"USA ljög om att Abu Musab al-Zarqawi var länken mellan Saddam Hussein och Usama bin Ladin för att legitimera kriget mot Irak. Nu letar man bara efter en annan förevändning för en snar attack mot Iran. Det säger terroristforskaren och författaren Loretta Napoleoni som heller inte ser någon oblodig lösning på inbördeskriget i Irak."
Napoleoni förklarar vidare hur Zarqawi är en slags myt skapad av västvärlden:
– Jo, han är en myt, men inte som en amerikansk konspirationsidé av den typ som florerade på båda sidor av kalla kriget. Däremot i den bemärkelsen att han inte är så stor eller så verksam som politiker och medier har målat upp honom. Den ikoniska betydelse han har fått är skapad av västvärlden och ironiskt nog passar detta den så kallade jihadismens syften lika utmärkt. Vi har försett jihadismen med deras manuskript, kan man säga.
Vidare fortsätter hon:
"I Irak har al-Zarqawi fortsatt att vara USA:s absoluta huvudmotståndare via en rad terrordåd mot bland annat shiiter och ockupationsmakten. Att han rimligtvis inte kan stå bakom alla dessa spelar mindre roll, menar hon. Hans önskade inbördeskrig i Irak är ett faktum och det spelar ingen roll vad USA:s nästa drag blir, säger Napoleoni."
Hon ger sedan sin syn på vad USA bör göra härnäst och säger:
– Jag tror tyvärr att det enda rimliga är att kalla hem trupperna och låta Irak lida igenom inbördeskriget tills folket tröttnar och tvingas till en fredlig lösning. Landet kommer att delas upp i tre stater: en sunnisk, en shiitisk och en kurdisk.
Det där var alltså i mars 2006.
Hur gick då saker och ting i Irak?
Tre månader senare, i juni 2006 så dödades al Zarqawi i en amerikansk precisionsbombning. Den som ledde operationen var Stanley McChrystal - nu president Obamas general i Afghanistan - som efter tillslaget mot Zarqawi personligen följde med till platsen för att identifiera terroristledarens kropp. Dagen efter gjorde president George W. Bush följande uttalande:
Last night in Iraq, United States military forces killed the terrorist al Zarqawi...
...Zarqawi was the operational commander of the terrorist movement in Iraq. He led a campaign of car bombings, assassinations and suicide attacks that has taken the lives of many American forces and thousands of innocent Iraqis. Osama bin Laden called this Jordanian terrorist "the prince of al Qaeda in Iraq." He called on the terrorists around the world to listen to him and obey him. Zarqawi personally beheaded American hostages and other civilians in Iraq. He masterminded the destruction of the United Nations headquarters in Baghdad. He was responsible for the assassination of an American diplomat in Jordan, and the bombing of a hotel in Amman.
Through his every action, he sought to defeat America and our coalition partners, and turn Iraq into a safe haven from which al Qaeda could wage its war on free nations. To achieve these ends, he worked to divide Iraqis and incite civil war. And only last week he released an audio tape attacking Iraq's elected leaders, and denouncing those advocating the end of sectarianism.
Now Zarqawi has met his end, and this violent man will never murder again. Iraqis can be justly proud of their new government and its early steps to improve their security. And Americans can be enormously proud of the men and women of our armed forces, who worked tirelessly with their Iraqi counterparts to track down this brutal terrorist and put him out of business."
Och lite längre fram förklarade Bush att även om stor framgång nåtts med Zarqawis död, så innebar det tyvärr inte slutet på våldet:
"Zarqawi is dead, but the difficult and necessary mission in Iraq continues. We can expect the terrorists and insurgents to carry on without him. We can expect the sectarian violence to continue. Yet the ideology of terror has lost one of its most visible and aggressive leaders."
Och Bush hade rätt, våldet i Irak fortsatte och situationen blev allt svårare. Loretta Napoleoni var inte den enda "expert" att rekommendera Bush att dra tillbaka de amerikanska trupperna och låta Irak utkämpa ett inbördeskrig på egen hand. I december samma år fick Bush motta The Iraq Study Groups rapport, som rekommenderade ett trupptillbakadragande. President Bush övervägde saken - men beslöt att agera på motsatt sätt och istället beordra en truppökning på över 20 000 man. I januari 2007 hade Bush fattat ett beslut och höll då ett stort tal om saken. Han inledde med att förklara att de många förhoppningarna efter valet i Irak 2005 hade grusats, och att 2006 varit ett mycket blodigt år:
When I addressed you just over a year ago, nearly 12 million Iraqis had cast their ballots for a unified and democratic nation. The elections of 2005 were a stunning achievement. We thought that these elections would bring the Iraqis together, and that as we trained Iraqi security forces we could accomplish our mission with fewer American troops.
But in 2006, the opposite happened. The violence in Iraq -- particularly in Baghdad -- overwhelmed the political gains the Iraqis had made. Al Qaeda terrorists and Sunni insurgents recognized the mortal danger that Iraq's elections posed for their cause, and they responded with outrageous acts of murder aimed at innocent Iraqis. They blew up one of the holiest shrines in Shia Islam -- the Golden Mosque of Samarra -- in a calculated effort to provoke Iraq's Shia population to retaliate. Their strategy worked. Radical Shia elements, some supported by Iran, formed death squads. And the result was a vicious cycle of sectarian violence that continues today.
The situation in Iraq is unacceptable to the American people -- and it is unacceptable to me. Our troops in Iraq have fought bravely. They have done everything we have asked them to do. Where mistakes have been made, the responsibility rests with me.
Han förklarade dock vidare att USA behövde en ny strategi, och att han därför beslutat att skicka fler soldater till landet:
So I've committed more than 20,000 additional American troops to Iraq. The vast majority of them -- five brigades -- will be deployed to Baghdad. These troops will work alongside Iraqi units and be embedded in their formations. Our troops will have a well-defined mission: to help Iraqis clear and secure neighborhoods, to help them protect the local population, and to help ensure that the Iraqi forces left behind are capable of providing the security that Baghdad needs.
Lite senare avslutade han talet:
Fellow citizens: The year ahead will demand more patience, sacrifice, and resolve. It can be tempting to think that America can put aside the burdens of freedom. Yet times of testing reveal the character of a nation. And throughout our history, Americans have always defied the pessimists and seen our faith in freedom redeemed. Now America is engaged in a new struggle that will set the course for a new century. We can, and we will, prevail.
We go forward with trust that the Author of Liberty will guide us through these trying hours. Thank you and good night.
Alla höll inte med honom. En av dem som motsatte sig denna nya strategi var den då relativt nya senatorn Barack Obama, som kommenterade Bushs beslut så här:
Obama var inte den enda som trodde att Bush hade fel. De flesta trodde detta. Historien visar dock att Bushs strategi fungerade. Irak gick inte in i något blodigt inbördeskrig, landet splittrades inte - och de amerikanska trupperna tvingades inte heller stanna för evigt. Hösten 2008 kunde Bush (pg a de nya säkerhetsläget i Irak) sluta ett avtal med den irakiska regeringen om ett amerikanskt trupptillbakadragande (det tillbakadragande president Obama nu implementerar, men som slöts av president Bush). Nu har Irak gått så bra, att Obamas vice-president Joe Biden till och med vill ta åt sig själv och Obama-administrationen äran för framgångarna i Irak.
Om vänsterns argument från 2006 hade implementerats, så hade Irak idag förmodligen hamnat just i ett blodigt etniskt inbördeskrig. Hundratusentals fler hade dödats, och alla de katastrofscenarior som vänstern då målade upp, hade förmodligen gått i fullbordan. Detta scenario avvärjdes inte pg a "intellektuella" senatorer, studiegrupper eller självutnämnda "terroristexperter" som Loretta Napoleoni. Katastrofscenariot avvärjdes pg a en mycket beslutsam amerikansk president som hade ett mycket tydligt mål med Irak, som han också höll fast vid, även när det blev ytterst svårt att göra detta.
Artikeln i SVD avslutas med att Loretta Napoleoni i mars 2006 också får möjlighet att uttala sig om Iran. SVD frågar henne: Och vad gäller USA:s förhållande till Iran, vad tror du händer där? Varpå hon svarar:
– De kommer att attackera Iran inom ett år, det vill säga innan nästa presidentkampanj sätter igång. Inte med trupper, för det finns inga att tillgå, däremot med flygbombningar mot kärnkraftsanläggningarna. USA letar nu efter argument att göra detta och sannolikt kommer man att gå på Irans varningar om att utveckla kärnvapen, eller dess hot om attack mot Israel. Detta trots att Irans hot bara är retorik som man fört ända sedan 1988 respektive 1979.(Fetstilen tillagd)
SVD kommenterar då att hon inte låter optimistisk, varpå hon säger:
– Nej, jag är mycket pessimistisk. Visst kan USA dra Bush inför rätta, men då kommer Dick Cheney som är ännu värre. Man ska komma ihåg att den amerikanska administrationen är extremt farlig. De tvekade inte att presentera gigantiska lögner för att gå in i ett krig som hittills kostat 100 000-tals människors liv. De närmaste två åren kan vi bara be om att de inte gör vad de vill göra i Iran.
I den historiska backspegeln så tycker jag att det syns ganska tydligt vem som hade rätt. Och vem som hade fel.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Irans parlamentsordförande trotsar Obama 20100216
Obamas Iran-politik har inte lyckats 20100125
Biden och Gibbs försöker ge Obama äran för Irak 20100212
Irak på väg framåt 20100127
Irakkriget ur ett historiskt perspektiv 20081117
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar