Här är debatten, nedan följer en sammanfattning följt av en kort analys över deltagarnas insatser.
Debatten inleddes med att programvärd Bret Baier gick rakt in på den fråga som förväntades skulle dominera debatten: Mitt Romneys förehavanden vid Bain Capital - och dess förehavanden i förhållande till USA:s arbetare. Newt Gingrich fick förklara varför han nu gått ut och börjat kampanja negativt. Något denne förklarade att han inte gjorde i Iowa, men man behöver jämföra kandidaternas meriter och där stod det klart att han var en konservativ som arbetat med såväl Reagan som Clinton för att få bukt med ekonomin, vilket kunde jämföras med Romneys politik i Massachusetts. De frågor han lyft fram om Romneys meriter är legitima sådana som Romney har alla möjligheter att faktiskt besvara.
Mitt Romney gav respons och förklarade att han inte hade något emot vad Gingrich åstadkommit, men att han själv också gjort en hel del - och att såväl hans företagsverksamhet som meriterna från Massachusetts visade detta.
Rick Perry fick förklara om han fortfarande stödde sitt påstående om att Romney representerade en "gam-kapitalism" (vulture capitalism) och sa att han gjorde det; södra South Carolina hade te x fått se Bain Capital gå in, länsa industrier på pengar och sedan dra vidare. Perry tog också upp det faktum att Romney inte redovisat sina inkomstskatter och han borde göra detta inför folket i South Carolina.
På detta svarade Romney att utländska intressen dumpat stålpriser vilket gjort det svårt för områdets industrier och att det berodde på fusk från världsaktörer som te x Kina. Han förklarade dock också att när han själv var med så gick Bain Capital inte bankrutt.
Därefter drabbade Ron Paul och Rick Santorum samman om diverse negativ kritik varandra emellan, Santorum siktade dock snabbt in sig på Romney istället och ställde frågan om huruvida Romney ansåg att fångar borde få rätt att rösta eller ej - en fråga Romney till en början försökte undvika men efter att Santorum pressat om ett rakt svar och sagt att det var Martin Luther King Day, och att frågan definitivt var viktig för svarta, så konstaterade Romney till slut att de som begått våldsbrott inte borde ges rätt att rösta igen.
Santorum ansåg att det förslaget var ett bevis på Romneys flip-floppning från sin tid som guvernör i Massachusetts, men Romney förklarade hur politiken där faktiskt fungerade och att olika intressen där faktiskt kompromissade med varandra för att komma fram till gemensamma lösningar.
Rick Perry fick sedan ordet och sa att tjafset kandidaterna emellan visade vad som var fel med Washington DC och hur de var insiders.
Debatten gick vidare och Romney gavs möjlighet att bemöta anklagelserna om att han var en flip-flopper och gjorde detta genom att förklara att han i sina åsikter alltid varit konsekvent, mot aborter och gay-äktenskap.
Rick Perry fortsatte sedan och förklarade problemen med Obama-administrationens krig mot delstaters rättigheter - inte minst South Carolina där det federala justitiedepartementet gått i krig mot delstaten i frågan om ID-krav, immigrationslagar, Right to Work etc - men också ifråga om religion, och Perry tog USA:s religiösa organisationer i starkt försvar mot Obama-administrationens krav och inskränkningar.
De kom sedan in på arbetslöshet där Newt Gingrich påpekade att de 99 veckornas stöd till arbetslösa borde knytas till arbetsträningsprogram, och att han själv (och förhoppningsvis även de andra kandidaterna) till skillnad från president Obama, faktiskt ansåg att arbete var något bra.
Romney fick lite senare åter frågan om huruvida han tänkte redovisa sin inkomstskatt eller ej, och sa att kandidater i tidigare primärval gjort detta i april och att han övervägde att göra detta då. Han fick sedan beskriva sin syn på politiken ifråga om illegal invandring och tog indirekt ton mot Gingrich förslag om rätt till uppehållstillstånd, och förklarade att han själv var för -legal- invandring. Och att han även ämnade lägga sitt VETO mot the Dream Act.
Rick Santorum tog vid och pratade också han om arbetslöshet och fattigdom och konstaterade att en undersökning av Brookings visade att det fanns tre saker som var mest effektivt för att förhindra fattigdom: dels att ha ett jobb, att ha en collegeutbildning och att gifta sig innan man skaffar barn. Av de som uppnått dessa punkter blev bara 2% fattiga. Vad Obama-administrationen dock gjorde, var att motverka de hjälporganisationer som uppmanade människor till detta (te x uppmanade unga kvinnor att gifta sig) - det, konstaterade Santorum, var fel.
Newt Gingrich fick dock sista ordet ifråga om arbetslöshet och försvarade tydligt de saker han sagt om att ungdomar skulle kunna arbeta billigt i te x skolor etc för att lära sig tjäna pengar (och lära sig vikten av att tjäna pengar). Och när han konfronterades med att han i en svart kyrka sagt att Obama var "the food stamp president" så försvarade han tydligt också detta och konstaterade att han hade för avsikt att hjälpa människor att få jobb och att det bara var eliten som föraktade när folk faktiskt tjänade pengar. Något som följdes av stående ovationer från delar av publiken.
De kom sedan in på utrikespolitik där kandidaterna överlag sa de saker de brukar säga: Ron Paul var kritisk till USA:s krig, Newt Gingrich ansåg att det var rätt att slå ut Bin Ladin och att principen i förhållande till USA:s fiender borde vara lika enkel nu som under Andrew Jacksons dagar (USA:s sjunde president som var från South Carolina) - USA:s fiender skulle dödas.
Mitt Romney stämde in och förklarade att det var rätt att skjuta Bin Ladin i huvudet. Ron Paul invände dock mot sättet att resonera och ansåg att USA borde ha en utrikespolitisk gyllene regel, dvs det de ansåg att andra länder inte borde göra mot dem, borde de inte göra mot dessa.
Rick Perry fick sedan frågan om sin syn på utvecklingen och radikaliseringen i Turkiet och gav ett mycket kunnigt svar där han bland annat förklarade att han själv bott i Turkiet på 1970-talet när han deltog i USA:s flygvapen. Han gick sedan in på Obama-administrationens nedskärningar i militären och förakt för USA:s soldater, och kommenterade incidenten när några marinsoldater urinerat på ett par döda talibaner: det var fel och de borde straffas, men det stora felet var inte det utan när talibanerna halshögg människor som Daniel Pearl.
De fortsatte sedan att debattera försvarspolitik och huruvida National Defense Acts rätt att arrestera även amerikaner för terrorbrott och spärra in dem på obestämd tid var rätt eller ej. Romney ansåg att de behövde kunna göras ifråga om dem som stödde terroristorganisationer - man hade rätt som amerikan att tycka vad man ville: men inte att stödja terrorgrupper - det var landsförräderi. Santorum och Paul höll dock inte med.
De kom senare in på andra frågor om husmarknaden, synen på andra konstitutionstillägget och rätten att bära vapen, samt en diskussion främst mellan Gingrich och Romney om de sk Super PAC:s som indirekt gör ad:s olika kandidaters vägnar men som kandidaterna själva inte får lägga sig i. Romney konstaterade att det hela var en konsekvens av de kampanjregleringar som satts upp och fördömde tydligt McCain-Feingolds kampanjreform. Vad incidenten visade var helt enkelt att vem som helst borde kunna skänka pengar direkt till kandidaterna som därefter själva kunde stå ansvariga för vad som sades i deras namn, istället för hur det nu gick till under den rådande kampanjen.
Slutligen fick Gingrich delge sin syn på Bushs skolreform No Child Left Behind, och konstaterade att reformen misslyckats (och även Santorum som röstat för den ansåg i ett tidigare skede detta). Utbildningsdepartementet borde nedmonteras och skolfrågorna bollas tillbaka till delstaterna, konstaterade Gingrich, och dessa borde sedan i sin tur helst bolla vidare makten till de respektive skoldistrikten. Med de orden avslutades också debatten.
Det här var en av de bättre och mer livliga debatterna på länge. Efter att ha följt alla primärvalsdebatter under 2011 så kan konstaterats att det pågått såväl ett urval av de bästa kandidaterna som en förbättring av de bästa kandidaternas argumentationsteknik.
Borta var den enkla tjuvnypsretoriken à la Tim Pawlentys "ObamNeyCare" eller Bachmanns populistfantasier om HPV-vaccinets bieffekter - och debatten var denna gång mycket mer fokuserad, visserligen till viss del på irrelevant trams om kampanj-ad:s hit och dit, men likväl mycket mer fokuserat och professionellt än tidigare.
Alla kandidater gjorde också bra ifrån sig, och visade att de både var kunniga och duktiga debattörer. Mest tydligt framstod detta i fallet Rick Perry, som hittills varit den svagaste länken i debattsammanhang. Den senaste tiden har han dock blivit bättre och ikväll gjorde han sin allra bästa debatt. Inga felsägningar, ingen osäkerhet, inga luddiga "korkade" eller haltande svar. Allt var tydligt och bra utan att (för en gångs skull) låta populistiskt inlärt. Något som i synnerhet märktes i takt med debattens framskridande.
Vann Perry debatten?
På sätt och vis ja. Men frågan är om det kommer att hjälpa honom i detta skede av valkampanjen. Hittills har inget tytt på att han skulle kunna vända, men om han önskat skapa möjligheten så lyckades han med detta nu. Perry attackerade också Romney effektivt (vilket han faktiskt gjort ända från första början efter sitt inträde i leken under sensommaren förra året) vilket inte minst märktes i kravet på redovisning av inkomstskatt. Det bör dock sägas att Perry var den kandidat som attackerades minst - om ens alls, så det blev därför av naturliga orsaker en lättare debatt för honom än många gånger tidigare.
Den konkreta vinnaren måste därför sägas vara Newt Gingrich. Till skillnad från Perry har Gingrich alltid varit en bra debattör, men en analytiker på Fox News konstaterade i en paus att Gingrich denna gång också hade passionen. En beskrivning jag håller med om. Gingrich fick ingen bra början när han började med att låta lite gnällig (och när han kom in på pratet om Super PAC:s så var det hans svagaste insats) - men den inställningen försvann snabbt och snart körde han på hårt och lät sig i princip aldrig köras över. Kritiken mot hans syn på att ge unga och fattiga jobb (och kräva att dessa skulle jobbas) fick inget fäste, istället vände Gingrich detta till sin fördel och fick helt uppenbart publiken på sin sida.
Rick Santorum gjorde en helt klart okej debatt. Han debatterade bra och är en bra och kvicktänkt debattör - så också ikväll. Hans "problem" var dock att han i många avseenden sköt åt fel håll: istället för att sikta in sig på Newt Gingrich (och förstås Mitt Romney) gick han in i en lång debatt med Ron Paul - vilket förstås är helt oväsentligt för hans egna möjligheter att vinna nomineringen. Han var bra, men om debatten för hans del handlade om vem av honom eller Gingrich som skulle utmana Romney om segern så lyckades han inte fokusera på den saken.
Ron Paul var bra, vid frågor som rörde konstitutionen var han som vanligt väldigt kunnig - och i frågor som rörde utrikespolitik var han som vanligt helt världsfrånvänd. Ståndpunkter som dock fungerar alldeles utmärkt för honom att hålla och han kommer vare sig att vinna eller tappa stöd pg a debatten.
Mitt Romney däremot skulle man på ett sätt kunna säga var debattens förlorare - men inte pg a att han var en dålig debattör. Han höll överlag bra motstånd mot de andra kandidaternas attacker. Och eftersom han utan tvekan var den som blev hårdast attackerad så kunde man förvänta sig honom på defensiven. Men han var inte lika rak som de andra kandidaterna, och ifråga om såväl sin syn på fångars rätt att rösta och sin syn på att redovisa sin inkomstskatt så framstod han såväl politiskt beräknande som motvillig att lägga korten på bordet. Och när frågorna blev för specifika föredrog han också att lyfta det hela till ett större plan och förklara hur han stödde te x amerikansk supermaktsställning ute i världen eller USA:S ekonomiska frihetsideal framför Europas välfärdssamhällen - vilket var och är bra, men föga nytt och föga konkret. För första gången måste Mitt Romney nog vara debattens förlorare.
Den stora frågan efter debatten är således om Newt Gingrich med sitt utmärkta framförande kan komma ikapp Romney i opinionen i South Carolina - eller om Rick Perry (med sitt utmärkta framförande) kommer att äta upp det möjliga stöd Gingrich annars eventuellt skulle kunna få? Vi får se när opinionsundersökningarna börjar trilla in.
Innan denna analys helt slutar måste dock också några goda ord läggas in om Fox News. De har stått värd för stora delar av debatterna och kandidatsforumen under denna primärvalssäsong (som började redan i somras) och alltid skött sig galant (Huckabees utfrågningar har te x varit suveräna). Bret Baier, som ledde denna debatt, är en utmärkt debattmoderator och de problem som debatter ofta kännetecknas av (kandidater som inte håller tiden, programledare som inte lyckas synka saker) lyckades han styra upp relativt bra, och gjorde detta på ett mer avslappnat och humoristiskt sätt än vad som oftast brukar ske. Frågorna som ställdes var också tydliga och många gånger svåra för kandidaterna att tackla (Romney om inkomstskatten, Gingrich om sin syn på Super PAC:s etc) utan att fördenskull vara några långsökta "gotcha" frågor likt de George Stephanopoulos ställde den 7 januari.
Se även tidigare inlägg:
GOP-debatt 2 2012: Concord, New Hampshire 20120108
GOP-debatt 1 2012: Manchester, New Hampshire 20120108
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar