I samband med senator Edward Kennedys död så har jag spenderat några timmar med att se en del spelfilmer om Kennedy-familjen, som jag här kort tänkte recensera. OBS: en viss spoilervarning för dem som är helt oinsatta i Kennedy-familjens liv och öden.
JFK: Reckless Youth
Historiska spelfilmer är ett utmärkt sätt att låta sig introduceras till historien. Det var därför med stort intresse jag började mina Kennedy-kvällar med att se filmatiseringen av boken ”JFK: A Reckless Youth”, från 1993, som handlar om John F. Kennedys ungdomsår på 1930-50-talet.
Filmen är dock inte bara berättelsen om JFK utan i lika stor utsträckning om hans familj (hans föräldrar och äldsta bror Joseph Jr) – och en av de mer intressanta aspekterna i filmen är Kennedy-familjens kamp för sin identiet. Som katolska irländare betraktades de med stor skepticism av det protestantiska Amerika. Fadern Joseph Kennedy, som är en ambitiös målinriktad man vars mål är att se till att hans familj lyckas i livet – skickar därför sina två äldsta pojkar Joseph Jr och John till en protestantisk skola. Där blir de dock mobbade för att de är irländare och hånade som ”mockare”. Väl hemma frågar de sin far vad en mockare är, som förklarar att det är vad somliga elakt kallar irländare, och säger vidare:
”You see boys, everyone came to America on a boat – only the people who came on the first boat sometimes thinks they are better than the people who came on the later boats.” (OBS: Jag vet inte om citatet i filmen är historiskt korrekt och om fadern Joseph Kennedy verkligen sa så där – likväl var det både komiskt och tänkvärt).
Han förklarar dock vidare att det krävs mer än öknamn för att hålla familjen Kennedy nere. Det skulle också såväl JFK som hans bröder och övriga familj i framtiden bli ett bevis på. Familjen skulle drabbas av många och svåra motgångar – men aldrig låta sig besegras. John skulle få se sin ena syster försvinna ur sitt liv efter en misslyckad lobotomi – och han själv skulle hamna i konflikt med sin far pg a samma krig. Fadern var tidigt krigsmotståndare och önskade att Roosevelt inte skulle dra in USA i kriget – medan sonen John dock sakta men säkert i takt med att han fick större intresse för politik och mindre intresse för kvinnor, blev alltmer övertygad om att kriget var nödvändigt att utkämpas. I en scen där han vill prata politik med en kompis som är mer intresserad av att festa, frågar sig John:
“Do we value our freedom so much we won’t sacrifice? Even if it means giving up that freedom in the end?”
En mycket intressant tanke (som jag för närvarande dock inte heller vet om det var en mening direkt citerad från JFK). Såväl John själv, som hans storebror Joseph skulle kämpa i andra världskriget. Joseph Kennedy skulle dock stupa – och hans bror komma tillbaka för att så småningom satsa på politiken. Några år därefter avväpnade han det slutliga motståndet mot katoliker – som med John F. Kennedys presidentskap till slut till fullo togs upp i den amerikanska familjen.
Två årtionden senare vann Ronald Reagan – som också hade irländskt påbrå – presidentämbetet. Då var spåren från den anti-katolska och anti-irländska amerikansimen sedan länge borta. Men Ronald Reagan minns hur hans far – som lärde honom att vara tolerant – berättat hur han i sin ungdom levt i en tid när det på affärsdörrarna kunde sitta skyltar med texten ”Hundar eller irländare icke tillåtna”. Den sortens rasism behövde Ronald Reagan själv inte uppleva – och tack vare en irländsk familj från det andra partiet, banades väg också för hans eget presidentskap.
JFK: Reckless Youth centrerar mest kring John F. Kennedy och storebrodern Joseph. Däremot skymtar såväl en ung Robert Kennedy, som en ännu yngre Ted Kennedy vid tillfällen förbi.
Bobby
Min andra Kennedy-film blev ”Bobby” från 2006, som handlar om mordet på John F. Kennedys lillebror Robert Kennedy under det Demokratiska primärvalet 1968. Nationen var indragen i ett tärande Vietnamkrig – hemma rådde rasmotsättningar kombinerat med sexuell frigörelse och hallucinogena kemikalier. En psykiskt utmattat president hade förklarat att han inte tänkte ställa upp för en andra ämbetsperiod och det mesta talade för att ett nytt ungt Demokratiskt stjärnskott hade alla möjligheter att bli näste man i Vita Huset och överta sin broders bokstavligt talat fallna mantel. Robert Kennedy var dessutom – utöver sin tilltalande ungdom – också en stark motståndare till Vietnamkriget, och därför älskad av en hel generation som mot sin vilja skickades i väg för att kriga mot kommunister på andra sidan havet. Många av dessa kämpade därför med stor entusiasm (samma slags entusiasm som Obama-anhängarna gjorde 2008) för att kröna Bobby Kennedy till sin president. Ödet ville dock annorlunda – och filmen handlar om olika livsöden knutna till Kennedy, eller till det hotell där Bobby ”RFK” Kennedy skulle komma att skjutas till döds.
Det är en mycket intressant film om en spännande tid, och om en generation som idag gått i pension, men som det likväl känns väldigt lätt att känna igen sig i. Rollistan är dessutom späckad av stjärnor som Anthony Hopkins, Elijah Wood, Sharon Stone, Demi Moore, Laurence Fishburne, Heather Graham, Helen Hunt, Lindsay Lohan et c. Regissören är Emilio Estevez (min favoritskådis när jag var runt 14 och hade sett Young Guns) och ”Bobby” är hans regidebut – ett jobb han gör utomordentligt bra.
Thirteen Days
En annan film är förstås ”Thirteen Days” från år 2000, med bl a Kevin Costner i en av huvudrollerna. Filmen handlar om Kuba-krisen 1962 när president John F Kennedy och lillebror och Justitieminister Robert Kennedy lyckades avvärja en kris som hotade att dra in världen i ett kärnvapenkrig.
Det är spännande film där presidenten på riktigt för en ”smart diplomati”. Thirteen Days såg jag inte efter Ted Kennedys död, men har sett den många gånger tidigare – och är en film att rekommendera för dem som är intresserade av en epok när det kalla kriget närmade sig smältpunkten.
JFK
Den sista filmen är klassikern ”JFK” av Oliver Stone från 1991, också med Kevin Costner i huvudrollen som åklagare Jim Garrison, som är övertygad om att Warrenkommissionen inte lyckats utreda allt kring presidentmordet, och därför drar igång en egen utredning. Filmen tar i detalj upp Kennedymordet, utredningen och problemen med utredningen kring detta mord som fortfarande är olöst.
Mitt första minne av JFK-filmen var när jag gick i högstadiet och en av mina lärare berättade för några elever om hur han nyss sett filmen och hur spännande han tyckte den var, och förklarade att FBI skulle släppa preskriberingen på diverse hemligstämplade bevis om fyrtio år och att han då skulle vara kring 80 – och han hoppades därför att han skulle få leva till dess (fritt återgett, men det var ungefär så där han sa).
Jag vet inte om det säger mer om min lärares privatliv och tråkiga lärartjänst på en slummig högstadieskola än det gör om spänningsfaktorn i bevismaterialet. Men filmen är hursomhelst onekligen väldigt spännande och Oliver Stone har en tendens för det spektakulära, varför filmen tveklöst tilltalar såväl politiskt rättsintresserade som konspirationsfans.
---------------------------------------------------------
I min recension av Oliver Stones film ”W” om George W. Bush så skrev jag att historiska spelfilmer är ett utmärkt sätt att introduceras till historien. Det finns förstås problem med sådana filmer, som te x att en film sällan kan täcka allt (te x inte på samma sätt som en bok eller biografi kan) – och att en film också många gånger måste lägga till dramatiska detaljer till den grundläggande historien – genom det rubbar man sanningen men ökar spänningsfaktorn, något som ibland är nödvändigt för att göra bra film. Tar man dock detta i akt så är historiska spelfilmer dock likväl ett utmärkt sätt att just introduceras till förgångna politiska skeenden – och ”JFK-filmerna” ovan kan mycket väl fungera som en god introduktion till Kennedy-familjens dramatiska historia. Den kronologiska ordningen blir då:
JFK – Reckless Youth
Thirteen Days
JFK
Bobby
Familjens yngste son ”Ted” har än så länge inte fått sitt liv filmatiserat – däremot skyndade han sig efter beskedet om cancerdiagnosen med att skriva klart sin biografi, och har med sin död på sätt och vis också avslutat Kennedy-familjens långa era. En era som filmerna ovan visar var fylld av spänning, dramatik, romantik, action och de med- och motgångar som präglar livets skeenden – men oftast inte lika offentligt som det präglade Kennedy-familjen.
Förövrigt mottas gärna tips på fler "Kennedy-filmer".
DN har förresten här en intressant artikel om systrarna i Kennedy-familjen.
Se även tidigare inlägg:
President Obama talar på Ted Kennedys begravning 20090829
"W" och George W. Bush i andra filmer 20090409
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar