söndag 12 maj 2013

De republikanska guvernörernas tydliga ledarskap

2012 må ha givit demokraterna medvind med president Obamas seger - men ute i landet är det fortfarande republikanska guvernörer som styr, något City Journal i en intressant artikel av Steven Malanga påminner om. Sedan Obama vann presidentämbetet 2008 har republikanerna vunnit 9 guvernörskap och styr nu i 30 delstater. I 24 av dessa delstater kontrollerar man även de lagstiftande kamrarna. Demokraterna har samma makt bara i 12 delstater.

De republikanska guvernörerna anser heller inte att Obama lyckats tillintetgöra tron på en liten regering och ekonomisk konservatism. Medan politiken är låst i Washington DC så har dessa guvernörer i sina delstater begränsat regeringsmakterna på hemmaplan och reformerat sina skattesystem. Man har gjort delstaterna mer företagsvänliga och gjort om pensionssystem och begränsat de statliga fackföreningarnas inflytande för att få sunda budgetar.

2008 när Obama vann var det få som trodde på att det republikanska partiet skulle kunna göra come-back, inte minst pg a att demokraterna då styrde 29 delstater. Men de fick inte bukt på sina delstatsekonomier, trots att många av dess prövade stora skattehöjningar - och de behövde federala stimulanspengar för att klara sig - en revolt började sedan, och republikanerna gjorde come-back.

2009 hölls två guvernörsval, ett i Virginia och ett i New Jersey, och i båda fallen tog republikanerna över. I New Jersey besegrade Chris Christie den sittande demokratiske guvernören Jon Corzin genom att bestämt säga nej till högre skatter, som Corzin stegvis flitigt infört. Corzin och dennes demokratiske företrädare Jim McGreevey höjde gemensamt skatterna med 5 miljarder dollar i New Jersey, likväl imploderade skatteintäkterna och när Chris Christe tog över stod delstaten med ett 4 miljarders budgethål. Christie tog enorma risker - och gick även emot många av sina väljare ifråga om hur budgeten skulle saneras: han lyckades dock sanera budgeten utan att höja några skatter. Därefter började Christies popularitet att öka i delstaten, från 44% till 50% och vidare uppåt. Och när stormen Sandy slog till mot delstaten, förklarade Christie att han inte tänkte ge upp det man hade vunnit:

“Despite the challenges that Sandy presents for our economy, I will not let New Jersey go back to our old ways of wasteful spending and rising taxes,” pålyste Christie. “We will deal with our problems, but we will continue to do so by protecting the hard-earned money of all New Jerseyans first and foremost.”


2010 hölls sedan guvernörsval 26 delstater. Republikanerna vann 11 demokratiska delstater (och förlorade själv 5). Förra året vann man också North Carolina, och styr nu i 30 delstater.

Bland de guvernörer som vann 2010 blev Michigans Rick Snyder en av de mer framträdande, som inte fick lika stora rubriker som Wisconsins Scott Walker, men gjorde stora reformer i Michigan - och försökte i sin första budget stänga ett 1,5 miljarders budgethål samtidigt som han försökte göra sig kvitt med Michigans avskydda företagsskatt, som beskattade inte bara företagens profit utan också dess intäkter - vilket skilde Michigan från många andra delstater och gjorde att delstatens företag nödgades betala skatt för alla sina intäkter.

Snyder gjorde sig av med intäktsskatten genom att istället införa en plattskatt för företag och göra sig av med specifika skattekrediter man infört för att hålla kvar företag i delstaten - en förändring som sparade delstaten 400 miljoner dollar. Han införde också (likt de flesta amerikanska delstater) inkomstskatt på pensioner, något som ledde till ett misslyckat försök att få honom avsatt. Resultaten av dessa saker gick sedan att se: och Michigan förflyttades från näst sämsta plats, till plats 18 på Tax Foundation’s nationella rankinglista.

Andra republikanska guvernörer som reformerat och effektiviserat sina skattesystem är Pennsylvanias Tom Corbett, Maines Paul LePage och Floridas Rick Scott. Dessa saker rönte dock tämligen lite nationell uppmärksamhet, men det lär förändras i och med att de republikanska guvernörerna tar ytterligare steg i samma riktning att införa enklare skattesystem med lägre skatter och färre undantag. Somliga guvernörer, som Nebraskas Dave Heineman vill avskaffa delstatens inkomstskatter och företagsskatter och kompensera detta genom att ta bort alla undantag som existerar för den försäljningsskatt som också finns. Bobby Jindal i Louisiana vill avskaffa inkomstskatten och kompensera denna med att höja och avskaffa undantag i försäljningsskatten. De undantag han dock ämnar ha kvar från försäljningsskatten är vardagliga basprodukter för att skatten inte ska slå mot låginkomsttagare, som brukar drabbas hårdast av försäljningsskatter.

De republikanska guvernörernas skattestrategi skiljer sig drastiskt dels från den federala regeringens politik, men också från de demokratiska guvernörerna i landet, som ofta drivit motsatt strategi med massiva skatteökningar. 2011 var Illinois på ruinens brand, och införde då 7 miljarder i skattehöjningar, vilket ökade intäkterna med en tredjedel från föregående års skatteintäkter. Men nästan hälften av de nya intäkterna gick till att täcka de ökade pensionskostnaderna för statsanställda, och resten av intäkterna slukades av andra ökade kostnader. Eftersom skattehöjningen kom utan några utgiftsreformer förblev budgetsituationen i princip lika dålig som tidigare och detta år sänkte Standard and Poor’s Illinois ställning till botten av sin rankinglista, tillsammans med det också demokratiskt styrda Kalifornien.

Vad som också skiljer de republikanska guvernörerna är att de tagit sig an de starka statliga fackföreningarna. Något som i stillhet började 2005 med Indianas guvernör Mitch Daniels, och då rönte lite uppmärksamhet - men i takt med att den ekonomiska krisen gjorde statskassorna överallt tunnare, tog fler republikaner sig an uppgiften och vägrade blunda för de statliga fackföreningarnas enormt utvecklade förmåner, frusta i tiden från en helt annan era. Chris Christie, Scott Walker, Rick Snyder etc fortsatte sedan även de på denna bana, och Right-To-Work-lagar som gav arbetare rätt att ta anställning utan att vara fackmedlemmar blev nästa steg.

Artikeln avslutas sedan med ett konstaterande om att de republikanska guvernörerna visat att de kan leda, och att de inte ämnar förändra detta trots Obamas seger i höstas. Hur de framöver lyckas med detta kan komma att bli mer avgörande för det republikanska partiets framtid än någon republikansk partirannsakan i Washington DC.

PS. Läs förövrigt gärna hela den långa men mycket läsvärda artikeln i City Journal.

Källa: City Journal

Se även tidigare inlägg:

Amerikaner migrerar till konservativa delstater 20130401

Bob McDonnell om GOP-guvernörernas ledarskap 20130319

Inga kommentarer: