Kongressman Ron Paul vann föra året CPAC:s straw-poll - och som libertarianernas onekliga hjälte hyllades han även detta år. (Här kan talet ses.)
Trots sina 75 år är Ron Paul energisk och inleder med att han är glad över att revolutionen som började för några år sedan har fortsatt. Vad USA behöver är nämligen inte bara ett partibyte, utan en förändring i hur man ser på vad USA handlar om.
Ron Pauls ekonomiska politik skulle de flesta konservativa i grunden hålla med om. Paul står dock också för frågor där hans falang är synnerligen oense med resten av partiet om. Ron Paul förklarar hur nöjd han är över att te-party-republikanerna i Representanthuset sade nej till en förlängning av Patriot Act - en lag som Paul menar är allt annat än patriotisk. Ett uttalande som mötte både jubel och burop.
Han fortsätta på samma tema och kommenterade händelsen i Egypten. USA ställer sig nu frågan vilken nästa diktator man ska stödja - vad USA behöver göra är dock betydligt mindre, såväl i Egypten som runtom i världen, förklarar Paul, återigen till både jubel och burop. USA gav 70 miljarder amerikanska skattepengar under åren i stöd för Mubaraks Egypten. För det är inte bara amerikaner missnöjda utan även egyptierna själva.
Ron Paul förklarar sedan hur konservativa en gång i världen brukade vara emot ekonomsikt bistånd - det är han fortfarande, och han förklarar hur han ser på bistånd och säger: bistånd är att ta pengar från de fattiga i ett rikt land och ge till de rika i ett fattigt land. Något som väcker många skratt bland åhörarna.
Att ha handelsrelationer med andra länder är en sak, men inte att trassla in sig i relationer som inte angår USA - det var också vad författningsfäderna varnade för, förklarar Paul. USA bör inte lägga sig i mellanösterns förehavanden och där ogillar de att USA stött diktatorer lika mycket som amerikaner skulle ogilla om någon utländsk makt stödde en amerikansk diktator.
USA måste sluta med allt detta - dels för att det är omoraliskt, men ur Ron Pauls perspektiv än mer för att det kostar massa pengar. USA har också trupper runtom i hela världen, de kostar skjortan och bör dras hem. Det finns inget vettigt med att ha soldater i Japan och Tyskland förklarar han - varför ska USA betala för dessa länders försvar?
Han går sedan vidare och talar om statsskulden. Republikaner talar nu om behovet att ett konstitutionstillägg om att balansera budgeten, men väldigt få i rummet skulle förmodligen vilja skära ner på militären, säger Paul. Ett försvar behövs, fortsätter han, men USA behöver ingen gigantisk militär. Det militärindistruella komplexten som Dwigt Eisenhover talade om måste bekämpas, säger Paul manande.
Han fortsätter sedan att tala om att det behövs mer än att bara balansera budgeten - det behövs en djupare ekonomisk filosofi. Även om ett mirakel skulle ske och budgeten skulle balanseras idag, så skulle vid nästa stora kris Federal Reserve utan Kongressens godkännande sätta igång att pumpa pengar in på marknaden. Amerikaners uppgift är därför att ha kolla på FED och se vad de gör och vilka folk de håller bakom ryggen. Ett uttalande som också väcker stora jubel och får folk att ropa "Shame on FED, shame on FED".
Han fortsätter förklara att FED trycker pengar från luften och kan låna ut åt alla håll utan det amerikanska folkets vetskap. FED måste avskaffas, förklarar Paul. FED kommer dock att förgöra sig själv eftersom de kommer att förstöra dollarn. De har dragit ner dollarn genom hela dess historia - och en ekonomisk lag säger att det inte går att fortsätta på det sättet: kongressen måste skydda dollarns värde och kongressen har om de vill makt att begränsa FED:s förehavanden.
Vad USA behöver är inte i första hand partiöverskridande samarbete - det har man haft för mycket av i 60 år. Båda partierna har samarbetat i välfärdsreformer, ekonomiska reformer och annat som inkräktar på nationens frihetsideal. Vad politiken bör handla om är således inte bipartisanskap utan dålig filosofi kontra bra filosofi.
Ron Paul kommenterar sedan det faktum att det talats mycket om amerikansk exceptionalism - och han anser också att USA är det bästa landet på jorden, vad han är rädd för är dock att det är på väg att förändras eftersom man gett upp sin hängivenhet för frihet. Det är USA:s stora problem.
Han tar sedan specifikt upp sina meningsskiljaktigheter med de neokonservativa: dessa, säger Paul, som menar att det är USA:s uppgift att åka runt på jorden och säga åt andra att göra på det sätt som USA vill eller annars, har hamnat fel. Maktspråk fungerar inte, förklarar Paul. Bästa sätt att få andra länder att agera som USA är att föregå som gott exempel genom att driva en sund ekonomi, en sund dollar, behandla folk bra, och ha en vettig utrikespolitik. Då kanske andra skulle säga "frihet fungerar faktiskt och vi borde också pröva" - däremot kan man inte påtvinga denna.
Han avrundar med att förklara att USA:s konstitution inte ger utrymmer för en militärstat, eller en välfärdsstat eller en polisstat. Tjuveri är fel - och alla vet att man inte kan stjäla från sin granne, nu låter man dock staten stjäla från grannen det man själv inte kan ta.
Ron Paul och hans libertarianska anhängare har gjort ett snabbt intåg inom det republikanska partiet och i princip intagit tomrummet de neokonservativa från Bush-eran lämnade efter sig. Libertarianerna har också en viktig funktion: att vakta konstitutionen mot liberalismens tendenser att helt önska bortförklara denna eller omtolka den till oigenkännlighet. Problemet är dock att även om konstitutionen inte är en levande organism som är avsedd att förändras med tiden, så förändras tiderna. Det innebär inte att USA måste förändra sina nationella grundvalar (vilket liberalerna tror) däremot måste man utan att överge konstitutionens grunder han viss flexibilitet. Den flexibiliteten har inte Ron Pauls ideologi som i princip förespråkar klassisk amerikansk isolationism. De neokonservativa - och George W. Bushs variant i synnerhet - förenar dock tro på konservatismens konstitutionssyn med ett aktivt engagemang för omvärlden. Och Ron Pauls kritik mot de neokonservativa och amerikansk utrikespolitik tar sin grund i föreställningar som kanske en gång stämde på konservativas syn på omvärlden, men som inte stämmer av Bushs åttaåriga utrikespolitik.
Libertarianerna fyller således en viktig roll, men deras ideologi är i likhet med liberalernas (och Obamas) ideologi som grundläggande kommer från 1940- och 1960-talet - en ideologi som också den är förgången och anpassad till en värld och en verklighet som sedan länge tillhör historien.
Se även tidigare inlägg:
CPAC 2011 - del 23: Tim Pawlenty 20110214
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar