari förra året anordnade Republikanernas Hispanic Leadership Conference som önskar driva en mjuk republikansk linje i förhållande till latinoamerikaner (i motsättning till den ofta hätska anti-immigrationspopulism som te x Michele Bachmann och Mitt Romney driver) - något även republikanska presidentkanidater som Rick Perry och Newt Gingrich gör.

George W. Bush-administrationen var också den administration med flest svarta- och minoritets ministrar (Condolezza Rice, Colin Powell, Roderick R. Paige, Elaine Chao etc). Det republikanska partiet är således inte rasistiskt och att Erik Åsard ens antyder det säger väldigt mycket om hans vinklade anti-republikanska journalistisk.

Ifråga om foto-ID-lagar så hade det också passat om Åsard gett lite bakgrund till den faktiska debatten istället för att hoppa tillbaka till 1960-talet och slaverifrågan på 1800-talet (att göra det är i princip enbart att översätta liberaldemokratisk propaganda, inte att föra en seriös debatt om ämnet). Efter valet 2000 när George W. Bush vann över Al Gore med 537 röster, men där det stod helt klart att det amerikanska valsystemets rent praktiska tillämpning i många avseenden var förlegat - så blev allt fler förespråkare av att bekämpa valfusk. 2002 skrev president Bush under The Help America Vote Act, som krävde att alla förstagångsväljare identifierade sig vid alla federala val med antingen foto- eller icke-foto-identifiering när de registrerade sig som väljare. I ett svenskt perspektiv är inte det något stort krav, kan tilläggas, och alla som röstar i Sverige måste ta med sina "foto-id-kort" när det är valdags.

Delstater fattade sedan egna lagar som krävde foto-identifiering. När Indiana gjorde detta 2008 anmäldes de av medborgarrättsgrupper, men Högsta Domstolen fastslog att foto-id-lagen inte bröt mot konstitutionen.

Det är dock likväl sant att det främst är republikanska delstater som drivit på lagarna. Sant är också att fall där minoriteter drabbas hårdast är ett faktum - det sist har man dock försökt avhjälpa genom att på många håll erbjuda gratis foto-id till dem som önskar. Men orsaken till lagarna är inte rasistisk, och sådana anklagelser har republikanerna många gånger bemött.

Det hade i Åsards artikel passat om han gett lite mer bakgrundsfakta om detta - som svenskar trots allt inte kan något alls om - genom att te x nämna saker som att även demokrater som Jimmy Carter stöder foto-id, och att det pågår ett politiskt spel om frågan från två håll - inte bara från ett: republikanerna har kanske inget emot att en konsekvens av deras hårdare tag mot valfusk blir att minoriteter röstar mindre, men demokraterna har heller inget emot att spela ut "raskortet" för att egga minoriteter mot republikanerna. Det är således mycket mer ett rent partipolitiskt spel debatten handlar om än någon republikansk önskan att återskapa gamla Jim-Crow-lagar.

Något Erik Åsard i sin artikel borde ha förklarat istället för att bara rakt av driva liberaldemokratisk propaganda på svenska och hänvisa till kapitel i amerikansk historia som visserligen är intressanta, men tämligen irrelevanta för vad den rådande debatten faktiskt handlar om - men som när det görs utan bakgrundsinformation får republikanerna att framstå som rasister.

Det verkar Erik Åsard dock ha föga emot. 2010 skrev Åsard boken "Den sårbara supermakten" - en bok som också den i många avseenden driver liberaldemokratisk propaganda på svenska, men ger sken av att vara en seriös, objektiv, svensk akademisk studie av amerikansk politik - en bok jag här recenserat och i stor utsträckning kritiserar pg a Åsards uppenbart enögda metoder.

Källa: DN

Se även tidigare inlägg:

2012: Foto-ID-kort krävs nu för att rösta i vissa delstater 20120102

---------------

Republikanernas Hispanic Leadership Conference 20110123

Republikanska minoriteter segrare efter valen 20101106

Svarta republikaner på frammarsch 20101014