Så gott som samtliga av CIA:s chefer - inklusive Obamas egna CIA-chefer - anser att förhörsmetoderna förvisso hade brister man sedan med tiden korrigerade, men menar att rapporten fokuserar på dessa brister samtidigt som man i den låter bli att intervjua de CIA-agenter som faktiskt deltog och ledde förhören och hade kunnat ge förstahands-information. Rapporten ignorerar enligt CIA också kontext och utelämnar de saker där de tuffa förhören visade sig vara till stor hjälp.
CIA försvarar sig:
Ett exempel på det sistnämnda är dödandet av Al Qaida-ledaren Usama Bin Laden. Enligt Senatens rapport fanns det inget som utkom från de tuffa förhören som ledde till att Bin Laden hittades. CIA håller inte med - nyckelinformation specifikt från de tuffa förhören kom visst fram (ungefär så som saken skildras i filmen "Zero Dark Thirty").
För dem som vill förstå CIA:s syn på saken rekommenderas detta relativt ingående bemötande av senatsrapporten i Wall Street Journal av CIA-cheferna George. Tenet, Porter J. Goss och Michael V. Hayden, samt av fd biträdande CIA-chefer John E. McLaughlin, Albert M. Calland och Stephen R. Kappes, som ifråga om informationen man fick om Bin Ladens tillhåll skriver:
The majority on the Senate Intelligence Committee further claims that the takedown of bin Laden was not facilitated by information from the interrogation program. They are wrong. There is no doubt that information provided by the totality of detainees in CIA custody, those who were subjected to interrogation and those who were not, was essential to bringing bin Laden to justice. The CIA never would have focused on the individual who turned out to be bin Laden’s personal courier without the detention and interrogation program.
Specifically, information developed in the interrogation program piqued the CIA’s interest in the courier, placing him at the top of the list of leads to bin Laden. A detainee subjected to interrogation provided the most specific information on the courier. Additionally, KSM and Abu Faraj al-Libi—both subjected to interrogation—lied about the courier at a time when both were providing honest answers to a large number of other critical questions. Since other detainees had already linked the courier to KSM and Abu Faraj, their dissembling about him had great significance.
So the bottom line is this: The interrogation program formed an essential part of the foundation from which the CIA and the U.S. military mounted the bin Laden operation.
Och här en kommentar av Obamas nuvarande CIA-chef John O. Brennan om senatrapporten:
...we acknowledge that the detention and interrogation program had shortcomings and that the Agency made mistakes. The most serious problems occurred early on and stemmed from the fact that the Agency was unprepared and lacked the core competencies required to carry out an unprecedented, worldwide program of detaining and interrogating suspected al-Qa’ida and affiliated terrorists. In carrying out that program, we did not always live up to the high standards that we set for ourselves and that the American people expect of us. As an Agency, we have learned from these mistakes, which is why my predecessors and I have implemented various remedial measures over the years to address institutional deficiencies.
Yet, despite common ground with some of the findings of the Committee’s Study, we part ways with the Committee on some key points. Our review indicates that interrogations of detainees on whom EITs were used did produce intelligence that helped thwart attack plans, capture terrorists, and save lives. The intelligence gained from the program was critical to our understanding of al-Qa’ida and continues to inform our counterterrorism efforts to this day.
We also disagree with the Study’s characterization of how CIA briefed the program to the Congress, various entities within the Executive Branch, and the public. While we made mistakes, the record does not support the Study’s inference that the Agency systematically and intentionally misled each of these audiences on the effectiveness of the program. Moreover, the process undertaken by the Committee when investigating the program provided an incomplete and selective picture of what occurred. As noted in the Minority views and in a number of additional views of Members, no interviews were conducted of any CIA officers involved in the program, which would have provided Members with valuable context and perspective surrounding these events.
Här intervjuas också fd CIA-chef Michael Hayden om CIA-förhören och senatsrapporten:
Och här intervjuas också CIA-agent Jose Rodriguez på Fox News, som själv ledde de tuffa förhören - där han ger sin syn på Senatsrapporten:
Några kommentarer:
Jag har själv inte läst Senatens rapport och kan inte detaljkommentera - inte heller har jag några egna informationskäller om dessa saker. Däremot vet jag hur problematiskt snacket om detta gått i svensk media under alla dessa år. En slutsats som görs i denna senatsrapport var att det var CIA som drev förhören längst, och att CIA gick bakom ryggen såväl på Bush-administrationen, som Justitiedepartementet, som de kongresskommittér de skulle rapportera om sin verksamhet till.
Helt oavsett om detta stämmer eller ej (vilket jag inte tror) så har snacket i svensk media nästan alltid handlat om att det direkt var Bush-administrationens fel. Man har också gjort kopplingar mellan Bush-administrationens tuffa förhörsmetoder av uppenbara terrorister som Khalid Sheik Mohammed med sadismen som utspelades på Abu Ghraib-fängelset i Irak. Och skulden har nästan alltid härletts direkt till Bush.
Det gjorde man gällande även när Obama redan 2009 började offentliggöra memorandan om förhörsmetoderna, memon som snarare visade varför metoderna ifråga - om de tillämpades så som regeringsdokumenten föreskrev - knappast kan betratkas som någon barbarisk tortyr. Och eftersom den här debatten inte är ny (i USA) och senatsrapporten inte verkar lyfta fram några direkt nya uppgifter så hänvisar jag återigen till min artikel om detta ämne, med fokus på svensk skildring av saken:
Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument 20090530
Gällande frågan om förhörsmetoderna fungerade och gav värdefull information så anser jag i likhet med CIA-cheferna, och den forskning jag själv läst om detta, att den gav det. I synnerhet initialt när man kunde ytterst lite om Al Qaida och kände stor press på att få snabb information.
Att ämnet diskuteras och stöts och blöts är dock bra, och en del av den självrannsakande process som ska känneteckna sunda demokratier. Men ett problem med det stora fokus på Guantanamo, CIA:s förhörsmetoder, etc, är att det tenderar att få människor som -inte- hänger med på riktigt i dessa frågor att dra vansinniga slutsatser. Slutsatser om att USA agerar likadant som terroristerna, att USA:s moraliska legitimitet inte är större än någon annans etc. Och sådana resonemang måste bemötas.
Under andra världskriget lät Churchill tortera tyska generaler. Det, samt hans bombning av Dredsen, har fått historiker att ställa vissa kritiska frågor om dennes moraliska legitimitet. Likväl anser ingen att Nazityskland eller Sovjetunionen hade samma moraliska legitimitet som Winston Churchill. Något som folken under kriget själva visste, och efter kriget var precis alla de förlorande fienderna och deras folk (både tyskar och japaner) ense om att de ville tillfångatas och erövras av USA och Storbritannien - inte av Sovjetunionen.
Samma sak gäller idag i förhållande till kriget mot terrorismen. Det går att ifrågasätta såväl tuffa förhörsmetoder (under Bush) som bruk av drönare (under Obama) men faktum är följande: det pågår ett verkligt krig mot terrorismen. Mot terrorister som helt enkelt inte följer västerländska krigskonventioner, som helt saknar respekt för kvinnor, barn och civila och strikt delar upp världen mellan dem som följer deras tro och dem som inte gör det, varpå de sistnämdna betraktas som värdelösa och också behandlas därefter.
Ifråga om utövandet av detta krig, så har USA också större legitimitet än andra. Helt oavsett hur kritisk man än må vara mot USA:s hantering av terroristmisstänkta, så finns det knappast någon som skulle tro att Rysslands, eller Saudiarabiens, eller Irans krig mot samma slags terrorister förs med mer människovänliga metoder. Och med all sannolikhet skulle vilken Al Qaida-kille som helst, om denne fick välja, hellre skickas till Guantanamo för förhör än till något av dessa andra omnämnda länder.
Andras brister gör förvisso inte USA:s brister legitima - men för att förstå detta ämne måste även dessa saker tas i akt. Vilket i princip aldrig görs av svensk media, som utifrån från utopiska föreställningar skapar en legitimitetsplattform utifrån hur man anser att världen -borde- vara, och använder sedan den för att kritisera USA - snarare än att utgå från hur världen faktiskt är, och vilka som försöker föra en mest balanserad politik i en sådan värld. Och den nation som gör det är USA.
I den debatt som pågår finns som sagt utrymme för kritik - men det finns inget utrymme för att pg a bristerna hos den demokratiska världens främsta försvarare legitimera eller ignorera andra länders och rörelser betydligt mindre legitima verksamheter. Därför behövs också en djupare förståelse för dessa saker än vad som ges i den nyhetsflödes-debatt som den stora allmänehten främst tar del av.
Se även tidigare inlägg:
Senatens rapport om CIA:s tuffa förhör 20141209
FtN: Luke Somers, Ras-demonstrationerna, Senatens tortyrrapport 20141208
Ny debatt om CIA:s förhörsprogram 20140802
Obama: USA torterade en del personer 20140802
CIA-chef John Brennan ber Senaten om ursäkt 20140801
Nancy Pelosi lastar Cheney för de tuffa förhören 20140408
Senatsrapporten om CIA-förhören offentliggörs 20140406
Jose A. Rodriguez Jr: CIA:s metoder fungerade visst 20140406
Senat-rapport fördömer de tuffa CIA-förhören 20140401
Diane Feinstein anklagar CIA för att ha sökt igenom senat-datorer 20140312
FtN: Ukraina, Flight 370, Dick Cheney och Paul Ryan 20140309
CIA-agent om waterboardingen 20140110
----------------
Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument 20090530
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar