Bernard Feeney och hans son är hummerfiskare i delstaten, och Bernard förklarar:
“I wanted to be a lobsterman since I was a little kid on the dock,” sa Feeney, som nu är 61 och president för the Massachusetts Lobstermen’s Association. “I still love fishing but I hate the business.”
Feeney tillhör dem som hela sitt liv röstat på Kennedy, men den här gången kommer han att rösta republikanskt:
“Kennedy was a good friend of the lobstermen,” förklarade han. “He would help whenever we had a problem. I just think the Democrats have forgotten the working man.”
Scott Brown är också den kandidat som bäst lyckas förmedla väljarna att han tillhör det vanliga folket, och beskriver sig själv som att han är en självgjord man som kör omkring med sin pick-up truck. Hans liv tycks i många avseenden också backa upp detta. När han var ung poserade han bl a naken i en tidning - något som indikerar att han åtminstone inte då hade några planer på att göra karriär inom det republikanska partiet. Han gick också med i nationalgardet när han var 19 och har numera en lång och aktningsvärd militär karriär bakom sig. Han är gift med tv-reportern Gail Huff, som dock hållit sig helt utanför valkampanjen och inte uppträtt vid sin makes sida, för att på så sätt undvika att bli partisk i sitt jobb som nyhetsförmedlare. Hans 22-åriga dotter Ayla Brown är också känd, som semifinalist i American Idol. Dessa saker har fått Brown att uppfattas som en vanlig amerikan, och hans succé-pr-tema har under kampanjen varit att tydliggöra för medborgarna i delstaten att "Ted Kennedys senatsplats", som Demokraterna och även nyhetsförmedlarna hänvisat till, i själva verket inte alls är Ted Kennedys plats, utan folkets plats.
I motsats till Brown så har Demokraternas kandidat Martha Coakley inte alls lyckats framställa sig själv som folklig. Hennes sena engagemang i valkampanjen har fått henne att framstå som något arrogant, och att hon tagit väljarna för givna. Hon har dessutom uppträtt något torrt och inte förmått att öppna upp sin personlighet för väljarna (något som oftast är av vikt i amerikansk politik - ett bra exempel på det är Hillary Clintons tårar under primärvalet i New Hampshire 2008). Detta har inte förbättrats av att hon försökt verka folklig, men utan att lyckas - som under gårdagen, när Martha Coakley som intervjuades i ett radioprogram hävdade att baseballstjärnan Curt Schilling var ett Yankee fan, medan denne i själva verket tillhört Boston Red Sox. Något programintervjuaren uppmärksammar, och Curt Schilling själv gjorde sedan ett kritiskt uttalande om Coakleys okunnighet, något som i sin tur uppmärksammades av olika nyhetskanaler, som te x följande:
(OBS: jag kan själv inget alls om baseball, inte ens reglerna - och undrade först om de talade om baseball eller amerikansk fotboll. Det jag skrev om Schilling ovan läste jag i följande artikel på Wikipedia, där jag också läste att Schilling är Republikan och kampanjade för president Bush 2004 - alltid något nytt man kan lära sig).
Dessa tecken på att Coakley inte lyckats driva någon bra kampanj, samt att hennes opinionssiffror visar att hon riskerar att förlora liberalernas fästning - har gjort att partietablissemanget snabbt slagit en mur omkring henne. I fredags kampanjade Bill Clinton vid hennes sida. Clinton hade pg a krisen i Haiti, inte sovit på tre dagar, men tog sig likväl till Massachusetts där han förklarade:
“I came here to tell the people of Massachusetts that this country’s revolution was born in Massachusetts against those who abused power ... do you now want to put Massachusetts on the side of the power abusers?”
Senare idag kommer också president Obama att ta tid ur sitt högst stressiga schema och kampanja för Coakley vars seger förmodligen är nödvändig för att han ska få igenom sin sjukvårdsreform som Scott Brown förklarat att han kommer att rösta emot om han blir vald till Republikanernas fyrtioförsta senator. Demokraterna hoppas på att med Clintons och Obamas draghjälp kunna förmå oengagerade Demokrater att masa sig ur soffan och faktiskt gå och rösta. I delstaten som överlag består av Demokrater skulle det kunna räcka för att ge Martha Coakley seger. Men tveklöst är det hos Republikanerna entusiasmen finns. Politico beskriver i följande artikel en av Coakleys valmöten där Ted Kennedys änka Vicki Kennedy deltog:
Coakley and Vicki Kennedy, the widow of the late senator, both addressed a crowd of about 100 electrical workers but it fell to a state representative from nearby Dorchester to deliver the closing remarks aimed at firing up the Democrats.
“I see there is some excitement in this room but there is not enough excitement in this room,” Martin Walsh said, as the heavily male, Carhartt-and-jeans crowd stood with hands in pockets.
Artikeln beskriver sedan ett av Scott Browns möten:
There was no need for such an exhortation on Cape Cod as state Sen. Scott Brown, the Republican nominee, was enveloped by a couple hundred, sign-waving supporters as he attempted to walk into a local pub where another hundred voters waited for an afternoon rally.
“People’s seat, people’s seat!” the Hyannis crowd chanted, aping the retort Brown gave at a debate Monday when asked about “the Kennedy seat.”
With three days until Bay State voters go to the polls to decide whether Democrats will retain their filibuster-proof majority in the Senate, the momentum plainly is with the GOP.
He’s drawing crowds rarely seen by Republicans in this state and seems to have more organic support than Coakley, an impression underscored by the imperfect measurement of yard signs spotted for the Republican (many) and the Democrat (none) along the South Shore and on the Cape.
Brown’s message of taking on the state’s entrenched Democratic majority—what he repeatedly calls “the machine”—and addressing a larger discontent among voters here toward Washington has given Republicans an opportunity to win their first Massachusetts Senate contest in nearly 40 years.
Huruvida denna entusiasm räcker för att ge Scott Brown segern får vi se på tisdag. Men helt klart är att Demokraterna inte längre är det parti som kan "kampanja mot Washington". Här är ett nyhetsreportage från gårdagen om de senaste händelserna i Massachusetts:
Källor: Times Online, Politico
Se även tidigare inlägg:
Den (Dem) som gräver en grop för andra... 20100116
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar