Den (Dem) som gräver en grop för andra...

Senatsvalet i Massachusetts har inom loppet av några dagar fått hela det Demokratiska etablissemanget att engagera sig. Om Demokraternas senatskandidat Martha Coakley skulle förlora mot Republikanen Scott Brown, så skulle det inte bara innebära ett stort nederlag för hela president Obamas sjukvårdsreform, utan också för mängder av andra frågor under det kommande året - där Demokraterna i kongressen skulle vara mycket mer lyhörda för kritik mot Obamas idéer än Obamas idéer i sig själva.

En förlust kan förstås inte tas ut i förskott, och även om Scott Brown bringat optimism till de republikanska leden, så har egentligen Republikanerna trott lika lite att deras kandidat skulle kunna vinna, som Demokraterna fram tills nu trott att deras kandidat skulle kunna förlora. Men om Scott Brown nu skulle vinna, och Martha Coakley förlora - vems skulle felet vara?

Real Clear Politics har här en kort men mycket intressant och informativ artikel, som lite elakt förklarar att felet skulle vara John Kerrys - Massachusetts för närvarande främste senator som också var Demokraternas presidentkandidat 2004 där han förlorade mot George W. Bush som återvaldes till en andra mandatperiod. Felet skulle dock inte bara vara Kerrys eget, utan Demokraterna som parti. Orsaken är följande:

När Kerry kampanjade för att bli president 2004 hade Massachusetts Demokrater ett problem: vad skulle de göra när Kerry vann? Delstaten hade då en Republikansk guvernör, Mitt Romney, som då hade samma makt som en numera viss känd fd guvernör från Illinois (Rod Blagojevich) att utnämna en ny senator som skulle kunna överta president Kerrys efterlämnade senatsplats, och därmed utse en Republikan. Den idén behagade dock inte Demokraterna i Massachusetts-kongressen, så de röstade igenom en lag som krävde att ett specialval istället skulle hållas för att utse en ny senator.

Det problem de förutsett och försökt värja sig för uppkom dock aldrig. John Kerry blev aldrig någon president, och ärligt talat, för alla oss som hängde med i valet 2004 så såg han trött ut redan under presidentkampanjen - medan Bush som varvade sitt kampanjande med att samtidigt vara president, såg lika sprudlande energisk ut på varje kampanjmöte. Bush vann och Kerry behöll sin plats i senaten. Lagen var dock redan godkänd. Och få brydde sig om den - tills lejon-senatorn Ted Kennedy dog vid helt fel tillfälle, och man plötsligt insåg att delstatens nya Demokratiske guvernör Deval Patrick (som guidats till ämbetet under Obamas chefsrådgivare David Axelrods vägledning) hade en lag mot sig som gjorde att han inte kunde nominera någon ny kandidat. För att kringgå detta och få sin nödvändiga sextionde röst till sjukvårdsreformen använde sig Massachusetts Demokrater av en annan politisk manöver för att nu ge guvernören rätten att i alla fall tillsätta en temporär senator, vilket Deval Patrick också gjorde - man bara till dess specialvalet var hållet. Det hölls aldrig 2004 - men det kommer att hållas på tisdag, den 19 januari...

Artikeln avslutas:

Had they not changed the law in 2004, Gov. Deval Patrick (D) could have appointed a Democrat to Ted Kennedy's seat within days of his passing. Instead, Democrats employed another political maneuver to allow for a temporary appointment to pass health care. And now, with health care legislation still pending, they're being forced to spend millions on an unexpectedly tough race, and are a facing a defeat that will make Byron Dorgan's retirement look like the good old days.

So if Brown wins on Tuesday and you hear whispers from Democrats that they were felled by a weak candidate, know that it was really John Kerry's fault.

Ronald Reagans elfte budord var att aldrig tala illa om en annan Republikan. Demokraternas elfte budord tycks för närvarande vara att den (Demokrat) som gräver en grop för andra, själv riskerar att falla däri...

Källa: RealClearPolitics

Se även tidigare inlägg:

Reportrar samtalar om valet i Massachusetts 20100115