Men trots vår tids globalisering så råder ett faktum: hela världen är idag präglad av Västvärlden och Västs historiska idéer och institutioner på ett sätt som aldrig varit fallet förr. Vi lever i kulmen av västerländsk världsdominans där allt från handel, internationellt språk, forskning, ekonomisk och militär dominans - ja till och med klädstil, kommer från väst.
Hur blev det så?
Den brittiske/skottske historikern Niall Ferguson - som arbetar som professor vid Harvard University - besvarar den frågan i sin bok "Civilization: The West and the Rest" från 2012. Här följer min recension av boken.
För 500 år sedan, konstaterar Ferguson i bokens inledning, skulle ingen kunnat tro på europeisk världsdominans. Då var Kina fortfarande ett historiskt världsimperium, och ottomanerna fortfarande ett direkt hot mot det kristna Europa. Men allt detta skulle förändras, och många förklaringar har försökt ges på varför västvärlden i så gott som alla avseenden sedan dess kommit att dominera världen? Imperialism, ny militär teknik, konkurrenstänkande? Många förslag har givits, och Ferguson själv konstaterar att västvärlden haft 6 "appar" som skapat den västerländska världsdominans som fortfarande råder:
* Konkurrens
* Vetenskap
* Äganderätt
* Medicin
* Konsumtion
* Arbetsmoral
Han går sedan igenom var och ett av dessa i enskilda kapitel där han också reflekterar över andra kulturers förhållande till dessa saker, och förklarar varför väst alltid kom längre. Boken är därför inte primärt en berättelse om västvärldens framgångar utan en berättelse om världen och de historiska förhållanden västvärlden skulle resa sig över.
1. Konkurrens
För 500 år sedan var Europa som sagt en kontinent som just börjat komma på fötter igen efter digerdödens härjningar. Den kinesiska Ming-dynastin däremot, hade alla möjligheter att lägga världen under sig. Ett asiatiskt imperium som parallellt med Europas skitiga städer byggde den dolda staden och därtill hade uppfunnit papper och krut långt före Europa och haft en flotta vars storlek på skeppen Europa inte skulle komma att matcha förrän första världskriget.
Men kineserna tog inte tillfället i akt; istället slöt man sig inåt. Stora skepp förbjöds, och nationsbygget kretsade helt kring kejsarkulten. I Europa gick utvecklingen i motsatt riktning: makten var decentraliserad på i princip alla nivåer där institutionerna ständigt konkurrerade med varandra. En konkurrens som sporrade till innovationer som gjorde europeiska samhällen mycket starkare än det konfucianskt toppstyrda kinesiska.
Ett konkret exempel på detta: I Kina kunde man "klättra i karriären" vid kejsarhovet genom att genomgå uråldriga tester. En av dem var isolering i ett ytterst litet rum under några dagar; varav många blev galna och bara de mest viljestarka godkändes för tjänstgöring hos kejsaren.
Ett test som inte uppmuntrade till samhällsutveckling utan snarare hämmade denna - och upprätthöll det system där vanligt folk i första hand skulle hållas utanför en liten välbärgad elit. Det kan sättas i motsats till förhållandena i Europa där man konkurrerade utifrån nödvändiga praktiska färdigheter - där de flesta av dessa dessutom var tillgängliga för alla.
Dagens Kina har dock lärt från historien, både från sin egen och den västerländska: och dagens Kina ser sin egen historia som ett avskräckande exempel och har idag till fullo börjat ta till sig de västerländska konkurrensprinciperna, med konsekvens att dagens Kina nu utvecklas på alla håll och kanter.
2 . Vetenskap
Kina hade under några århundraden ett stort militärt övertag gentemot Europa - men civilisationerna skildes åt av kontinenter och världsdelar. Betydligt närmare var hotet från de muslimska kalifat som ända sedan profetens dagar avancerat och övertagit mer och mer av den kristna världen. 1683 belägrade ottomanerna självaste Wien - en belägring som dock misslyckades pg a den muslimska härens egna felbedömningar och ett Europa som i sista sekund lade ner sina egna interna konflikter till försvar mot det gemensamma turkiska hotet.
Efter ottomanernas misslyckande började sedan maktkampen vända och väst fick sedan ett övertag som bara fortsatte och nådde sin kulmen i och med första världskriget och upplösningen av det ottomanska riket.
Till stor del skedde detta tack vare en vetenskaplig revolution som ägt rum i Europa men som aldrig fick fäste i muslimvärlden. I väst uppfanns tryckpressar på 1400-talet. Detta hade kineserna varit först med, men dessa hade i det stela kinesiska samhället aldrig använts på de sätt som gjordes i ett betydligt friare och mer individualiserat Europa; under 1400-talet spreds tryckpressarna snabbt runtom i Europas städer och blev essentiella inte minst för reformationen på 1500-talet där än större vikt lades vid individuell bibelläsning. Tryckpressarna gjorde dock att även vetenskapliga och historiska skrifter fick spridning.
1666 skrev vetenskapsmannen Robert Hooke sin vetenskapligt revolutionerande bok "Micrographia" som lade grund för mikroskopets oanade möjligheter att studera naturvetenskap och dra empiriska slutsatser. Tack vare tryckpressarna gick Europa på 1600-talet igenom en vetenskaplig revolution av nästan samma intensitet som reformationen gjort under föregående århundrade.
Parallellt med att Europa på allvar började öppna upp för vetenskap, gick muslimvärlden däremot i motsatt riktning. Det är sant att det inom muslimvärlden och vid Vishetens hus i Baghdad en gång funnits utvecklade lärdomscentran även Europa drog stor nytta av. Den tiden var dock förbi och inom islam fanns heller inte samma separation mellan kyrka och stat som inom kristendomen. År 1515 utfärdade sultan Selim I ett hot om dödsstraff för den som upptäcktes använda en tryckpress. På 1570-talet hade ett stort observatorium byggts i Istanbul. Men när en komet skådades över staden 1577 och då av somliga tolkades astrologiskt lät sultanen - efter råd från imperiets främsta imam - riva observatoriet. En händelse som kan ställas i motsats till när Newton dog i Europa och då i princip fick en statsbegravning som tack för sina vetenskapliga upptäckter.
Den vetenskapliga revolutionen - som exklusivt var europeisk - gav också européerna ett naturligt tekniskt övertag. 1742 publicerades i England Benjamin Robins bok "New Principles of Gunnery" där han utifrån fysikforskning förklarade luftmotståndets inverkan på projektiler vilket ledde till skapandet av räfflade vapenpipor och avlånga projektiler istället för runda kulor. Europa hade snart betydligt mer avancerade vapen än ottomanerna och parallellt med att västerländsk forskning fortsatte utvecklas de kommande tvåhundra åren så skulle ottomanerna fortsätta använda föråldrade kanoner med stenbollar.
På 1700-talet började muslimvärlden inse att man behövde ta efter väst; dessa försök lyckades dock inte eftersom turkarna helt enkelt saknade de samhällsinstitutioner som fanns i väst, och som fått den västerländska utvecklingen att fungera - först i och med Kemal Ataturk, kalifatets upplösning och sekulariseringen av Turkiet skulle detta förändras.
3. Äganderätt
En av de många modeller som önskar förklara västvärldens globala dominans går ut på att Europas upptäckt och kolonisering av Amerika låg till grund för makten. I första hand blev Amerika dock en kamp mellan spansk och brittisk kultur, och dessas väldigt skilda syn på ägande, där det brittiska systemet skulle komma att visa sig vara överlägset.
Spanjorerna var förvisso Europas gamla imperiemakt; de trodde på konkurrens (till skillnad från kineserna) och trodde på vetenskaplig utveckling (till skillnad från turkarna). Däremot hade de inte samma syn som britterna på statsskick.
De spanjorer som koloniserade Sydamerika var soldater som drömde om plundring och att erövra det legendariska Maya-guldet. Och till synes kan conquistadorerna ha framstått som de bäst lämpade att erövra en kontinent; Spanjorerna besegrade indianerna, tog deras guld och skapade en spansk elit som syns i Sydamerika än idag - och man byggde därtill kyrkor och palats etc. All mark ägdes däremot av den spanska kronan, och belöningar som gavs handlade i första hand om vem som skulle få rätt att utnyttja indianerna som arbetskraft.
I Nordamerika var historien helt annorlunda. Om det var soldater som koloniserat Sydamerika så var det primärt brittiska pilgrimsfamiljer som koloniserade Nordamerika. De var protestanter och hade en helt annan syn på statsskick än den spanska kronan och lade vikten på folkstyre. De drömde inte om inka-guld utan bara om ett bättre liv för sig själva och sina familjer och förmånen att få äga egen mark. Man trodde också på beskattning utifrån representation (vilket också varit frågan i det brittiska inbördeskriget många som reste till Amerika hade bakom sig). Man skulle också formas av John Lockes syn på samhällskontrakt och de många protestantiska sekterna skulle tvingas lära sig pluralism och tolerans för att få det amerikanska samhället att fungera. En egenskap Sydamerika - där katolska kyrkan helt dominerade - inte behövde lära sig.
Allt var dock inte sämre i Sydamerika, som till skillnad från den anglo-saxiska halvan inte hade några rasteorier varför blandäktenskap var helt lagligt - och slavar (trots att de faktiska slavförhållandena var mycket grymmare i Syd- än i Nordamerika) kunde arbeta sig fria och därefter skaffa sig relativt drägliga liv - något svarta i de amerikanska sydstaterna inte kunde.
Men det brittiska systemet var likväl överlägset. Såväl Nord- som Sydamerika skulle komma att präglas av revolutioner. Men medan den amerikanska revolutionen i norr 1776 ledde till att man kastade av sig den brittiska kungamakten och författade en medborgarvärnande konstitution - så skulle resultatet i Sydamerika bli mycket annorlunda.
Sydamerikas befriare hette Simon Bolivar, som under 1800-talets början lyckades befria sin kontinent från den spanska kronan. Där skulle demokratiseringsprocesserna däremot inte fungera; i Nordamerika hade de brittiska kolonierna knutit rösträtt till markägande - som markerade det lokala medborgarskapet. En god idé som fungerade eftersom i princip alla familjer, stora som små, ägde mark i de brittiska kolonierna.
I Sydamerika hade dock all mark i grunden ägts av den spanska kronan och ägdes nu av enskilda storägare som givetvis också de ansåg att medborgarskap skulle knytas till ägande vilket innebar att stora befolkningsgrupper som länge varit förtryckta uteslöts. Spanjorerna hade inte sagt nej till Europas konkurrensprinciper eller vetenskap: däremot hade man inte haft någon tilltro till den privata äganderätten - och därför saknade man likväl den essentiella institution som i det brittiskt styrda Nordamerika hade lagt grunden till en fungerande demokrati.
I Nordamerika fanns konstitutionen för att stödja lagen. I Sydamerika skapades konstitutioner för att undergräva lagar och stödja maktlystna ledare och Syd- och latinamerika skulle bli en kontinent som kom att präglas av revolution efter revolution; och det råder ingen tvekan om att förhållandena var som upplagda för att också kommunismen skulle få spridning.
Under senare år har dock stora delar av Syd- och latinamerika lyckats komma på fötter; och orsaken till det beror på att de nu börjat ta till sig den historiskt nordamerikanska synen på kapitalism och frihet
4. Medicin
En ytterligare "applikation" i den västerländska framgångsarsenalen är modern medicin. Forskning kring denna växte också fram i väst - men spreds genom de europeiska kolonialmakterna också till resten av världen.
Vänstern kritiserar ofta europeisk imperialism; men glömmer att det många gånger var stamfolken själva och deras lokala herrar som utnyttjade sina undersåtar (i te x slavhandel) - något västmakterna bara drog nytta av. Kolonialmakterna gjorde nämligen också mycket gott - inte minst ifråga om att sprida modern medicinsk vetenskap och motverka vidskepelse.
I slutet av 1800-talet var Europas makter fokuserade på Afrika. Och i Afrika fanns även tropiska sjukdomar som malaria, kolera, sömnsjuka orsakad av tsetse-flugor och andra sjukdomar som orsakade stora problem. Kolonialmakterna satte upp forskningscentrum som uppfann botemedel mot gula feber, smittkoppor och annat - och tack vare de västbyggda järnvägarna spred sig sedan medicinerna runtom i Afrika; inklusive till ursprungsbefolkningen. 1897 förbjöd den franska kolonialmakten häxdoktorer och några år senare drog man upp planer för en för alla täckande afrikansk sjukvård. Och i de franska kolonierna, som te x i Senegal, Algeriet och Tunisien - ökade livslängden för vanliga afrikaner med tio år. I Indo-Kina byggde fransmännen också viktiga vägar.
Frankrike skulle också komma att ge svarta rösträtt även till det franska parlamentet. Den västerländska imperialismen var alltså inte bara av ondo (och imperialismen i sig var heller ingen västerländsk uppfinning utan som bekant något som funnits överallt i alla tider). Däremot medförde västerländsk imperialism också vidrigheter - och imperierna skilde sig från imperier. Tysk imperialism i Afrika, med fokus på en av den moderna vetenskapens avigsidor; rasläror - lade grunden för Förintelsen när den tyska kolonialmakten i Namibia satte upp forskningsläger för att studera rasskillnader (och svartas kranier skickades också hem till Tyskland för att studeras) och bedrev etnisk utrensning (en av de tyskar som ledde den tyska koloniseringen av området hette Heinrich Ernst Göring - far till den idag mer beryktade Hermann Göring). Belgisk imperialism i Kongo skulle vara fruktansvärd.
Men samtidigt som grymheter begicks i Afrika, så skulle de europeiska makterna vara allra grymmast mot varandra på sin egen hemmaplan i första världskrigets skyttegravar - ett krig som dock även det sporrade till medicinska innovationer inom vacciner och blodstransfusion.
5. Konsumtion
Den femte applikationen som gav västvärlden dess stora övertag var idén om konsumtion; att medborgare själva har rätten och möjligheterna att köpa och sälja de saker de själva vill ha. Mer än någon annanstans förverkligades detta inom klädindustrin.
Den industriella revolutionen i sig började i Storbritannien med textilier, och i samband med fallande bomulls- och järnproduktionspriser (tack vare ångkraften, maskiners utveckling etc) ökade förmågan att producera ytterligare. Detta skedde i sin tur parallellt med framväxten av ett konsumtionssamhälle där folk började fråga efter kläder (supply and demand) och en stor del av den brittiska bomullsproduktionen skickades ut till den europeiska kontinenten.
Den industriella revolutionen gjorde i längden tillvaron bättre. Men i dess samtid blev det för många sämre; levnadsvillkoren var värre i städerna i än på landet och arbetet i fabrikerna kunde vara hårt. Detta ledde till uppkomsten av den dåtida samtidens främsta samhällskritik - marxismen.
Marx och Engels hade på ett övergripande ideologiskt plan fel, däremot hade de rätt i somliga av sina iakttagelser: ojämlikheten ökade med den industriella revolutionen och arbetarlönerna ökade marginellt medan ägarnas intäkter ökade drastiskt. Konsekvenserna av detta märkets konkret: I Hamburg 1892 bröt det ut en kolera-epidemi där dödsstatistiken var tretton gånger högre för dem som tjänade mindre än 800 mark per månad.
Men orsakerna till fattigdomen berodde inte ett klassförtryck - vilket Marx och Engels trodde - utan på konjukturer, och när tiderna blev bättre och folk också fick det bättre avtog kraven på revolutioner. Arbetarna i Europa visade sig föredra strejker och fackföreningar framför det kommunistiska manifestets krav på avskaffande av privat egendom, avskaffande av distinktioner mellan stad och landsbygd, avskaffande av familjer och förstatligande av fabriker.
Marx och Engels två stora felanalyser var deras syn på löner och på nationalstater. Gällande löner fanns det ingen överklass som sög ut fattiga arbetare. Tvärtom så förstod kapitalisterna det som Marx missade; nämligen att arbetare också var konsumenter och att hålla dessas löner nere gav ingenting alls.
Marx missade också nationalstaternas betydelse för sina medborgare. Nationalstaterna gjorde på 1800-talet tillvaron bättre för sina medborgare; simpla bönder som bodde i Frankrike blev nu fransmän - representerade av en statsmakt som till deras förmån byggde järnvägar, gav dem utbildning etc. Utvecklingen som Marx och Engels i teorin kritiserade förde i själva verket Europa framåt.
Men nationalstater och konsumtion skulle också ställas mot den gamla imperialism som fortfarande slogs om sin överlevnad. Första världskriget blev ett krig som från USA:s sida drevs i önskan att upprätta nationalstater - men de europeiska imperiemakterna hade helt andra planer och var vid den tidpunkten ännu inte i stadiet att dra sina sista andetag (det skulle krävas ytterligare ett världskrig innan det skedde).
Efter andra världskriget uppstod ett kallt krig mellan det kommunistiska Sovjetunionen (Ryssland var också det enda land där marx teorier faktiskt lyckades få fäste under 1900-talets början; till stor del pg a att Ryssland inte hängt med i den europeiska utvecklingen som i resten av Europa gett människor en bättre tillvaro) och den av USA ledda västvärlden.
Atombombens uppfinnande gjorde att något tredje världskrig aldrig bröt ut. Och miljoner människoliv sparades med all sannolikhet pg a det ömsesidiga kärnvapenhotet. Om ett storskaligt krig hade brutit ut så talar dock mycket för att Sovjetunionen skulle ha vunnit. Dessa hade förlorat miljoner fler under andra världskriget än någon annan nation, och hade ett centraliserat system anpassat för att kunna hantera stora bortfall. Ett system inriktat på att få staten att fungera, inte på konsumenternas eller individernas behov.
Men något storskaligt krig blev inte av - istället skulle den riktiga dragkampen mellan Väst (och då primärt USA) och Sovjet utkämpas just på konsumtionsområdet - och där hade Sovjetunionen ingen chans alls.
Konsumtionssamhället kritiserades från marxistiskt håll; men i USA innebar konsumtion en ökad jämlikhet av aldrig tidigare skådat like. Även i de västdominerade delarna av Asien tog man till sig konsumtionstanken och skillnaderna mellan de länder som gjorde det, och de som valde att bygga upp marxistiska samhällen blev enorm.
Sovjetunionen förmådde sig inte ens att uppfinna något alternativ till västvärlden och USA:s mest populära produkt: jeansen - den byxa som 1873 uppfunnits i den amerikanska vilda västern och som under 1900-talet blev mode överallt och populärt inte minst bland yngre generationer. I stor utsträckning pg a effektiv amerikansk marknadsföring genom film och reklam (för få unga kunde undgå att ta intryck av jeans-beklädda skådespelare som John Wayne, Marlon Brando, James Dean och givetvis Elvis Presley).
Jeans, rockmusik, coca cola etc blev under 1900-talets andra halva coolt bland en ung generation (inklusive bland dem på vänsterkanten som aggressivt protesterade mot USA trots att all musik de lyssnade på, alla kläder de bar och alla filmer de såg var produkter av just det amerikanska system de kritiserade).
I Sovjetunionen fanns ingenting liknande. De unga bakom järnridån tog dock intryck från väst och jeans började smugglas in, vilket gjordes i så stor utsträckning att de sovjetiska myndigheterna fick mynta termen "jeans brott" för dem som ertappades med att bryta lagen i försök att få tag på ett par västerländska jeans.
Sovjetunionens försök att hämma västerländsk kultur och sina egna innevånares önskan att också få just konsumera och välja sina kläder, sin musik etc var dock dömt att misslyckas. Det har funnits många teorier till varför Sovjetunionen föll: alltifrån Reagan och Tatcher till påve Johannes Paulus II - men i grunden var det konsumtionen som fick Sovjetunionen på fall; medborgarnas behov kunde kommunismen inte tillgodose, men heller inte kontrollera.
6. Arbetsmoral
Som sjätte och sista förklaring till varför västvärlden dominerat lägger Ferguson vikten vid effekterna av kristen protestantism, och skriver:
"It is time to understand the role God played in the rise of the West, and to explain why, in the twentieth century, so many westerners turned their back on Him." (s 259)
Efter reformationen kunde man snart se hur Europas ekonomiska makt förflyttades från de katolska länderna i Sydeuropa till de protestantiska länderna i norr. Protestanterna arbetade hårdare- och sparade även kapital - vilket fick synbara samhällsekonomiska effekter. Den tyske sociologen Max Weber myntade begreppet "protestantisk arbetsmoral" och beslöt sig för att undersöka varför det förhöll sig på detta sätt.
1904 reste han därför till USA - till St Louis, Missouri för att delta på Congress of Art and Sciences vid World Fair. Där fick han se allt den amerikanska kapitalismen hade att uppvisa: elektricitet, telefoner, filmer etc. Han reste sedan runt i USA och skrev därefter boken "The Protestant ethic and the spirit of Capitalism".
Där förklarade han att en sak som skilde protestantismen från katolicismen var att den förstnämnda värdesatte hårt arbete medan asketism och fattigdom var något som upphöjdes inom katolicismen. Weber hade inte rätt i alla sina slutsatser; han blundade för den framgångsrika katolska kapitalism som också fanns, såväl som för judarna - som arbetade minst lika hårt som protestanterna, men grunden i hans resonemang om protestantisk arbetsmoral fanns det likväl fog för.
På 1700-talet hade de protestantiska länderna tydligt gått om de katolska och 1940 var folk i katolska länder 40% fattigare än folk i protestantiska. Reformatorn Martin Luther hade också betonat egenskaper som personlig tro och läsning av bibeln - och i protestantiska länder uppmuntrades därför både läskunnighet och tryckpressar vilket i sin tur uppmanade fortsatt utveckling. Och överallt dit protestantiska missionärer kom förespråkades läskunnighet på sätt som inte var fallet dit katolska missionärer reste.
1941 var te x läskunnigheten i indiska Kerala, dit många protestantiska missionärer rest, hela 55% - en betydligt högre siffra än i muslimska- eller andra delar av det brittiska imperiet som inte påverkats av protestantismen. Ferguson skriver:
"Protestantism made the west not only work, but also save and read."
I vår tid är dock såväl tron på religionen som arbetsmoralen den medförde på kraftig nedgång. Åtminstone i Europa. I vår tid är det européer som lever mest bekvämt. I te x Grekland och Belgien är den tillgängliga arbetskraften över 15 år 54% jämfört med 65% i USA och 74% i Kina. Arbetsmoralen i Europa har gått ner i takt med den avtagande religiositeten. I Norge och Sverige besöker bara 4% av befolkningen kyrkan en gång i veckan, vilket kan jämföras med de 36% amerikaner som går på gudstjänst regelbundet.
Olika förklaringar har getts till detta. Europas sekularisering har av många skyllts på 1960-talets liberaliseringsvåg. Men faktum är att USA gick igenom precis samma saker utan att bli sekulariserat.
En annan förklaring av historisk karaktär som framfördes både av Max Weber och Leo Tolstoy var att den protestantiska arbetsmoralen i längden skulle utarma tron och skapa materialism. Men även här utgör USA undantaget, som trots enormt välstånd förblivit kristet.
Varför denna skillnad?
Ferguson förklarar att i USA möttes 1960-talets liberaliseringsvåg parallellt av en evangelikal boom ledd av predikanter som Billy Graham. Därtill så har protestantismen i USA alltid varit självständig medan den europeiska reformationen däremot var nationaliserad.
Dagens evangelikala (främst i USA) har lyckats förena tron med konsumtion - och istället för att betona Guds krav på individen betonas istället att man som individ kan ställa krav på Gud. Det har fått protestantismen att fungera, men den gamla protestantiska arbetsmoralen som betonade sparande, har istället förbytts till protestantisk konsumtionsmoral där man spenderar men inte sparar - vilket leder till händelser som den amerikanska bostadsbubblan.
Så även om USA fortfarande är mer protestantiskt och mer arbetande än Europa så har man likväl inte kvar den gamla synen på arbete. Den synen - precis som protestantisk kristendom i sig - anammas istället i Öst, i länder som Kina.
I Kina finns idag 40 miljoner protestanter och 20 miljoner katoliker - och det kan finnas fler kristna i Kina än det finns i Europa. Vilket är värt att notera, dels pg a att det var europeiska missionärer (som James Hudson Taylor) som förde kristendomen till Kina och dels pg a att Kina - i synnerhet under Maos dagar - förföljde kristna och försökte utrota kristendomen.
Ett kinesiskt exempel på där kristendomen i allra högsta grad lever är staden Wenzhou i Zhejiang-provinsen söder om Shanghai. Staden har 8 miljoner innevånare och är känd som Kinas mest entreprenörsdrivna stad.
Det är också en mycket kristen stad. Under Maos dagar förklarade denne 1958 Wenzhou som "religionsfritt" - 2002 var dock 14% av befolkningen kristna, och idag är den siffran med all sannolikhet mycket högre.
Kristendomen är heller inte något "opium för folket" utan tvärtom: de mest drivande entreprenörerna i staden är också kristna. Ferguson ger ett exempel: Hanping Zhang - VD för Aihao - ett av världens tre största penntillverkar-företag.
Denne förklarar att i Kina så har folk inget förtroende för någon eller något. Men han vet att han kan lita på sina kristna anställda som är både hårt arbetande och ärliga. Dessa egenskaper har gjort kristendomen till något coolt i Kina och den kristna tron börjar nu accepteras även av kommunistledningen. Fascinationen för kristendomen har man dock fått från väst, och en akademiker vid Chinese Academy of Social Sciences har sagt:
"...in the past twenty years, we have realized that the heart of your culture is your religion: Christianity. That is why the West has been so powerful. The Christian moral foundation of social and cultural life was what made possible the emergence of Capitalism and then the successful transition to democratic politics. We don´t have any doubt about this." (s 287)
Ferguson konstaterar sedan att i Kina börjar man nu anamma västvärldens historiska institutioner - detta parallellt som man i väst däremot börjar ifrågasätta och överge dessa. Och medan kristendomen (och dess ekonomiska effekter) växer i Kina, så hotas Europa av överkonsumtion och relativism. Chesterton, konstaterar Ferguson, fruktade att om kristendomen minskade i Storbritannien så skulle den klassiska brittiska rationalismen dränkas av vidskepelse.
Idag svämmar västvärlden över av postmoderna subkulturer som inte har något att komma med i ekonomiskt avseende, i jämförelse med den gamla europeiska protestantismen. Relativismen bland Europas icke-troende ger också troende islamister utrymme. Och han ägnar sedan några rader åt den europeiska massinvandringen, och avrundar med att dra en parallell till romarriket: den civilisationen gick under på väldigt kort tid - samma sak kan ske igen, och det råder ingen tvekan om att det pågår en ny global maktförskjutning; från väst - där makten legat de senaste 500 åren - mot Kina, och mot öst - där man helt enkelt tagit efter många av de "applikationer" som uppfanns- och en gång i första hand formade och kännetecknade västvärlden.
Avslutning:
Står vi då på randen till Västvärldens fall? Är tiden för en ny global maktordning här?
Mycket talar för att så skulle kunna bli fallet. Men vi är inte där riktigt än - och saker och ting kan förändras, konstaterar Ferguson. Kina växer förvisso, men har ännu inte anammat den västerländska tron på äganderätt och demokratisering. Bristen på detta kan mycket väl bli Kinas fall. Kinas växande militär sätter i allt högre utsträckning skräck i dess grannar - varför en förnyad asiatisk allians med USA kan komma att växa fram.
Faktum är också att även om Kina nu börjat ta till sig de klassiska västerländska applikationerna/institutionerna så är dessa likväl fortfarande starkast här i väst (trots den försvagning som skett).
Det stora hotet mot västvärlden kommer därför kanske inte främst från länder som Iran eller Kina utan från oss själva; från vår egen bristande tro på vår egen civilisation.
Några reflektioner:
Niall Fergussons bok är en av de bästa historieböcker jag läst på länge. Ferguson (som är gift med Ayan Hirshi Ali) tecknar en snabb men inte förenklad bild av världshistorien och västvärldens plats däri. En svår uppgift som Ferguson dock behärskar.
Ferguson är själv ateist - men visar på en förståelse för historien som ateister oftast inte har. De gamla vänsterateisternas syn på historia var nästan alltid förenklad och infekterad av västerländsk självkritik in absurdum - och vår tids nya ateister med Richard Dawkins, Christopher Hitchens etc är helt enkelt inte tillräckligt duktiga historiker för att vara trovärdiga. Vilket inte minst märks i deras förringande och okunniga beskrivningar inte minst av kristendomens historia. En historia Ferguson både behärskar och respekterar, sin ateism till trots. Något bara det i sig givetvis inger respekt.
Hans förståelse för världshistorien gör också att han genuint kan stå upp för de saker som faktiskt varit och är bra (ja rent överlägset) med västvärlden utan att blunda för att ingen civilisation är perfekt. Också det en mycket viktig egenskap. Och "Civilization: The West and the Rest" rekommenderas därför till alla.
Här följer också en föreläsning av Ferguson där han kort sammanfattar sina sex västerländska super-appar:
Se även tidigare inlägg:
Niall Ferguson om Sverige, Europa och USA 20131126
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar