Christiane Amanpour från ABC News har här en exklusiv intervju med Ghaddafis söner: Saif al-Islam och Saadi Gadhafi. Saif al-Islam - som också är sin fars rådgivare - kommenterar Obamas krav på Ghaddafis avgång och säger att det först och främst inte är en amerikansk sak. Saadi Gadhafi förklarar att det som för honom blivit mest problematiskt med de nya sanktionerna är reseförbudet - och han förklarar att han skulle vilja ha ett normalt liv där han kan vara sig själv:
Jag kan inte nämnvärt mycket om Ghaddafi-familjen - men av de envåldshärskare som hittills - under nuvarande demokratiska revolution - fallit i mellanöstern så är han förmodligen det värsta rötägget, som till skillnad från Mubarak heller inte haft nämnvärt bra relationer med väst.
Däremot måste en sak noteras: vi vet fortfarande inte vilka krafter som kan komma att släppas loss i det maktvakuum som nu uppstår och uppstått runtom i mellanöstern. Diktaturer är förkastligt - men arabvärldens värsta diktator var Saddam Hussein. Saddam Hussein och dennes söner var onekligen mycket värre än Ghaddafi och dennes söner, och Saddam drog sig inte för att använda hårt våld, dvs på allvar utföra massakrer mot sitt eget folk för att själv få behålla makten.
Saddam Hussein behövdes i alla avseenden avsättas. Det gjorde USA. Därefter skapades dock ett maktvakuum som krävt gigantiska amerikanska insatser för att ge Irak stabilitet och frihet istället för att få se en islamistisk republik växa fram.
De andra diktatorerna i mellanöstern har inte varit lika hemska som Saddam Hussein men det maktvakuum de lämnar efter sig kommer att öppna upp för samma islamistiska krafter som de i Irak.
Den europeiska vänsterdiskurs som hävdar att islamismen bara varit ett svepskäl för de västvänliga envåldshärskarna att behålla makten och västvärldens gunst har fel - det finns farliga islamistiska strömningar i mellanöstern vars krafter väst alltid har underskattat - såväl i Iran (få trodde att Khomeni skulle göra landet till en totalitär teokrati), Afghanistan (få trodde att talibanerna skulle ta makten efter Sovjets reträtt och göra landet till en totalitär teokrati), i Gaza (alla trodde inte att Hamas skulle fortsätta vara islamistiska nu när de gavs också legitim folkmakt) och otvivelaktigt underskattar man det muslimska brödraskapet (som man på allvar tror är någon slags muslimsk demokratirörelse som vi i väst skulle kunna känna igen oss i).
Gällande muslimska brödraskapet kan förmodligen en del paralleller dras till Irak: under Saddam Husseins styre hade de shiamuslimska islamisterna ingen chans att sticka upp näsan - de som gjorde det blev torterade och dödade. De delade således lidandet med resten av den irakiska befolkningen - delat lidande innebär dock inte nödvändigtvis delad sak eller ens långsiktig delad kamp. Och med Saddam borta fick de själva chansen att härja och ta hämnd på sunni-muslimer. Utan amerikansk närvaro hade Irak onekligen hamnat i ett blodigt vendetta. I Egypten och runtom i mellanöstern kommer tiden att utvisa vilka grupper som verkligen delade demokratirörelsens mål, och vilka som bara red på vågen...
Sverige och Europa har tydligt gett sitt stöd till de förändringens vindar som blåser. Det innebär dock också att man måste vara beredd att ta ansvar för den situation som kommer att uppstå, på samma sätt som USA faktiskt var beredd att ta sitt ansvar för den situation som uppstod i Irak. Något annat beteende vore hycklande.
Se även tidigare inlägg:
MtP: Scott Walker och John McCain 20110227
FtN: Libyen, fackföreningar 20110227
Motståndet mot Ghaddafi fortsätter 20110227
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar