Artikeln konstaterar därefter:
Helgonförklaringen riktar intresset mot den nye påvens relationer med islam. Franciskus väljer nämligen en annan linje än förre påven Benedictus XVI. Då naggades relationerna rejält i kanten, bland annat av Benedictus omstridda tal i Regensburg 2006. Han citerade där en bysantinsk kejsare som kallade profeten Muhammeds läror ”ondskefulla och omänskliga”.
En synnerligen förenkling av påve Benediktus XVI:s utmärkta tal i Regensburg (som jag i maj 2010 skrev följande kommentar om). Det kan givetvis hända att påve Franciskus vill ta ytterligare steg i att försöka föra en dialog med muslimvärlden - men det ville Benediktus XVI också i enlighet med andra Vatikankonciliets försonande ord gentemot Islam, där man lägger vikt på gemensamma trospunkter och att muslimer också anser sig tillhöra den abrahamitiska tron (vilket inte är detsamma som ett erkännande av att de faktiskt gör det - eftersom muslimsk teologi inte erkänner judendom och kristendom som en del av den sanna abrahamitiska tron, utan som perversioner av den).
Vad påve Benediktus XVI ville förklara var att Gud var rationell, och att man når Gud via rationalitet och inte blott enbart genom tron på uppenbarelse, vilket muslimska sunniteologer i tusen år hävdat - och att tron inte kan påtvingas, vilket var precis vad de muslimska erövrarna kejsare Manuel II stötte på gjorde, och också ansåg att de i enlighet med sin tro kunde göra. Tyvärr reagerade stora delar av muslimvärlden med våldshandlingar också när Påve Benediktus XVI påpekade detta (vilket visa på föga progressiv utveckling från muslimsk sida) - men läs gärna hela min kommentar för mer om den saken.
Vad SVD-artikeln visar är en stor bristande förståelse i fråga om såväl katolicismens historia och relation till Islam, som islams egen historia. Jag har faktiskt idag läst ut en bok exakt detta ämne, som jag ämnar recensera inom någon dag, håll utkik.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Om Benedict XVI:s tal i Regensburg 20100508
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar