Inför debatten fanns många frågor: dels i vilken utsträckning kandidaterna skulle försöka stoppa vad som verkar vara Mitt Romneys ostoppbara framfart, och hur han i så fall skulle försvara sig. En annan fråga handlade om Rick Santorum; skulle han kunna upprätthålla momentumet från Iowa? Och Newt Gingrich, som visserligen fallit rejält men trots allt är en mycket duktig debattör - skulle debatten kunna blåsa fart på hans kampanj igen. Därtill undran om huruvida Jon Huntsman, som satsat stort och i princip enbart på New Hampshire, skulle kunna få ett uppsving.
Här är debatten. Nedan följer min sammanfattning, följt av en reflektion om kandidaternas insatser.
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Del 4:
Del 5:
Del 6:
Debatten inleddes med en fråga till Mitt Romney om de senaste upplyftande jobbsiffrorna med fler skapade jobb och minskad arbetslöshet. Romney sa att det var goda nyheter, men att det inte berodde på president Obama att situationen vänt. Obama hade istället försvårat vändningen avsevärt.
Ordet gick sedan över till Rick Santorum som riktade specifik kritik mot Romneys affärsmeriter och sa att vad landet behövde inte var en CEO utan en ledare som president, en person som kan ge landet en vision. Han förklarade också att han själv var en sådan person.
Det bemötte Romney med att säga att de som spenderat sina liv i Washington DC inte vet hur den riktiga ekonomin fungerar.
Jon Huntsman försökte inta en dubbel position genom att betona att han hade såväl Romneys positiva CEO-erfarenheter som Santorums positiva politiska erfarenheter och att han som guvernör i Utah införde en plattskatt och skapade mest jobb i nationen (mer än Texas - pik till Perry) och att han genomdrev en sjukvårdsreform utan något tvingande mandat (pik till Romney).
En stor del av kritiken riktades som väntat också mot Romney. Ron Paul gick emellertid till angrepp mot Rick Santorum och förklarade att denne var en "big-governmnet-conservative" - som var emot Right to Work, röstade för No Child Left Behind, för Medicare D etc.
På det svarade Santorum självsäkert att han var konservativ - inte libertarian, och att han faktiskt tror på vissa regeringsinsatser och inte tänker ursäkta sig för det. När Ron Paul fortsatte med att säga och reptera att den stora skillnaden mellan de två var att han själv alltid röstade emot utgifter, medan Santorum var en big-governmnet-conservative - så kontrade Santorum med att han inte var någon libertarian som röstade emot allt.
Perry tog käbblet mellan de två i akt och förklarade att käbblet i sig visade varför det behövdes någon som han själv som helt och hållet kom "utifrån" och inte varit en del av problemen i Washington DC. Han själv hade meriter från Texas som dess guvernör och Commander in Chief och det var också de meriter amerikaner letade, menade han. Och han gick också till angrepp mot Ron Paul och menade att denne (sin "rebelliskhet" till trots) likväl var en "insider" som hycklade och accepterade öronmärkningar. Något Ron Paul besvarade på det sätt han brukar göra när frågan kommer upp.
De kom sedan in på utrikespolitik och en amerikansk överbefälhavares uppgift. Jon Huntsman förklarade att han lett saker (och riktade ännu en pik mot Romney) och att nationen nu behövde ett ledarskap som kunde ta itu med dess "förtroende-underskott" (ett tema han drivit genom sin kampanj).
Mitt Romney riktade fokus mot Obama och sa att denne misslyckats med sin utrikespolitik - inte minst gällande Iran där Obama 2009 misslyckades med att stödja den demokratiska revolutionen och därefter misslyckades med att visa Iran att USA kan vara tuffa, vilket i sin tur nu lett till att Iran vågar vara så kaxiga som de faktiskt är. Romney tog sedan det som brukade vara Gingrichs huvudargument och konstaterade att alla på scenen skulle vara bättre överbefälhavare än Obama.
Man kom vidare in på frågan om USA:s krigsveteraner - och Gingrich förklarade att han växt upp som ett militärbarn och hade god förståelse för dessas situation.
En stund senare gick man efter en paus vidare i debatten, och George Stephanopoulos drog upp frågan om preventivmedel (efter ett gammalt uttalande av Rick Santorum). Stephanopoulos ställde dock frågan till Mitt Romney och undrade om denne ansåg att delstater hade rätt att förbjuda preventivmedel - en fråga Romney helt uppenbart tyckte var såväl dum som en meningslös fråga. Delstater hade förmodligen den rätten, men ingen delstat ville göra det och ingen på scenen ville förbjuda preventivmedel varför frågan var en icke-fråga. Däremot förklarade han att han ville införa ett konstitutionstillägg som definierade äktenskap mellan en man och en kvinna.
Stephanopoulos försökte dock fortsätta driva frågan och ordväxlingen gick lite fram och tillbaka - och Romney hanterade det hela med en smula humor när han bollade över frågan till Ron Paul som ju var expert på konstitutionen.
Ämnet gick sedan vidare till gay-äktenskap. Kandidaterna var emot sådana äktenskap, men hur förhöll de sig till homosexuella som faktiskt ville leva sina liv med varandra och erkännas av sitt medsamhälle.
Gingrich förklarade att homosexuella inte skulle diskrimineras på te x sjukhus etc genom att varje person skulle ha rätt att skriva kontrakt som gav de rättigheter som automatiskt ges till gifta par till vem de ville skulle ha sådana rättigheter. Däremot skulle en 3000-årig äktenskapsdefinition mellan en man och en kvinna, som byggt upp den västerländska civilisationen inte förändras. Något även Mitt Romney i ett senare skede instämde i.
Rick Santorum fick förklara hur han såg på samkönade adoptioner. Han förklarade att -det- var en delstatsfråga. Äktenskapsdefinitionen var dock en federal fråga eftersom ett äktenskap inte kan gälla i en delstat och inte i en annan. Innan ett federalt konstitutionstillägg som definierar äktenskap träder i kraft så är dock adoptionsfrågan en delstatlig sådan.
Gingrich tog sedan tillfället i akt att kritisera medias sätt att närma sig saken. Man hör sällan motsatt fråga ställas: bör katolska kyrkan tvingas stänga sina adoptionscenter i Massachusetts pg a att de inte accepterar gay-par? Vilket var vad som hände där. Det fanns mycket mer anti-kristet förtal än något annat, men det togs inte upp av media. Något Gingrich fick tydliga applåder för att ha sagt.
Mitt Romney bekräftade sedan händelsen i Massachusetts och tillade att katolska hjälporganisationer i Massachusetts, som förmedlar ungefär hälften av adoptionsbarnen i delstaten, tvingades sluta göra detta.
De gick sedan vidare in på militärfrågor och synen på mellanöstern. Huntsman förklarade att det var dags att dra bort trupperna från Afghanistan och att man inte behövde lyssna på generalerna (vilket Romney brukar säga att man behöver) utan att det är överbefälhavaren som bestämmer. Ron Paul förklarade att Obamas nedskärning i militären bara var ett stopp för utgifter och att han själv ämnade skära ner på riktigt. Gingrich förklarade att det fanns en mängd problem i hela den muslimska världen (Pakistan, Irans kärnvapenambitioner, Muslimska brödraskapet i Egypten, osäkerheten i Libyen etc) - och vad USA behövde var en heltäckande plan för regionen - något Obama inte levererat. Det höll Rick Santorum med om och förklarade att Obama-administrationen inte förstod hotet från radikal islam.
I sammanhanget kom de också in på frågan om Irak. Rick Perry sa att Iran nu efter det amerikanska tillbakadragandet snabbt började få inflytande i Irak och att han som president skulle skicka tillbaka trupperna. Newt Gingrich ombads kommentera och sa att han själv inte skulle skicka tillbaka trupperna - däremot skulle man rikta in sig på att stoppa och avskaffa den iranska regimen och när den var borta skulle den inte ställa till några problem i Irak heller.
Ron Paul förklarade som alltid problematiken med USA:s krig - men sa att han var nöjd över att amerikanska flottan räddat iranska fiskare från pirater och att det behövdes mer sådant. Det gav en kvicktänkt Rick Santorum tillfälle att helt enkelt konstatera att fiskarna inte hade blivit räddade om USA:s militär (som Ron Paul vill nedmontera och dra hem) inte funnits på plats.
Debatten gick sedan vidare till ekonomin och hur man behövde satsa för att få ekonomin i rullning igen. Romney förklarade att president Obama önskar göra USA till Europa - men Europa fungerar inte ens för européerna och kommer inte att fungera för USA heller. Vad USA behöver är att hålla sig till principerna som stakas ut i Frihetsdeklarationen - om man gör detta eller inte avgör huruvida man kan bevara den amerikanska exceptionalismen eller ej.
Gingrich tog tillfället i akt att på ett komiskt sätt spinna vidare på Romneys Obama-kritik och sa:
"I think that´s a good message and I agree with him; a little harsh on president Obama, who I'm sure in his desperate efforts to create a radical european socialist model is sincere..."
Debatten avrundades och avslutades därefter en kort stund senare.
Det fanns som tidigare konstaterats många förväntningar och frågor inför debatten. Den lättaste frågan att besvara var dock vem som var debattens förlorare. Min syn på saken var att ABC News och i synnerhet George Stephanopoulos var den minst kvalificerade personen på scenen. Hans frågor var stundom dåliga och när han försökte ställa "tuffa frågor" verkade han helt sakna förmåga att förstå vilka frågor som faktiskt var "tuffa" och vilka som helt enkelt var oväsentliga. Detta märktes tydligast i frågan om preventivmedel (som om den ens borde ha tagits upp borde ha ställts direkt till Rick Santorum, inte till Mitt Romney) - men det märktes även i andra frågor. Och vid ett tillfälle inflikade Stephanopoulos faktiskt en "gotcha"-fråga när han frågade kandidaterna hur de ställde sig till ett kongressförslag som jag är ganska säker på att många kandidater (i likhet med många tittare) inte ens kände till. Efter en viss (dock kort) tystnad svarade dock snabbt Rick Santorum att han inte höll med förslaget i fråga (som han uppenbart kände till - men det kändes inte alls säkert att de andra kandidaterna visste vad det handlade om). (År 2000 använde Al Gore ungefär samma metod för att framstå smart och försöka få George W. Bush ur balans).
Jag har följt alla presidentdebatter denna valcykel noggrant och anser att George Stephanopoulos insats var den allra sämsta. Stephanopoulos anser jag heller inte vara överdrivet duktig (och han har strulat till det i massa av sina intervjuer - inklusive intervjuer med president(kandidat) Obama) - där han genom att missförstå vad Obama faktiskt sa 2008 fick en hel värld (inklusive svensk media) att tro att Obama sagt fel och sagt "sin muslimska tro" istället för "sin kristna tro" - medan felet i själva verket var George Stephanopoulos.
Diane Sawyer däremot är en mycket bra reporter - dock har presidentdebatter förmodligen inte varit hennes starkaste kort, där hennes "personliga personlighet" inte skiner igenom på samma sätt som när hon gör reportage eller intervjuar personer specifikt. Men hon gjorde i alla fall inte bort sig på samma sätt som Stephanopoulos.
Men för att gå vidare till debatten i sig och istället rikta in sig på vinnarna. Vem vann?
Mitt Romney gjorde en bra debatt - precis som han alltid gör. Han attackerades inte lika hårt som jag trodde att han skulle attackeras, men när han väl attackerades lyckades han hålla sig upprätt och ibland mer än så. Det märktes tydligast när Jon Huntsman försökte skildra Romneys Kina-politik som radikal och som något som skulle driva fram ett handelskrig (ett argument Huntsman använt också i tidigare debatter). Romney svarade dock denna gång att Jon Huntsman var den person som i två år drivit Obamas politik i Kina (Huntsman tillsattes som bekant som Kina-ambassadör av president Obama) - och därför drar helt andra slutsatser än de andra republikanska kandidaterna som förstår problematiken med Kina. Romney bemötte också Huntsmans specifika anklagelse och sa att om man var tuffare mot Kina så skulle Kina sluta med sitt fiffel; för faktum var - i ett handelskrig skulle USA vinna. Och det vet Kina om.
Romneys insats till trots så anser jag dock att Santorum var snäppet bättre. Santorum gav självsäkra svar och togs aldrig med överraskning. Ron Pauls anklagelser om Santorum som en "big-government-conservative" fick inte något fäste - tvärtom så gick Santorum till motangrepp och kritiserade libertarianernas förmåga att "rösta emot allt". Hans kritik mot Obamas utrikespolitik var också tydlig. Och nu, med en slags frontrunner-status så lär folk lyssna mer noggrant på honom än de förmodligen tidigare gjort. Jag anser således att det var Santorum som vann debatten (men för att vara lite självkritisk måste dock sägas att jag i de senaste debatterna nästan alltid tyckt att "månadens uppstickare" också vunnit debatterna).
Newt Gingrich gjorde också väldigt bra ifrån sig. Men han var mjukare mot Romney än vad jag förväntat - däremot stod det ganska tydligt att han och Santorum tycktes stå närmare varandra än de andra kandidaterna. Också Gingrich talade kunnigt och engagerat om de frågor han brinner för: utrikespolitik och religionsfrihet.
Ron Paul var Ron Paul - och han gjorde en normal Ron-Paul-debattinsats. När han konfronterades med sina "rasistiska nyhetsbrev" från 1990-talet förklarade han att man istället borde fokusera på hur han faktiskt såg på minoriteter och förklarade att han ansåg att svarta diskriminerades i juridiken etc. En skenmanöver måhända, men förmodligen också sanna konstateranden.
Rick Perry då? Jo han gjorde faktiskt en bra debatt. Han var inte lika osäker eller överspelande som han framstått som i tidigare debatter och han lyfte fram väsentliga saker (sina meriter från Texas, sin syn på de specifika problemen med Obama-administrationen och mycket annat). Hans uttalande om att han faktiskt tänkte skicka tillbaka trupper till Irak kan dock inte sägas ha vara något strategiskt uttalande. Perry brukar visserligen säga vad han verkligen tycker - men eftersom frågan om att skicka tillbaka trupper till Irak är så otroligt hypotetisk till sin natur, så hade han faktiskt inte behövt säga så. Det var inte i stil med någon "ooops"-blunder, men ett uttalande som likväl visade att Perry - trots att han börjar bli bättre - likväl är ny. Detta märktes i synnerhet i ljuset av Newt Gingrichs smarta svar när denne svarade att istället för att fokusera på Irak kunde man fokusera på Iran. När den iranska regimen var borta så var Iraks problem också lösta.
Jon Huntsman då? Han har satsat alla kort i New Hampshire - den här debatten hjälpte honom dock förmodligen inte nämnvärt mycket. Och han lyckades inte vara något utöver det han redan varit i de tidigare debatterna (stundom kunnig, men också lite snäsig och arrogant). Om någon förlorade debatten så var det därför förmodligen han.
Så slutligen: jag anser således att Rick Santorum vann debatten - följt av Mitt Romney och därefter av Newt Gingrich. Rick Santorum fick tillfälle att faktiskt visa upp sig för en nationell publik (som nu faktiskt lyssnade på honom) - och lyckades göra detta bra. Om hans momentum kommer att fortsätta återstår att se - men han gjorde en bra insats för att detta ska kunna ske. Mitt Romney höll fältet och är inte hotad. Newt Gingrich visade att han är en duktig debattör med stor kunnighet och frågor han faktiskt brinner för och jag tror att han kommer att återhämta sig som en potentiellt seriös kandidat - antingen i New Hampshire, men mer troligt i South Carolina. Rick Perry gjorde som sagt en överlag bra debatt - men det jag tidigare skrev om Michele Bachmann går nu att tillämpa på honom: det räcker inte längre.
Redan imorgon kommer nästa debatt, och det återstår att se om något kommer att förändras i den debatten.
Se även tidigare inlägg:
Inför kvällens debatt 20120107
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar