Om svaret är nej så finns det inte mycket en utmanare kan göra (så var fallet 1984). Om svaret däremot är ja, så kommer den andra frågan; utgör utmanaren ett acceptabelt alternativ till den sittande presidenten?
På denna första frågan tyder det mesta på att svaret är ja. Tillräckligt många är villiga att överväga att byta ut president Obama. Orsaken till detta är i hvudsak ekonomin. Svaret har dock inte alls varit lika säkert på den andra frågan. Romney hade ett av de minst lyckade partikonventen i historien (jag personligen anser dock att det var ett bra konvent), hans val av Paul Ryan har väckt kontrovers och uttalandet om 47% av väljarkåren som röstar för Obama väckt stort missnöje. På denna debatt lyckades han dock presentera sig själv på ett nytt sätt: som en sympatisk, kunnig person som är fullt kapabel att ta över styret från president Obama. Galston skriver avslutningsvis:
The bottom line: I think Romney did himself considerable good during the first debate. I would not be surprised to learn that a majority of the American people think he won it outright.
Här rankar Chris Cillizza på Washington Post också debattens vinnare och förlorare.
De två stora vinnarna var (1. Mitt Romney - och (2. Bill Clinton. Romney för att han gjorde ett riktigt bra intryck efter en svår kampanjmånad, och Clinton för att Obama under de 30 första minuterna försökte dra paralleller mellan sig själv och Clinton, vilket Bill Clinton måste ha funnit mycket förnöjsamt.
De två stora förlorarna var (1. President Obama - (2. Debattformatet. Obama var oengagerad och tedde sig lättstött. Och debattformatet med 15 minuter per tema fungerade helt enkelt inte alls, och det var debattanterna som styrde debatten. Och Cillizza undrar varför man helt enkelt inte bara accepterar att det är debattörerna som kommer att styra debatterna dit de själva, inte dit moderatorn vill.
Källor: Huffington Post, Washington Post
Se även tidigare inlägg:
CNN analyserar debatten 20121004
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar