Homeland:
Dels fick den utmärkta serien Homeland pris som bästa dramaserie, där huvudrollsinnehavarna Claire Danes och Damian Lewis också fick pris som bästa dramaskådespelare. Serien (som jag sett) handlar om den från Irak återvända krigsveteranen Nicholas Brody och CIA-agent Chris Carrie Mathison, som misstänker Brody för att ha blivit hjärntvättad i Irak och nu blivit terrorist. Serien gillas också av president Obama som håller den till en av sina favoritserier, något DN här skriver om.
Här är en trailer till serien:
Här har också New York Times en artikel där man jämför Homeland med Fox Networks 8-säsongers succéserie "24" (som jag också sett) med Kiefer Sutherland i huvudrollen. Homelands exekutiva producenter Alex Ganza och Howard Gordon arbetade nämligen också med "24".
De förklarar att teamet bakom Homeland är betydligt mer politisk homogent än teamet bakom 24 som bestod såväl av väldigt konservativa som väldigt liberala. Ganza säger:
I’m sort of sad to say it’s a much more homogeneous group on “Homeland.” But we try really hard to not be polemic or didactic in any way. We choose to ask questions and not answer them.
New York Times frågar också om de många politiska hänvisningarna i 24 - inte gjorde dem - "galna?" inflikar Gordon, och svarar sedan:
It was particularly disturbing to me, because the charges were as broad as stoking Islamophobia and being a midwife to a public acceptance of torture. Obviously anyone with any conscience is going to take these seriously. But look, we also recognized too that you can’t just hide behind, ‘‘This is just TV show.’’ That’s a little like the Twinkie defense. So we actively engaged and reconsidered how we told stories.
De fortsätter sedan att tala om skillnaderna mellan Homeland och 24. Medan Jack Bauer i 24 är en actionhjälte, så är Carrie Mathisons styrka hennes intellekt och problemlösningsförmåga. En annan skillnad är också att medan 24 utspelade sig under kriget mot terrorismen, med Guantanamobasen, Abu Ghraib och allt annat som parallellt samtida pågående händelser, så utspelas Homeland tio år senare, när effekterna och konsekvenserna av dessa saker syns tydligare.
Personligen fann jag båda serierna väldigt bra. Men "24" var ofrånkomligen bättre. Serien gick i 8 säsonger med 24 avsnitt per säsong, och det finns i princip inga serier som efter så lång tid inte falnar i kvalité eller där vissa säsonger känns trögare och än andra och där senare säsonger får serien i dess helhet att kännas lite uttjatad. 24 höll dock hela vägen, vilket är väldigt imponerande.
Här talar Kiefer Sutherland på Jonathan Ross Show om skillnaderna mellan honom själv och rollen som Jack Bauer:
En svensk bok som recenserar "24" är Uppsala-doktoranden Per-Erik Nilssons "Barbarernas léende" - en bok jag här gjort en lång recension av, där jag konstaterar att medan "24" faktiskt var kvalitativ med precis de nyanserade framställningar och ärliga överväganden Howard Gordon i NYT-artikeln beskriver, så var den svenska boken om serien inte det.
Game Change:
En annan politisk film/serie som tilldelades pris på Emmy-galan var "Game Change" som handlar om John McCains och Sarah Palins presidentkampanj mot Barack Obama 2008. En film jag såg i somras i sällskap med min bloggkompis John Gustavsson, där John McCain framställs helt ok - medan Sarah Palin däremot skildras utifrån de mest liberala stereotyper om henne. Rollen som Sarah Palin spelas av Julianne Moore, som tilldelades pris som bästa skådespelare i miniserie. När hon mottog priset visade hon själv sin liberala hållning och hackade ner på Palin med följande uttalande:
"I feel so validated because Sarah Palin gave me a big thumbs down"
Här talar Julianne Moore också på The Ellen Show om hur det var att spela Palin och hur hon gjorde för att lära sig imitera henne:
Såväl Sarah Palin - och i synnerhet hennes team har tagit avstånd från Game Changes karaktärisering av henne, ett avståndstagande jag själv också gör - som följt Palin ända sedan hon blev internationellt känd 2008. Game Change och Julianne Moore misslyckas med det 24 faktiskt lyckas med: nämligen att framställa karaktärer och personligheter nyanserat och verklighetsförankrat även om man inte håller med om dessas politiska eller ideologiska ståndpunkter.
Källor: DN, RealClearPolitics, New York Times
Se även tidigare inlägg:
Recension: Barbarernas leende - Per-Erik Nilsson 20120501
Palins medarbetare kritiserar Game Change 20120302
2 kommentarer:
Att Palins team tar avstånd från "Game Change" är kanske inte så konstigt. Säger Romneys team att han är en flip-flopper som inte går att lita på? Säger Obamas team att det är hans fel att arbetslösheten är så hög? Osv...
McCain-kampanjens "chief strategist" Steve Schmidt har sagt att "Ten weeks of the campaign are condensed into a two-hour movie. But it tells the truth of the campaign. That is the story of what happened.". Och Nicole Wallace, som ju hade en hel del att göra med Palin under kampanjen, har sagt att filmen var "true enough to make me squirm".
Ja, jag känner till Steve Schmidts kritik av Palin, men håller likväl inte med i filmens framställning av Palins personlighet.
Skicka en kommentar