Mormonkyrkan - som i politiska sammahang fått ett ansikte utåt genom Mitt Romney - som inför sin presidentvalskampanj höll ett tal där han pratade om sin tro (ungefär på samma sätt som John F Kennedy gjorde innan han försökte bli president) - ett tal där han förklarade att hans lojalitet låg till nationen och att han, om han fick förmånen att bli vald, skulle vara nationens president - inte mormonkyrkans president. Han förklarade dock även trons plats i hans eget liv och allt gott som tron medförde (Ett utmärkt tal som förövrigt rekommenderas för dem som vill få en mycket bra sammanfattning av relationen mellan religion och politik i USA). Men Romney till trots så ligger mormonkyrkan inte speciellt högt på den amerikanska befolkningens religiösa topplista.
Enligt en artikel i New Majority, så tillhör mormonerna ett av USA:s mest ogillade samfund. En fjärdedel av den amerikanska befolkningen säger att om en kandidat var mormon så skulle det faktumet göra att de mindre troligt lade sin röst på denne. Bara två grupper ligger lägre i rank: muslimer och - håll i er nu; ateister.
Jag anser personligen att det inte går att förstå amerikansk politik om man inte också förstår en del saker om religion och om religionens enorma inflytande på det amerikanska samhället - och tänkte därför kort introducera dessa marginaliserade gruppers roll i den amerikanska politiska kulturen. Låt mig börja med ateisterna - som är den minst populära gruppen:
Ateister:
Ronald Reagan är förstås mest känd för att vara den amerikanska konservatismens stora hjälte. Inte helt okänt - men likväl mindre känt - är att han och hans hustru Nancys son Ron Reagan, till skillnad från sin far är såväl liberal som ateist. Innebörden av detta tydliggjorde Ron Reagan 2004 i en intervju med Larry King där han förklarade varför han inte kunde ställa upp i ett allmänt val med orden: I'm an atheist... polls all say that, you know, people won't elect an atheist."
Ett konstaterande som här i Europa förmodligen ter sig ytterst konstigt - men som i USA är precis det faktum Ron Reagan ger uttryck för. Toleransen mot ateism och ateister har dock blivit betydligt större - och president Bush var te x mån om att i sina tal om patriotism alltid betona att man var en lika god amerikan och patriot oavsett om man trodde på Gud eller ej.
Men för att ändå ge exempel på ateisternas ytterst marginaliserade roll i amerikansk politik så kan det nämnas att det i det amerikanska Representanthuset bara finns en öppen ateist - Pete Stark från Kalifornien, som där representerat sin delstat ända sedan 1973. Sin ateism gick han dock ut med så sent som 2007, vilket gjorde att the American Humanist Association gav honom priset som 2008 års humanist.
I Senaten finns ingen öppen uttalad ateist, men Ted Kaufman - som övertog vice-president Joe Bidens efterlämnade Senatsplats - kan dock vara en diskret sådan, skriver atheistnation. Han har dock inte gått ut med detta öppet men säger att han har ett "humanistiskt tankesätt" - vilket atheistnation menar är ett kodord för att han är ateist - och förklarar senare att ateister i dagens USA är den nya "gay-rörelsen" - de finns, men har det inte alltid helt lätt när det gäller att "komma ut ur garderoben". Om Ted Kaufman nu är ateist - så är han i så fall den mäktigaste ateistiska politikern i USA (Vilket också säger en hel del - eftersom hans roll i Senaten i princip inkarnerar begreppet freshman).
Muslimer:
Den andra minst populära religiösa gruppering inom amerikansk politik är muslimer. Keith Ellison från Minnesota, blev 2006 den förste muslim att väljas in USA:s Representanthus - därmed blev han också den förste muslim att väljas in i USA:s federala styrelse (Sedan dess har en annan muslim - André Carson från Indiana - tillkommit).
Muslimer finns också i en handfull delstaters lagstiftande församlingar - men utgör också dem en marginaliserad politisk grupp i USA. Och en grupp som, precis som ateisterna, betraktas med stor skepsis av den amerikanska väljarkåren. Vilket inte minst tydliggjordes under förra års presidentvalskampanj där somliga grupper (felaktigt) försökte utmåla blivande president Obama som en "hemlig muslim" för att därigenom missgynna dennes politiska möjligheter. Det hela blev än mer uppmärksammat när Obama vid ett tillfälle uttalade orden "min muslimska tro" - något reportern och media världen över feltolkade, och fick till att Obama sagt fel och egentligen menat "sin kristna tro" när Obama i själva verket inte refererade till sig själv utan till de anklagelser som riktats mot honom om att han skulle vara muslim (Se detta inlägg om saken).
Bilden av Obama som muslim hade bland somliga dock etsat sig fast så mycket att en kvinna under ett av McCains kampanjmöten upprört förklarade att hon inte litade på Obama därför att hon hade hört att han var var "en arab" - vilket fick McCain att försvara sin kampanjrival mot anklagelsen (Se detta inlägg).
När Colin Powell i oktober 2008 endorsade Obama - så förklarade han att han såg problem med att folk anklagade Obama för att vara muslim. Dels därför att det inte var sant, eftersom Obama bevisligen var kristen. Men också för att han ansåg att resonemanget i sig var tokigt - om Obama nu varit muslim, än sen? Enligt Powell. (Se detta inlägg)
Huruvida Obama var muslim eller ej - och hur folk i detta avseende uppfattade honom, var dock viktigt under valkampanjen. Islam rönte därför också uppmärksamhet när en frivilligarbetare i Obama-kampanjen i juni 2008 avvisade en muslimsk flicka i Detroit som var tänkt att få sitta bakom Barack Obama (dvs alldeles i bakgrunden väl synlig för tv-kamerorna) under dennes tal. Hon avvisades dock tillsammans med en annan flicka därför att de bar hijab, med motiveringen att det rådde ett "känsligt politiskt klimat". Obama-kampanjen bad dock senare om ursäkt för incidenten. Flickan ville då att Obama personligen skulle be om ursäkt - varefter kampanjen svarade att de nu hade bett om ursäkt. (Se följande artikel i MSNBC.)
Exemplen visar således på att även om det finns muslimer som Keith Ellison som gör sina röster hörda inom amerikansk politik, så är detta fortfarande kontroversiellt såväl bland väljare som bland dem som strävar efter att bli valda.
Mormoner:
Den tredje minst populära gruppen i amerikansk politik är dock mormonerna. Till skillnad från ateister och muslimer så finns det relativt många politiskt aktiva mormoner i USA. Mest känd är förmodligen Mitt Romney - som gjorde det till en del av sin politiska agenda att inte hymla med sin tro - men det finns också många andra mormoner. Demokraternas majoritetsledare Harry Reid är exempelvis också mormon, även om han inte förknippas med sin kyrka på samma tydliga sätt som Mitt Romney gör. Allt som allt finns det 14 mormoner i den federala Kongressen.
Mormonernas impopularitet - som inte minst visade sig i samband med demonstrationerna mot Proposition 8 i Kalifornien (lagen som förbjöd homosexuella äktenskap och som Mormonkyrkan arbetat mycket aktivt för) - kan dock ställa till politiska problem, i synnerhet för Republikanerna. Republikanerna har nämligen två mormoner med möjliga presidentambitioner. Den ene är förstås Massachusetts fd guvernör Mitt Romney - men också Utahs guvernör Jon Huntsman.
New Majority beskriver dessa båda män och deras problematiska situation med följande ord:
"Both of them bring special and important advantages to the race: Romney his success in expanding health insurance coverage in Massachusetts; Huntsman his innovative stands on the environment and social issues. Both men are highly intelligent, with strong business backgrounds, and easy verbal fluency.
If candidates like these cannot be elected to national office because of their religious affiliation, then our Republican talent pool looks dangerously shallow."
Riktigt så mörk ser förstås inte situationen ut för Republikanerna, som har gott om talangfulla kandidater som inte är mormoner (min egen favorit är Bobby Jindal) - men situationen för de politiskt aktiva mormonerna i sig - är dock inte ljus. Motståndet mot mormonerna kommer främst från två fronter: dels från vänsterfronten och te x gayrättsaktivisterna som protesterade mot Proposition 8 genom att håna mormoner, demonstrera hätskt utanför deras tempel etc. Det tillverkades också en anti-mormon ad av gayrättsaktivisterna - som kritiker menat var högst oacceptabel, och att något sådant aldrig hade varit acceptabelt att publicera om det rört sig om judar eller muslimer. Reklamen som visades i samband med omröstningen av Proposition 8 såg ut så här:
Men motståndet kommer inte bara från den liberala vänsterfronten, utan också från evangelikala kristna, som överlag betraktar mormonkyrkan som en heretisk sekt och perverterad avart på det protestantiska trädet. Det märktes inte minst under Republikanernas primärval där Mitt Romney - trots sitt massiva ekonomiska övertag - fick se sig själv passeras av den evangelikale baptistpastorn Mike Huckabee som effektivt drog de konservativa evangelikala rösterna till sitt läger - Romneys pengar och konservativa åsikter till trots.
Det faktumet gör att mormonerna (precis som muslimerna) beskjuts från två håll; dels från den stadigt växande liberala vänsterkanten, och dels från den stadigt solida evangelikala konservativa kanten. En situation som gör det mycket problematiskt för mormonerna att på allvar ta sig in i det politiska etablissemanget. Harry Reid måste dock sägas ha lyckats - men om det räcker för att en mormon som Mitt Romney ska kunna bli president återstår att se. Hittills har inget indikerat att den politiska situationen för mormonerna skulle ljusna så länge inte de evangelikala kritikerna öppnar upp och välkomnar mormonerna till den konservativa politikens stora familj. Jag personligen tror att det skulle gynna det Republikanska partiet.
Det kan sägas betydligt mer om detta ämne och varje grupp skulle också kunna kommenteras för sig - men jag lämnar en eventuell sådan diskussion till ett eventuellt framtida inlägg.
Se även tidigare inlägg:
Mitt Romney on "Faith in America" 20080208
Sanningen om Obamas "My Muslim faith" 20080910
Expressen skriver fel om "Obamas muslimska tro" 20081103
McCain försvarar Obama 20081024
Kampen om Proposition 8 20081125
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar