Det är en viktig poäng att lyfta fram eftersom film- och tv-serier et c i allt större utsträckning blir ett medel för allmänheten att lära sig något om historien. Jag är en stark förespråkare av historiska spelfilmer i pedagogiskt syfte. Men för att en film ska kunna fylla ett sådant syfte så måste den förstås hålla en viss kvalité. Erixon nämner i sitt inlägg Oliver Stones film om George W Bush (W - som jag här har recenserat väldigt utförligt) - vilket är ett bra exempel på en mycket dålig historisk spelfilm (för den som vill veta varför så rekommenderas recensionen). Erixon noterar dock att vänstern bara gnäller när det är politiker de själva föredrar som framställs i dålig dager, och skriver:
Men när vänsterns egna hjältar utsätts för kritisk skildring, då skriker man som stuckna grisar.
Svenska Dagbladet skriver indignerat: “TV-serie anklagas för karaktärsmord på klanen Kennedy” och man citerar New York Times: “Allting förvandlas till en billig såpopera av värsta slag, man gör Kennedys till motbjudande gestalter.”
Den serie det talas om är "The Kennedys" producerad av den konservative Joel Surnow (mest känd som skaparen av 24) - en serie som alltså kritiserats av liberala vänsterkritiker för att den betonar Kennedy-dynastins sexuella äventyr. Eftersom Kennedy-klanens utsvävande leverne knappast är någon hemlighet eller några förfalskningar så är det knappast fel att skildra detta - så länge det skildras med en sansad historisk balans. Om så blir fallet eller ej återstår ännu att se. Men även om så inte skulle bli fallet så finns det redan en mängd filmatiseringar om Kennedy-familjen som framställer dessa i tämligen god (och rättvis) dager (jag har här recenserat ett antal Kennedy-filmatiseringar).
Således tycks faktum kvarstå: konservativa politiker i modern tid (Reagan och framåt) har inte skildrats i någon högre utsträckning inom film och nöjesindustrin, och i den mån de gjort detta så har de överlag skildrats negativt. På detta är president Bush det bästa exemplet, och i mångt och mycket var han vår tids första Hollywood-president. Att så varit fallet är dock beklagligt eftersom det förringar filmindustrins unika möjlighet att faktiskt kunna verka inte bara som underhållare, utan också som historiker.
En annan nu mycket aktuell film är "The Hurt Locker", som handlar om en desarmeringsgrupp i Irak. Filmen, som enligt de flesta kritiker är en mycket bra sådan, har dock fått kritik av en mängd Irakveteraner - som visserligen uppskattar stora delar av filmen - men är skarpt kritiska till andra bitar. En av dessa veteraner är Paul Rieckhoff, vd och grundare av Iraq and Afghanistan Veterans of America (IAVA), som skriver om filmen i följande artikel i Newsweek där han skriver:
"I'm not a professional film critic, but almost every movie about Iraq and Afghanistan comes across my desk. I feel an obligation as an Iraq veteran, and as the leader of Iraq and Afghanistan Veterans of America (IAVA), the first and largest nonprofit for veterans of those wars , to comment on films that attempt to define our experiences, especially those in the running to win the most prestigious award in the film industry. As a voice of the new veterans' movement, and of thousands of IAVA members across the country, I have a responsibility to serve as pop-culture watchdog, and to help the American public understand what accurately depicts the military's experience in Iraq and what doesn't. Especially because with less than 1 percent of American citizens now serving in Iraq and Afghanistan, films are one of the few ways to connect the other 99 percent of Americans to the reality of modern combat. Even today, if you ask most Americans about Vietnam, they base their opinion largely on popular movies like Apocalypse Now, Platoon (written and directed by Vietnam vet Oliver Stone), Full Metal Jacket, or Stone's Born on the Fourth of July."
Han förklarar vidare att Hurt Locker försöker göra samma sak, men alla dem som tjänat i militären och sett filmen kan inte undgå att störa sig på de många felaktigheterna i filmen, varpå han ger ett exempel:
"In the military, precision is critical. Take, for instance, the role of Explosive Ordinance Disposal (EOD) units, a heroic and prestigious group, and the focus of the film. EOD is a specialized job in the military that does one thing exceptionally well: disposing of bombs. Members do not generally patrol looking for bad guys, kick in doors, or execute sniper missions. Yet there is a whole scene in The Hurt Locker when the two EOD characters clear a building to find a bomb inside a kid. Securing the area for the EOD specialists to come in is usually the role of infantry or military-police units. As Tom Tarantino, a former cavalry officer who led patrols in Baghdad told me, "EOD arriving on an unsecured scene alone to find ground forces huddled and hiding together in a courtyard stretched my suspension of disbelief to the breaking point. The portrayal of the ground forces was outright insulting."
Han förklarar vidare var och hur filmen kommer med osanningar - och stör sig mest på att sådana felaktiga beskrivningar hade kunnat undvikas genom bättre re-search. Fel som görs, avslutar han så småningon, gör dock att amerikaner (och tittare i allmänhet) tror att de får förståelse för något, medan de i själva verket inte riktigt får det:
"Americans want to think they know what the ground truth is in Iraq, but until Hollywood and the media give them the right information, our experience will continue to be lost in translation. So someone, do us a favor and tell our story properly."
Det är en viktig poäng, värd att noteras inte bara av filmproducenter utan också av oss som konsumerar sådana filmer. Senator John McCains dotter tillhör också hon en av dem som är kritisk till Hollywoods skildring av amerikanska soldater.
Att se historiska spelfilmer med ett något kritiskt sinnelag, oavsett om de handlar om amerikanska politiker eller om krig, är därför viktigt. Det gäller inte minst här i Sverige där erfarenheterna av krig i allmänhet och av amerikansk militär i synnerhet, för de flesta är tämligen begränsad, och där många förmodligen präglas ännu mer av nöjesindustrins skildringar än amerikaner överlag gör. Att svenska opinionsbildare som Erixon lyfter fram några av bristerna med Hollywoods skildringar av saker och ting är därför mycket positivt.
Källor: Newsweek, DN, SVD
Se även tidigare inlägg:
Meghan McCain kritiserar Hollywoods soldatfilmer 20091213
Några filmer till minne av Kennedy-familjen 20090906
"W" och George W. Bush i andra filmer 20090409
Michael Moores propaganda 20081211
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar