Gerson förklarar hur DNC:s första dag bestod av partisansk demokratisk retorik, prat om avskaffandet av Gud och Jerusalem från partiplattformen och allmän liberal aktivism, som säger kan entusiasmera liberaler men skrämmer mittenväljare.
Bill Clinton är dock fortfarande personen med förmågan till politiskt omdöme, och när han höll sitt tal dagen därpå lade han vikt vid helt andra saker än det amerikanska kulturkriget: istället betonade han de saker Obama gjort i ett positivt ljus och knöt demokraternas idéer till just företagande och individuell frihet - teman republikanerna hamrat in att demokraterna är emot. Gerson skriver talande:
Clinton explained Obama’s own policies better than the president has ever done.
Men Gerson förklarar också att Clinton i sitt (utmärkta) försvar av Obama samtidigt försvarade någon som verkade likna hans egen presidentpersonlighet betydligt mer än Obamas personlighet och sätt att regera faktiskt gör:
...Clinton imputed to Obama a belief in “constructive cooperation” which the president has rarely shown. In fact, many of Clinton’s items of praise for Obama seemed more like praise for Clinton’s earlier self.
Obama har haft föga ideologisk kreativitet under sina år vid makten, vilket inte kan sägas om Clinton - som omdanade det demokratiska partiet till nytänkande och att gå mot mitten. Obama styr istället på de sätt gamla demokrater som Walter Mondale eller Michael Dukakis skulle ha gjort om de hade vunnit. Inte som Clinton gjorde.
Clintons röst gjorde förmodligen Obama mycket gott, men Clinton påminde också om att av det slags demokratiska parti han själv en gång formade, finns nu bara han själv kvar. "De nya demokrater" han skapade, fanns så länge han själv fanns, för att sedan falla tillbaka på sin gamla fd ideologiska partisanism. Han avslutar sedan:
Clinton is now left defending a president who has ignored his lessons.
En slutsats jag delar, även om de flesta demokrater (inklusive Bill Clinton) förmodligen inte skulle hålla med om den saken. I synnerhet inte just nu. Utifrån den analysen så kan således samma tes appliceras på dagens demokrater som dagens republikaner: båda partier har gått till vänster respektive höger från situationen under sina två företrädare under 1990- och 20-00-talet.
Källa: Washington Post
Se även tidigare inlägg:
Fox Panel om Bill Clintons tal 20120906
3 kommentarer:
Jag tycker talet var utmärkt. Han är en duktig retoriker och både hans klargörande att demokraterna skapat fler jobb,under de sista 62 åren, i den privata sektorn under sina regeringsår än republikaner och att det tar tid att vända den kris som republikanerna skapat. Jag tror att Clinton erbjöd en form av hopp till amerikanerna men ska Obama vinna måste han nog hålla ett riktigt bra tal. Men Obama är trots allt en skicklig talare så jag tror att det kan bli bra. Åtminstone för oss som hoppas på Obama seger.
Jag tycker talet var utmärkt. Han är en duktig retoriker och både hans klargörande att demokraterna skapat fler jobb,under de sista 62 åren, i den privata sektorn under sina regeringsår än republikaner och att det tar tid att vända den kris som republikanerna skapat. Jag tror att Clinton erbjöd en form av hopp till amerikanerna men ska Obama vinna måste han nog hålla ett riktigt bra tal. Men Obama är trots allt en skicklig talare så jag tror att det kan bli bra. Åtminstone för oss som hoppas på Obama seger.
Ja, Clinton är en bra talare - och talet var helt klart det bästa hittills. Vi får se inatt om Obama lyckas hålla samma nivå.
Skicka en kommentar