söndag 6 februari 2011

Ronald Reagan 100 år

Idag firas alltså president Ronald Reagans 100-årsdag runtom i USA. Här har MSNBC ett inslag om saken och förberedelserna på Reagans presidentbibliotek:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy



Uppdateringar om det amerikanska firandet följer...

Här har svenska riksdagsledamoten Andreas Norlén (M) en intressant artikel på Newsmill om kopplingen mellan Reagans politik och dagens svenska ekonomiska allianspolitik.

Se även tidigare inlägg:

Inför Ronald Reagans 100-årsdag - del 3 20110204

3 kommentarer:

Krister Nässén sa...

”Det har i alla böcker som skrivits av personer i Reaganadministrationen varit ytterst svårt att dölja det faktum att Reagan inte hade en susning om vad allting handlade om. När han inte var ordentligt programmerad kunde det som kom ur hans mun – ja det var egentligen inte lögner, det var ett slags småbarnspladder. När ett barn pladdrar ljuger det inte, det ligger så att säga på ett annat plan. (…) Han förväntades inte veta något. Reagans hela karriär gick ut på att läsa repliker som rika personer skrivit åt honom. Först var det som talesman för General Electric, sedan var det för någon annan, och han fortsatte på samma sätt i Vita Huset: han läste de repliker som rika personer hade skrivit åt honom, han gjorde det i åtta år, han fick bra betalt, han gillade det uppenbarligen, han tycks ha trivts mycket bra där, han hade det fint. Han fick lov att sova länge på morgonen. Och man gillade det, finansiärerna tyckte det var bra, man köpte honom ett fint hem, lät honom beta fritt.

Det är mycket betecknande hur han försvann. I åtta års tid hade PR-branschen och medierna påstått att den mannen revolutionerade USA, alltså Reaganrevolutionen, denna fantastiska karismatiska gestalt som alla älskade, som helt enkelt hade förändrat våra liv. Nå, han avslutade sitt jobb, man så åt honom att gå hem – det var slut. Ingen reporter skulle ens drömma om att träffa Reagan efteråt för att fråga efter hans åsikt om något, för alla vet att han inte har någon åsikt. Och det visste de hela tiden.”

Ur ”Att förstå makten” av Noam Chomsky.

Lars Gunther (itpastorn) sa...

Jösses. Reagan måste vara ett rött skynke för Krister Nässen. Han har använt copy and paste funktionen och klistrat in Chomskys lögner på varenda blogg idag sokm dristat sig att skriva om Reagan.

Jag undrar om han tittat på klippet ovan, som motbevisar just det mesta av det Chomsky påstår? Reagan var inte en marionett.

Och han försvann från offentligheten pga Alzheimers. Men det faktumet utnyttjar Chomsky för att sprida lögner. Tragiskt.

Ronie Berggren sa...

Chomsky är i mina ögon en pseudo-intellektuell nolla. Oändligt mycket dummare än Reagan. Problemet med den akademiska vänstern i USA är att de lever i sin egen bubbla. De tar för givet att deras egna analyser av personer och fenomen är korrekta och bygger sedan sina argument utifrån dessa (van)föreställningar. Ofta är argumenten inte dåliga - problemet med deras resonemang är dock att deras föreställningar oftast är felaktiga.

Chomsky är ett förträffligt exempel på den saken - likaså Gore Vidal mfl. Svenska akademiker lider många gånger av samma själv-övertros-syndrom.

Problemet med politiker som te x Barack Obama, är att de läst alldeles för mycket trams av Chomsky och dennes gelikar utan att ha någon genomgripande självförvärvad kunskap om de saker dessa akademiker skriver om. Har man inte det är det lätt att tro att de saker dessa spinner ihop representerar någon form av sann bild av verkligheten, något som oftast inte är fallet. Vilket man ofta märker om man har någon egen direktkunskap om ämnena i fråga.

Jag har tagit upp många exempel på den här bloggen där vänsterakademiker (amerikanska och svenska) tydligt har haft fel, utan att de verkar förstå det själva eller ens vilja tänka tanken att så skulle ha kunnat varit fallet.

I följande inlägg nämns ett ex med Gore Vidal:

http://usapol.blogspot.com/2008/11/mer-om-svensk-bush-bevakning.html

Och här ett annat ex med den svenske USA-experten Erik Åsard:

http://usapol.blogspot.com/2010/09/recension-den-sarbara-supermakten.html

Om man på riktigt är insatt i de ämnen dessa akademiker så självsäkert skriver om så blir man sällan särskilt imponerad.