Dels homosexuella, där partiet inte längre primärt förknippas med motstånd mot gay-äktenskap, utan där många prominenta republikaner snarare uttalat sig positivt till sådana (Dick Cheney, Meghan McCain, Laura Bush, Theodore Olson etc). Härom veckan förklarade också republikanernas tidigare ordförande Ken Mehlman, som 2004 var president Bushs kampanj-manager, att han är homosexuell och vill arbeta för gay-frågor inom partiet.
Gällande sin homosexualitet förklarade han:
"It's taken me 43 years to get comfortable with this part of my life. Everybody has their own path to travel, their own journey, and for me, over the past few months, I've told my family, friends, former colleagues, and current colleagues, and they've been wonderful and supportive. The process has been something that's made me a happier and better person. It's something I wish I had done years ago."
Gällande sitt arbete med president Bush, som förespråkade ett tillägg till konstitutionen för att definiera äktenskapet som något mellan en man och en kvinna, förklarade Mehlman att Bush inte var homofob, och han förklarade att gay-rörelsen borde alliera sig med konservativa republikaner i kampen mot jihadister, som är den största anti-gay-rörelsen i världen för närvarande:
He insisted, too, that President Bush "was no homophobe." He often wondered why gay voters never formed common cause with Republican opponents of Islamic jihad, which he called "the greatest anti-gay force in the world right now."
Den andra grupp som republikanerna alltmer öppnas för är mormonerna; en religiös grupp som såväl evangelikala protestanter som katoliker betraktar som en heterodox sekt (en rörelse som avviker från den historiska kyrkans grundläggande doktriner).
Under Ronald Reagans tid när republikanernas bas utgjordes av en kombination av ekonomiskt konservativa libertarianer och evangelikala sydstatskristna som inte hade mycket till övers före vare sig homosexuella eller mormoner (som förövrigt heller inte har särskilt mycket till övers för varandra) - var dessa grupper marginaliserade inom partiet. Något som också gällde under George W. Bushs ledarskap som tveklöst hade sina rötter i den evangelikala fållan av partiet.
Den trosbekännelse dagens republikanska te-party-rörelse håller högst är dock troheten mot den ekonomiska konservatismen och den jeffersoniska synen på statsmakten; och även om republikanernas bas fortfarande utgörs av miljontals konservativa kristna som fortfarande ogillar såväl mormonkyrkan som gay-äktenskap så är det inte dessa frågor som längre hålls högst.
Det har också gjort att homosexuella fått nya möjligheter inom partiet - och likaså mormonerna. USA:s mest kände mormon i politiska kretsar är förmodligen Senatens majoritetsledare Harry Reid. Men republikanerna har Mitt Romney - som 2008 inte var helt långt ifrån att kamma hem den republikanska nomineringen och som 2007 höll ett tal om "Tron i Amerika" där han försvarade sin mormonska tro. Han förlorade dock nomineringen förmodligen till stor del pga att de evangelikala trots allt hade en "egen" kandidat att hellre lägga sina röster på i baptistpastorn Mike Huckabee. Men mormonernas inflytande har inte slutat där - och Glenn Beck är för närvarande förmodligen den mest inflytelserika mormonen inom amerikansk konservatism (som här talar om sin mormonska tro).
Istället för avståndstagande från dessa grupper två grupper - mormoner och homosexuella - så har dagens republikanska parti snarare betonat det gemensamma i dels den ekonomiska konservatismen, och dels en allmän bekännelse till Guds roll för/och i nationen. En slags religionsfusion i gemensam front mot ekonomisk liberalism och trosfientlig sekularism.
Frågan är dock hur länge denna allians kommer att hålla? Och vilka möjligheter dessa grupper har att öka sitt inflytande inom partiet?
Om te-party-rörelsen och de ekonomiska frågorna kommer att fortsätta dominera inom det republikanska partiet så är möjligheterna stora för såväl homosexuella och mormoner att få ett rejält inflytande inom partiet. Och om de verkligen får ett sådant grepp, så har jag svårt att tro att det inflytandet kommer att försvinna. Partiet har dock en främst evangelikal bas som trots att den kristna högerns hey-day-dagar är över, likväl inte har ändrat uppfattning om särskilt mycket. Mike Huckabee och Sarah Palin utgör de främsta rösterna inom denna del av partiet - ingen av dem gillar Mitt Romney (fast Palin går bra ihop med Beck) och ingen av dem stöder gay-äktenskap.
Det ska således bli mycket intressant att se hur framtiden för dessa grupper utvecklar sig inom partiet. Själv är jag i linje med Ken Mehlmans ord, och anser att trots meningsskiljaktigheter kring olika saker så har alla dessa grupper en gemensam front gentemot såväl radikal islamism som inrikespolitiska frågor av främst ekonomisk karaktär.
Se även tidigare inlägg:
Guvernörskandidat manar mormoner att rädda Konstitutionen 20100105
Appellationsdomstol sätter gay-äktenskapen på halt 20100819
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar