Palins taltabbar

CNN har här ett inslag om Palins taltabbar, där hon undviker (eller i alla fall försöker att undvika) sakfrågor genom långa utsvävningar:

Flörten med Palin ger Pakistans president en fatwa

Sarah Palin som förra veckan träffade lite internationellt folk i FN-byggnaden, har indirekt orsakat besvär för Pakistans nye president Asif Ali Zardari (make till den mördade Benazir Bhutto). De två träffades i FN där presidenten skakade hand med Palin och sa "Now I know why the whole of America is crazy about you.", varpå Palin svarade med ett leende: "You are so nice, Thank you."

Gesten gjorde att President Zardari drog på sig en fatwa från en strikt pakistansk moské, där en böneledare sa att Zardari skämde ut nationen genom "indecent gestures, filthy remarks, and repeated praise of a non-Muslim lady wearing a short skirt."

Också en pakistansk feministgrupp fördömde Zardaris uttalande, och sa att han skämde ut landet genom sin sexistiska kommentar. Här skriver Yahoo om saken

Det är förmodligen inte lätt att vara Pakistans president. Men det ställer också frågan hur lätt det är att vara eventuell kvinnlig amerikansk president, eller vice-president i en värld där många viktiga nationer fortfarande styrs av kvinnoideal som inte alltid drar jämnt med våra västerländska värderingar. Bill Clintons utrikesminister Madeleine Albright svarade en gång på den frågan något i stil med att när någon kommer flygande med Air Force One, så får man helt enkelt respekt (underförstått, oavsett om man är kvinna eller man). Förhoppningsvis är det fortfarande sant.

Räddningspaketet godkänns i Senaten

Räddningspaketet på 700 miljarder dollar, som refuserades av Representanthuset, har nu genomgått en ny runda och godkändes igår av Senaten med 74 mot 25 röster. Nu kvarstår dock för Representanthuset att godkänna det än en gång modifierade förslaget - men förhoppningarna är att förändringarna i kombination med Senatens godkännande ska kunna få nej-sägarna i Representanthuset att rösta ja. Representanthuset ska rösta redan imorgon. Förmodligen har Nancy Pelosi lärt sig att hålla mun inför denna omröstning.

New York Times skriver mer om saken här.

Nu tar vi klivet ut i offentligheten

Den här bloggen började i januari mest som en rolig grej kompisar emellan i syfte att hänga med i det amerikanska presidentvalet och att diskutera intressanta spörsmål. Den växte dock både snabbare och blev större än vi från början trott och tänkt - och utgör nu ett skapligt nyhetsarkiv fullt med personliga analyser för dem som är intresserade av amerikansk politik i allmänhet och valet 2008 i synnerhet.

Vi känner också att vi framdeles på ett konstruktivt sätt kan tillföra den amerikanska presidentvalsdebatten intressanta perspektiv. Därför offentliggör vi nu bloggen till allmän beskådan och hoppas att den ska kunna bidra till att nyansera och sprida lite ljus i den svenska samhällsdebatten kring amerikansk politik!

Erik Bylund & Ronie Berggren

McCains väg allt smalare

McCains hoppfulla comeback de första veckorna som följde det Republikanska konventet, har de senaste veckorna ganska snabbt försvunnit - och istället övergått till en stabil ledning för Obama. Några saker som förmodligen ligger till grund för detta är den ekonomiska krisen: Demokraterna har länge ansetts som bättre förvaltare av ekonomin än Republikanerna. De andra orsakerna kan ha göra med McCains- respektive Obamas respons på krisen: McCain slog på stort och gjorde storslagna uttalanden som i praktiken betydde föga och som väljarna överlag uppfattade som ett spel för gallerierna. Obama höll huvudet kallt, och lade sig inte Kongressens eller Regeringens arbete mer än nödvändigt - kanske i förståelse för att han faktiskt inte var president än, och egentligen inte kunde göra speciellt mycket åt saken - vilket McCain däremot agerade som att han kunde. En annan orsak är Sarah Palin, som efter att först uppfattats som att ha gömts undan från media av McCain-kampanjen - vilket lett till misstänksamhet mot hennes kompetens - sedan, när hon väl ställer upp på intervjuer visar sig sakna koll på vad många menar är högst grundläggande saker man bör veta om man ska bli vice-president. Detta har lett till att stödet för henne bland konservativa har sjunkit - och antipatin mot henne från andra väljargrupper ökat.

Konsekvenserna av detta är en valkarta där de blå staterna blivit allt blåare - och där tidigare röda stater blivit nätt och jämnt blåa (se kartan som visar opinionsläget den 30 september 2008). I nuvarande läge har Obama 301 elektorsröster, medan McCain har 237. För att vinna presidentskapet behövs 270 elektorsröster. Det innebär således att McCain har en lång väg att vandra för komma ikapp - och vägen blir allt smalare, eftersom de blå staterna tycks bli allt blåare - vilket gör det svårare för McCain att bryta sig in, dessutom blir tiden alltmer knapp.

Har McCain då några chanser alls i praktiken?

Förmodligen. Som noterats i detta val så kan opinionen svänga - och göra det snabbt. Opinionsmätningarna måste heller inte visa den reella verkligheten - eftersom det bland annat är känt att svarta (som utgör en stor del av basen i Obamas kampanj) inte går och röstar i verkligheten i lika stor utsträckning som opinionsmätningar ger sken av. Det kan ju dock hända att detta kommer att ändras i och med Obama - men möjligheten finns likväl att Obamas opinion är något överskattad.

För att McCain ska klara av denna mycket svåra resa så krävs dock en stor kraftansträngning från hans kampanjs sida. Förmodligen behöver han bli tydligare i fråga om ekonomin, tydligare i att peka på brister hos Obama som han själv inte har. Och... Att Sarah Palin åtminstone håller mark i debatten mot Joe Biden imorgon. I mångt och mycket är hennes agerande viktigare för McCain, än Bidens agerande är för Obama. Förmodligen därför att Biden varit med så länge att folk grundläggande litar på honom - även om han skulle göra bort sig. Palin däremot, måste precis som Obama - i debatt kunna bevisa att hon är både kunnig och kompetent att hantera storpolitiska situationer. Att Obama kan det, ansåg allmänheten att han bevisade när han förde en i alla fall nästan jämnlik debatt med McCain om utrikespolitik. Klarade han det (och mot McCain dessutom) så klarar han av att hantera såväl Putin som Ahamdenijad. Gör Sarah Palin samma sak? Det återstår för henne att bevisa. Faller hon högt och hårt, är risken stor att McCain faller med henne. Och att avskriva henne i sista stund (som somliga röster manat till) - om hon gör bort sig, vore givetvis skriva under dödsdomen för McCains alla presidentambitioner. Han har bundit upp sitt öde vid Palin, och får leva med sitt val.

Men sägas bör dock att McCain inte verkar vara lika nervös över Palin som många av hennes kritiker är. McCain har dessutom uttryckt att han varit missnöjd över hur hans kampanj hanterat och hjälp henne. Kanske har hans kampanj hanterat Palin som mer oerfaren än hon faktiskt är - och hållit hennes händer bundna när det vore bättre att släppa dem fria. Kanske har McCain större förtroende för henne än hans stab har. Huruvida han han får rätt eller ej lär vi märka imorgon, i vad som förmodligen kommer att bli både den mest uppmärksammade och avgörande vice-presidentdebatt i amerikansk valhistoria. New York Times har här en video de olika debattekniker Palin och Biden använder sig av.

Slutligen kan tilläggas att jag trots allt stöder Palin. Hennes utrikespolitiska kunskap må väga lätt, men hennes åsikter och principer väger tungt. Det finns många i Washington som kan hjälpa henne med utrikespolitiken (om nu hon, med tanke på att det är McCain som är presidentkandidat någonsin ens skulle behöva befatta sig med saken - mer än i den här uppkommande debatten) - men däremot finns det inte lika många som lika starkt skulle förespråka konservativa värderingar så som hon. Därför behövs hon.