Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Sammanfattning av talet:
Obama motiverade USA:s insats med att säga att det var en humanitär intervention, en sådan som det präglar USA:s karaktär att ställa sig bakom. Han förklarade att Ghaddafi styrt sitt land som tyrann i fyrito år och beskrev ingående det våld som riktats mot den egna befolkningen i samband med dessas förhoppningar om att största diktatorn.
Som respons på detta frös USA 33 miljarder av Ghaddafis tillgångar, införde sanktioner och Obama påminde om att han krävt att Ghaddafi skulle lämna makten. Trots det och omvärldens fördömanden fortsatte Ghaddafi sina härjningar. Obama beordrade då krigsskepp till medelhavet och Europa lovade att sluta upp. Arabförbundet ville också se ett ingripande för att stoppa Ghaddafi. USA ledde då genomdrivandet av en FN-resolution om en flygförbudszon. Man försökte således stoppa Ghaddafis våld utan att själva använda våld - men istället fortsatte Ghaddafi mot Benghazi och USA och omvärlden stod då inför valet att stoppa en mycket trolig massaker.
"It was not in our national interest to let that happen. I refused to let that happen. And so nine days ago, after consulting the bipartisan leadership of Congress, I authorized military action to stop the killing and enforce U.N. Security Council Resolution 1973", sa Obama.
Han förklarade sedan hur USA i samarbete med andra stoppat Ghaddafis härjningar. På en månad samlade man en koalition för att skydda civila. Det kan jämföras med Bosnien på 1990-talet då det tog ett år för omvärlden att ingripa.
Han förklarade också hur detta gjordes i enlighet med sina egna löften, att inte sätta in amerikanska marktrupper i Libyen och att den vidare operationen skulle ledas av NATO från och med på onsdag. USA skulle fortsätta bistå ekonomiskt, och med nödhjälp till de libyska folket. Men den stora bördan skulle bäras av NATO.
"So for those who doubted our capacity to carry out this operation, I want to be clear: The United States of America has done what we said we would do", konstaterade Obama
Han fortsatte sedan med att bemöta invändningarna mot kriget och höll med om att USA inte kunde intervenera överallt. I Libyen kunde man dock inte låta en humanitär katastrof ske. Därtill hade man brett internationellt stöd och möjlighet att stoppa Ghaddafi utan att gå in med amerikanska marktrupper. Obama klädde saken i moraliska termer och sa:
"To brush aside America’s responsibility as a leader and -– more profoundly -– our responsibilities to our fellow human beings under such circumstances would have been a betrayal of who we are. Some nations may be able to turn a blind eye to atrocities in other countries. The United States of America is different. And as President, I refused to wait for the images of slaughter and mass graves before taking action."
Han förklarade vidare att det också fanns ett strategiskt intresse att stoppa Ghaddafi. Att inte göra det skulle ha inneburit tusentals flyktingar till Tunisien och Egypten, som just nu håller på att demokratiseras.
Men han gick också emot dem som menade att USA skulle gå längre och agera militärt för att störta Ghaddafi. Att göra så vore ett misstag, förklarade Obama. Att göra så skulle kosta och kräva enorma amerikanska insatser - och Obama drog en parallell till Irak och sa så här:
To be blunt, we went down that road in Iraq. Thanks to the extraordinary sacrifices of our troops and the determination of our diplomats, we are hopeful about Iraq’s future. But regime change there took eight years, thousands of American and Iraqi lives, and nearly a trillion dollars. That is not something we can afford to repeat in Libya.
Vad man gjort i Libyen är att stoppa en massaker, och historien är inte på Ghaddafis sida.
Obama förklarade sedan hur Libyen platsade i hans militärstrategi och USA:s ledarskap i världen under hans presidentskap. Hans främsta ansvar var att skydda sitt land - något som också gjordes genom att man bekämpade Al Qaida överallt i världen. Ibland kan och behöver man dock agerat utan det är ett primärt strategiskt intresse - men då i samarbete med omvärlden. Ett sådant samarbete fanns gällande Libyen. Han avslutade sedan med en kort historisk sammanfattning över vad USA varit en kraft som stått upp för frihet i världen.
Kommentar:
Ghaddafi behövde stoppas. Den saken är nog de flesta överens om (bortsett de på den militant pacifistiska vänsterkanten och de isolationistiska libertarianerna på högerkanten). Problemet i situationen är att Obama har hanterat hela situationen mycket tafatt. Vad USA inte kan göra är att gå in i någonting halvhjärtat. Och det är exakt det Obama har gjort ifråga om Libyen. Obama-administrationen velade länge gällande huruvida en flygförbudszon alls skulle implementeras - samtidigt som republikaner som John McCain tidigt krävde detta (i en tid när dessa hade varit ännu effektivare i fråga om att stoppa Ghaddafi). När Obama väl sa ja till detta så hade dock situationen eskalerat - Ghaddafi hade samlat och återhämtat sig från den initiala chocken. Nu är situationen sådan att det kan komma att krävas mer. Förhoppningsvis gör det inte det - men om så sker så måste USA vara redo att göra vad som krävs för att skydda civilbefolkningen - vilket då bara kan ske genom att Ghaddafi störtas.
Obamas tillit till världssamfundet snuddar på gränsen till naivitet. Europa och NATO har de senaste tjugo åren - såväl i fd Jugoslavien som i Afghanistan, visat att de inte är beredda att axla militärt ansvar, åtminstone inte om de börjar kräva europeiska soldaters liv i betydande utsträckning. I sådana situationer är det bara USA (och Storbritannien) som har beslutsamheten som krävs för att gå i land med det man bestämt sig för att göra.
För att det ska ske måste man dock ha ett ledarskap som förstår detta. När Obama bestämde sig för att agera i Libyen så borde han ha bestämt sig för att gå hela vägen ut. Det innebär inte att man skulle ha hoppats på att få sätta in amerikanska marktrupper, men göra sig beredd på att göra detta om det vore enda sättet att stoppa/störta Ghaddafi. Vad Obama nu har gjort är att att ha återfallit till 1960-talets kalla-krigs-liberalism (i en uppdaterad variant) - och sådan taktik skapar oändligt utdragna krig. Obama tror kanske att Irak är det det främsta exemplet på en sådan tabbe - men i så fall är han blind för den faktiska utvecklingen. I Irak har USA sedan 2003 och Saddams störtande bekämpat rebellgrupper (man har inte bedrivit ett storskaligt krig mot en regim) - med en i styrka tilltagande demokratisk irakisk regering under parallell uppbyggnad. Så var inte fallet i Vietnam. Och med Ghaddafi kvar vid makten så kommer så inte heller att bli fallet i Libyen. Det kommer istället att bli en dragkamp mellan dåligt utrustade och tränade rebeller, och Ghaddafis styrkor. Ett utdraget sådant krig kommer att leda till större civilt lidande än ett snabbt avsättande av Ghaddafi skulle göra. Och det krävs inga genier för att räkna ut att under europeisk ledning så kommer Ghaddafi ha goda möjligheter att hålla ut - just pg a att Europa inte kommer att vara villiga att göra vad som helst för att störta eller stoppa Ghaddafi. Och Obamas tilltro till NATO går emot alla empiriska bevis på vad NATO är kapabla till. Lösningen är förstås att USA fortsätter göra saker under NATO:s täckmantel - men så lät det inte i Obamas tal.
De flesta jag känner ogillar storslagna patriotiska amerikanska tal just pg a att de låter så klichéfyllt oäkta. Jag gillar generellt sådana tal - just pg a att de är äkta. Åminstone ibland. Bush levererade mängder äkta sådana tal, där han trodde på varenda ord han sa. Obama säger i detta tal ungefär samma saker (och likheterna med Bushs tal inför Irakkriget är många) men med skillnaden att Obama på sin höjd tror halvhjärtat på de saker han säger. Därav den nästan övertydliga betoningen av alla de "rätta orden". Den bristande tron är vad som skiljer ett bra ledarskap från ett dåligt. Och det gör att det är svårt att gilla talet, alla ord till trots.
Det här var således inget bra tal av Obama. Vad han gjorde var att kasta in USA i ett krig han hade svårt att tydligt motivera - bortsett från att "omvärlden" stöder saken. Något som borde vara en icke-faktor för USA:s militärs egna agerande. Genom att klä operationen i moraliska termer (och där tvivlar jag inte på att Obama var uppriktig) så målade han dessutom in sig i ett hörn: om flygförbudszonen inte räcker, och NATO inte håller måttet - så måste Obama i den medmänskliga moralens namn bryta sitt ord och faktiskt sätta in amerikanska marktrupper om Ghaddafi fortsätter, och man inte på annat sätt lyckas stoppa honom från hans ohyggligheter. Om så så sker så är det dock väldigt svårt att veta när de saker Obama säger går att lita på. Inte för att Obama skulle vara en medveten lögnare, utan bara för att han tenderar att prata så högt och brett om så många saker han uppenbart har så lite förståelse för.
Transkriberingen av talet går att läsa här.
Se även tidigare inlägg:
Inför Obamas Libyen-tal 20110328
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar