För några månader sedan tipsades jag dock om en intervju gjord av Malou von Sivers, på hennes program "Efter 10" i TV 4 med den amerikanske författaren Jonathan Franzen, som skrivit boken "Frihet". Intervjun gav intryck av att det handlade om en väldigt politisk bok, och Franzen förklarade att titeln delvis valts pg a den amerikanska högerns missbruk av ordet "frihet". I normala fall är jag ganska ointresserad av politik i skönlitteratur, och det i synnerhet om handlingen utspelas i en verklig nutid. Läser jag romaner vill jag gärna att de ska handla om helt andra saker än de fackböcker jag brukar läsa handlar om. Franzens bok lockade dock eftersom det verkade vara en skönlitterär sågning av George W. Bushs presidentskap (ett presidentskap som i mycket stor utsträckning intresserar mig), och Franzen sa i intervjun så här:
...jag försökte skriva den under Bush-åren. Den politiska situationen hade blivit så polariserad och så hatisk att jag tyckte att jag inte kunde ignorera den. Och jag är mycket intresserad av hur politiska passioner påverkar familjer. Man delar oftast föräldrarnas politiska åsikter och sina syskons åsikter, men inte alltid. Politisk inriktning är något mystiskt, för jag behöver bara veta att någon beundrar George Bush för att inte gilla den personen. Jag kan tycka om allt annat hos honom, men om han är en konservativ republikan som gillar George Bush så förgiftar det allt annat för mig.
Således köpte jag boken, trots att jag förmodade att den var väldigt politisk. Dels pg a intresset för hur Bush skulle skildras, och dels pg a att boken i alla avseenden verkade väldigt välskriven och Franzen - som på sin fars sida även är svenskättad - framstod helt klart som en intressant amerikansk författare.
Boken har på många håll fått mycket beröm. Igår läste jag ut den och kan bara instämma. "Frihet" är väldigt välskriven, väldigt läsvärd och är i första hand ingen politisk bok utan en bok vars puls utgörs av relationen mellan karaktärerna i familjen Berglund - en familj, som likt Franzens egen, på fadern Walters sida är svenskättad. Boken skildrar modern Patty och maken Walters uppväxt på 1970-talets USA - en tid med studieambitioner blandat med rockmusik, droger, sex och ett 60-70-talsungdomligt världspolitik-intresse. I den miljön får läsaren följa Walter och Patty, deras hantering av sina föräldrar (Pattys relation till sin liberaldemokratiska mor och Walters relation till sin alkoholiserade far och godhjärtade moder) och sitt ungdomliga byggande av relationer som sedan skulle påverka även resten av deras liv. Berättelsen fortsätter sedan vidare in i 80-90 - och 20-00-talets tillvaro. Ungdomsparet bildar familj, Patty blir hemmafru och Walter engagerad liberal miljöaktivist. Under ytan bubblar dock en myriad av känslor, och relationer slits såväl innanför som utanför framiljesfären i familjemedlemmarnas individuella strävanden efter frihet och lycka.
Vad som gör "Frihet" så intressant är att de karaktärer som beskrivs skulle kunna vara nästan vem som helst, vars anonyma ansikten obemärkta passerar förbi oss varje gång vi går på stan. Ansikten som representerar liv som inte kan sammanfattas eller begripas på ett ögonkast men som en bok, om den skrivs väl, kan förmå öppna portarna till - vilket Jonathan Franzen också gör. Det är en berättelse med detaljrik insikt som gör att man som läsare förstår att Franzen vet vad han skriver om när det gäller relationerna. Alla människor och familjer har sina egna historier och sin egen historia, men alla får den inte nedtecknad. Men trots att "Frihet" är familjen Berglunds historia, inte din, min eller ens författarens - så finns däri väldigt mycket, och ett djup förmodligen de flesta på ett eller annat sätt skulle kunna relatera till. Och just det gör boken så spännande.
När det sedan gäller politik så är familjen Berglund en liberaldemokratisk familj, bortsett från sonen Joey som i protest blir en redneck- och vidare riskkapitalist-republikan. Politik utgör inget huvudtema men finns alltid där som en ständig bakgrundskuliss - och om man kan en del om amerikansk politik (eller hänger med i den aktivt som jag gör) så skänker det bokupplevelsen en ytterligare dimension. Franzen beskriver riktiga politiska fenomen i familjen Berglunds samtid. Alltifrån den republikanske borgmästaren i St Paul, Minnesota - Norm Coleman, till hur en mängd medelamerikanska mammor i Pattys ålder inte alls skulle ha haft något emot att ligga med Bill Clinton, till hur diskussionerna bland skolungdomar gick kring Irakkriget - och kring hur miljöaktivister uppfattade president Bush, till det faktum att huvudpersonen Walter Berglund kom att skaffa en Obama-dekal på bilen. Republikaner skildras också tämligen frekvent som penninglystna miljöbovar - men det beror i mångt och mycket på att de karaktärer som boken handlar om är liberala demokrater med de föreställningar om konservativa som liberala demokrater har. Men dessa saker utgör alltså inte bokens huvudtema. Vill man lära sig något i förhållande till politik av boken, så är det dock snarare att den tecknar livet för en visserligen "annorlunda" men likväl knappast helt annorlunda amerikansk familj under 20-00-talet.
För några veckor sedan läste jag en annan bok vid namn "Towelhead" skriven av Alicia Erian, som handlar om den 13-åriga flickan Jasiras uppväxt och skolgång i Texas under tidigt 1990-tal, tillsammans med sin pappa som är från Libanon. Boken centrerar kring det berättelser om 13-åriga flickor brukar centrera kring; kompisar, kärlek, sexuella uppvaknanden och föräldrakonflikter - men trots det finns även i den boken den amerikanska storpolitiken med Gulfkriget på andra sidan världen som en ständigt överhängande skugga. Jag har inte läst tillräckligt mycket för att göra någon kvalitativ bedömning av saken, men mitt allmänna intryck är att amerikaner reflekterar sig själva och sin tillvaro till sin samtidspolitik på ett helt annat sätt än vad som görs i svenska romaner. Och jag vet inte ens om jag någonsin läst en svensk roman som nämner Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt. "Frihet" är dock onekligen en bok om en familj i skuggan av den amerikanska storpolitiken under 20-00-talet, som även drar in de olika familjemedlemmarna i spelet kring denna, om än på ett perifert sätt. President Obama har också läst boken och i intervjun av Malou von Sivers berättar Jonathan Franzen att han också fick möjlighet att träffa Obama i Vita Huset.
Boken förtjänar att läsas, men inte för att Obama läst den, eller för att den beskriver vare sig republikanernas frihetssyn eller Bushs politik särskilt bra, utan helt enkelt bara för att den är otroligt välskriven, och skildrar människor på ett mycket insiktsfullt sätt. Och för min egen del blev boken en väldigt bra påminnelse om hur berikande en bra roman faktiskt kan vara, och varför jag bör fortsätta göra allt jag kan för att undvika att helt sugas ner i facklitteraturträsket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar