Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
David Gregory inledde debatten med att ta sig an Mitt Romneys frontrunner-status och frågade de andra kandidaterna varför de ansåg att Romney inte borde bli partiets kandidat.
Newt Gingrich inledde och förklarade att vad USA behövde var en ledare i Reagans tradition - och en konservativ person med en tydlig plan skulle ha betydligt större chanser att besegra Obama än en timid Massachusetts-kille vars politik faktiskt liknade Obamas (en rejäl pik till Romney).
Romney, som förstås fick tillfälle att försvara sig, förklarade att han var stolt över sin politik Massachusetts och att han gjort en mängd saker, som att tex sänka skatterna 19 gånger. Partiet behövde inte en livslång politiker utan någon med praktisk erfarenhet som skulle kunna besegra Obama.
Santorum tog också han sin chans att kritisera Romney och sa att om Romney verkligen var stolt över sin tid som guvernör, varför ställde han då inte upp för omval? Han själv hade utkämpat alla sina kamper och kämpat för arbetarna i Pennsylvania.
David Gregory passade då på att konfrontera Santorum med det faktum att han faktiskt endorsat Romney 2008 - det var dock en väntad mening och Santorum svarade kvickt att han endorsade Romney framför McCain - och ämnet togs inte mer upp.
Romney fortsatte att tala lite och Gingrich tog sedan vid och sa att "det röda ljuset" (som ska visa när taltiden är ute) inte tycktes spela någon roll för en frontrunner - han sa sen att Romney indirekt hade kampanjat för att bli president sedan 1990-talet - därav hans oförmåga att binda sig till något någon längre tid.
På detta förklarade Romney dock att han gjort en mängd saker i livet, och av sin far en gång fått rådet att inte bli politiker om han inte hade det andra på det torra (så att han inte skulle bli politiker för att te x tjäna pengar) - men när ingen utmanade liberalen Ted Kennedy 1994 så tog Romney sin chans eftersom han ville stå upp för konservativa principer trots att han visste att han skulle förlora.
Ron Paul fick sedan chansen och ville helst tala om nedskärningar, men även han riktade en pik mot Romney och förklarade att partiet behövde en kandidat som utmanade Obama kring dennes sakfrågor, inte någon som implementerat snarliknande saker själv.
Rick Perry förklarade att alla på scenen utom han själv var "insiders" och att det var te-party-rörelsen som gett republikanerna segrarna 2010 och man behövde en kandidat som kunde tilltala denna rörelse, och då var han själv rätt man.
Mitt Romney fick sedan frågan om varför väljarna skulle lita på att han var en riktig konservativ. På det svarade han att han dels hade sina faktiska meriter och dels sedan den förra presidentvalskampanjen 2008 skrivit en bok om sina idéer - och folk behövde bara tro på honom.
Jon Huntsman fick sedan tillfälle och kritiserade Romney över dennes kritik mot hans ambassadörskap i Kina. Och när Romney menade att partiet inte behövde någon som kallat Obama en "anmärkningsvärd ledare", så sa Huntsman:
“This nation David, is divided because of attituteds like that.”
Lite senare kom de också in på ekonomi och Rick Santorum kritiserade då Ron Paul och förklarade att felet med denne var att han inte lyckats åstadkomma något i Kongressen. Som president skulle han inte heller lyckas åstadkomma de ekonomiska reformer folk gillar däremot skulle han på dag 1 kunna dra bort USA:s militär från världen - så problemet är alltså att allt republikaner gillar med Paul kan han inte förverkliga, men allt man ogillar med honom kan han implementera på dag 1.
Ron Paul svarade att det hela inte var en enkel eller snabb process - och att återställa nationen från den ödesdigra kurs Woodrow Wilson förde in nationen på var en svår process. Men det behövde göras, konstaterade Paul och drog snabbt igenom sin kritik mot amerikansk utrikespolitik och Federal Reserve.
Lite senare i debatten kom de in på fattigdom och hur man skulle göra för att hjälpa fattiga- medelinkomsttagare och annat. Jon Huntsman förklarade att man behövde bli energioberoende.
Ron Paul fick frågan hur han såg på subventioner (ett ämne som passar honom perfekt) och gav en mini-ekonomi-lektion, och sa bland annat:
- very few people talk about the supply and demand of money. And-- when you create a lot of money, prices go up. So it goes up in the areas where government most gets involved, you know, in education and medical care, housing, and in energy. So prices go up much faster than in other place. So if you subsidize somebody and you print money to do it, you compound the problem.
Mitt Romney förklarade att delstaterna borde sköta fattigdomsproblem eftersom problemen såg annorlunda ut i olika delstater och delstaterna därför var bäst anpassade att hantera de behoven. Han sa sedan, till applåder:
-- folks in Washington keep building program after program. It's time to say, "Enough of that." Let's get the money back to the states, the way the Constitution intended, and let states care for their own people, in the way they feel best.
De kom sedan in på gay-frågor. Romney konfronterades av sin valkampanj i Massachusetts där han uttalat ett tydligt stöd för gay-rättigheter och Andy Hiller (en annan debattmoderator som kom in i pausen) ombad honom kommentera saken. Romney förklarade att han inte diskriminerade och en av hans kabinettsmedlemmar var homosexuell - däremot stödde han inte, och stöder inte gay-äktenskap - men han förespråkar inte diskriminering mot homosexuella.
Rick Santorum ombads sedan kommentera sin syn på saken och sa:
I would be a voice in speaking out for making sure that every person in America, gay or straight, is treated with respect and dignity and has the equality of opportunity. That does not mean that I would agree with certain things that the gay community would like to do to change laws with respect to marriage, respect to adoption, and things like that. So you can be respectful-- this is the beautiful thing about this country. James Madison called the first amendment, he called it the-- the-- the perfect remedy.
Om hans son skulle komma fram till honom och säga att han var gay, fortsatte Santorum:
I would love him as much as I did the second before he said it. And I would try to do everything I can to be as good a father to him as possible.
Diskussionen fortsatte sedan kring ekonomi och utrikespolitik. Rick Perry fick frågan om han delade John McCains syn på Obama. 2008 hade McCain förklarat att även om han själv inte höll med om Obamas politik, så betvivlade han inte att Obama var en patriot som ville sin nations bästa. På det svarade Perry:
I make a very proud statement and of fact that-- we have a president that's a socialist. I don't think our founding fathers wanted America to be a socialist country. So I disagree with that-- premise that-- somehow or another that-- President Obama reflects our founding fathers. He doesn't.
Santorum fick sedan besvara varför han (under Bush-tiden) röstat för en mängd olika regeringsprogram och Ron Paul fick sedan frågan om hur han såg på rätten till välfärdsprogram, varpå Paul enkelt sa:
Entitlements are not rights.
De kom sedan in på utrikespolitik där Santorum förklarade att det var Irans teokrati som gjorde det landet farligare än te x Sovjetunionen och Nordkorea, och att Obamas övergripande politik misslyckats.
Gingrich fick sedan tillfälle att ge sin sin på de Romney-stödjande Super PAC:s han själv varit kritisk till. Vilket blev ett par meningsutbyten som kändes väl interna och ganska ointressanta för utomstående betraktare (och väljare) och när han försökte angripa Romney för en ad som en super-PAC gjort lyckades Romney vända på saken och säga att även om en av deras anklagelser mot Gingrich var fel, så lyfte de också fram en mängd sanna negativa saker.
Debatten gick senare mot sitt slut och David Gregory ställde en mer avslappnad fråga, nämligen hur de som presidenter skulle använda "the bully pulpit" (förmågan att påverka nationen retoriskt/kulturellt/policy-mässigt) genom sin kändisposition som president. Santorum sa att han tänkte tala om vikten av äktenskap. Ron Paul sa att han tänkte fortsätta predika frihetsevangeliet:
I would continue to do what I'm doing now, preaching the gospel of liberty. I think that the most important ingredients in this country that made us great was our founders understood what liberty meant. It-- and that is what we need. We have deserted that. We have drifted a long way. It involved our right to our life, right to our liberty. We ought to be able to keep the fruits of our labor. We ought to understand property rights. We ought to understand contract rights. We ought to understand what sound money is all about. And we ought to understand what national defense means. That means defending this country. That is the bully pulpit we need.
Det var överlag en väldigt bra debatt där kandidaterna såväl angrep varandra utifrån relativt vettiga utgångspunkter men där de också förklarade sin specifika syn på saker och ting och vad som rent politiskt skilde dem åt.
Mitt Romney attackerades hårdare än han gjorde under gårdagens debatt från samtliga kandidater. Han klarade sig dock bra och de argument han inte specifikt värjde sig från är det frågan om någon tittare ens kommer ihåg. Den kritik som dock blev tydligast var dock Jon Huntsmans direkta påstående om att det var Romneys syn på hans eget (Huntsmans) ambassadörskap som splittrade nationen. Även Gingrich fick in en poäng när han försökte fastslå att Romney indirekt kampanjat till president ända sedan 1990-talet och därför verkligen var en karriärpolitiker, oavsett vad han än själv sa.
Rick Santorum attackerade även han Romney men hans mest effektiva kritik var kritiken mot Ron Paul. Det till trots skötte sig Ron Paul ganska bra, i synnerhet när han gavs tillfälle att faktiskt lägga ut sin syn på ekonomiska policyfrågor - det var inget nytt Ron Paul sa, men det märks när han talar om ämnen han kan och brinner för.
Så vem vann då?
Mitt Romney gjorde en bra en debatt trots de hårda attackerna. Något som i sig gjorde honom till en vinnare. Om han sedan vann debatten om sakfrågorna är en annan sak - såväl Rick Santorum som Newt Gingrich lyfte fram viktiga poänger. Gingrich gjorde en mycket bra debatt och kan knappast längre räknas ut. Däremot trasslade han in sig när han pratade om Romneys Super-PAC:s - vilket inte gynnade honom.
Rick Santorum debatterade, som alltid, bra - och visade på sin sakkunnighet i kombination med en förmåga att leverera tämligen kvicktänkta svar.
Alla dessa (samt Ron Paul) var således duktiga - och tillhörde alla den främst vinnande kategorin. Till förlorarna hörde dock Jon Huntsman och Rick Perry - inte främst för att de var riktigt dåliga, utan för att ingen av dem räcker till.
Jon Huntsmans pik mot Romney gällande Kina var klockren, men han upprepade mycket som han redan sagt (och pratet om ett "förtroendeunderskott" kändes gammalt). Till skillnad från sina döttrar (som kampanjar såväl självsäkert som humoristiskt för sin far) så lyckas inte Jon Huntsman själv få till det lilla extra han skulle behöva och framstår ofta som lite gnällig. Min egen tanke när jag lyssnade på honom var att om man är less på att höra Obama prata, så kommer man ännu snabbare att lessna på när Huntsman försöker förklara "hur saker och ting ligger till".
Rick Perry anser jag blir en bättre debattör. Under gårdagen uttalande han sig dock dumt om Irak (kanske ärligt, men också dumt - och då inte bara valpolitiskt dumt, utan dumt i största allmänhet). Idag konstaterade han att Obama var socialist. Det går förstås att säga att Obamas progressiva liberalism gränsar till socialism, men att direkt säga detta är i första hand en populistisk slogan som kanske hör hemma på kampanjmöten, men inte i de seriösa debatterna. Det är något Rick Perry inte riktigt förstår. Han har blivit en bättre talare, och verkar nu mer avslappnad på debattscenen - men precis som igår så räcker det inte riktigt till, och det bästa (för alla utom Romney) vore nog om Perry återvände hem till Texas.
Detta för oss dock åter tillbaka till frågan om vem som vann, som jag ännu inte tydligt besvarat. Det fanns många kandidater som gjorde det bra - vinnaren ansåg jag dock vara det debattklimat som rådde, i synnerhet kring frågan om gay-äktenskap där det republikanska partiet tydligt visar att de helt enkelt har en syn på saken som går väldigt mycket i motsättning till synen här i Sverige. Trots det lyckades de dock framföra sina mycket socialkonservativa ståndpunkter på ett ödmjukt och respektfullt sätt, där de förklarade att de inte var för diskriminering - och även om det går att hävda att nekade äktenskapsrättigheter -är- diskriminering, så stod det likväl tydligt att ämnet för dem handlade om en definitionsfråga för ett visst begrepp, inte för att inskränka rättigheter hos fria individer med icke-heteronormativ sexualitet. Man behöver inte hålla med dem, men de talade likväl om ämnet (vilket de även också gjorde under gårdagens debatt) på ett sätt som man trots allt måste respektera, och på ett sätt som tydligt visar det Rick Santorum sa (och det jag själva ofta påpekat i mina kommentarer om debattklimat i USA kontra Sverige) - nämligen att det går att respektera andra även om man har mycket skilda ståndpunkter i frågorna.
Ett sådant debattklimat existerar inte på samma sätt i Sverige, där det övergripande debattklimatet snarare handlar om att alla ska likriktas i synen på det ena eller andra (gay-äktenskap eller förmodligen än mer aktuellt, synen på islam som en fredlig och snäll religion) - inte om att människor och grupper och partier med skilda åsikter ska kunna samverka under ett gemensamt demokratiskt tak.
De republikanska kandidaterna visade således inte bara upp sina egna ståndpunkter utan visade även det unika med det amerikanska debattklimatet - och min syn på saken är att det var den uppvisningen som vann debatten. Och även om man inte håller med republikanernas sakpolitik så borde den saken likväl kunna respekteras.
Se även tidigare inlägg:
GOP-debatt 1 2012: Manchester, New Hampshire 20120108
1 kommentar:
Enligt mig gör Huntsman ett seriöst intryck men jag tycker han är alldeles för mjuk och försiktig, nästan lite töntig om man nu kan säga så. Tyvärr för hans del tror jag inte det gynnar honom. Romney har också samma typ av debattface men skillnaden är att han redan har ett stort stöd. Det innebär att
Romney förlorar nog bara på att gå hårdare mot de andra kandidaterna medans Huntsman nog borde gå lite tuffare mot sina konkurrenter och då särskilt mot Santorum.
Skicka en kommentar