Även Obama-administrationen har uppmärksammat problemen för judarna i Malmö och i dagarna har Obamas sändebud Hannah Rosenthal besökt såväl Malmö som svenska regeringsföreträdare, islamiska centret, judiska församlingen - samt tagit ton mot Malmös socialdemokratiske kommunalråd Ilmar Reepalu - som vid mängder av tillfällen visat att han inte tar problemen med antisemitismen på särskilt stort allvar.
DN skriver här om besöket och citerar integrationsminister Erik Ullenhag (FP) som träffade Rosenthal:
”Hannah Rosenthal och jag talade också om situation i Malmö i dag och kommunalrådet Ilmar Reepalus återkommande okunniga och fördomsfulla uttalanden som försvårar arbetet mot antisemitism. Dessa skadar inte bara bilden av Malmö utan hela landets trovärdighet i dessa frågor.”
Ilmar Reepalu är en politiker vars bristande kompetens och totala oförståelse för de verkliga problem som faktiskt existerar i Malmö varit uppenbar i flera år. Trots det måste det sägas vara anmärkningsvärt att USA skickar en egen representant för att lägga sig i ett helt annat lands problem i dessa avseenden. Uppenbarligen välkomnades Rosenthal med öppna armar - och ett varmt välkomnande i egenskap av internationell gäst förtjänade hon dock. Men problemen i Malmö är inte ett amerikanskt- eller ett EU- eller FN-problem utan ett svenskt problem. Ett problem som också bör hanteras av svenska politiker och myndigheter.
Sverige har stora problem med antisemitism och hedersvåld. Och helt uppenbart finns också radikala islamistiska krafter inom delar av vår muslimska befolkning - vilket vid olika tillfällen tagit sig helt absurda gestaltningar på sätt som helt enkelt inte brukar förknippas med Sverige. Två exempel förtjänar i sammanhanget att repriseras. Många av er är säkert redan bekanta med dessa, men ni som inte är det ta tid att titta. Här är protesterna mot Lars Vilks besök på Uppsala Universitet 2010:
Och här är mordhotet Vilks fick motta på flytande svenska från en svensk Al Shabab-anhängare i Somalia:
De islamistiska problemen kulminerade förstås i självmordsattentatet julen 2010. Dessa problem - i kombination med hedersmord, antisemitism och islamiska hatpredikningar - kan de svenska partierna inte längre blunda inför. Och istället för att i rädsla bli förknippade med Sverigedemokraterna eller framstå som intoleranta, så bör våra svenska partier ha mod att faktiskt på allvar börja ta itu med dessa frågor och sluta lyssna på vår vänsterakademiska elit (som jag är tämligen säker på att Ilmar Reepalu är en stor fan av) som alltid menar att militant islamism är det minsta problemet. Om detta inte görs lär annars Hannah Rosenthal få anledning till många fler återbesök - vilket, när syftet tycks vara att (visserligen kanske behövligt) läxa upp Sverige, likväl inte är det mest önskvärda.
UPPDATERING:
Här har DN också en artikel från 2011 om Malmös judiske rabbin Shneur Kesselman och de otaliga saker denne utsatts för. Brott som även andra judar som visar sin tro öppet i Malmö riskerar att utsättas för. Och hatet kommer helt uppenbart inte från "smygrasistiska" svenska pensionärer eller från rakade skinnskallar (vilka onekligen utgjorde ett problem under 1990-talet) - utan från unga muslimer.
Se även tidigare inlägg:
Jesse Jackson reagerar på svensk slav-student-ploj 20110504
2 kommentarer:
Tyvärr finns det en förkärlek för kollektiv skuldbeläggning i Sverige, i synnerhet mot judar. Att kräva att judar i Sverige aktivt ska ta avstånd från Israels politik är lika orimligt som att kräva att alla ryssar i Sverige ska ta avstånd från Rysslands Tjetjenien politik eller att alla kineser ska ta avstånd från Kinas ockupation av Tibet.
Bra påpekande. Frågan om vilken syn en svensk jude har på israelisk mellanösternpolitik är förstås helt oväsentlig ifråga om personens svenska rätt till ett tolerant bemötande, och rätt att visa sin tro öppet utan aggressiva påhopp.
Skicka en kommentar