Gregory Hicks och två andra visselblåsares vittnesmål om Benghazi har tillfört en stor del ny information om attacken och om Obama-administrationens bristande respons. Hicks har bland annat förklarat hur han personligen fått höra hur specialtrupper uttryckligen nekats att ingripa, samt att USA:s regering valde att heller inte skicka stridsflyg till platsen.
Det är dock inga nyheter - men Washington Post har här en utmärkt artikel där man förklarar vad som är nytt med detta vittnesmål: Obama-administrationen visste mer än de medgav, och verkar ha spelat med i medias missuppfattning om att det som skedde i Benghazi var sammankopplat med protesterna i Kairo mot Mohammedfilmen. Media kunde inte veta att så -inte- var fallet, medan Vita Huset däremot förmodligen förstod detta, men spelade med i medias spel - antingen för att de själva påverkades för mycket av media, eller för att de politiskt gynnades av att låta medias bild framstå som den korrekta. Därtill har också framkommit att Gregory Hicks hade kontakt med Hillary Clinton och att han i efterhand hotades av Utrikesdepartementets stabschef Cheryl Mills när han gick emot administrationens beskrivningar.
Här en intervju med den republikanske kongressmannen Trey Gowdy om förhören i Kongressen:
Här intervjuas också Patricia Smith - modern till Sean Smith som dödades i Benghazi - där hon förklarar att hon vill ha svar på vad som verkligen inträffade:
Och här har också CNN ett inslag, där man diskuterar om republikanerna inte gör för mycket av denna sak:
Och här intervjuas den republikanske ordföranden för Representanthusets Oversight Committee, som leder förhören, Darell Issa:
Och här diskuterar en panel på Fox News också förhören:
I alla sådana här situationer ägnar sig politikerna åt extrem pajkastning och häxjakt - det oavsett om det gäller Nixon och Watergate, Reagan och Iran-Contras, Clinton och Lewinsky eller Obama och Benghazi. Det är inte helt lätt att alltid reda ut vad som förefaller trovärdig kritik (vilket lite beror på hur man betraktar det amerikanska samhällsbygget och hur man betraktar konstitutionen) och vad som enbart utgör politisk häxjakt. Däremot har svensk media en tendens att alltid misstänkliggöra republikaner i situationer som denna, men brännmärka motsvarande republikansk kritik som just häxjakt. Benghazi är enligt mitt ringa omdöme inget Watergate (trots att Nixon inte var lika stor skurk som vänstern vill göra gällande) - republikanerna bör heller inte gå och hoppas på att demokraterna ska trassla in sig i sitt eget Watergate, lika lite som demokraterna bör hoppas på ett nytt republikanskt sådant - då ett sådant inte bara skadar partiet utan nationen som helhet, men däremot har Obama-administrationen en hel massa frågor kvar att besvara, och det finns tydligt mörka sidor i Benghazi-hanteringen som republikanerna gör helt rätt i att dra fram i ljuset. Det står nu klarare än någonsin förr - och alltmer börjar faktiskt likna något annat än en hetsande häxjakt: en saklig utredning.
Källor: Politico , Washington Post, Washington Post, Washington Times
Se även tidigare inlägg:
Vita Huset misslyckades med Benghazi 20130507
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar