Och dels pg a att kristendomen faktiskt har ett motbudskap som muslimer kan lockas av. Budskapet om att Gud visserligen är en, men att han har en son - och genom Guds son har också muslimer möjlighet att uppnå de mål de vill men aldrig kan uppnå genom blind lydnad till sharia-lagar.
Att kristendomen verkligen fyller en sådan funktion är USA ett starkt bevis på. USA har - till skillnad från Europa - en starkt konservativ anti-islamistisk rörelse. Detta är ingen hatrörelse, även om apologetiska vänsterakademiker här i Europa gärna svartmålar dem på det sättet. Så är dock inte fallet (tvärtom så består den faktiskt av många fd muslimer som absolut inte hatar sina vänner och släktingar som fortfarande är muslimer) - rörelsen är en teologisk och/eller ideologisk rörelse. Men mer om den senare.
Till en början kan det passa att påminna om att kristendom i USA också låg till grund för en stark anti-kommunism, som tog sig uttryck i att amerikanska politiker vägrade kompromissa i kampen mot kommunismen, och senare i en konservativ rörelse som inte var rädd för att stämpla Sovjetunionen som ett "ondskans imperium". Kristendomen var inte den enda orsaken till denna rörelse - men på samma sätt som den med säkerhet ligger till grund för dagens amerikanska konservativa anti-islamistiska rörelse - så var kristendomen en mycket väsentlig del för USA:s kamp mot kommunismen.
Här nedan förklarar jag kort på vilket sätt det förhöll sig så, och vad detta innebar dels för USA:s roll i det kalla kriget, och även för det sedan 2001 pågående kriget mot islamistisk terrorism. Jag är 31 och minns såväl när Berlinmuren föll som när Sovjetunionen upplöstes. Det kalla kriget utspelades fortfarande under min barndom. Det har dock växt upp en generation som inte har några egna erfarenheter av det kalla kriget, och som för att inte glömma historiens läxor därför behöver bli påminda om vad denna fyrtioåriga kamp mellan ett totalitärt system och den fria världen innebar. Detta inlägg syftar till att påminna om en av aspekterna av det kalla kriget.
Det kalla kriget:
Det är i år 21 år sedan Berlinmuren föll, och nästa år har det gått 20 år sedan Sovjetunionen upplöstes. Under fyrtio år var den sovjetiska kommunismen det stora hotet mot den fria demokratiska världen. Sovjetunionen hotade inte bara människors ekonomiska och politiska frihet, de hotade också människors åsiktsfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet. 1931 rev kommunisterna Kristuskatedralen i Moskva, något som beskrivs i detta korta klipp:
Miljontals människor som inte passade in i sovjetkommunismens människosyn mördades också eller skickades för att tyna bort i sibiriska fångläger (här är ett klipp om det sovjetiska terrorväldet) - samtidigt som Sovjetunionen spred sin kommunistiska revolution runtom i hela världen.
Europa var splittrat i två halvor. Den västra halvan var fri men handlingsförlamad inför det totalitära imperium Västeuropa inte längre kunde besegra. Den östra halvan var redan kuvad och bokstavligt talat inmurad i sovjetisk fångenskap.
Det fanns bara ett land på jorden med kraft nog att stå emot sovjetisk expansion. Det landet var USA - och USA gjorde också detta hängivet. President Harry Truman som kom att ta ledningen för USA:s kamp mot sovjetkommunismen pålyste den sk Truman-doktrinen, som kom att innebära att USA tog på sig ansvaret att förhindra kommunistiskt maktövertagande överallt på jorden. Amerikansk militär skyddade därefter sina allierade i Asien och utkämpade ett krig i Korea - där visserligen halva Korea föll för kommunismen, men där USA lyckades bevara den södra halvan fritt. Skillnaderna mellan de båda systemen syns idag tydligt i jämförelsen mellan Nord- och Sydkorea.
USA beskyddade också Västeuropa från Sovjetunionen och i länder där kommunismen spreds gjorde USA vad som kunde göras för att begränsa sovjetiskt inflytande. 1989 skulle Berlinmuren falla, och 1992 skulle också Sovjetunionen upplösas. I kampen mellan det amerikanska system som stod för individuell frihet och det sovjetiska som stod för kollektivt förtryck, så hade USA segrat - det till en omvärlds lättnad.
USA:s kristna anti-kommunism:
Varför segrade då USA? Den frågan finns det många militära, politiska och ekonomiska svar på. En i detta sammanhang viktigare fråga är dock vad det var som drev USA att segra? Europa gjorde vad de kunde för att hålla kommunismen borta från sina egna länder. Däremot gjorde Västeuropa inte mycket för att besegra Sovjetunionen eller stoppa världskommunismens spridning. Så länge man själv inte blev angripen så kunde man ha överseende med andra sovjetiska fasoner.
USA hade inte den inställningen - istället drevs man av tanken på att Sovjetunionen inte bara var ett konkurrerande system - det var ett ondskefullt sådant (och president Ronald Reagan skulle i slutet av det kalla kriget omnämna Sovjetunionen som "ondskans imperium"). Vilket för oss tillbaka till frågan om vad det var som drev USA i denna kamp?
En viktig orsak var USA:s genomgripande kristna kultur - som också var synnerligen anti-kommunistisk. Religionens roll i både den amerikanska kulturen och det amerikanska samhällsbygget är svår att överskatta - och hotet från en kommunism som skoningslöst förföljde religiösa - gick inte förbi de kristna i USA som såg det som en del av sitt religiösa kall att motverka kommunismens spridning. En av de tusentals kristna att torteras i Sovjetunionen var den rumänske pastorn Richard Wurmbrand, som i omgångar satt i sovjetiskt fängelse pg a sin kristna tro tills han frigavs på 1960-talet. Här är trailern till en tecknad film om Wurmbrand producerad av amerikanska Voice of the Martyrs där Wurmbrands son försöker besöka sin far i fängelse:
Richard Wurmbrand frigavs efter många förhandlingar och kom så småningom till USA. Där skulle han bli en röst för den förföljda kyrkan bakom järnridån, och 1966 vittnade han inför en kommitté i den amerikanska kongressen och visade då sina ärr som han fått efter kommunisternas tortyr:
Motståndet mot kommunismen gällde såväl protestanter som katoliker. Två grupper som länge inte kommit nämnvärt bra överens (där protestanterna länge varit starka anti-katoliker och katolikerna betraktat de förstnämnda som, om inte heretiker, så likväl som avfällingar från den historiskt sanna katolska kristna tron) - hittade i kommunismen en gemensam fiende, som fick de två grupperna att stå enade.
En ikon för USA:s protestantiska evangelikala kristendom var Billy Graham - som först lärde känna ingen mindre än president Harry Truman, för att därefter lära känna nästan alla kommande amerikanska presidenter. Här predikar Billy Graham på 1940-talet mot kommunismen (2 min in i klippet):
Bland katoliker var biskop Fulton Sheen på 1950-talet ett av USA:s mest kända katolska ansikten. Likt Billy Graham var han karismatisk och passade utmärkt in i ett samhälle där televisionen nyss fått genomslag (inspirerad av Fulton Sheen tog skådespelaren Martin Sheen - pappa till de skådespelande halvbröderna Charlie Sheen och Emilio Estevez - också sitt artistnamn). Fulton Sheen var i första hand teolog och skrev en mängd texter om den kristna tron, men han var också en stark anti-kommunist. Här predikar han på 1950-talet mot kommunismen i en av sina TV-shower:
Här är också tre klipp där Fulton Sheen pratar i radio om kyrkan och kommunismen (del 1, del 2, del 3). Och i en annan av sina predikningar sa Sheen:
"Communism have tried to convince us that there is no God. Actually they have not convinced us of that. But they have convinced us that there is a Devil."
Dessa mäns inflytande över amerikansk kristendom har varit mycket stort. Billy Graham lever fortfarande och är det närmaste en nationalpredikant USA har (här är ett inlägg om när han tidigare i år fick besök av Obama). Han predikade på 1940- och 1950-talet mot kommunism, och på gudstjänsten efter 9/11 2001 predikade han också och förklarade då att USA nu befann sig i "ett nytt slags krig", där Gud skulle leda landets ledare. Fulton Sheen avled 1979 - men hans inflytande över katolska kyrkan i USA är enormt - och han är också en av de katoliker som kommit att vinna stor respekt även hos protestanter.
Dessa inspirerade en rörelse amerikanska anti-kommunister som drevs av mer än bara intellektuella övertygelser om bra eller dåliga ekonomiska teorier. De drevs av en moralisk övertygelse baserad på teologiska och ideologiska principer, som under det kalla kriget stod i fundamental motsättning till kommunismens ideologi.
Dagens kamp mot militant islam:
På ett liknande sätt pågår, som tidigare nämndes, idag en kamp mot militant islam. Och, som också nämndes, så har också i detta fall USA tagit ledningen - till stor del tack vare en anti-islamistisk rörelse inspirerad av bl a kristna ex-muslimer. Och på samma sätt som i kampen mot kommunismen, så har USA ett moraliskt övertag gentemot sina mer sekulära anti-islamistiska fränder i Europa. De sistnämnda ser nämligen inte på hotet lika allvarligt som USA gör. Och hotet är aktuellt främst för att de själva känner sig hotade - inte för att de ser som sin uppgift att rädda världen. Så var det också under kalla kriget i kampen mot sovjetkommunismen.
Och på samma sätt som under kalla kriget, finns också idag en mjukare apologetisk europeisk eller amerikansk (liberal) vänster som anser att de konservativa har fel, att de är fanatiska och fundamentalistiska - och att det bästa vore att tona ner konflikten genom att i första hand verka för lugn och ro genom förhandlingar och eftergifter. Detta var dock inget recept för seger mot kommunismen, och det är idag inget recept för seger mot militant islam.
Här är ett av Ronald Reagans klassiska tal från 1964 där han manar kampen mot kommunismen att fortgå - ett tal i samma anda som predikanterna ovan gav exempel på, och en maning som passar utmärkt att tillämpa också i vår tids kamp mot militant islam:
USA:s kristna anti-islamism:
Samma anda bars upp av president George W. Bush, när denne i sitt tal till kongressen efter attacken 2001 ställde talibanernas skräckvälde i förhållande till den konflikt USA nu skulle gå in i. Här är ett klipp som kort beskriver kvinnornas situation under talibanernas terrorvälde:
I sitt tal till kongressen förklarade Bush när han pålyste att USA efter attacken den 11 september 2001 inte längre skulle ha överseende med grupper som talibanerna och al Qaida:
Freedom and fear are at war. The advance of human freedom, the great achievement of our time and the great hope of every time, now depends on us.
...The course of this conflict is not known, yet its outcome is certain. Freedom and fear, justice and cruelty, have always been at war, and we know that God is not neutral between them.
Och här ett annat klipp från talet, där Bush förklarar att Al Qaidas ideologi, kommer att gå samma öde tillmötes som andra totalitära ideologier i historien:
Ett ställningstagande från en tydlig moralisk utgångspunkt i samma tradition som Billy Graham, Fulton Sheen och Ronald Reagan. Bush förklarade dock att det inte bara handlade om ett krig mellan frihet och grymhet, rättvisa och falsk rättfärdighet - utan också att den teologiska ideologi de islamistiska terroristerna byggde sina liv på också hade en motpol och ett alternativ i kristendomen. Under påve Benedict XVI:s besök i Vita Huset 2008 förklarade Bush:
"Most of all, Holy Father, you will find in America people whose hearts are open to your message of hope. And America and the world need this message. In a world where some invoke the name of God to justify acts of terror and murder and hate, we need your message that God is love. And embracing this love is the surest way to save men from falling prey to the teaching of fanaticism and terrorism."
Här är ett klipp från det talet:
Vad vi kan se här är således en röd tråd som genomsyrar den amerikanska historien. Det är, precis som det bör vara, inte en rak tråd där allt bara gått åt en riktning, men i ett historiskt perspektiv så framstår USA:s roll som ett ledande ideologiskt ljus i en historia av mörka ideologier tydligt. Men också dess syn på sig själv som bärare av uppgiften att sprida denna ideologi och motstå totalitära krafter överallt på jorden framstår tydligt. Det skiljer USA från många andra länder, som varit nöjda så länge de själva inte hamnat i trubbel, men inte sett som sin uppgift att axla ansvar för resten av världen. Det skiljer USA från många andra goda länder, och amerikansk kristendom med dess historiska tro på ett manifest destiny - har ofrånkomligt varit en viktig del av den åtskillnaden.
Se även tidigare inlägg:
Walid Shoebat manar till konservativ anti-islamism 20101007
Påven besöker Storbritannien 20100916
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar