söndag 9 september 2012

DN-kultur: Podradio är framtiden

DN-kultur har här en läsvärd artikel om podradio, där studenten Tomas Rajnai pratar med radioproducenten Amanda Rydman - känd från bland annat P3 - om radions framtid, där hon bland annat delger en positiv inställning till podradio. På frågan hur hon tror det ser ut för radioproducenter i framtiden säger hon:

Jag hoppas att pod­radion kommer att ge arbetstillfällen för unga radioproducenter. I Sverige är podradion i sin linda. Jag hoppas att framtidens podradio inte bara kommer att vara två halvkända personer som sitter och pratar eller gör intervjuer, så som det ser ut i dag. Jag tror att det blir mer historieberättande, mer gestaltande och mer närvaro.

– Men det kostar pengar att producera radio och det riktigt stora lyftet för pod kommer när de stora mediehusen börjar göra podradio. Programledare har det alltid sökts. Men man måste ju förstå att utan producenter så blir det inget produktionsteam. Jag tror att tidningar och nyhetskanaler kommer att knyta till sig fler radioproducenter.


Att podradion har en stor framtid, i synnerhet här i Sverige där denna verkligen är i sin linda, instämmer jag helt med. Jag tror också att poddar kan bli en brygga från två håll; ett sätt för radioproducenter att visa upp sig, och ett sätt för Sveriges Radio att värva duktiga amatörer.

Däremot bör podradio, precis som bloggar, också betraktas som en möjlighet för vanliga svenskar att delta i- och driva på samhällsdebatten utan beroende av vår statligt sanktionerade - eller allmänt etablerade normerande - media. Podden och bloggen ger möjligheten att på egna villkor uttrycka sina egna åsikter och sitt eget perspektiv - som alla med intresse sedan faktiskt kan ta del av. Och i mitt tycke är det främst det som gör podradio och bloggar verkligt unikt.

Amanda Rydman säger också att hon önskar att det inom public-service-radion borde berättas mer:

Dokumentärerna har hög status men är dyra att producera. Men det blir allt färre bandade reportage och alltmer som görs direkt i studion. När för många program bygger på detta kan det bli väldigt statiskt. Utvecklingen sker dock med stora pendelrörelser. Ett tag ska alla ha ”ring in-program”, och helt plötsligt är det inga sådana program. Jag tycker att public service ska hålla på med berättande, för vem ska annars göra det?


Mitt eget svar på den frågan är att fria poddar producerade av ämnesintresserade för närvarande är de bästa redskap för just berättande. SR producerar visserligen många välgjorda reportage som berättar om personer, händelser, miljöer som för en bredare allmänhet är obekant. Och jag själv har många gånger med stort intresse lyssnat på radioreportage gjorda av Sveriges Radio, om ämnen jag inte kunnat egentligen något alls om på förhand. Så den rollen fyller onekligen svensk radio. Och vad som gör SR särskilt starkt är att de - i motsats till amatörintresserade podproducenter - når ut till hela svenska befolkningen och har ett etablerat märke. Det är en stor tillgång som bör brukas vist.

Problemet med SR och svensk media överlag är dock att de väldigt många gånger producerar program och skriver artiklar om ämnen de själva i grunden inte kan någonting om. För att kunna göra ett program måste de därför ragga upp andra experter och ämnesintresserade i ämnet, som de sedan intervjuar etc. Detta innebär nästan alltid att reportrarna ställer de mest grundläggande frågor som de låter sakexperten svara på - svar som oftast vem som helst själv skulle kunna hitta med en enkel googling.

Och ofta blir det också så att de gånger man låter två åsikter framföras (i te x intervjuer med två personer av olika åsikter) så låter man dem föra varsin talan och lämnar sedan till lyssnaren att själv avgöra vem den bör lita mest på. Att låta två personer av två olika åsikter föra sin talan på lika villkor är givetvis bra - och att SR gör det är också positivt. Men jag har upplevt många tillfällen när detta gjorts pg a att man förstår att programledaren själv inte har kompetens att värdera och agera skiljedomare i de påståenden de två sakexperterna själva gör. Och okunskap är förstås ingen god orsak till att man själv inte säger något, utan istället låter två personer på varsitt håll få tillträde till den offentliga radiomegafonen. Och sådana program känns ofta lite tama, i synnerhet om det handlar om ämnen där man själv faktiskt har sakkunskap.

Här fyller poddar och bloggar en helt annan roll. Journalister har nackdelen att de har i uppgift att producera en mängd olika program om en mängd olika ämnen de själva inte egentligen har någon expertis om. Det är det givetvis journalistens roll att göra, och journalistyrket utgör givetvis en av de viktigaste byggstenarna i vårt demokratiska samhällsbygge.

En ämnesintresserad bloggare/poddare har dock förmånen att exklusivt kunna behandla det ämne denne själv är intresserad av. Vilket -om det hela görs bra- lyfter nivån flera snäpp över något som produceras av en måhända nyfiken, men likväl icke-ämneskunnig journalist. Och enligt min mening är det just detta som är bloggares och poddares stora styrka. Att kunna producera saker de själva är intresserade av, och amatörexperter (eller professionella experter) på, på sina egna villkor.

Sådant blir - om det görs bra - ofta väldigt intressant och väldigt spännande. I synnerhet för dem som faktiskt är ämnesintresserade. Som exempel: för en ämnesintresserad, vad är mest intressant att ta del av? En DN-intervju med Stephen Hawkins, där denne - oavsett hur lång intervjun är - med all sannolikhet kommer att få besvara frågor en A-kursare i astronomi också hade kunnat besvara, eller en läsning av någon av dennes böcker, där Stephen Hawkins själv på egna villkor och utifrån sin egen expertkunskap kan lyfta fram sitt perspektiv? Svaret är förstås att medan DN-tidningen dagen efter hamnar i pappersinsamlingen, så hamnar Hawkins-boken välplacerad i bokhyllan.

Bloggar och poddar fyller samma funktion, med enda skillnad att det sker genom ett tekniskt nyare medium. Och de fyller här en funktion statsstyrd radio helt enkelt aldrig på egen hand kan fylla, eftersom sådan media alltid hur välvilliga de än blir, kommer att låta sakexperter höras inom ramarna för SR:s egna villkor.

SR:s viktiga roll är, anser jag enkel: de har inte expertkompetensen, däremot har de bredare inflytande och större produktionsmöjligheter än någon enskild bloggare eller poddare (här i Sverige) skulle kunna hoppas få. Deras roll bör därför - i förhållande till den bas av ämnesexpertis som faktiskt finns att tillgå - betrakta sig själva mer som en brygga mellan en bred allmänhet och verkliga experter, snarare än att framställa sig själva som de faktiska experterna, vilket väldigt ofta görs - antingen direkt eller indirekt.

En annan sak som bör sägas om ämnet är kvalitén och möjligheten till felaktig/falsk information om denna släpps fri, och om fria poddare eller bloggar till kvalitén jämställs med te x Sveriges Radio/SVT eller etablerad media producerad av utbildade journalister.

Utan tvekan finns tusentals bloggar och poddar vars kvalité helt enkelt i alla avseenden är sämre än SR och SVT. De flesta ämnesintresserade ägnar dock inte dessa särskilt mycket intresse - i längden finns en marknad, inte av ekonomiskt kapital, men av ämnesintresse- och ämneskompetens - som helt enkelt gallrar bort det lågkvalitativa, och lyfter fram det högkvalitativa. Och på så vis utgör det fria bloggandet och poddandet heller inget hot, vare sig mot (det måhända något absurda men likväl i sammanhanget dugliga begreppet) sunt förnuft, Sveriges demokratiska system eller den ovärderliga sakkunskapen i sig, som allt kretsar kring.

Bloggar och poddar har därför - precis Sveriges Radio och Television - en ovärderlig roll att fylla. Vad de båda sfärerna dock måste inse är att då båda har viktiga roller att spela, men olika sådana.

Här på amerikanska nyhetsanalyser producerar vi också en podcast - om den nu tillåts kallas så eftersom ITunes-RSS ännu inte finns att tillgå (men det kommer, inom en snar framtid). Vår podcast - likt vår blogg - syftar till just detta jag skrivit om, att balansera en bredare allmän media som gör reportage om amerikansk politik utan egen egentlig sakkunskap, vilket från vårt perspektiv gör att republikanernas perspektiv aldrig framställs på dess egna premisser, något vi med vår blogg och podd önskar göra.

Vårt senaste avsnitt kan höras här, och handlar om Mitt Romney och det republikanska partikonvent som ägde rum i Florida för snart två veckor sedan. Och här är också vårt poddarkiv med de 11 poddar som hittills producerats.

Inga kommentarer: