Fackföreningar har sin plats i samhällslivet och historiskt råder inga tvivel om att fackföreningarna spelat en enorm roll för att hjälpa människor till en dräglig arbetstillvaro i vad som annars varit i princip slavliknande förhållanden. Under första världskriget sades det att en amerikansk soldat hade större möjligheter att överleva fronten än att överleva gruvarbete i West Virginia där arbetarna trälade under ägare som åt vilka de i princip var livegna.
Jonah Goldberg förklarar dock i denna artikel på RealClearPolitics att de fackföreningar som bekämpat sådant har varit de privata fackföreningarna - som under historien värnat arbetares rättigheter mot privata arbetsgivare.
De statliga fackföreningarna däremot har en helt annan historia. De statsanställda hade redan goda löner när president John F Kennedy 1962 med en exekutiv order lyfte det federala förbudet mot statliga fackföreningar. Orsakerna till detta hävande klädde man i moraliska och ekonomiska termer - men i själva verket, förklarar Goldberg, var orsaken politisk. De traditionella organiserade arbetarna - som utgjort stommen i det demokratiska partiet - började luckras upp.
Med förbudet upphävt sköt de fackanslutna i höjden och fackföreningarna började snart också ge pengar till politiska kampanjer - inte minst demokratiska sådana.
Nu protesterar man mot Wisconsins regerings beslut att skära ner på fackföreningarnas privilegier. Problemet - och skillnaden mellan de allmänna fackföreningarna och de privata är dock att medan de privata sliter med sina arbetsgivare om hur profiten ska användas, så sliter de delstatliga fackföreningarna hur skattebetalarnas pengar ska användas. Därigenom sätter de fackföreningsintresset mot det allmänna intresset, och resultatet syns i delstater som Wisconsin och Kaliforninen där statsutgifterna skjuter i höjden.
Förhandlingar mellan fackföreningar och regering kan inte fungera eftersom fackföreningarna skjuter in så mycket pengar i valmaskineriet. Därför ansåg Franklin Delano Roosevelt att "the process of collective bargaining, as usually understood, cannot be transplanted into the public service,"
Trots det så är det just sådana förhandlingar som likväl har skett, vilket resulterat till att regeringen kastat in pengar i fackföreningarna utan att egentligen se något annat hända att dessas förmåner växt.
Jonah Goldberg avslutar:
The unions and the protesters in Wisconsin see Walker's reforms as a potential death knell for government unions. My response? If only.
Källa: RealClearPolitics
Se även tidigare inlägg:
Fackföreningskonflikterna sprider sig till andra delstater 20110223
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar