Sjukreformens positiva sidor

Den här bloggen har ofta rapporterat om Republikanskt motstånd till den sjukvårdsreform president Obama för närvarande försöker driva igenom. Det finns gott om ideologiska argument till varför en sjukvårdsreform av Demokraternas modell inte bör genomföras om USA vill hålla sig trogna till de ideal och grunder nationen är uppbyggd på - och långsiktigt inte basera sitt nationsbygge på en europeisk-inspirerad modell. Men det finns förstås också positiva sidor med en reform - och många argument att ta i akt som inte främst är ideologiska. McClatchy har här en artikel om några av de positiva förändringar som patienter kommer att uppleva nästan direkt - om den sjukvårdsreform som nu jämkas samman mellan kongressens båda kamrar godkänns:

"Leaders in the House of Representatives and the Senate are expected to reach agreement on the legislation in the next few weeks, with the aim of having a final bill ready for President Barack Obama's signature later this month.

The two bills have several similar immediate-impact features. Both would bar lifetime limits on coverage, starting six months after the measure is enacted.

They also would expand community health centers, where consumers could go for care, and would require health plans to allow young people, up to age 26 in the Senate bill and 27 in the House bill, to stay on their parents' policies. Age requirements now vary by state.

Both bills provide immediate aid for the uninsured. The Senate would provide $5 billion to help finance a temporary program that would provide coverage to uninsured people with pre-existing conditions, effective 90 days after the bill is signed.

The House bill also would create a temporary insurance program for those who have trouble getting coverage, effective immediately upon passage."

Artikeln beskriver också kritiken som finns mot reformen. Men i den pågående debatten så kan det förstås - oavsett ideologiskt motstånd - vara värt att komma ihåg att de som förespråkar reform många gånger gör detta pg a de mest utsatta samhället - och som nu blir offer för en sjukvårdsindustri där staten satt upp för få regler. Att försöka hjälpa dessa är hedervärt oavsett allt annat.

Vad USA borde göra är att bestämma sig huruvida folk ska köpa sin sjukvård eller inte behöva köpa dem: Om man väljer ett system där sjukvård köpes som allt annat av den enskilda individen - så kan man dock därefter stifta tuffa lagar som förbjuder försäkringsbolag att neka någon något alls - så länge dessa betalar sina sjukpremier i tid. På samma sätt som man kan stifta lagar om att en privat postservice måste erbjuda den service staten kräver.

Vill man däremot bygga ett samhälle baserat på en jämlikhetsmodell där alla medborgare - oavsett ekonomiska möjligheter - ska ha rätt till en jämlik sjukvård, då borde man göra detta fullt ut, och faktiskt bygga upp ett sådant sjukvårdssystem i landet.

Den rådande reformen är en blandning dessa saker - där somliga vill det ena och andra det andra, och där många vanliga människor hamnar i mitten och blir en grupp de båda parterna i den politiska debatten måste förhålla sig till. Demokraterna till fördelarna och friheten med en faktiskt fri sjukvårdsmarknad där många med försäkringar har en mer kvalitativ sjukvård än mer socialiserade länder - och Republikanerna till de många som går utan försäkring och därför drabbas av sjukdomens lidande på ett sätt som inte sker i länder med mer jämlika system. Det är två verkligheter - och oavsett vilken ideologisk syn man har på att staten lägger sig i sjukvård i en amerikansk ideologisk kontext, så kommer sjukvårdsreformen - om den går igenom - att präglas av att båda dessa saker försökts tagits i akt. Och det är bra. Om det sedan kommer att fungera är en annan sak. Om reformen blir godkänd så får vi väl förmodligen så småningom se.

Källa: McClatchy

Se även tidigare inlägg:

Problemet med Obama-care 20100105

C-SPAN utmanar Obama att hålla kampanjlöfte 20100105

Vårdreformen: senatorer stakar ut jämkningsramar 20091231