onsdag 1 juni 2011

Obamas kampanjteam återvänder till rötterna från 2008

Obamas kampanjteam i Chicago arbetar för att återvända till sina rötter och återuppbygga den slags kampanj man hade 2008. Time skriver i följande artikel om hur det inre kampanjteamet ser nästan likadant ut med samma nyckelpersoner fortfarande kvar: Jim Messina, David Axelrod, Robert Gibbs - och David Plouffe och Dan Pfeiffer medverkar fortfarande från Vita Huset.

Den stora skillnaden är på gräsrotsnivå där anhängarna från 2008 sedan dess försvunnit. Än har man inte samlat ihop någon ny liknande rörelse - men man har stora planer och gott om tid. Medan republikanerna kämpar internt så har Obamas kampanjteam ett år på sig att i lugn och ro återuppbygga och förbättra det man hade 2008:

"I can't tell you what a gift, if we use it properly, this year is," säger David Plouffe, som var Obama's kampanjmanager 2008. "If we don't, shame on us."


Återuppbyggandet av kampanjen görs genom långa samtal till gamla aktivister (donatorer, dörrknackare etc) som man nu försöker engagera en gång till. 32-årige Jeremy Bird är Obama-kampanjens fältdirektör och spenderar för närvarande tiden med att ringa upp folk som varit med förr:

"I just wanted to call, and first I wanted to thank you," säger han när han fåt kontakt med en volontär från Obamas första presidentkampanj. "You are listed as a superstar 2008 volunteer," fortsätter han. "What do we need to do to get you back involved?"


Under denna sommar ämnar man försöka få kontakt med nästan alla som engagerade sig för Obama för tre år sedan. För att göra det återskapar man ett program man använde 2008 som man kallade Summer Organizers, som går ut på att volontärer arbetar 20-40 timmar i veckan hela sommaren med att få kontakt med andra volontärer inför nästa år - och i början av juni kommer man att ha en 2-dagars utbildning av dessa på fyrtiotvå platser i fyrtio olika delstater.

Men man satsar också på ny teknik, där man planerar att använda sig av iPads, mobliapplikationer, Facebook, Twitter etc. Strukturellt är denna kampanj lättare att bygga upp än den 2008 - men en sak är svårare: kampanjtemat.

"Change you can believe in" räcker inte längre. Dessutom är dagens situation drastiskt annorlunda än den 2008. Det finns inte längre någon George W. Bush att sparka på - den stora recessionen drog arbetslösheten över 10% och fick tillsammans med sjukvårdsreformen pendeln att svänga till republikanernas fördel - vilket gjorde te-party-rörelsen till den mest omtalade folkrörelsen. Istället för förändring måste demokraterna nu visa varför man vill ha fortsatt kontinuitet. Det nya temat kallas "Winning the future" och David Axelrod förklarar:

"It was a fundamentally different position as a challenger, though the vision remains fundamentally the same. Our mission is to tell that story about where we are going and to make sure people understand that there is a consistent thread here and that they are in the center of all of this."


Man hoppas också att lyckas med detta genom att väcka liv i gräsrötterna en gång till. Men i slutändan spelar också andra faktorer in: Obama måste kunna leverera ett tydligt budskap och politiskt lyckas hantera ekonomin. Men vad Obamas kampanjteam kan göra är att organisera - och det på ett sätt som republikanerna detta år inte har samma tid till. Och det är en stor fördel - en fördel man också tänker bemästra.

Källa: Time

Se även tidigare inlägg:

Obamas 2012-kampanj nu officiellt startad 20110404

Religionsidentitetens betydelse inför 2012

Jag har vid många tillfällen skrivit om religionsfaktorn i amerikansk politik. Fox News redovisar här lite opinionsstatistik som förklarar hur väljarna ser på religionsidentitet.

På frågan vad för slags tro den amerikanska allmänheten skulle känna sig bekväma med hos en president, svarade 80% ja på frågan om allmänheten skulle acceptera en protestantisk president (13% nej, 8 visste inte), gällande en katolsk president svarade 79% ja (14% nej, och 7% visste inte), gällande en judisk president svarade 50% ja (38% nej, 12% ovetandes), gällande en mormon som president svarade 36% ja (50% nej, 13% visste inte), gällande en ateist svarade 15% ja (76% nej, 9% visste inte) och gällande en muslim svarade 10% ja (83% nej, medan 7% inte visste).



Diskussionen reflekterar det jag tidigare påpekat: att Mitt Romney och Jon Huntsman kommer att få det betydligt svårare av en anledning de helst inte pratar särskilt mycket om. Det måste dock sägas att bara det faktum att de kommit så här långt faktiskt säger en hel del om de förändringar som skett inom GOP. Och i jämförelse med ateister och muslimer så är mormoner överlag accepterade - den enda fråga som kvarstår är om en mormon också skulle accepteras som president.

Skepticismen har dock väldigt lite med fördomar att göra. Evangelikala/protestanter - som sedan tid och evighet utgjort den religiöst politiska grundstommen i amerikansk politik - ogillar mormonism av samma orsak som att de på senare tid börjat gilla katolicismen. De ogillar mormonismen därför att mormonismen i bästa fall bara till det yttre är kristendom, men i sina läror avviker från alla klassiska trosdoktriner. Skepticismen beror således i detta fall på -kunskap- inte på okunskap och kan därför inte främst härledas till fördomar. Evangelikala kommer aldrig att acceptera mormonismen - däremot skulle de kunna acceptera en mormonsk president av en helt annan anledning: nämligen den att mormonismen trots allt är en extremt patriotisk religion - och patriotism kan man komma långt med - och om te x Mitt Romney lyckas, så kommer det att bero på hans patriotism, ingenting annat. (Patriotism lär dock inte bära en ateist eller muslim till Vita Huset på lång tid framöver).

Att evangelikala - i många avseenden - numera gillar katolicismen beror på att de faktiskt börjat lära sig lite historia. Protestantismen är i många avseenden en historielös kristendom, och i takt med växande förståelse för att den kyrkohistoria protestanter försöker hålla fast vid för att kunna förstå, förklara och legitimera sin egen tro - i själva verket är katolska kyrkans historia, så har också en ökad acceptans och rent av ett ökat välkomnande av katolicismen börjat. Att det ens kunnat ske tror jag beror på det faktum att den amerikanska katolska kyrkan är mer socialt anpassad till ett religionspluralistiskt medsamhälle än te x Sydeuropa eller Latinamerika. Katoliker i USA har ända sedan sin början fått lära sig att anpassa sig till det protestantiska medsamhället - på sätt de aldrig behövt göra i Italien, Sydeuropa eller Latinamerika. Det har i sin tur gjort att de fått en större förståelse för sitt medsamhälle vilket i sin tur gjort det ganska enkelt att på ett för sitt medsamhälle trovärdigt sätt presentera katolicismen.

President John F. Kennedy betydde för den politiska acceptansens del mycket - och George W. Bushs väldigt vänliga inställning till Vatikanen har också betytt en hel del, något som indikeras i statistiken ovan där acceptansen för en katolsk president nu är i princip lika hög som för en protestantisk.

Med det sagt är det fortfarande evangelikal protestantisk kristendom som präglar USA i störst utsträckning.

Se även tidigare inlägg:

Om mormonism i USA:

Herman Cain om sin kampanjstrategi 20110526

Romney och anti-mormonismen i South Carolina 20110509

DN beskriver de republikanska presidentkandidaternas religioner 20110421

Trey Parker och Matt Stone gör musikal om Mormoner 20110403

Romney står inför religiösa utmaningar 20110224

GOP alltmer öppet för homosexuella och mormoner 20100908

Guvernörskandidat manar mormoner att rädda Konstitutionen 20100105

Välkomna till Colorado City 20090317

Politik och de mest ogillade religionerna i USA 20090218

Mitt Romney on "Faith in America" 20080208

Om katolicism och USA:

Påskavslutning: Fulton Sheen förklarar den klassiska mässan 20110425

USA:s kristna anti-kommunism och dagens anti-islamism 20101210

----

Newt Gingrich på katolsk TV om sin nya film 20100507

Katolska kyrkan i rätt perspektiv 20100414

Påvens påskbudskap 20100403

Bush tilldelas katolsk pro-life utmärkelse 20100210

Det republikanska spelfältet härnäst

Sean Hannity har här en debatt om hur det republikanska spelfältet börjat arta sig, och vilka kandidater som härnäst kan komma att officiellt förklara att de ställer upp i primärvalet. Medverkar gör Dana Perino och Stuart Varney.

Del 1:



Del 2:



Se även tidigare inlägg:

Herman Cain på delad andraplats i Iowa 20110601

Rättegång 2 mot Blagojevich - del 7: Blago fortsätter

Blagojevichs långa vittnesbörd har i veckan fortsatt. Bland annat har han förklarat att han inte var intresserad av politisk kohandel, och när han på de av FBI inspelade telefonsamtalen sa han "inte tänkte ge bort något för ingenting" så var det förmåner för Illinois han hade i åtanke, inte egna privilegier.

Blagojevich har också berättat hur han letade efter en afro-amerikansk krigshjälte att tillsätta på senatplatsen - och att han tänkte på detta långt innan presidentvalet och redan sommaren 2008 funderade över vem han skulle utse om han någon gång skulle få chansen. Han förklarar dock att Jesse Jackson Jr. aldrig var något alternativ (Blagojevich tillsattes sedan av Roland Burris, som 2010 inte ställde upp till eget val varefter platsen vanns av republikanen Mark Kirk).

Fox News rapporterar här om saken:



Och här är ett annat inslag där det bland annat beskrivs hur Blagojevich försöker charma juryn:

Rod Blagojevich Testimony Continues into Third Day; He Denies Senate Seat, Tollway, Hospital Charges: MyFoxCHICAGO.com



Källor: Fox News, Fox News, Chicago Sun Times, Fox News

Se även tidigare inlägg:

Rättegång 2 mot Blagojevich - del 6: Blago börjar vittna 20110528

Herman Cain på delad andraplats i Iowa

En opinionsundersökning från Iowa visar att primärvalsstaten leds av Mitt Romney med 21% - följt av Sarah Palin på 15%. Hon får emellertid dela sin andraplats med ingen mindre än Herman Cain som också han får 15%.

Detta är anmärkningsvärt. Romney bör ha höga/högst siffror på grund av i princip allt. Sarah Palin har dock gått upp snabbt, trots att hon ännu inte ens indikerat att hon skulle komma att ställa upp i presidentvalet. Men mest anmärkningsvärd är förstås Herman Cain - personen som på en månad gått från ingen till att bli trea i Iowa och i de bredare opinionsundersökningarna under samma tid börjat hävda sig även mot de tyngre kandidaterna.

Rachel Maddow rapporterar här om den republikanske nykomlingen vars uppsving också kommenteras av statsvetenskapsprofessorn Melissa Harris-Perry från Tulane University:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Se även tidigare inlägg:

Herman Cain på Mike Huckabees och Glenn Becks program 20110530