onsdag 13 februari 2013

Obamas State of the Union 2013

Obama höll idag (den 12 februari) sitt fjärde State of the Union-tal, denna gång på självaste Abraham Lincolns födelsedag. Till skillnad från förra års SOTU så nämnde Obama emellertid inte Lincoln, men istället försökte han förmedla budskapet att alla amerikaner delar varandras öden och gemensamt måste arbeta för lösningar på nationens stora utmaningar.

Inför varje State of the Union- fylls media av kuriosa om denna årliga amerikanska händelse. Och denna gång berättade Brian Williams på NBC News något jag inte hört förut: att varje år sedan 9/11-attacken så stannar en av presidentens ministrar hemma för att kunna ta över regeringen om det värsta skulle hända, och Kongressen med dess gäster attackeras och slås ut. Och i år föll det på energiminister Stephen Cho att få följa presidentens tal hemifrån.

Lyckligtvis inträffade inga incidenter, och här är Obamas tal sänt av NBC News - nedan följer min sammanfattning av talet som Obama alldeles nyss avslutade, därefter följt av några av mina reflektioner.

Visit NBCNews.com for breaking news, world news, and news about the economy



Sammanfattning:


Obama introducerades - efter att ha gjort sin vanliga vandring med handskakningar genom Representanthuset - av dess ordförande John Boehner (som dock tidigare idag förklarat att Obama "inte hade mod nog att skära ner på budgeten"). De två skakade dock hand och Obama inledde talet med att berätta att John F. Kennedy för 51 år sedan konstaterade att Konstitutionen inte gör oss till rivaler om makt utan till partners för utveckling - och att hans uppgift blott bara var att rapportera om situationen i Unionen (State of the Union) medan det var allas uppgift att förbättra denna.

Obama förklarade sedan att saker och ting också har förbättras: efter ett årtionde av krig är USA:s soldater på väg hem, efter åratal av recession har företag nu skapat 6 miljoner jobb, bilindustrin återhämtats och oljeberoendet minskat, och även bostadsmarknaden har börjat göra comeback. Tillsammans har man rensat vägen framåt från de värsta kriserna, och därför kan han konstatera att situationen i Unionen är starkare.

Detta till trots kvarstår dock många utmaningar. Miljoner amerikaner får inte se några resultat av sitt hårda slit. Ekonomin ger jobb, men fortfarande saknar många riktiga jobb och inkomstklyftorna ökar. Vår generations uppgift, konstaterade Obama, är därför att väcka liv i det som är den sanna motorn för USA:s framgångar: en växande medelklass. Och det är regeringens uppgift att se till så att det amerikanska löftet som sa att om man bara arbetade hårt och tog ansvar så skulle man klara sig, fungerar i verkligheten. Det amerikanska folket väntar sig inte att man ska lösa alla problem, men däremot förväntar man sig att politikerna ska sätta nationens intressen före sina respektive partiers, och vara villiga till rimliga kompromisser.

Budgetutmaningar. USA står inför stora budgetutmaningar - de automatiska nedskärningarna hotar än en gång. Dessa kan inte tillåtas träda i kraft, men en budget kan heller inte sättas ihop ansvarslöst. Nationen bör inte ge löften hur som helst, men de löften man gett måste man hålla - och man kan därför inte skära ner på viktiga sociala program hur som helst. Vad man bör göra är att stänga de skatteluckor som finns för de rikaste och dem med flest kontakter, något båda partier varit överens om. Och det borde inte vara viktigare att skära ner i välfärdsprogram än att stänga skatteluckorna.

Men USA behöver också en skattereform: ett enklare skattesystem - ett system där företagsledare inte har lägre skatter än sina sekreterare och där incitament ges för företag att låta jobben stanna i landet istället för att skeppa dem utomlands.

Om dessa saker måste man komma överens, men vad som är säkert är att det inte är rimligt att världens mäktigaste nation ska kastas från den ena sista-minuten-krisen till den andra, bara för att man aldrig kan få ihop sina budgetar i tid.

För att komma vidare bör nationen dock ställa tre frågor: hur får man fler jobb till landet, hur rustar man sitt folk för att få jobben, och hur gör man att hårt arbete ska leda till en bättre tilvaro?

Forskning. Obama förklarar sedan hur man satsat på ett fungerande innovationscenter i Youngstown, Ohio - som han vill att Kongressen expanderar också till andra platser i landet, och påpekar att man måste investera mer i forskning.

Energisektorn. Likaså måste man satsa på energisektorn: där har man redan nått framgångar i fråga om grön energi genom naturgas och bränslesnålare bilar. Men för framtida generationers skull måste man nu göra mer för att bekämpa den globala uppvärmning vetenskapsmän är överens om äger rum innan detta är försent.

Detta går att göra samtidigt som man strävar efter ekonomisk tillväxt och Obama manar kongressen att arbeta fram en marknadsdriven energiplan av det slag John McCain och Joe Lieberman en gång föreslog.

Infrastruktur. USA måste också förbättra sin infrastruktur. Många företagsledare har förklarat att en förbättrad sådan skulle öka jobben i nationen, och USA måste renovera sina 70 000 trasiga broar runtom i landet, skapa moderna hamnar, moderna pipe-lines som står emot stormar och moderna skolor som ger barn bra utbildning.

Man måste också agera så att husmarknaden får ännu en skjuts framåt genom att rösta igenom förslag som ger ansvarstagande medborgare möjligheter att omförhandla sina lån för att på så sätt kunna spara 3 000 dollar om året - ett förslag som redan cirkulerar i Kongressen och som han manar kammaren att godkänna och skicka till honom snarast.

Gör man dessa saker, så kommer det att resultera i fler jobb.

Utbildning. Men det räcker inte - man måste också utrusta sina medborgare för att kunna ha dessa jobb, och den förberedelsen måste börja i småskolan. Desto tidigare ett barn börjar med inlärning, desto bättre går det i framtiden. Idag utestängs dock många fattiga familjer från kvalitativa förskolor - dessa bör dock vara alla barns rättighet och han föreslår därför ett federalt samarbete med delstaterna för att kunna ge alla barn möjlighet till kvalitativa förskolor. Därtill måste man också satsa på nationens high-schools och göra dessa mer tekniskt yrkesförberedande, och han lovar bygga vidare på sin skolreform Race to the Top genom att ge delstaterna incitament att satsa på ämnen som teknik och mattematik. Samt förnya the Higher Education Act, så att colleges tar större ansvar, och i större utsträckning hjälper elever in i högre universitetsutbildningar för att kostnaderna för unga att söka sig till högre utbildningar inte ska avskräcka dem.

Immigrationsreform. Därtill måste USA också driva igenom en övergripande immigrationsreform - tiden för detta är mogen. En reform som stärker gränserna (och bygger vidare på de saker hans administration redan gjort för att stärka gränserna genom att placera fler vakter vid gränserna). Och en reform som skapar en väg av möjlighet till medborgarskap (genom krav på att kunna engelska, ha arbete, och ställa sig i ansökningskön som alla andra). Men man måste också förbättra det legala immigrationssystemet genom att te x förkorta kötiden. Det är dock hög tid för en reform, och Obama manar Kongressen att komma överens om en sådan de närmsta månaderna och skicka honom en reform han kan signera.

Därtill manar Obama till att det nu är dags att se till att kvinnor och män får lika lön, och manar Kongressen att godkänna the Pay-Check-Fairness ACT, samt att rädda miljoner amerikaner från fattigdom genom att höja minimilönen till 9 dollar i timmen - och i likhet med vad han och Romney faktiskt var överens om under sin kampanj i höstas - att knyta minimilönen till personens levnadskostnader.

Utrikespolitik. Vidare förklarar Obama att nationen har mycket att tacka sina soldater för - och tack vare dessa kommer man att fullborda sin uppgift i Afghanistan, besegra Al Qaidas kärna och återvända hem. Man har redan kallat hem 30 000 soldater och kommer att kalla hem mer än det dubbla inom kort, för att nästa år helt överlämna Afghanistans säkerhet till afghanerna själva nästa år. Efter 2014 kommer man dock att fortsätta stödja Afghanistan, fast på ett annat sätt, och man förhandlar nu med Afghanistans regering för att efter 2014 fortsätta träna och rusta de afghanska styrkorna, samt bedriva fortsatt kontra-terrorism för att kunna fortsätta att bekämpa Al Qaida.

Al Qaida är idag också en skugga av vad det en gång var. Men nya Al Qaida-grupper har dykt upp i Afrika och på den arabiska halvön: för att besegra dessa behöver man dock inte skicka ut tiotusentals amerikaner i krig, eller ockupera andra länder - däremot behöver man arbeta med regeringarna själva för att få dem att bekämpa inhemsk terrorism.

I kampen mot terrorismen måste man också ta sina egna värderingar i akt. Och Obama förklarar att hans administration har utarbetat ramverk för sin anti-terrorpolicy, och informerat Kongressen. Han förklarar vidare att han administration kommer att bli ännu mer transparent i dessa frågor och visa att den policy man driver är i linje med USA:s lagar och åtaganden.

Utmaningarna slutar dock inte med Al Qaida. Man måste fortsätta motverka kärnvapenspridning, vilket inte minst Nordkoreas kärnvapenprov visar. Och Nordkorea måste förstå att man bara kan utvecklas om man lyder världssamfundet i denna fråga. Likaså måste Iran förstå att det är dags för en diplomatisk lösning eftersom världssamfundet står samman i beslutet att inte låta dem få kärnvapen.

Bortsett från terrorism och kärnvapen har hoten från cyberattacker också blivit större. Alltifrån hackare som tar sig in i människors privata mail, stjäl folks identiteter, stjäl affärshemligheter och försöker förstöra USA:s flygkontroll och energinätverk. Nu måste Kongressen agera för att ge regeringen större befogenheter att konfrontera cyberhot.

Men världen består inte bara av hot utan också av möjligheter. Man måste fortsätta arbeta för fri handel - och Obama förklarar att han vill fullborda ett transatlantiskt partneravtal med EU.

Därtill arbeta för att inom 20 år utrota den extrema världsfattigdomen, arbeta vidare för en AIDS-fri generation, och låta USA fortsätta bli ett hoppets ledstjärna i världen och arbeta för fredliga övergångar till demokratier i mellanöstern.

Vidare, förklarar Obama, finns det fler saker på hemmaplan att ta itu med. Människor i militären - gay som straight - måste behandlas lika. Veteraner och militärfamiljer måste få den vård och det stöd de förtjänar (och Obama tackar sedan sin hustru Michelle och Jill Biden för deras arbete för militärfamiljer).

Rösträtt. Men det är inte bara militären som skyddar nationen, man måste också skydda amerikaners rätt att rösta, och se till att människor inte behöver köa i 6-timmar (som han sedan ger exempel på att en 102-årig kvinna i publiken fick göra). Han förklarar sedan att han skapat en bipartisansk kommission lett av en valarbetare från såväl hans- som Mitt Romneys kmapanj från i höstas, som kommer att arbeta för att effektivisera omröstningsprocesserna i nationen.

Vapenbegränsningar. Vidare, förklarar Obama, måste man skydda de mest utsatta i nationen. 2 månader efter massakern i Newton har 1000 ytterligare personer blivit ihjälskjutna i USA. Och nu finns krav även från dem som stöder det andra konstitutionstillägget (som Gabrielle Giffords) om ökade bakgrundskontroller och förbud mot krigsvapen och hög-ammo-magasin. Om dessa förslag kan man tycka vad man vill, men förslagen förtjänar i alla fall att tas upp för omröstning i Kongressen. Eventuella nya lagar - likt allt annat man gör som politiker - skulle inte bli perfekta och inte stoppa allt meningslöst våld. Men man är inte i Washington DC för att man är perfekt, utan för att göra vad man kan för att säkra nationen, expandera möjligheter för människor och upprätthålla ideal.

Amerikaner har olika jobb, bär olika uniformer och har olika åsikter - men binds trots allt samman av ett gemensamt medborgarskap - ett medborgarskap som inte bara visar legal status och nationalitet, utan också visar vad man tror på: att man tror på idén att USA bara fungerar om man accepterar ansvar mot varandra och att ens eget öde är sammanknutet med andras. Som amerikansk medborgare har man också uppgiften att skriva nästa kapitel i den amerikanska historien.

Några reflektioner:


Obama höll, som så många gånger förut, ett politiskt tal där han i första hand fokuserade på sin sakpolitiska agenda. Det var dock ett mer sakpolitiskt sansat tal denna gång, än ideologiskt luddigt - vilket gjorde talet bättre än några av Obamas andra SOTU-tal.

Det var dock samtidigt ett ganska spretigt tal mer med många små ingredienser framför beskrivna fokuserade reformförslag - och när Obama talade om sina under våren två stora reformönskningar om immigrationsreform och ökad vapenkontroll lade han uppgiften i händerna på Kongressen utan att själv gå in särskilt specifikt på ämnena.

Det var i mitt tycke långtifrån Obamas bästa tal - men heller inte det sämsta, och Obama var inte lika skuldbeläggande som han brukar kunna vara i många av sina tal. Vad han - i mitt ringa tycke - dock borde ha gjort istället för att prata kort om en rad olika frågor där det i praktiken inte kommer att spela någon roll huruvida han nämner dessa i ett SOTU-tal eller ej - vore att tala ingående och övergripande om det område där han denna vår faktiskt har en rejäl chans på ett sätt få presidenter tidigare haft:

Nämligen att nå en övergripande immigrationsreform. För att pusha en sådan borde han ha lyft fram varför det är såväl i demokraters som republikaners intresse att nå en sådan. Och tydligt markera för Kongressen att detta är vad han verkligen vill se dem göra denna vår. Om det någon gång vore läge att på ett effektivt sätt använda "the bully pulpit" så hade det varit ikväll, ifråga om denna fråga. Det valde dock Obama att inte göra - något som i sig inte måste innebära att en reform inte blir av, men Obama hade ikväll en bättre chans än någonsin att på ett ödmjukt sätt verkligen hamra in i det amerikanska folkmedvetandet och i Kongressen att tiden nu är inne för detta. Något han dock bedömde att han inte behövde eller borde göra.

Se även tidigare inlägg:

Obamas State of the Union 2012 20120125

Obamas State of the Union 2011 20110126

Inga kommentarer: