Texas republikanske senator John Cornyn, talade även han på AIPAC. Här är hans tal (som också kan ses här på AIPAC:s hemsida) - nedan följer min sammanfattning och en kort kommentar:
Sammanfattning:
John Cornyn inledde med ett litet skämt, och konstaterade att han var glad över inbjudan till AIPAC med tanke på Kongressens låga opinionssiffror. Vidare fortsatte han med att förklara att de flesta amerikaner skakar på huvudet när de tänker på Kongressen, som tycks använda varje fråga som en politisk fotboll att spela ut för sitt eget partis vinning. Det finns dock en fråga där den amerikanska Kongressen dock står bipartisanskt enade: och det gäller stödet till Israel. Ett stöd som reflekterar inte bara Kongressens utan hela det amerikanska folkets stöd till Israel - en nation som har så mycket gemensamt med USA: från värderingar till en kamp mot dem som vill bryta ner landet.
Cornyn säger sedan att inget skildrar Israels demokratiska värderingar bättre än när nyvalde premiärminister Ariel Sharon - efter den andra intifadan 2001 - talade inför det israeliska parlamentet och där avbröts av en häcklande arabisk ledamot. En tid senare upprepades än en gång detta. Det i sig, visar på den israeliska demokratin - ett land där en arabisk ledamot tillåts häckla en israelisk premiärminister. Att en jude däremot skulle få sitta ett palestinskt parlament och häckla en palestinsk premiärminister vore däremot otänkbart. Och det säger egentligen allt, och är en viktig förklaring till USA:s stöd för Israel.
Han berättar sedan om sina egna resor till Israel, där han dels fått se konsekvenserna av terrordåd på nära håll, och dels fått förmånen att träffa Ariel Sharon. Sharon lät också några år efter den andra intifadan dra bort de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan (och delar av Västbanken) för att ge palestinierna ännu en chans: en möjlighet att bygga egan institutioner utan israelisk inblandning. Vad man med det beslutet hoppades var att palestinierna skulle ta chansen att bygga upp ett fredligt fungerande samhälle.Så blev dock inte fallet; istället har Gaza-remsan blivit ett terrornäste åt Hamas, varifrån raketer skjuts in mot Israel och där man indoktrinerar barn i en prevers dödskultur.
Det finns amerikanska ledare som manat till en större dialog med Hamas - men en organisation som Hamas kommer aldrig att låta reformera sig utifrån dialoger eller eftergifter. Och de som fortfarande tror att Hamas kommer att göra det borde lyssna på en predikan av en av deras ledare från 2012 när denne vädjar till Allah om alla judars och amerikaners död. Ingen kan lyssna på den predikan och fortfarande tro att det är de israeliska bosättningarna som utgör främsta hinder för fred i mellanöstern.
Det största hindret för fred utgörs däremot av en annan sak: av bristen på en trovärdig förhandlingspartner på den palestinska sidan. Palestiniernas president Mahmoud Abbas har på senare tid blivit populär. Men denne skrev en gång en doktorsuppsats där han förnekade förintelsen, och menar också att Israel ockuperat palestinsk mark i 63 år. Således ser han den israeliska statsbildningen som en ockupation. Är det då konstigt att israeliska ledare inte litar på honom?
Men Israel hotas även från annat håll - som från Iran, vars närmande till kärnvapen är mycket oroväckande. Om Iran får kärnvapen så kan det starta en kärnkapprustning som kan innebära slutet för mellanöstern. Iran måste således stoppas från att skaffa sig sådana vapen - och att stoppa dem är inget alternativ man kan ta ställning till, utan en ren och absolut nödvändighet. Och USA måste visa Iran att man menar allvar när man säger att man verkligen har alla alternativ - inklusive alternativet om ett angrepp - som reella sådana.
Men därtill måste USA också visa Israel att man menar allvar med att stå upp för Israels säkerhet. Därför är han missnöjd över fördröjandet av att leverera F 45-jetplan till Israel - flygplan Israel behöver, på samma sätt som man behöver (och av USA och Obama) fått Iron Dome-missilförsvaret, som så effektivt stoppat Hamas raketer.
Men hoten mot Israel finns på fler fronter: i Syrien hotar Al Qaida-grupper, i Egypten vill muslimska brödraskapet ta för sig alltmer och i den situation som råder i hela mellanöstern utgör alliansen mellan USA och Israel en symbol för demokrati och för beslutsamheten att skydda det styrelseskicket mot såväl terrorister som diktaturer. Och nu mer än någonsin behöver Israel och USA varandra, och därför är det av största vikt att båda nationerna förblir starka.
Kommentar:
John Cornyns tal var bra, och följde i linjen för det som verkar vara AIPAC:s tema detta år, att stärka relationen mellan USA och Israel och visa dels på vikten av denna relation i en värld där andra relationer är betydligt mindre pålitliga, och på det bipartisanska stöd som finns för Israel i USA.
Se även tidigare inlägg:
AIPAC 2013: Michael Kassen 20130304
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar