måndag 28 februari 2011

John Bolton om demokrati i Egypten och mellanöstern

USA:s fd FN-ambassadör John Bolton har under hela processen med omvälvningarna i mellanöstern gett mycket sunda analyser på olika aspekter av händelserna. Och på CPAC höll han också ett utmärkt tal om ämnet.

Här skriver Bolton en artikel i Standpoint Magazine där han i skrift förklarar samma saker som han talade om på CPAC om hur USA och Väst bör betrakta och bemöta de omvälvande händelserna i Egypten och runtom i mellanöstern.

Dels ger han ett litet perspektiv på Egyptens militärstyre och USA:s relation till detta - ett styre som rått sedan Gamal Nasser och störtandet av kung Faruk 1952 till Anwar Sadat och Hosni Mubarak.

Bolton förklarar att världen inte alltid är som man önskar. Han förklarar att USA grunden stöder demokrati som koncept och aldrig kan göra något annat. Men allt är en process, och sällan en så enkel sådan som teoretiska, idealistiska akademiker vill göra gällande. Bolton skriver:

Conceptually, of course America supports democracy for all people; how could we do otherwise? But in international politics, as in life, key moral principles and deeply held philosophical values can conflict. Statesmen necessarily face deeply unappealing choices which academics and commentators in their suburban literary redoubts are spared.


Han förklarar hur USA i Egypten fick en god allierad med Anwar Sadat, som dels slöt fred med Israel och dels styrde bort Egypten från de tidigare Sovjetinfluenserna och istället närmade sig väst. Det var gynnsamt för USA men också moraliskt försvarbart.

Bolton citerar Jeane Kirkpatrick som in en artikel i The Commentary 1979 vid namn "Dictatorships and Double Standards" tog upp varför USA kunde stödja diktaturer, något Bolton sammanfattar:

Kirkpatrick's characteristic honesty made famous the argument that pro-Western authoritarian governments had at least the potential for a gradual transformation to democracy, something no repressive communist government had ever done.


Kirkpatrick förklarade också att stöd för demokratiska ideal inte på något sätt garanterade att dessa ideal implementerades i praktiken, något historien redan då var full av exempel på.

Med de saker som nu hänt ter sig dock allt detta som åstadkommits i relationen med Egypten plötsligt stå på spel igen. Bolton förklarar att det mesta tyder på att demokratirörelsen i Egypten var folklig och att vanligt folk helt enkelt tröttnat på Mubarak och fruktade att 82-åringens son Gamal skulle efterträda honom i ett nytt riggat val. Att det var en folklig rörelse bevisas i mångt mycket av att det från början knappt var några större framträdande profiler som ställde sig i spetsen.

Muslimska brödraskapet påbörjade med stor sannolikhet inte heller demonstrationerna - och det kan mycket väl tänkas att de togs på sängen lika mycket som resten av världen. Men även om brödraskapet inte började demonstrationerna så var de mycket snabba med att delta i dem.

Den första fredagen efter demonstrationerna (muslimernas stora bönedag) ropade mullorna ut att man skulle ansluta sig till demonstranterna. Brödraskapet var redan organiserat och ämnade delta i höstens val. Muslimska brödraskapet tycktes också stödja den sekuläre Mohammed el-Baradei - som flygit in från Europa för att försöka axla ledarskapsmanteln (vilket inte skedde).

Allteftersom dagarna passerade släppte Obama-administrationen det ena förvirrade uttalandet efter det andra. Tills Obama förklarade att demokratisering i Egypten måste börja omedelbart. Obama sa också naivt att denna demokratiseringsprocess "must bring all of Egypt's voices to the table"- därmed legitimerade Obama det muslimska brödraskapets deltagande, och visar att han inte har lärt sig något av historien.

Bush-administrationens misstag, förklarar Bolton, var att uppmana till val i Gaza med Hamas som part, trots att Hamas inte var ett parti med demokratiska ideal. I Libanon fick landet se Hezbollah ta makt på samma sätt.

Demokratiska val handlar inte bara om att rösta, förklarar Bolton. Det handlar om villigheten att just implementera en fungerande demokrati. Och genom historien har som sagt många partier deltagit i demokratiska val utan någon hängivenhet för demokratin i sig. Istället för att nu öppna upp för en ny sådan situation med muslimska brödraskapet i en utomordentligt gynnsam situation att vinna anhängare (eftersom det är den enda riktigt organiserade organisationen att samordna ett val) - borde väst kräva att de partier som deltar ställer upp på demokratitanken:

...participation in the elections, whenever scheduled, should be limited to real political parties. From Mussolini to Putin, from Hamas to Hezbollah, terrorists, totalitarians and their ilk masquerading as political parties do not really believe in representative government. Banning such faux-democrats from participating in the legitimate political process until they become true political parties is entirely legitimate, and may well be critical to avert disaster.


Detta går att göra. USA förbjöd på dessa grunder i årtionden det amerikanska kommunistpartiet eftersom detta inte skrev under på de västerländska demokratiprinciperna. Tyskland efter andra världskriget gjorde likadant med nationalsocialisterna.

Thus, for President Obama to say, as he did, that the transition "must bring all of Egypt's voices to the table" is not only naive, but fundamentally dangerous, förklarar Bolton.


Nu är dock tärningen kastad, och man måste besluta hur man nu ska göra. Väst bör göra allt vad de kan för att stödja de äkta demokratianhängarna, förklarar Bolton. Och ge dessa allt tänkbart stöd och alla tänkbara resurser. Det finns visserligen i den delen av världen en aversion mot västerländsk inblandning - men om demokratirörelsen i Eygpten vill ha amerikansk hjälp bör de själva få avgöra. Och om de vill de bör USA vara beredd att ge sådan.

USA bör också fortsätta samarbeta med Egyptens militär, så att dessa fortsätter upprätthålla stabilitet, både inom landet och genom att hålla slutna internationella avtal, som te x Camp David-avtalet. Görs detta kan saker förhoppningsvis sluta lyckligt, även om slutresultatet av denna process inte kommer att bli tydlig på flera år.

En mycket intressant och sund analys av John Bolton, och artikeln rekommenderas i dess helhet.

Källa: Standpoint Magazine

Se även tidigare inlägg:

John Bolton om Libyen 20110226

CPAC 2011 - del 30: John Bolton 20110215

John Bolton om situationen i Egypten 20110128

Inga kommentarer: