Israels försvarsminister (och fd premiärminister) Ehud Barak talade också han på AIPAC, om hoten Israel står inför - det försvar Israel har, vänskapen med USA - och hur mycket situationen faktiskt förändrats för det judiska folket från när han själv föddes under ett brinnande andra världskrig med nazister på väg att ta makten i världen - tills idag när det finns en stark judisk stat, där han själv är försvarsminister. Här är talet (som också kan ses direkt på AIPAC:s hemsida), nedan min sammanfattning och en kort kommentar:
Sammanfattning:
Ehud Barak inledde med att berätta om den varma känsla han upplevde av att i huvudstaden för världens främsta demokrati omges av så många riktiga vänner. Han tackade sedan såväl president Obama som USA:s försvarsminister Leon Panetta för deras resoluta stöd till Israel - ett stöd historien kommer att komma ihåg, och lyckönskade också det israeliska folkets vägnar USA:s nye försvarsminister Chuck Hagel.
I egenskap av försvarsminister berättade han sedan lite om den senaste utvecklingen inom den israeliska försvarspolitiken och försvarstekniken - och beskrev hur Iron Dome stoppat hundratals missiler, och hur Israel samarbetade med USA för att gå ytterligare steg ifråga om missilsköldar. Israel skulle inte ha varit vad staten är om det inte vore för USA: dess kongress, dess folk och den amerikansk-judiska-communityn.
Han gick sedan in på situationen i mellanöstern och de många svåra, och ofta oförutsägbara händelser som gör att Israel alltid måste vara på sin vakt och beredda skydda sig själva. Det största hotet mot Israel är framtida iranska kärnvapen, som också är det största hotet mot regionen efter som det skulle leda till en kärnkapprustning i området - en kapprustning i vilken även terrorgrupper skulle kunna få kärnvapen. Trycket mot Iran är idag stort, både diplomatiskt och med sanktioner: men för att förmå Irans ledare att verkligen överge sina kärnvapenambitioner så räcker dock inte detta; vad man måste visa är att när man säger att "alla alternativ ligger på bordet", så måste man också visa att man verkligen menar detta. Och Israel å sin sida, menar verkligen vad de säger på bestämdaste allvar.
Men Israel har även andra hot att ta i akt. Och Israel behöver en stor övergripande strategi för att långsiktigt kunna nå säkerhet och fred. En strategi det nu är upp till den nya Netanyahu-regeringen att söka finna. Ehud Barak förklarar dock utifrån sin syn tre strategiska områden man måste fokusera på: dels bygga ett regionalt skyddsnät, där man fokuserar strategier för att bemöta hotet från radikal islam, gränssäkerhet, missiler och givetvis hotet från Iran. Därtill behöver man också en riktig fred med palestinierna, där en två-statslösning är det enda långsiktigt hållbara väg framåt för en verklig fred. Fredsförhandlingar med palestinierna är inte enkelt - det fick han själv erfara som premiärminister när han tillsammans med Bill Clinton försökte mäkla fred. Och det har Benjamin Netanyahu nu också fått erfara. Bristen på fred beror utan tvivel främst på palestinierna, konstaterar Barak. Men även om något riktigt fredsavtal inte är nära förestående, så måste man sträva mot att nå dit - för något annat alternativ finns inte - och om inte nu, så när?. Som tredje punkt återfinns sedan givetvis Iran, som helt enkelt inte kan tillåtas skaffa kärnvapen.
Men trots de många utmaningar Israel står inför, så har man som folk och nation kommit långt. Den avgående försvarsministern berättar att han själv är 71 år gammal, och föddes under ett brinnande andra världskrig när nazisterna höll på att ta över makten i världen. Ingen kunde då tro att det en dag skulle finnas en stark israelisk stat, och att han själv skulle vara försvarsminister i den staten. Och den israeliska staten är idag en stat mogen att kunna fatta svåra men viktiga beslut för att värna såväl Israels säkerhet som en framtida fred. Han avslutar sedan med en hebreisk välsignelse, och får av AIPAC också en utmärkelse för sitt långa arbete för att stärka relationerna mellan Israel och USA.
Kommentar:
Ehud Barak har jag följt passivt sedan 1990-talet när han efterträdde Benjamin Netanyahu som premiärminister 1999 - och Camp David II-avtalet, där Barak var beredd till enorma eftergifter i enlighet med "land mot fred"-principen, för en fred med palestinierna, men där Arafat likväl sa nej, sa egentligen allt om vilken part som verkligen ville ha en riktig fred, och vilken som inte ville det. Något många, även de som var kritiska till Barkas dåvarande agerande skulle lyfta fram som exempel på denna skilda inställning till fred.
I detta tal visade Ehud Barak också att det inte bara är i USA det finns ett bipartisanskt stöd för Israel, i Israel finns också ett partiöverskridande vänskapsband med USA. Något Ehud Barak, fd premiärminister från arbetarpartiet, och de konservativas nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahus medverkan på samma konferens tydligt bevisar.
Se även tidigare inlägg:
AIPAC 2013: John Cornyn 20130304
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar