DN beskriver i följande artikel SVT-programmets innehåll:
Med dold kamera respektive hemlig telefoninspelning vände sig två kvinnor till landets tio största moskéer för att be om råd gällande månggifte, misshandel och sex utan samtyckte. I kvällens Uppdrag granskning, som sänds i SVT, framgår att råden från moskéernas representanter många gånger strider mot svensk lag.
Från sex av tio moskéer var svaret att hon som i reportaget låtsades vara misshandlad hustru till en man som gift sig med ytterligare en kvinna, skulle ställa upp på sex med maken, fastän hon inte ville.
Sex av tio tyckte att kvinnan inte skulle polisanmäla misshandeln. Vid en moské rådde delade meningar. Vid en gavs en vagt svar. Bara vid två moskéer var rådet att kvinnan definitivt skulle polisanmäla.
Nio av tio sade att mannen har rätt att under vissa förutsättningar gifta sig med flera kvinnor. Bara en sade att mannen inte kan göra så och att han måste följa svensk lag.
De lagstridiga råden till kvinnorna gavs av imamer eller familjerådgivare.
När Uppdrag gransknings Janne Josefsson vände sig till två av de största moskéerna för att fråga efter deras officiella hållning var svaren helt annorlunda.
Vad de muslimska ledarna i programmet tydligt visade var att de hade en sida utåt där de tydligt betonade att de följde svensk lagstiftning - medan de, när de gav råd till en muslimsk kvinna i tron att detta gjordes i förtroende, sa helt andra saker som helt uppenbart strider mot svensk lagstiftning.
Mer behöver för tillfället inte sägas - det räcker här med att konstatera problemen ifråga. Programmet som här kan ses på SVT Play bör ses i dess helhet. Här skulle jag dock vilja vidga problematiken kring detta ämne. Dels genom att konstatera att problematiken går djupare än vad Uppdrag Granskning påvisar. Och dels hur svenska vänsterakademiker som te x Mohammad Fazlhashemi och dennes akademiska kollegor inte bidrar till att upptäcka problem som dessa, utan tvärtom, åtminstone indirekt verkar för motsatsen. Men låt mig börja med det förstnämnda.
Den djupare problematiken i somliga delar av den muslimska miljön:
En av moskéerna som besöktes i Uppdrag Granskning var Örebro moské. Jag själv besökte moskén 2007 (då var de fortfarande inne i processen att köpa det som sedan blev moskén, men hade en bönelokal på Fredsgatan). Där träffade och samtalade jag med en rad muslimer (bland annat sa jag hastigt hej till Mehdi Ghezali - mer känd som Guantanamo-svensken). Efter att fredagsbönen med påföljande predikan av en imam som jag tror var från Marocko och som predikade på arabiska fikade jag med tre ungdomar i min egen ålder från moskén. Två av dessa var svenskar som konverterat till islam. Vi samtalade om tron och de berättade varför de valt att bli muslimer. I takt med att samtalet utvecklades kom vi in på de "typiska frågorna" om hårda sharialagar, hududstraff, etc. Jag ställde då frågan hur de såg på stening av äktenskapsbrytare, ansåg de att detta var något som borde tillämpas, och om så, borde det tillämpas här i Sverige?
Svaret kom först efter ett kringgående resonemang att om man trodde på Gud, på Koranen och på de sunni-islamiska läror de trodde på, drog man vissa slutsatser av detta, och så småningom konstaterade de att de stödde stening av äktenskapsbrytare helt enkelt pg a att det var en del av Guds vilja. De förklarade dock att sådana straff bara kunde tillämpas i en islamisk stat, således var det inget de kunde eller ville ägna sig åt på gatorna i Vivalla. Jag frågade då om de önskade att Sverige en dag skulle bli en islamisk stat - på den frågan blev svaret ja. Det i sin tur fick mig att ställa frågan om det fanns något land idag som var ett åtminstone hyfsat exempel på en sådan stat de önskade. Svaret jag fick från dessa tre, var att de ansåg Saudiarabien vara ett föredömligt land.
De här personerna var inga terrorister. De var inte farliga, och inga "galningar". Bortsett från att de inte tog kvinnor i hand, så framstod de vid första ögonkast som högst normala unga svenska män i mitten av 20-årsåldern, och var också mycket trevliga. Helt uppenbart hade islam också varit en viktig del för dem att "förbättra" sina egna liv. De bar dock på idéer som långsiktigt måste konstateras vara mycket problematiska. Svensk demokrati var inte deras yttersta samhällsideal - de hade istället ett teokratiskt samhällsstyre som Saudiarabien som föredöme.
Faktum är därför: Om en grupp svenskar i längden - visserligen på demokratisk väg, men likväl - önskar avskaffa de grundläggande friheter som präglar våra västerländska demokratier; om de - likt Uppdrag Granskning visar - talar på ett sätt inför allmänheten, och ett annat sätt i det dolda, där de förespråkar saker som månggifte, rätten att slå sina hustrur, och stening av de stackars kvinnor som inte finner sådana äktenskap värda att "stanna kvar i" så finns där ett mycket allvarligt samhällsproblem som måste belysas - inte ignoreras eller avfärdas. Det är inte ett "Sverigedemokratiskt problem", ett arbetslöshetsproblem, eller ett utbildningsproblem - det är ett övergripande ytterst illavarslande samhällsproblem av synnerligen allvarlig karaktär. Ett problem som inte kan och inte får ignoreras. Den våg av hedersrelaterat våld som numera tillhör vardagen också i vårt land och hoten mot personer som Lars Vilks, är illa nog.
Jag spelade för övrigt in den predikan som hölls på arabiska i moskén. Jag personligen kan inte arabiska, men har delvis fått hjälp med översättning. Dem som eventuellt kan arabiska bättre kan dock själva lyssna och bilda sig en egen uppfattning om en predikan från moskén ifråga som ägde rum den 7:e september 2007:
Svenska vänsterakademikers inskränkning av en öppen debatt:
Det finns således allvarliga samhällsproblem inom den svenska islamiska miljön. Alla muslimer utgör -givetvis inte- något problem, och det finns helt uppenbart både sekulära och demokrativänliga muslimer som inte talar med kluven tunga (min egen favorit bland demokratiförespråkande muslimer är Benazir Bhutto). Men problem finns - något det nu är mycket glädjande att även SVT kommit underfund med. En riktig och öppen debatt om detta har dock länge hållits tillbaka av en dryga handfull svenska vänsterakademiker som valt att stämpla all liknande granskning som den som bedrevs av SVT som "islamofobi". I sin bok som heter just "Islamofobi" skriver religionsprofessor Mattias Gardell i kapitel 3 om hur Sverige är ett land som historiskt - och fortfarande - ogillar avvikande tankar. Och trots det faktum att majoriteten av svenska muslimer är sekulariserade så är det sekulära Sverige likväl skeptiskt mot sekulära muslimer - och rädslan för islam och muslimer gör att man motiverar speciell övervakning, och att journalister smyger omkring med dolda mikrofoner för att avslöja vad muslimerna ”egentligen pratar om”. Utifrån Gardells resonemang är således sådana saker helt överflödiga eftersom några riktiga problem, som det svenska samhället bör känna till och ta itu med, inte verkar existera inom den islamiska miljön. Sådant agerande är bara ett led i den historiska "islamofobi" som funnits i väst i århundraden. Helt uppenbart behövs dock ibland sådana saker göras, något SVT:s program helt uppenbart bevisar.
En annan akademiker är den nu pensionerade, men likväl i vår tid mest kände svenska islamologen Jan Hjärpe. I maj 2007 sände Sveriges Radio P1 i sitt program "Filosofiska rummet" ett avsnitt om profeten Mohammeds liv, där programledaren Peter Sandberg bland annat reagerar inför det faktum att Mohammed hetsade till militant våld och säger:
”Jag bara tänker att han ska ena sidan vara den ödmjuke andlige ledaren, och sen så hetsar han sina soldater – anhängare- att gå till angrepp som rasande kamelhingstar. Jag menar, det kan han ju inte ha gjort med en slags andlig förkunnelse…”
På det svarar Hjärpe:
”Jag associerar naturligtvis till påven Urban den andres korstågspredikan 1098, där har vi verkligen det religiösa språket som är militant.”
Hjärpes beskrivning av Urban II går givetvis att ha rejäla invändningar mot. Men det stora problemet i sammanhanget är att Hjärpe dribblar undan frågan. En riktig jämförelse hade givetvis varit en jämförelse mellan Mohammed och Jesus - inte mellan Mohammed och en påve från medeltiden som de flesta svenska/protestantiska kristna inte ens känner till. Händelsen utgör dock ett bra exempel på de otaliga tillfällen när dessa svenska toppakademiker som i princip tagit patent på drivandet av hela den svenska samhällsdebatten om islam på ett (pseudo)kunskapsbriljerande sätt undviker själva sakfrågan för att istället styra över ämnet till vår egen västerländska intolerans och islamofobi.
Mohammad Fazlhashemi, som medverkar i SVT:s granskingsprogram och är troende muslim, islamolog och verksam vid Umeå Universitet (där jag själv studerar) är en annan av dem som agerar på det sättet. Senast jag lyssnade på honom var när han föreläste om ämnet på Folkets Park i Örnsköldsvik i mars 2011 efter inbjudan av stadens socialdemokrater, där Fazlhashemi i sedvanlig ordning beskrev hur varierande muslimer historiskt betraktat sin tro och att det inte går att göra stereotypa föreställningar om “vad islam är” som te x SD gör för att måla islam i sämsta dager. Under de år jag följt hans karriär (och jag har både deltagit på några av hans föreläsningar - och han var även gästlärare i en kurs jag gick- och även läst hans bok "Vems islam? : de kontrastrika muslimerna"), så har han varit angelägen om att alltid hålla debatten inom ramarna för ämnet "islamofobi" och jag har aldrig hört honom uppmärksamma de problem som helt uppenbart faktiskt finns inom den svenska islamiska miljön. De problem som främst existerar i hans föreställningar, är att det finns somliga (höger)islamofober som tror att det finns problem inom den islamiska miljön.
I SVT:s program Uppdrag Granskning var han av en någorlunda annan ståndpunkt, och fördömde kategoriskt de imamer som gett råd i strid mot svensk lagstiftning. Och i följande kommentar i DN säger han också:
– Nu krävs det självrannsakan. Man måste rensa bland det här ogräset.
Man kan dock fråga sig om Fazlhashemi, som trots allt är en (annan) av Sveriges främsta islamologer, verkligen kan vara helt obekant med de tendenser som helt uppenbart förekommer, och som inte är överdrivet svårt att lyckas uppmärksamma. Det var för mig i princip bara att traska in och säga hej - och jag är trots allt bara hobbyintresserad av islam, ingen forskare. Fazlhashemi har dock - enligt min ringa uppfattning och kunskap om honom - fram tills nu inte varit nämnvärt överdrivet intresserad av den sorts självrannsakan han nu nödgas efterlysa för att kunna hålla sig på fortsatt hyfsad god fot med media. Han har istället tillhört skaran som effektivt stängt ner debatten om just problemen som dessa genom att stämpla alla som försökt lyfta ämnet som just intoleranta islamofober. Efter den föreläsning han höll här i min hemstad, skrev jag följande insändare om saken i vår lokaltidning - en insändare som också sammanfattar problematiken med vårt lands tämligen apologetiska vänsterakademiker:
Hur den svenska islamdebatten måste förnyas
Den 20 mars talade idéhistorieprofessor Mohammad Fazlhashemi om islam på Folkets park i Örnsköldsvik efter inbjudan av socialdemokraterna. Han beskrev hur varierande muslimer historiskt betraktat sin tro och att det inte går att göra stereotypiska föreställningar om “vad islam är” som te x SD gör för att måla islam i sämsta dager.
De flesta svenskar vill inte vara intoleranta men har - inte minst efter Stockholmsdådet - vissa frågor om islam - frågor som Fazlhashemi och Sveriges ledande islamologer blockerat från att diskuteras genom att hamra in att bara fördomsfulla, rasistiska bondlurkar gör ens en antydande koppling mellan islam och terrorism. Och inte ens en uppriktigt undrande svensk vill gärna framstå som en intolerant, fördomsfull, rasistisk bondlurk.
Akademiker bör dock inte bara lyfta fram hur muslimerna gav Europa algebra och skrivpapper för tusen år sedan. Tvångskonverteringar och islamisk imperialism måste också diskuteras, inte ignoreras eller ursäktas. Det går att skilja islams dåliga sidor från de positiva – det har vi gjort med alla andra civilisationer. På 1950-talet drev filosofiprofessor Ingemar Hedenius en kritisk kristendomsdebatt som resulterade i att kristendomen förblev en viktig del av svensk kultur men inte längre lärdes ut som allenarådande sanning. En liknande debatt behövs idag om islam – något vår tids akademiker borde förespråka snarare än ställa sig i vägen för.
Svenska muslimer behöver också bredda debatten. De brukar ofta säga att islam inte har med terrorism att göra och att det känns hemskt att bli betraktad som potentiell terrorist bara för att man är muslim. Att somliga känner så är beklagligt men det beror på en snäv debatt. Helena Benaouda, Sveriges muslimska råds ordförande, sa i DN:
”På nätet finns överdrivna tolkningar av islam, och felaktiga översättningar av jihad. I islam är inga krig heliga. För mig är självmordsbombaren i Stockholms city en kriminell. Jag tar avstånd från all islamisk extremism. Användandet av våld är alltid oacceptabelt.”
Det räcker för att man ska förstå att hon inte är terrorist. Men eftersom hon inte går in på varför extremisterna feltolkar utan istället hoppas att en okunnig allmänhet ska ta henne på orden, så räcker det inte för att man ska förstå varför islam inte har med terrorism att göra.
Alla vet att socialdemokratin inte hotar samhället eftersom socialdemokrater tagit avstånd från proletariatets diktatur och dragit en ideologisk linje mot den revolutionära vänsterkanten.
Svenskar i allmänhet vet däremot inte riktigt om svenska muslimer gjort samma sak. Vi vet att alla muslimer inte är terrorister och att Al Qaida inte har patent på att definiera islam, men vi vet inte hur svenska muslimer faktiskt ser på saker som jihad, kalifat, avfällingar, Mohammed som trosföredöme eller islamisk lag.
Om Sveriges muslimska representanter talade öppnare om detta istället för att vifta bort såväl extremisternas anspråk som granskande kritiker, så hade det kunnat rensa luften och göra så att vanliga muslimer inte hade behövt känna sig utpekade när galna extremister härjar.
Den svenska islamdebatten behöver en uppgradering. Någon sådan gjordes inte på Folkets park.
/ Ronie Berggren
Förhoppningsvis kan en uppgradering av debatten dock börja nu, tack vare SVT:s mycket förträffliga granskning.
Mer om ämnet i SVD, Aftonbladet, DN, Expressen, SVT
Se även tidigare inlägg:
Obamas sändebud tar ton mot Ilmar Reepalu 20120427
4 kommentarer:
Sveriga tar alla rekord i att vara "godtrogen," milt sagt.
Araber är araber, för dem är sanningen inte samma som den sanning vi värderar den.
Folket ute i landet konfronteras dagligen med just fenomenet att man inför oss vrkar å medgörliga, man följer Sveriges lagar osv.. men när svensken gått ett par meter ifrån, är allt glömt.
Signifikativt är att man inte verkar förstå att tala sanning.
Det är inte som att diskutera med andra Européer. Om Uppdrag granskning skulle göra om sin räd, skulle vi se att det inte blivit någon förändring alls.
Presse på dem att mista pengar från staten kan kanske till en början ge effekt. Men akta sig den som ska komma å kräva av den något.
islam är inte för monarki, tvärtom, alla människor ses som lika inför gud, med skillnad för takva, dvs närhet till gud genom troende.
avgudande av människor (dvs mäktiga, berömda, kungliga, människor, profeter), föremål (kors bl a) är mot islam.
ideala samhället som islam skulle definiera vore ett direktdemokratiskt samhälle där ingen, vare sig kung eller annat är över andra för att de är födda i en viss familj. Detta strider mot flera länders system idag. Islam är inte ett vapen som de rikaste eller mäktigaste kan använda mot någon, det är vapnet som alla som anser sig jämlik alla andra muslimer som anser sig att det inte finns någon annan värd att avguda (inklusiva folk i popularitetstävlingar som tv och media och politik)
och alla som tycker så är deras bröder och systrar.
Att associera islam med araber är naturligt, och tro inte att detta inte är utan konsekvenser, för islam har försökts användas som verktyg för politik. De som låtsas som att stå bakom islam kan inte ens stå för jämlikhet mellan allt folk för det första, och detta sker i S.Arabien, där är det politiska och religiösa auktoriteterna som stöttar varandra för att båda ska behålla sina krafter. De flesta muslimer vet detta. och alla muslimer vet att detta är mot islams stadgar. och alla muslimer vet att dessa människor är medvetna om detta, och dessa människor är medvetna om att flesta muslimer är medvetna om det. islam är inte helt homogent, det finns intressekonflikter, men inga större skäl nog att göra något radikalt i ämnet.
Dessutom är islam enligt alla muslimer en fortsättning på kristendom, minus den kristna kyrkan. Dvs, religionen som bygger även på Jesus' lärdomar. För de tillber ingen annan än samma Gud som Jesus tillbad, och Abraham, samt Adam osv osv. När det passar västvärlden så är islam något totalt främmande, men de som är följare av jesus bör veta att islam är religionen avsedd för alla människor, och är fortsättningen på Jesus' lärdomar. Om det finns konflikter då är det uppskattat att man tar fram dom i solljuset, för så här är det menat att vara. tack för ordet.
det finns ingen konflikt mellan islam vs kristendom. kristendom är associerat med en kyrka som har förvanskat jesus' lärdomar och satt sig mellan individen och gud. samma makt (vatkan) har utsett monarkier i europa. och i europa har religionen stöttat monarkier och monarkier har fått stöd och stöttat religionens figurer. precis som i s. arabien. men jesus sa att guds kungadöme är inom er. islam säger att alla är lika i grunden i islam.
det har aldrig varit islam vs kristendom som media (som kontrolleras av denna kraft, vtkanen) porträtterat.
Utan striden är: de bakom kraften som sätter sig själva som auktoritet inom alla former (religion, media, politik, monarki, pengar) MOT verktygen (islam i detta fall) som är för jämlighet. Kalla vad du vill men direktdemokrati är målet för islam.
utmärkt skrivet!
Kvinnofrid > äganderätt > arvsrätt > rösträtt > lika lön >>> kvinnomisshandel, polygami, tvångsgifte, husarrest, apartheid.
Fin utveckling för jämställdheten minsann. De gamla suffragetterna tittar säkert ner från sin himmel och är stolta över dagens feminism.
Nu lär väl svt luta sig tillbaka och aldrig mer granska islamisterna i Sverige. Nu har man ett alibi, något att peka på när någon undrar varför man aldrig ger någon skäggig islamist "the åke green treatment".
Sanningen är ju att man hade kunnat göra ett sådant här reportage i veckan.
"Min dotter har relation med en svensk pojke, vad tycker imamen om det? Har hon rätt till sin sexualitet eller äger jag som far den?"
"Min dotter vill inte gifta sig med den jag bestämt, vad tycker imamen om det?"
"Min son har kommit ut som homosexuell, vad tycker imamen om det?"
Bara tre exempel. Eller vad sägs om avslöjande reportage och antisemitism, kvinnohat, homofobi, terrorsympatier bland islamister generellt.
Skicka en kommentar