Irak på väg framåt

Irak är långtifrån något problemfritt land. Men det är ett land på väg i rätt riktning. En demokratisk regering som alltmer börjar få kontroll över landet. Många statliga institutioner fungerar fortfarande mycket dåligt - men likväl går saker framåt. I mitten av december höll OPEC sitt regelbundna möte i Angola. Där diskuterades bland annat Irak. Iraks oljeminister Hussein Shahristani förklarade på konferensen att Irak har möjlighet att kunna producera så mycket som upp till 12 miljoner oljefat om dagen, vilket skulle vara i klass med Saudiarabien som är världens största oljeproducent.

Bloggen The Ground Truth in Iraq skriver:

If Iraq does reach its potential, it has the ability to drastically affect the petroleum organization. Iraq has been exempt from OPEC’s quotas since it invaded Kuwait in 1990. Now it wants to export as much as it can because it desperately needs the money to rebuild. That could flood the market and undermine OPEC’s control over prices. Given this, Iraq could force compromises on quotas, ignore them, or leave OPEC altogether. It could also challenge the group’s leader, Saudi Arabia, which has given Iraq the cold shoulder since the U.S. invasion because it fears Shiite rule and Iran’s influence.

This could be a huge step in Iraq returning to the international stage. Baghdad was once a leading capital in the Arab world, but after 2003, Iraq was so caught up in internal divisions and civil war that it lost its place. Not only that, but all of the regional players have become involved in Iraqi politics, mostly to the detriment of the country. Iraq’s new oil deals, if successful, could give the nation the leverage it needs to once again be a player in the Middle East, but that’s still a big if as its petroleum industry has some massive hurdles to overcome before it can produce as much as the Oil Minister wants it to. It is a change though to talk about Iraq influencing others rather than it being the other way around as has been the norm since the overthrow of Saddam.

Ali Hassan al-Majid - eller Kemiske Ali, som han också kallades - hängdes också i måndags, efter att ha dömts till döden fyra gånger, senast för kemvapenattacken mot Halabja där 5000 kurder dödades 1988. Oavsett hur man betraktar dödsstraff så är det - precis som Saddam Husseins avrättning 2006 - ett steg framåt för rättvisan, och för en bättre framtid för Irak.

Irak har fortfarande en lång väg att gå. Hoten mot befolkning och regering från terrorismen kvarstår, och hoten mot kvinnor och religiösa minoriteter från såväl shiitiska som sunnitiska fundamentalister kvarstår också. I jämförelse dels med Saddam Husseins diktatur, och dels i jämförelse med sina grannländer, så är det dock tydligt att Irak är på väg framåt.

Källor: The Ground Truth in Iraq, SVD

Se även tidigare inlägg:

USA och Iraks möjligheter och framtid 20091221