söndag 17 augusti 2008

Många (de flesta?) analytiker anser att McCain glänste

De flesta analytiker av trosdebatten i Saddleback verkar anse att McCain vann debatten, och att han gjorde det stort.

Obama har - till skillnad från de flesta Demokrater - fördelen av att kunna hantera evangelikala på ett mycket naturligt och lugt sätt. Vilket är en styrka för Obama. McCain har haft rakt motsatt problem och många av hans anhängare var nervösa inför kvällen. Analytiker menar dock att McCains debattretorik var en succé. Visserligen var Obama mer tillmötesgående mot pastor Rick Warren än McCain var - men McCain visste att vem han egentligen talade till inte var pastor Warren, utan just de osäkra väljarna - och inför dessa glänste han. Han var tydlig, rak på sak och värjde inte för de svåra frågorna.

Debatten visade också att McCain har betydligt tyngre kort i bakfickan än Obama har. När kandidaterna fick frågan vilket som var deras svåraste politiska beslut så sa Obama att det var att vara motståndare till Irakkriget, och ta ställning mot kriget. Konstigt, anser somliga analytiker eftersom Obama - till skillnad från te x Hillary Clinton - vid tiden för Irakkriget inte hade något alls med beslutsprocessen att göra. Allt Obama gjorde, var att ha en åsikt - han satt vid tidpunkten i Illinoiskongressen, och inte i Senaten - och hans åsikt betydde precis noll ifråga om krigets vara eller icke vara.

McCain däremot berättade hur det svåraste beslut han fattat var att gå emot Ronald Reagan om att skicka en en liten trupp på 1000 (?) man till Libanon för att där stävja konflikten. McCain sa att han pg a sina egna erfarenheter och sin militära karriär visste att en sådan styrka var alldeles för liten för att göra någon som helst nytta som fredsbevarande styrkor och att allt man egentligen gjorde var att skicka amerikaner in i onödig fara. Många inom det då mycket trogna Reaganpartiet, ansåg då att McCain var illojal. Men McCain stod på sig. Likväl skickades trupperna, och en bomb sprängdes som dödade 200 amerikanska marinsoldater.

McCains historia har givetvis betydligt större politiskt tyngd än Obamas. Men McCain slutade inte där - han berättade också om sitt personliga livs allra svåraste beslut; att när han som fånge i Vietnam erbjöds att bli frigiven före en annan fånge som suttit där mycket längre bara för att McCain var son till en general. Att tacka nej till den frigivningen var hans svåraste beslut, och han sa att han i efterhand var glad över att han då inte visste att kriget skulle fortsätta i ytterligare 3 år, men att han var stolt över beslutet.

På frågan om deras livs största misslyckanden svarade Obama att han drogade och drack när han var tonåring, och att han då levde ett själviskt liv. McCain svarade att hans livs största misslyckande var att han inte lyckades hålla ihop sitt första äktenskap.

Många analytiker menar att McCain lyfte fram en sida som många förmodligen inte känner till på ett lika tydligt sätt som nu framkom - och att denna sida visar vilket betydligt "djupare liv" McCain har levt än Obama (vilken tonåring har inte supit och drogat, det finns hur många som helst av dem) - och inte bara rikare liv än Obama - McCain har levt ett rikare liv än de flesta.

Kritiska röster mot McCain finns säkert också, men de flesta analyser jag läst ger McCain ett mycket gott omdöme. Det ska bli intressant att se om det kommer någon ny opinonsstatistik efter denna debatt, som pastor Warren hanterade alldeles suveränt (något han också fått beröm av, av vanlig media).

här skriver en pro McCain analytiker:

the fact is, John McCain has lived a much bigger life than Barack Obama. That’s not a slam at Obama; McCain has lived a much bigger life than most people. But it still made Obama look small in comparison. McCain was the clear winner of the night.


Och så här skriver en vänsterkvinnlig pro-choice, anti-war, pro-Obama-kvinna:

I was impressed by McCain; he was much more at ease in this setting than I expected. I thought he used this opportunity, before a group that, let's remember, doesn't love him either, to hammer home his worldview and the specific policies he knows he and Saddleback members have in common -- from the Supreme Court justices he wouldn't reappoint to arguing his crazy hawkish view on the Russia-Georgia conflict (because Georgia was "one of the earliest Christian nations"). My reaction to that creepy pandering was, simply, oy. But the crowd loved it. He played his prisoner of war role to great advantage as well...
I'd call McCain the winner tonight. He used the forum to punch home his message, while Obama delivered a soft getting-to-know-you pitch. I'm sure he did himself a little bit of a favor just by going. We'll see. The Jesus I believe in wishes he hadn't felt he had to, but maybe that's just me.


Och en annan analytiker avslutar sin analys av debatten i kyrkan så här:

Finally, McCain's performance at the Warren forum helps change the political psychology going into the conventions. Republicans have spent the last few weeks pleasantly surprised at the closeness of the presidential race. But they have generally chalked this up to Obama's weakness, not McCain's strength. After Saturday night, even Republicans most skeptical of McCain must conclude: "Perhaps we aren't doomed after all."


Och här är ännu en analys som ger såväl Obama som McCain creds, men som likväl anser att McCain var den starkaste parten:

McCain came roaring out of the gate from the first question and was a commanding figure throughout the night as he spoke directly and often movingly about his past and the country’s future.... To be sure, Obama held on to the loyalty of his own supporters — many have written in blog sites since how much they respected both his nuanced answers and the honesty of his convictions, especially his Christian faith.

There is no evidence that he lost ground through Saddleback. Moreover, Democrats can poke lots of holes in McCain’s arguments and can charge that he is too much the warrior who would be too quick to send troops hither and yon. So, there is much for Democrats to chew on.

But the point is that McCain showed that he can be a much more formidable and effective campaigner in a joint appearance than hardly anyone imagined.

Inga kommentarer: