Denna gång talar Bolton om de pågående händelserna i mellanöstern och förklarar att USA dels står inför en farlig kris, och att man inte har det ledarskap som behövs i Vita Huset för att kunna hantera denna.
Händelserna i Egypten och runtom på andra platser för mycket gott med sig, och det finns många röster som ropar efter och vill ha den form av frihet och demokrati som väst önskar se. Men det finns också en annan sida, förklarar Bolton och citerar den republikanske presidenten Theodore Roosvelts respons på den demokratiske presidenten Woodrow Wilsons prat om demokrati: först och främst måste världen göras säkra för oss själva, förklarade Theodore Roosevelt då.
När man följer händelserna i Egypten bör man ha det i åtanke, för många gånger har man genom historien fått bevittna hur revolutioner gått fel. Vi kan önska rörelsen i Egypten all lycka i att skapa i en demokrati - men de, precis som USA en gång gjorde, har vissa faser de måste gå igenom innan de blir en stabil fungerande demokrati. Han hänvisar sedan till John Stuart Mills kriterier för fungerande representativ demokrati. Denne sa att för att ett land ska kunna ha detta måste folket (1. Vara villiga till ett sådant styre. (2. Vara villiga och kapabla att bevara den, och (3. Vara villiga och kapabla att att fullfölja ansvaret och avskaffa de funktioner som påtvingas dem.
Det som händer i Egypten och de faktorer som spelat in i händelserna gör att det går att ifrågasätta om dessa krav tillmötesgåtts.
Bolton går sedan vidare och kommenterar hur Obama hanterat händelsen i Egypten och konstaterar att Obama gjort som han alltid gjort under de här två åren när han stött på utrikespolitiska kriser: han har agerat obeslutsamt, förvirrat och fel. Ifråga om Egypten har man svängt från att "regeringen i Egypten är stabil" till "Regeringen i Egypten måste avgå nu" till "Regeringen i Egypten kan stanna till september" till "Regeringen i Egypten måste gå nu". Bolton säger att det helt enkelt inte är lätt att veta var Obama-administrationen står.
John Bolton citerar sedan underrättelsedirktör James R. Clapper, Jr som gått ut och sagt att muslimska brödraskapet är en sekulär organisation som tar avstånd från Al Qaida. Varefter Bolton förklarar att de inte är sekulära, vilket inte minst namnet "Muslimska brödraskapet" antyder. Han säger dock att han inte ställt sig till den skara som vill att Direktör Clapper avgår pg a av att med Obama-administrationen i ledning så finns risken att han ersätts av någon ännu sämre - ett uttalande som väcker stora skratt.
John Bolton förklarar sedan att i den verkliga världen så blir allt inte alltid perfekt. Och i mellanöstern finns olika slitningar som gör att saker kan leda åt olika håll. Ett scenario som kan ligga framför är en konflikt mellan mellanösterns enda riktiga demokrati Israel och en hypotetisk demokrati i Egypten. Han är glad över att den egyptiska militären sagt att de kommer att upprätthålla internationella avtal - vilket inkluderar Camp David-avtalet (den av de få saker Jimmy Carter faktiskt lyckades med, även om Bolton säkert skulle ha en invändning mot det också). Det finns dock inga garantier i vad som i detta avseende kommer att hända framöver. USA har således ett moraliskt ansvar att vara bekymrade för Israels del.
Man måste också ta i akt att demokrati är mer än att bara hålla val och räkna röster. Demokrati är en kultur och en livsstil som inte tar sin början över en natt. Demokratiska val kan resultera i icke-demokratiska (icke-liberala) resultat. Det hände i Tyskland på 1930-talet och när Hamas vann valen på de palestinska områdena. Gaza-remsan är förövrigt, säger Bolton, ett utmärkt exempel på hur det ser ut när Muslimska brödraskapet (som inspirerat Hamas) tar makt någonstans - det är inget vackert scenario. Man kan också se hur Hezbollah övertog cederrevolutionen i Libanon och nu kontrollerar den libanesiska regeringen. Och utanför mellanöstern kan man se hur Ryssland gått från totalitarism till demokrati, för att nu sakta börja halka tillbaka igen. Det finns således inga garantier att demokratirörelser kan behålla det som påbörjas.
Han fortsätter sedan med att specifikt ta upp Hamas: denna sunnimuslimska terrorgrupp har stöd av det shiamuslimska Iran. Denna radikalisering hotar USA:s intressen. Och det gäller inte minst i Egypten: man bör inte glömma bort de koptiska kristna, förklarar Bolton, som utgör 10% av befolkningen. Tänk er vad som skulle hända med dem under strikta sharia-lagar, frågar Bolton. Dessa har inte haft det bättre än några andra under Mubaraks styre, men de kommer att få det mycket värre om det muslimska brödraskapet tar makten.
Alla dessa saker har direkta kopplingar till amerikaners vardagsliv. Att förespråka att USA bör hålla sig borta från dessa händelser är att helt ignorera hur dessa händelser kommer att påverka te x den amerikanska ekonomin. Idag har USA dock en president som inte verkar förstå vilka dessa kopplingar är. Obama uttalade sig om att "alla röster i Egypten måste höras" - vilket inkluderar det muslimska brödraskapet. John Bolton förklarar att det dock är vägen till en katastrof. I ett demokratiskt politiskt system bör istället ingen delta som inte är ett demokratiskt politiskt parti - i motsättning till en terroristorganisation. Är man en organisation som i viss mån gillar fria val men tar till terrormetoder om man inte får som man vill, så är man inte kvalificerad att delta - svårare än så är det inte, förklarar Bolton.
USA ansåg inte att Hamas eller Hezbollah skulle delta i sina länders respektive val, men de gjorde det i alla fall. I fallet med Hamas hade Bush-administrationen många uppgifter som sa att Hamas inte skulle vinna, men de vann i alla fall. Då sa man rätt saken (nämligen att icke-demokratiska aktörer inte bör åka snålskjuts i demokratiska system) och det gick ändå inte eftersom Hamas ändå vann. Den nuvarande regeringen säger däremot inte ens rätt saker, förklarar Bolton - och hur mycket som då kan gå fel kan man därför bara gissa.
Nu är således en kritisk period när USA behöver en president som förstår att USA:s säkerhetspolitik måste prioriteras och implementeras. USA behöver inte en president som mest är oroad över att hålla sig längst fram i mediernas spinn-cykler.
Bolton går sedan vidare och talar om vad Obama-administrationen gjort fel gällande gällande budgeten: i tider av oro i världen, terrorism och kärnvapenspridning är det inte tid att skära ner i det amerikanska försvaret. Det finns slöseri inom militären som måste rensas bort, men de effektiva pengar som spenderas på militären är mycket bättre investerade än något som avsätts än för te x jordbruksdepartementet. Medan Obama-administrationen har kastat pengar på nästan alla inhemska program kunnat gräva upp har man samtidigt redan skurit ner på försvarsutgifter med 300 miljarder dollar, och föreslagit ytterligare nedskärningar. Det är en totalt felaktig prioritering, förklarar Bolton.
Obama-administrationen har heller ingen aning om vad som är USA:s strategiska vision för världen, förklarar Bolton. De vill göra "omstarter med Ryssland" men ger istället bort viktiga delar av amerikansk säkerhetspolitik, som te x med START-avtalet.
Gällande Kina vet man inte heller vad man ska göra. Kina rustar för fullt upp sin militär, bryter mot handelsavtal och diskriminerar mot amerikansk handel. Hur Obama-administrationen hanterar de sakerna går inte ens att säga eftersom det är så otydligt. Han önskar att han kunde säga vad de gjorde så att han kunde kritisera det, men det finns inte ens någon respons på de kinesiska utmaningarna.
Iran och Nordkoreas kärnvapen är också ett stort problem - och inte minst Venezuelas relation med Iran. Venezuela har världens andra största tillgång på uran efter Kanada - och vad det kan innebära pg a relationen med Iran är inte svår att föreställa sig. 2009 erbjöd Obama både Iran och Nordkorea sin öppna hand, och två år senare gör han det fortfarande, trots att de varit föga intresserade av att fatta den. Det är en politik som inte gör ett dugg för att beskydda USA.
Gällande det globala kriget mot terrorismen så är det visserligen sant att Obama-administrationen fortsatt med några saker från Bush-eran; man har behållit Guantanamo öppet, och fortsatt med en del av förhörsteknikerna. Men man har inte gjort detta villigt utan pg a att verkligheten tvingat dem att göra det. Helst hade de önskat göra raka motsatsen - och om de visste att de kunde komma undan med att göra det så hade de försökt. Obama-administrationen är fortfarande angelägna om att dra bort trupperna från Irak i slutet av året och att börja avsluta Afghanistankriget - saker som alla stärker en syn på USA i mellanöstern: den att USA är på väg att dra sig tillbaka, att amerikanskt inflytande avtar och att USA inte längre är en pålitlig allierad.
Den synen sprids som cancer över hela världen när nationer och ledare utvärderar Obama och ser att han är svag och osäker och en person som inte effektivt står upp för amerikanska säkerhetsintressen. Det gör att dessa omberäknar sin egen policy för att utnyttja situationen.
Detta måste förändras, förklarar Bolton:
"We have to continue to see America as an exceptional nation, even if our current president does not."
Bolton förklarar sedan hur det i alla fall ibland kan vara lättare att utifrån få rätt förståelse för USA, och citerar fransmannen André Malraux som på sitt besök i USA 1962 sa:
"I offer a toast to the only nation that has waged war but not worshipped it. That has won the greatest power in the world but not sought it. That has brought the greatest weapons of death but not wished to wield it. And inspired men in dreams worthy of its action." (Fritt citerat från Boltons tal, kan ha fått något ord fel).
Bolton fortsatte sedan:
"That is our America - but it is not Barack Obamas."
Han förklarar sedan att man måste spendera de kommande två åren med att mobilisera den överväldigande del av amerikaner som tror på USA, som inte accepterar att USA är på tillbakagång - som inte accepterar en överbeskatta och överreglerad ekonomi - som inte accepterar en dåligt utrustad militär - och mer än allt, säger Bolton:
"We do not accept an american president who is weak and indecisive and apologetic about our country!" - vilket väcker enorma applåder.
John Bolton framförde ett mycket bra tal. Ett skickligt tal där han som alltid sätter fingret på punkter de flesta inte har tillräckliga kunskaper för att förstå eller kunna analysera. Första gången jag själv såg Bolton var när han nominerades av president George W. Bush som FN-ambassadör. Då tyckte jag för ett ögonblick först att hans mustasch och överlag självsäkert kaxiga attityd fyllde precis alla kriterier för schablonbilden av en ohyfsad amerikansk cowboy - men eftersom jag visste att Bush hade bättre omdöme än i princip alla andra på den politiska världsarenan - så avfärdade jag inte Bolton. Det gjorde jag rätt i att inte göra, och under åren har han nästan alltid gjort klockrena analyser när han pratat om utrikespolitiska frågor. Jag kan knappast säga att jag är nämnvärt imponerad av Obamas FN-ambassadör Susan Rice. Är det någon som ens vet hur hon analyserat (inte bara förmedlat en nyhetsrapport om) de senaste tidens händelser?
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 29: Connie Mack 20110215
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar