Sammanfattning:
Vice-president Biden introducerades av en representant för AIPAC som inledde med ett citat:
“Jag är sionist, man behöver inte vara jude för att vara sionist”
Orden var Joe Bidens, som denne yttrat redan 1973 på ett besök i Israel, och under de årtionden som följt sedan dess har Joe Biden kallat alla israeliska premiärministrar för sina vänner, och därför är det en ära att än en gång få välkomna Biden till AIPAC.
Biden intar sedan själv gladlynt talarstolen och berättar att han redan på 1970-talet gjorde många fund-raisers för AIPAC, och att han också är en fan Israels försvarsminister Ehud Barak, som är en riktig stå-upp-kille: en person som står upp för alla deras gemensamma värderingar och för sin nation.
Biden berättar sedan hur han kom att bli en Israelvän. Det började redan vid middagsbordet hemma när han var liten, då hans far som var en rättskaffens kristen brukade prata om Israel. Där fick Biden första gången höra uttrycket "Never again" - och hans far brukade säga att enda sättet att se till att "det" (Förintelsen) aldrig inträffade igen, var en egen israelisk nation. Och hans far brukade säga att om han var jude, så skulle han aldrig betrott någon annan med sin nations säkerhet.
Biden förklarar sedan att även president Obama delar troheten mot Israel och förstår att nationen är hotad. Och även om man inte alltid är överens om taktik, så är man alltid överens om den övergripande strategin: Israels rätt att försvara sig själva, och vara kapabla att göra detta. Och det kommer USA alltid att stödja - vilket också är något som Obama också har gjort genom att kämpa för att - trots en kraftig recession på hemmaplan - ge Israel starkt ekonomiskt stöd, och förra året begärde president Obama 3,2 miljarder dollar i stöd för Israel - ett historiskt rekord. Och av de senaste 8 amerikanska presidenter, så vet han ingen som lika mycket arbetat med Israel som Obama-administrationen gjort, från Iron Dome till mycket annat. Och Iron Dome, som han förr i världen behövde förklara vad det var för något, känner nu alla till - och systemet har gett Israel ett kraftfullt skydd där man förr i världen bara kunde gömma sig i bunkrar när missiler regnade ner.
Men hoten mot Israel har under årtiondena skiftat i karaktär. Och Biden förklarar att det hot som han anser farligast är undergrävandet av israels legitimitet som en judisk stat - ett undergrävande som sker i FN och runtom i världen. USA är dock den enda nation som ständigt gått emot sådana tendenser: därför vägrade USA vara med på tioårsjubileet av världskonferensen mot rasism, eftersom man där på ett skamfullt sätt likställt sionism med rasism. Därför var USA enda nation i FN:s Human Rights Council, som var emot ett palestinskt nationellt erkännande, eftersom USA inte tror att det finns några genvägar till fred, eller något sätt att undvika riktiga fredsförhandlingar. Och när Ship to Gaza ägde rum 2009 var han själv och Obama-administrationen noga med att betona att Israel hade rätt att införa blockaden mot Gaza.
Men USA tror också på fredsförhandlingar och hoppas på fred. Vägen dit är inte enkel, men likväl rätt väg att vandra.
USA:s och Obama-administrationen förstår också att Iran är ett hot, inte bara mot Israel utan också mot regionen och mot USA. Och USA:s policy är enkel: att förhindra att Iran får ett kärnvapen, inte att stänga in dem om de skulle få ett - utan att se till att de aldrig får ett. Och detta är en uppgift Obama-administrationen inte tvekar att om de verkligen måste, utföra en militär operation för att genomföra. Och om den saken bluffar inte Obama.
Han berättar sedan vidare om andra hot som Israel står inför, och avrundar sedan talet med att åter berätta lite mer om sitt besök i Israel 1973 och sitt möte med dåvarande premiärminister Golda Meir. De satt på hennes kontor tillsammans och hon läste upp brev från sexdagarskriget, om soldaters och familjers öden, som berörde Biden. På en presskonferens senare sa hon dock åt honom att morska upp sig, och inte se så ledsen ut - Israel hade nämligen ett hemligt vapen. Vad för vapen, undrade Biden. Jo, sa Meir, "vi har inte någon annanstans att ta vägen."
Biden avslutar sedan talet med att konstatera att hans far hade rätt: en israelisk nation är den enda garantin för "never again".
Kommentar:
Alla som följt den här bloggen vet att jag varit och är en skarp kritiker till Joe Biden, som jag i princip betraktat som en pajas. Detta tal var dock det bästa någonsin av Joe Biden - och jag visste i ärlighetens namn inte att hans stöd för Israel var så starkt och så långvarigt, och så engagerat. Och för första gången har Biden imponerat på mig på allvar. Min uppmaning är således att ni som läser detta tar er tid att se talet i dess helhet, för det var riktigt bra.
Se även tidigare inlägg:
AIPAC 2013: Ehud Barak 20130304
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar