Sammanfattning:
Eric Cantor talade innan Steny Hoyer, men tackade även han för äran att få dela scen med demokraten Hoyer som Cantor förklarade var en av Kongressens främsta allierade till Israel. Därefter förklarade han att man denna kväll firade vänskapen mellan två nationer - en vänskap som gjort världen till en bättre plats. Och även om denna vänskap ofta testas, så skakar den aldrig sönder.
Israel såväl som USA baserar sin vänskap bland annat på grund av att nationerna är lika till karaktär. När tsunamis slår till i Asien, är den amerikanska militären där och hjälper, när AIDS-epidemier härjar i Afrika kommer man till undsättning. Israel gör likadant. När en jordbävning slog till i Turkiet var Israel de första att agera och skickade hundratals israeliska räddningsarbetare.
Nyheterna visar oftast upp de tragiska sakerna som sker i Israel: söndersprängda diskotek och raketregn. Men Israel är så mycket mer - och det är synd att nyheterna missar detta. Vad nyheterna dock med sin rapportering gör, är att påminna om de hot Israel står inför, och varför vänskapen med USA nu är viktigare än någonsin.
Israel är en gåva, och en plats alla bör värna. Och Cantor tackar sedan de kristna i publiken, såväl som de 2000 studenter på plats, för deras stöd till Israel. Israel är en gåva till alla - men mest till det judiska folket. Innan 1948 när Israel grundades hade judarna svårt att definiera sig själva i det offentliga rummet. Ofta blev man istället karaktäriserad av andra, av vilka man beskrevs som hemliga, kroknäsiga, giriga, opålitliga etc. Otäcka skildringar som i viss mån lever kvar.
Men efter att Israel grundades 1948 började folk runtom i världen se något annat: bönder, soldater, kreativa människor, innovatörer och vetenskapsmän som forskade och räddade liv. Israels överlevnad är ett skydd för att judarna aldrig mer ska behöva bli den "evige outsidern", "den vandrande juden".
Men Israel är hotat, och för första gången är han bekymrad över att USA inte tillräckligt tydligt står upp för Israel. Att Israel står under attack märks hela tiden, och även om de skyddas bättre av missilförsvarssystem som Iron Dome, så räcker inte detta. För att en riktig fred ska uppnås måste också de iran-stödda vapnen som smugglas in i Gaza stoppas, och Hamas erkänna att våld inte gynnar deras sak.
Han förklarar sedan att det osyrade brödets högtid (påsken) närmar sig, och judar kommer då att läsa ur Haggadah:
“In every generation they rise against us to destory us”
Så är fallet även idag, när man lyssnar på människor som Ahmadinejad och ayatollah Kameini - och Iran utgör ett hot inte bara mot Israel och regionen, utan mot hela den civiliserade världen. Och inför detta hot måste man sluta vara naiv: förhandlingarna går dåligt, och man måste vara tydliga: de kan inte fortsätta för evigt, och man måste börja acceptera att en militär lösning kan bli en nödvändighet. Och där måste USA vara beredda att leda framifrån, för Israel bör inte lämnas att bära denna börda ensamma.
USA måste också börja leda ifråga om Syrien, Egypten etc - för vad de senaste åren visat, är att utan amerikanskt ledarskap, så finns inget ledarskap.
Kommentar:
Eric Cantor är inte den mest inlevelsefulla människan inom amerikansk politik, men hans tal var bra och i synnerhet var hans beskrivning av Israels betydelse för judarna intressant och beskrivningen av vad Israel innebar för judarnas identitet.
Eric Cantor, likt i princip alla andra talare nämnde också hotet från Iran - som varit det återkommande temat - men också det glädjande i att så många ungdomar anslutit sig till AIPAC. Han gav också ett tack till alla kristna som stödde Israel, vilket är intressant då USA:s judar inte alltid stått på samma fot som de evangelikala, och även om dessa två grupper historiskt båda två stött staten Israel så har de gjort detta på olika håll. Eric Cantors ord visar dock på ett tydligare närmande.
Se även tidigare inlägg:
AIPAC 2013: Steny Hoyer 20130305
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar