Häromdagen berättades om hur Bush-familjen fått sina personliga e-mail-konton hackade och offentliggjorda. Bland de saker som hackaren upptäckt fanns personliga fotografier (däribland porträtt som George W. Bush målat), personliga e-mail (om te x hur nära döden George Herbert Walker Bush var i julas), och säkerhetsdetaljer (som portkoden till George W. Bushs infart).
Information av strikt personlig natur således, och givetvis en kränkning av Bush-familjens privata tillvaro. Kränkningar likt dessa blir allt vanligare, till stor del på grund av vårt snabba informationssamhälle. Det finns dock en större fara med att inte göra några distinktioner mellan folkvalda ledares privata och politiska liv. Kortsiktigt är det givetvis de de politiska ledarna själva som drabbas - i detta fall familjen Bush. Långsiktigt är risken dock stor att det är allmänheten som kommer att ta mest skada av skvaller-journalistik likt detta.
Folkvalda politiker, i synnerhet i USA där personval spelar en sådan avgörande roll, måste för att vinna val med nödvändighet kunna koppla till allmänheten. Det är ur ett demokratiskt perspektiv en bra sak - och skapar politiker som inte kan gömma sig bakom sina partier, och inte köra över vanligt folk, utan måste ta folks frågor och funderingar seriöst - det är ett system som verkligen tvingar politikerna att vara en del av folket, för att den regering de bildar också ska bli "for the people, of the people" och "by the people", för att citera en i dagarna viss aktuell president.
För att göra det krävs också att politiska ledare accepterar - och tvingas acceptera - att deras liv i högre utsträckning än vanliga medborgare utsätts för närmare granskningar, och att deras privata sfär blir mindre. I amerikansk politik accepteras detta av de flesta, den gränsdragning som görs har främst med politikernas barn att göra - inte med deras privatliv (som oftast granskas i detalj) eller deras respektive partners (som utsätts för samma granskning, och detta att även politikerns respektive utsätts för minutiös mediagranskning, fick te x förra året Indians guvernör Mitch Daniels att avstå från att ställa upp i det republikanska primärvalet, då hans hustru inte ville att media skulle börja gräva i hennes liv).
Till viss del tvingas således politiska ledare och deras familjer betala priset av att få se sin personliga integritet begränsas. Många är dock villiga att acceptera detta i utbyte mot politiskt inflytande. Vårt högteknologiska samhälle med Facebook, Twitter och mobilkameror som allemansgods innebär dock att dessa gränser snabbt förflyttas, och inkräktandet på ett ögonblick tenderar att gå längre. Så som fallet i denna e-mail-hackning var. Snabb information som snabbt kom ut, och som när det väl kom ut aldrig gick att dölja eller undanhålla, varför många tidningsredaktioner valde att helt enkelt tuta och själva köra ut materialet eftersom de likväl kunde rida på nyhetsvågen, då deras eget av etiska skäl möjliga nej till publicering likväl inte skulle förhindra spridningen av nyheten.
Problemet med ett samhälle där dessa gränser mellan offentligt och privat i allt snabbare takt minskar, är dock att det ökar incitamenten för politiker och människor som strävar efter makt att i allt större utsträckning betrakta (eller åtminstone tvingas betrakta) sin egen livstillvaro som en del av det politiska spelet. Det som började med att politiker tvingades acceptera att deras familj också behövde säga hej till offentligheten, får nu acceptera även annat - som risken att ens familj får räkna med att få sin privata sfär kränkt.
Desto mer en politiker tar detta i beräkning, desto mer måste han således också börja betrakta sin egen familj som brickor i det politiska spelet. Och genom att göra detta, blir politikern också alltmer frånkopplad verkligheten. Till skillnad från vanliga människor, som i första hand betraktar sina familjer och sina privata relationer som grund för kärlek och trygghet helt oavsett politiska uppgångar eller fall - så tvingas en sådan politiker att se sina nära och kära också som politiska brickor som måste spelas rätt. Och för en person som ser sina nära och kära på det sättet (oavsett om personen tvingas till detta eller ej) kan steget inte vara långt till att snart också börja betrakta folket och väljarna på samma sätt; inte som medmänniskor att betjäna och arbeta för, utan som brickor i ett politiskt spel på väg mot maktens höjder.
En sådan frestelse finns nog även skvallerhungrig snabbinformation förutan, men kommer med stor sannolikhet att öka pg a denna. Och när så sker, så har allmänhetens krav på inkräktande granskning lett fram till att skapa just de slags politiker vi inte vill ha: politiker som i allt mindre utsträckning är "som vanligt folk". Och pg a att dessa i många avseenden också tvingats avstå från/begränsa eller politisera de mest grundläggande mänskliga relationerna - relationer som bättre än några andra faktorer kan avvärja demokratiers värsta fiende: personligt maktbegär - så har man därtill också skapat politiker som snart betraktar hela tillvaron (sin egen och alla andras) som ett spel, där det enda mål som kvarstår är just makt.
En sådan utveckling är lång, men om man tror att det ökande inkräktandet på folkvalda politikers privata liv är ofarligt, ja då är vägen mot ett sådant scenario betydligt kortare än man kan tro.
Se även tidigare inlägg:
Mer om Bush-familjens e-mail-avslöjanden 20130209
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar