Så här fyra år senare går Obamas ideologiska framsteg inte att jämföra med Reagans. Reagan är konservatismens viktigaste president - och liberalismens viktigaste president heter fortfarande Franklin Delano Roosevelt.
Andrew Sullivan skriver dock här på The Daily Beast (något SVD också rapporterar om i denna artikel) om hur Obama, om han vinner höstens omval, skulle bli demokraternas egen Ronald Reagan:
If Obama wins, to put it bluntly, he will become the Democrats’ Reagan. The narrative writes itself. He will emerge as an iconic figure who struggled through a recession and a terrorized world, reshaping the economy within it, passing universal health care, strafing the ranks of al -Qaeda, presiding over a civil-rights revolution, and then enjoying the fruits of the recovery.
Obama skulle i så fall vara den andre demokratiske presidenten efter FDR att vinna två mandatperioder. Den förste att göra det är förstås Bill Clinton. Sullivan noterar dock att Clinton styrde från mitten- och påverkad av Reagan-revolutionen gjorde han demokraterna till ett mer mitten-parti. Obama har gått en annan väg, och om han vinner sitt omval kan han möjligtvis lyckas tvinga republikanerna att göra det Reagan än gång tvingade demokraterna att göra; nämligen att återigen gå tillbaka till mitten.
Själv har jag väldigt svårt att se Obama bli de liberalas Reagan. Det helt enkelt för att konservatism som ideologisk faktor, idag är mycket starkare än på 1980- eller ens 1990-talet. Reagan-revolutionen bröt ut när liberalismen (men även den moderata Rockefeller-Nixon-Ford-konservatismen) låg i dödsryckningar. 2008 låg konservatismen i dödsryckningar - eller åtminstone var rörelsen rejält nedslagen. Men Obama lyckades inte - till skillnad från Reagan (ifråga om konservatismen) - lansera liberalism/progressivism som en stark ideologisk kraft på det sätt som gjorts på 1930-talet. Under Obamas tid vid makten är det istället den konservativa rörelsen som återuppväckts och växt sig ännu starkare, inte den liberala som blivit slagkraftig. Detta till trots har Obama likväl vunnit många liberala politiska framgångar - men han har inte dragit igång en liberal rörelse. Och jag har väldigt svårt att se en progressiv rörelse av det slag som den konservativa rörelsen drog igång på 1980-talet bli en realitet även ens om Obama vinner i höst.
Men även om progressiva vid en sådan seger skulle satsa mer på ideologisk tankemöda, utökad radioverksamhet etc, så finns redan en mycket starkare konservativ motrörelse som helt enkelt inte kommer att gå mot mitten, helt oavsett om Obama vinner eller ej. Därmed kommer Obama heller knappast att bli demokraternas Ronald Reagan - lika lite som han är demokraternas nye FDR. Däremot kan han möjligtvis bättre passa in i rollen som Lyndon B. Johnson (snarare än Jimmy Carter); en president som skapar federala välfärdsprogram som långsiktigt drar ner den amerikanska ekonomin, och för en sofistikerad liberal utrikespolitik som i praktiken slår knut på sig själv - och resulterar i en försvagad amerikansk ställning i världen och en krigspolitik som inte fokuserar på det konservativa krigsideologer alltid sätter främst: ett tydligt mål, och militär seger.
Källor: SVD, Daily Beast
Se även tidigare inlägg:
Några av mina tidigare reflektioner om detta ämne:
Reagan-revolutionen och Obamas presidentskap 20100121
Kommer Obama-revolutionen att övervinna Reagan-revolutionen? 20090801
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar