Bush hjälper hedervärt blivande president Obama

Aldrig tidigare har en sittande administration gjort så mycket för att hjälpa den kommande administrationen att få en smidig start som president Bush nu gör. Bushs fd talskrivare David Frum förklarar hur Bush avslutar sin presidentperiod som en "uniter" och inte en "divider" (dvs en som enar, inte en som splittrar) precis som han lovade i sin egen valkampanj 2000.

Ett bra exempel på detta är hjälpen till bilindustrin. Få, om ens några Republikaner (inklusive John McCain) stöder den idén. Också president Bush själv är mycket skeptisk, och uttryckte sig så här inför American Enterprise Institute:

“This is a difficult time for a free market person. Under ordinary circumstances, failed entities—failing entities should be allowed to fail. … I'm … worried about putting good money after bad—that means whether or not these autos will become viable in the future.”

Han fortsatte dock:

“I feel an obligation to my successor. I've thought about what it would be like for me to become President during this period. I have an—I believe that good policy is not to dump him a major catastrophe in his first day of office.”

Bush hade två tydliga alternativ: antingen kunde han ha låtit biljättarna gå i konkurs och överlämnat eventuella problem helt till Obama att sköta, eller så kunde han ha försökt bygga ihop sin egen lösning nu medan han ännu hade makten och innan den tillträdande Demokratiska administrationen och kongressen fått makten. Bush gjorde ingendera av dessa. Istället gav han biljättarna ett tillfälligt lån; för lite pengar för att lösa situationen långsiktigt, men tillräckligt mycket för att ge Obama-administrationen - som oavsett vad Bush än gör kommer att få bära huvudansvaret att förvalta ekonomin - tillräckligt mycket tid på sig att själva utarbeta sina egna planer.

Genom ett sådant handlande underlättar Bush situationen avsevärt för sin efterträdare. Det är också mycket annorlunda än hur Bill Clinton agerade när Bush tog över efter denne. David Frum ger ett exempel: President Clinton hade länge motsatt sig att skärpa det tillåtna maxvärdet för arsenik i dricksvatten. Bevisen för fördelarna med starkare reglering var små, och kostnaden för lokala myndigheter skulle bli stora - i synnerhet för delstater som te x New Mexico. Under sina sista veckor som president så sa dock Clinton ja till de striktare reglerna - vilket dock lade hela bördan på blivande president Bush, som tvingades mellan att antingen höja de lokala skatterna eller framställas som en miljöbov som förgiftade vattenbrunnar. Liknande saker gällde Kyotoprotokollet och den Internationella brottsdomstolen. I samtliga fall följde Bush helt enkelt den policy hans föregångare haft under sin tid - men hamnade i dålig dager när hans föregångare på väg ut genom dörren slängt ur sig åsikter om saker denne inte längre behövde ta praktiskt ansvar för, vilket skadade Bushs rykte likt små tidsinställda bomber.

Bush skulle således kunna ha frestats att tänka att det nu var dags att ge igen för vad hans Demokratiske föregångare en gång gjorde mot honom. David Frum skriver:

"Another man might have concluded that it was only fair that he retaliate by bequeathing some bombs of his own. Bush did the opposite, extending more consideration than he had received in his turn. It’s maybe not the biggest presidential achievements. But surely it ranks among the finer."

I min artikel om Irakkriget citerade jag Michael Gerson - en annan av Bushs fd talskrivare, som skrev:

Many liberals refuse to concede Bush's humanity, much less his achievements. But that humanity is precisely what I will remember. I have seen President Bush show more loyalty than he has been given, more generosity than he has received. I have seen his buoyancy under the weight of malice and his forgiveness of faithless friends. Again and again, I have seen the natural tug of his pride swiftly overcome by a deeper decency -- a decency that is privately engaging and publicly consequential.

I en intervju för CNN sa President Bush följande om den blivande President Obama, som i princip vunnit valet genom att i högre utsträckning kampanja mot Bush än mot McCain:

"We care about him, we want him to be successful, and we want the transition to work."

Hedervärda ord av en snart avgående president. Ord som bara uttalas av personer som verkligen förstår att presidentämbetet handlar om USA, inte om dem själva.

Se också tidigare inlägg:

Bush och Obama samarbetar intensivt 20081217