“No advance of freedom is inevitable. And any gain can be lost. But there is a reason for the momentum of liberty across the centuries: Human beings were not designed for servitude. They were created for better things. And the human soul is forever restless until it rests in freedom,”
Medverkade gjorde också många andra. Bland annat Burmas pro-demokratiaktivist Aung San Suu Kyi som talade via Skype, som bland annat förklarade sin tacksamhet för USA:s stöd:
“I’m very satisfied with what the United States has done. I look upon the United States as a very good friend,”
Här är eventet:
Watch live video from The Bush Center on Justin.tv
Alla som följt Bushs karriär aktivt, och inte är extremt partiska och enögda liberala demokrater vet att Bush gjort mer än i princip någon annan politisk ledare i världen för såväl mänskliga rättigheter, världshälsofrågor och mycket annat. Något som varit en del av hans presidentskap ända från dess början. Förståelsen för att så faktiskt varit fallet har dock inte alltid varit uppenbar. Men de senaste åren (i takt med att den tidsbundna, samtida kritiken mot Bush börjat svalna och historiens rättmätiga distans ger Bushs presidentskap rätt perspektiv) har dessa saker alltmer börjat lyftas fram i stora delar av världen. Vilket inte minst Bushs nära vänskap med de flesta av världens verkliga människorättsaktivister bevisar.
Här i Sverige råder dock en total blindhet inför detta. När Bush i december besökte Afrika, drev SR P1 om saken och spekulerade kring huruvida (och på vilket sätt) Bush eventuellt skulle komma att arresteras för "brott mot mänskliga rättigheter". När Dalai Lama för några veckor sedan förklarade att han hade två stora föredömen: Nelson Mandela och George W. Bush, uttryckte en annan radiopratare på Sveriges Radio stor förvåning, och i sin bok "Den sårbara supermakten" skrev Erik Åsard - som räknas som en Sveriges främsta "USA-vetare", följande:
"George Bush verkar leva i tron att historien kommer att ge honom upprättelse. Någon månad innan Barack Obama svor presidenteden yttrade Bush i en intervju att han varje dag under sitt presidentskap hade konsulterat Bibeln och att han hoppades att historien skulle komma ihåg honom som "en befriare". Han hoppas förgäves." (s 173)
Ett uttalande som visar att Erik Åsard inte bara tror motsatsen mot vad Bush trodde, han hoppas också motsatsen. Helt uppenbart är det dock han, och den vänstervridna och tämligen blinda svenska mediavänstern, inte Bush - som hoppas förgäves. Inte Bush, inte Dalai Lama, inte Aung San Suu Kyi, inte Ammar Abdulhamid, inte den kinesiske pastorn Xiqiu “Bob” Fu - och inte de tusentals människorättsaktivister världen över som fått stöd från Bush och i honom sett ett tydligt ledarskap som verkligen baserades på moraliska principer, inte på dagspolitiska opinionsvindar.
Inte heller har vi som följt Bush på allvar, fått se våra förhoppningar grusas. Tvärtom så framstår idag Greg Sheridans ord om Bush och dennes kritiker mer sanna än någonsin:
"This President, infinitely more complex than his reviews would suggest, will have a better place in history than most of his critics."
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
George W. Bush endorsar Mitt Romney 20120515
George W. Bush inspirerar till motion 20120508
Bushs kinesiske pastorkompis bakom Chen Guangchengs säkrande 20120506
Bush och årets veterancykelturné 20120429
Dalai Lamas föredömen: Mandela och George W. Bush 20120425
Matt Damon skulle kyssa Bush för PEPFAR 20120425
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar