Riktigt så enkel är förstås inte situationen och har så heller aldrig varit. De vet de flesta ekonomiskt insatta - inklusive Obamas Finansminister Timothy Geithner och ekonomiske chefsrådgivare Larry Summers. Inga av dessa är några strikta marknadskapitalister (de lanserade te x Obamas stimulanspaket) - men förfaller heller inte till simpla förenklingar över hur finansmarknaden fungerar (tvärtom, faktiskt). Väldigt länge lyssnade Obama på dessa. Men nu har han bestämt sig för att slå an på den mer populistiska Wall Street vs Main Street-retoriken, och skärpte igår reglerna för bankindustrin. Banker ska inte få äga eller investera i hedgefonder, eller riskkapitalbolag. Inte heller ska bankerna och dess verksamhet tillåtas bli för stora.
MSNBC har här ett inslag om händelsen - som, oavsett om det är beräknat eller ej, sker direkt efter Demokraternas valförlust i Massachusetts som avsevärt kommer att försvåra Obamas tidigare högst prioriterade inrikespolitiska fråga: sjukvårdsreformen:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
De nya regleringarna måste godkännas av Kongressen för att verkställas. Där råder dock blandade röster. Kongressman Scott Garrett, Republikan från New Jersey, kritiserade Obamas förslag, samtidigt som han motiverade varför han trodde att Obama slog an på den populistiska tonen:
"This renewed focus on financial services reform by the Obama administration is clearly a transparent attempt at faux populism, in light of the outcome of the Massachusetts Senate race. At best, the evidence is mixed that banks that were also engaged in trading were the cause of this crisis.
In fact, stand-alone investment banks were two of the most notable failures of the recent crisis, while some of the larger banking institutions were able to provide a measure of stability to the system in the heat of the crisis by purchasing some of their weaker counterparts."
Kritik kom också från The Financial Services Roundtable, som representerar diverse stora finansinstitut:
"The proposal will restrict lending, increase risk, decrease stability in the system, and limit our ability to help create jobs," förklarade gruppens president Steve Bartlett.
Investor's business daily skriver också kritiskt om de ökade regleringarna:
"Apparently believing the best defense is a good offense, the president wasted no time after his jarring loss on medical overhaul in upping the ante on another of his signature issues — financial change.
...this call for tougher rules is yet another attempt to escape blame. All Glass-Steagall did was let bank holding companies buy into investment banks. What undermined the financial system was a fanatical application of rules aimed at getting banks to lend as much money as possible to facilitate homeownership among minorities.
It was the government, not Wall Street, that created the subprime market by compelling banks to make bad loans and urging Fannie Mae and Freddie Mac to cash out the banks by putting more and more of the toxic mortgages on their balance sheets.
The administration apparently hasn't given a thought to limiting, let alone blocking the proposed expansion of, the Community Reinvestment Act that started it all. Or to reining in Fannie Mae and Freddie Mac, the government-created monsters that aided and abetted the meltdown.
No, the Obama administration is back on its quest to take control of as much of the private economy as it can. Polls must be telling the White House that kicking "Wall Street" still plays well in Peoria, even if the nationalization of health care does not. (It sure didn't play on Wall Street, with the Dow off 335 in two days.)"
Det är svårt att inte tolka Obamas utspel som just populistiskt. I synnerhet när han nu bryter med sina tidigare två ekonomiska gurus - Tim Geithner och Larry Summers. Om just detta var så viktigt - varför gjorde han då inte detta långt tidigare? Och varför följde han Geithners och Summers ekonomiska råd ända tills nu?
I följande artikel i Washington Post, kommenterar Michael Gerson, valförlusten i Massachusetts och säger att Obama har tre möjligheter: han kan antingen ignorera den ilska mot statlig expansion som finns i landet, försöka kväsa den, eller spela med i ilskan. Gerson skriver:
"President Obama now is left with three options as he stumbles toward the State of the Union: He can try to ignore the anger, embrace the anger or blunt the anger."
Att ignorera ilskan är att följa den liberala vänstern och slå ned näven hårt för att få en så stor reform som nu möjligt är, genom att kräva att Representanthuset rakt av godkänner Senatens version - ett sätt på vilket Demokraterna kan undkomma den republikanske Massachusetts-segraren Scott Browns filibuster-hot. Att försöka kväsa ilskan är att bryta med Harry Reid och Nancy Pelosi och själv röra sig mer mot mitten. Men kan också välja att spela med i ilskan, och rikta den mot något annat håll än mot sig själv. Gerson skriver:
"Another option for Obama is to try embracing public anger -- continuing to rail against plutocrats who get bailouts and bonuses.
But Obama can't change his own history. He generally avoided this kind of populism during the worst days of the economic crisis, for the good reason that the stabilization of financial markets precluded attacks on the financial industry. At this point, Obama's outrage would lack credibility. Why, for more than a year now, has health reform been his consuming priority while financial reform simmered on a back burner? "
Det är det sista som det för närvarande verkar som att Obama försöker göra. I längden kommer han dock förmodligen att röra sig mot mitten, ungefär på samma sätt som Bill Clinton före honom. Det av en enkel anledning: USA tycks fortfarande vara det mitten-höger-samhälle som Reagan-revolutionen för 30 år sedan också tvingade Demokraterna att anpassa sig till.
Källor: SVD, Investors, Los Angeles Times, Washington Post
Se även tidigare inlägg:
Vänstern frustrerade över Obamas sjukvårdslöften 20100122
Obama - videovecka 52 20100117
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar