tisdag 30 juni 2009

Norm Coleman erkänner sig besegrad av Al Franken

Den utdragna kampen i Minnesota mellan Republikanen Norm Coleman och Al Franken fick idag sitt slut, när Coleman erkände sig besegrad efter det att delstatens Högsta Domstol förklarat Al Franken som vinnare.

"The Supreme Court has made its decision and I will abide by the results," sa Coleman.

Här har MSNC ett inslag om saken:



Och här är gratulerar Norm Coleman Franken till segern:



Se även tidigare inlägg:

Resterna från valet 2008 20090310

Al Franken blir Republikanernas nya hatobjekt 20090110

Al Franken går mot seger i Minnesota 20090106

USA:s trupper lämnar Iraks städer

USA:s trupper lämnade idag, enligt avtalet mellan USA:s och Iraks regeringen, Baghdad och Iraks övriga städer. Det irakiska soldaterna kommer nu själva att övertag bevakningen och beskyddet av sina städer medan de amerikanska trupperna drar sig tillbaka till sina baser för att istället skifta fokus mot landsbygden där terroristgrupper hittills haft större möjligheter att härja mera fritt med att smuggla vapen et c.

USA kommer fortfarande att ha kvar ca 130 000 soldater i landet, beredda att assistera den irakiska regeringen vid eventuella framtida situationer de inte själva klarar av, tills den 31 augusti 2010 när alla amerikanska stridsstyrkor ska ha lämnar Irak.

Amerikanernas uttåg ur de irakiska städerna firades av irakierna. Och landets premiärminister Al Maliki benämnde dagen 30 juni som En Nationell dag för Suveränitet, och fyrverkerier kunde ses för att fira dagen i fråga. Det var med blandning tacksamhet och lättnad som irakiern firade amerikanernas uttåg. Somliga var glada för de insatser USA gjort för landet:

"The withdrawal of American troops is completed now from all cities after everything they sacrificed for the sake of security," sa Sadiq al-Rikabi, en seniorrådgivare till premiärminister Nouri al-Maliki. "We are now celebrating the restoration of sovereignty."

Andra var dock glada för att USA - som gjort så mycket dåligt - lämnade städerna:

"All of us are happy — Shiites, Sunnis and Kurds on this day," sa Waleed al-Bahadili - en av dem som firade. "The Americans harmed and insulted us too much."

Amerikansk personal kommer dock att fortsätta finnas i de irakiska städerna för att träna de irakiska trupperna. Men soldater kommer bara att gå in om den irakiska regeringen vädjar om deras hjälp. Amerikanarna kommer också att fortsätta med militära operationer på landsbygden och vid gränserna - men bara med den irakiska regeringens tillstånd.

Källor: USA Today, McClatchy, New York Times, Yahoo News, DN

Se även tidigare inlägg:

Obamas ansvar mot Irak 20090608

Ansiktena bakom offren för Iraks sekteristiska våld 20090527

Iraks förföljda kristna 20090516

måndag 29 juni 2009

Högsta domstolen dömer till vita brandmäns fördel

USA:s Högsta domstol fällde idag ett domslut i fallet Ricci v. Destafano med 5 mot 4 röster, som fastslog att de 20 vita brandmän som år 2003 nekades befordring efter att ha klarat ett ledarskapsprov men ändå inte befordrades pg a att inga svarta brandmän klarade provet blev diskriminerade.

Det var Räddningstjänsten i New Haven, Connecticut som 2003 hade ett ledarskapsprov för att se vilka brandmän som skulle befordras. Men när inga svarta klarade provet så valde Räddningstjänsten istället att inte befordra någon alls, vilket gjorde att 18 av de vita brandmännen (en var latinoamerikan) som klarat provet stämde sitt departement för "omvänd diskriminering".

De ges nu alltså upprättelse av Högsta Domstolen som förstår stadens dilemma, om att de var rädda för att bli stämda av svarta om de bara befordrade vita brandmän, men anser att det dilemmat inte rättfärdigade att helt strunta i examensresultatet. Det är ett domslut som avslår tidigare domslut från bland annat the United States Court of Appeals for the Second Circuit där bland annat Sonia Sotomayor satt - som president Obama nominerat som ny domare till Högsta Domstolen - hon avslog då brandmännens överklagan och ansåg att Räddningstjänstens beslut inte var diskriminerande. Att Högsta Domstolen nu fattat ett annat beslut i frågan än hon själv gjorde kommer förmodligen att användas av dem som motsätter sig hennes nominering för att argumentera till varför Kongressen inte bör godkänna henne.

Det viktigaste med domslutet är dock att det förmodligen kommer att sätta en standard för hur departement och företag bör agera i framtiden i liknande situationer.

Källa: New York Times

Se även tidigare inlägg:

Laura Bush tycker bra om Sotomayor 20090608

Rush Limbaugh säger sitt om Sotomayor 20090526

Obama presenterar Sonia Sotomayor 20090526

Obama väljer Sonia Sotmayor till Högsta Domstolen 20090526

Bernard Madoff döms till 150 års fängelse

Domen över Bernard Madoff föll idag, och den föll hårt: Madoff som förra veckan efter ett domsbeslut fråntogs all sin privata egendom på 170 miljarder dollar - dömdes idag till 150 års fängelse, vilket innebär att han kommer att dö bakom galler.

Hans advokater hade vädjat om att 12 års fängelse skulle vara nog för sin klient som är 71 år gammal, medan åklagarna däremot ansåg att han skulle dömas till 150 år för att det skulle kunna garanteras att han aldrig blev fri igen.

Distriktsdomare Denny Chin gick på åklagarnas linje och fick jublande applåder av de offer för Madoffs svindleri som samlats för att bevittna domsutslaget efter att domaren förklarat:

"Here the message must be sent that Mr. Madoff's crimes were extraordinarily evil and that this kind of manipulation of the system is not just a bloodless crime that takes place on paper, but one instead that takes a staggering toll,"

MSNBC har här ett nyhetsinslag om domen:



Källor: Yahoo News, SVD, DN, New York Times

Se även tidigare inlägg:

Historien om Bernard Madoff 20090615

IRS ger skatteåterbäring till Madoffs offer 20090318

Madoffs offer talar ut 20090313

Madoff erkänner och förs till häktet i handbojor 20090313

Bernard Madoff inför rätta 20090311

AL Sharpton protesterar mot Bernard Madoff 20090209

Madoff sätts i husarrest 20081220

Madoff-skandalen: var är det allmänna raseriet? 20081217

Svensk bank drabbad av Madoffs pyramidspel 20081215

Wallstreetgurun Bernard Madoff arresterad 20081212

Obama väljer samma kyrka och pastorer som Bush

UPPDATERING: Vita Huset förnekar att Obama bestämt sig och förklarar att artikeln i Time (som inlägget nedan baseras på) är felaktigt. Vita Huset förklarade idag att Obama fortsätter “to look for a church home,” rapporterar Politico här - vilket alltså är en rättning av artikeln i Time. Jag låter dock inlägget stå kvar som tidigare:

---------------

Det har i månader spekulerats kring vilken kyrka president Obama ämnat välja att finna sin andliga förtröstan hos. Nu har Obama emellertid beslutat sig - och gör som sin föregångare George W. Bush, och väljer den icke-samfundsbundna kyrkan Evergreen Chapel i Camp David.

Många faktorer har legat till grund för valet, men främst önskan att tillbe ostört. De kyrkor Obama besökt i Washington DC, inklusive St. John's kyrka som är känd som "presidenternas kyrka" innebar också ett stort mediauppbåd och kyrkobesökare som nyfiket inte kunde låta bli att ta snapshots med mobiltelefonerna när Obama gick fram för att motta nattvard.

Det problemet kommer dock inte att finnas i Evergreen Chapel, med dess 150 platser som vanligtvis besöks av 50-70 människor. Kyrkan invigdes för 20 år sedan av George Herbert Walker Bush, där kardinal James Hickey kallade kapellet ett "witness to our common belief that we need to seek divine guidance in the conduct of our national affairs."

George W. Bush med familj trivdes så bra i kyrkan att de spenderade alla åtta jular där under Bushs tid som president. Nuvarande kapellföreståndare är den 38-årige Carey Cash - släkting till den legendariske countrysångaren Johnny Cash, som tjänstgjort som fältpräst tillsammans med en marinbataljon i Irak, där han under tiden döpte 60 marinsoldater. Hans teologiexamen kommer från Southwestern Baptist Theological Seminary i Forth Worth - vilket alltså innebär att president Obamas pastor är sydstatsbaptist (sydstatsbaptister kallas de pg a att de i mitten av 1800-talet bröt med den nationella baptiströrelsen pg a bl a slaverifrågan. Rasismen inom sydstatsbaptisterna levde kvar ända in på 1960-talet. 1995 tog dock rörelsen officiellt avstånd från sitt rasistiska förflutna - som hade mer med Sydstaternas historia att göra än med baptisternas teologi). I valet av kyrka och pastor kunde skillnaden alltså inte vara större i kontrast mot Jeremiah Wright. Det säger också ganska mycket om de förändringens vindar som blåst i USA: en svart pastor som väljer en sydstatsbaptistkyrka, en rörelse som vanligtvis förknippas med "den kristna högern" (Pat Robertson, Jerry Falwell och många andra inom den klassiska "kristna högern" är alla sydstatsbaptister).

Däremot brukar Evergreen Chapels predikanter sällan forma någon relation med presidenterna som besökt kyrkan utanför gudstjänstlivet. Patrick McLaughlin som tidigare ledde gudstjänsterna mellan 2002-2005 sa att hans kontakter med president Bush utanför gudstjänsterna var mycket begränsad. Det samma gäller Obama som redan nu har krets pastorer och vänner att be tillsammans med. Två av dessa är också nära vänner med president Bush: Kirbyjon Caldwell och T.D. Jakes båda svarta predikanter från Texas. Kirbyjon Caldwell ledde bönen under Bushs första presidentinstallation 2001, och vigde Bushs dotter Jenna 2008 - men stödde i presidentvalet, trots sin personliga vänskap med Bush, Obama framför McCain.

Källa: Time

Se även tidigare inlägg:

Rick Warren hos Larry King 20090407

Gay-rörelsen minns Stonewall-upploppen

Gay-rörelsen minns idag de kända Stonewall-upploppen 1969. Där homosexuella för första gången gjorde motstånd mot ett regeringssponsrat system som förföljde sexuella minoriteter. MSNBC har här ett inslag om hur fyrtioårsminnet av händelsen firas runt om i den amerikanska gay-världen:



Se även tidigare inlägg:

Gayrättsledare skeptiska till Obamas stöd för statsanställda gay-par 20090619

De somaliska islamisternas illdåd

Islamistmilisen i Somalia fortsätter sina vedervärdiga illdåd. BBC rapporterar här hur den islamistiska shariah-domstolen i Kismayo dömde en man vid namn Mohamed Omar Ismail, som anklagats för stöld till att få sin högra hand avhuggen i enlighet med Koranens påbud. BBC skriver:

"A local journalist who witnessed the events unfold saw a shocked-looking Mr Ismail brought into the park. His right hand was held up to the crowds. It was then laid on a table and severed immediately and without ceremony at the wrist. The eyewitness told of his horror as the bloody body part was dangled by its index finger in front of the crowd to prove that punishment had been meted out.

Mr Ismail is now recovering from his injury in Kismayo General Hospital, where he is being guarded by the Islamist militia who punished him."


Artikeln förklarar vidare att Mr Islamail säger att han är oskyldig till det brott han nu fått sin hand avhuggen för.

Och Svenska Dagbladet skriver här
hur islamistiska milismän i Somalia stenade en man till döds, som anklagats för mord och våldtäkt på en flicka:

"En tillfälligt inrättad domstol i staden Wanlaweyn, nio mil söder om huvudstaden Mogadishu, fann den anklagade Mohamed Mohamoud Abdi skyldig till att ha våldtagit och dödat en tonårsflicka.

En talesman för den radikala milisen al-Shabab, som kontrollerar området, sade att mannen dömdes till döden eftersom han var gift. Annars skulle han ha undkommit med offentlig prygel.

En invånare i Wanlaweyn sade att nästan alla i staden hade samlats för att beskåda avrättningen. De fick inte ta med sig kameror och mobiltelefoner. Mannen hade placerats i en grop så att bara huvudet syntes, varpå tio maskerade män kastade stenar på honom tills han dog."


Vad som kan noteras i sammanhanget är att det hårda straffet alltså utdelades pg a att mannen begått äktenskapsbrott, inte att han våldtagit och dödat en tonårsflicka. Vilket de naturligtvis inte skulle ha dömt honom för eftersom de själva för några månader sedan stenade en 13 årig flicka till döds därför att hon hade blivit våldtagen (och gjorde misstaget att anmäla detta).

USA har nu skickat vapen för att hjälpa den hårt ansatta regeringen i landet att stå emot islamisternas angrepp. SVD skriver i en annan artikel:

"Den 7 maj inledde den radikala islamiströrelsen al-Shabab och den mer politiska organisationen Hezb al-Islam en omfattande offensiv mot den provisoriska somaliska regeringen under president Sharif Sheikh Ahmed. Sharif, som stöds av det internationella samfundet, kan knappt ta sig ut ur sitt presidentpalats där han skyddas av en liten afrikansk internationell fredsstyrka. Hans regering har inte kontroll över mer än några kvarter i huvudstaden Mogadishu."

USA har dock beslutat att skicka vapen till stöd för regeringen:

"- Vi är djupt oroade över de pågående våldsamheterna i Mogadishu och attackerna mot den federala övergångsregeringen, sade UD-talesmannen Ian Kelly på torsdagen.

- På regeringens begäran har utrikesdepartementet ställt upp med brådskande leveranser av vapen och ammunition. Det sker för att stödja federala övergångsregeringens ansträngningar att slå tillbaka de extremiststyrkor som försöker sabotera fredsprocessen, sade han."


Sverige skulle kunna göra en annan sak - nämligen fatta politiska beslut som ger underrättelsetjänst och polis rätt att sätta stopp för de svensk-somalier som åker till Somalia för att strida på islamist-milisens sida. Ge dem flygförbud (möjligtvis med undantag för specialchartrade CIA-plan). I det här fallet så är saken väldigt enkel: "Either you´re with us, or you are with the terrorists."

Se även tidigare inlägg:

Svenska somalier strider för islamisterna 20090529

söndag 28 juni 2009

David Axelrod på Meet the Press

President Obamas närmsta rådgivare David Axelrod, talar här på söndagens "Meet the press" om ekonomin, sjukvårdsfrågan, läget i Iran och Obamas agenda. Därefter talar Republikanerna Mitt Romney och Lindsey Graham om det Republikanska partiets framtid i ljuset av te x skandalen med South Carolinas Republikanske guvernör Mark Sanford:



Se även tidigare inlägg:

David Axelrod talar om Israels konflikt med Hamas 20081229

Kalifornien - den oregerliga delstaten

Kalifornien, som bara i sig är världens åttonde största ekonomi, har ett budgethål på 24 miljarder dollar, och staten är (än en gång) på väg mot en finansiell apokalyps. Regeringen i Washington ger dock delstaten kalla handen gällande statlig hjälp, och de mest skeptiska till en "bailout" av Kalifornien är de lagstiftare i Washington DC som representerar delstaten.

“Why would we bail out the state when it’s like giving drugs to a drug addict?” sa den Republikanske kongressmannen Devin Nunes, som representerar en del av Kaliforniens San Joaquin Valley.

På samma fråga, om den federala regeringen borde hjälpa Kalifornien, säger Dianne Feinstein, Demokraternas huvudsenator från delstaten:

“Do you know what the state is getting in stimulus money? $50 billion.”

Obama-administrationen är heller inte speciellt intresserade av saken, och Vita Husets press-sekreterare Robert Gibbs sa:

“We’ll continue to monitor the challenges that they have. But this budgetary problem, unfortunately, is one that they're going to have to solve,”

Finansdepartementet har dock sagt att de inte har stängt dörren helt för att eventuellt hjälpa Kalifornien. Men det skulle i sådana fall ske under extraordinära omständigheter, och ställa enorma genkrav som Kalifornien borde göra allt för att undvika att trassla in sig i. Guvernör Arnold Schwarzenegger har också sagt att han inte är intresserad av det alternativet.

Orsaker som gör Kalifornien oregerligt:

I min tidigare artikel "Kaliforniens direktdemokratiska överskott" från den 31 maj, förklarades en del av bakgrunden till problemen i USA:s största delstat - hur proposition 13 (1978) gjorde staten näst intill oregerlig.

Det finns dock fler orsaker. I följande artikel i Los Angeles Times förklarar författarna Jerry Roberts och Phil Trounstine hur sex orsaker ligger till grund för krisen i Kalifornien:

1. Konsekvenserna av proposition 13

Proposition 13 var i sig enormt problematiskt (Se tidigare artikel om ämnet: kortfattat innebar dock lagen bl a att fastighetsskatten sänktes till 1% och att det krävdes 2/3 majoritet i den kaliforniska kongressen för att införa skattehöjningar, vilket i princip gjorde det omöjligt att någonsin höja skatten). Men för att klara sig undan de minskade skatteintäkter som proposition 13 innebar så lade dåvarande Demokratiske guvernör Jerry Brown (som efterträdde Ronald Reagan) tillsammans med den lagstiftande Demokratiskt styrda församlingen, beslag på återstoden av inkomstskatten och knöt alltmer den ekonomiska makten i delstaten till huvudstaden Sacramento. Författarna skriver:

"In a crisis atmosphere, they radically transformed California's political landscape, taking power and responsibility for health, welfare, schools and other local services away from city councils, boards of supervisors and school boards, thereby establishing today's chaotic maze of overlapping jurisdiction, which defies efforts at accountability."

2. Budgetinitiativ

Det andra problemet var budgetinitiativet, som gjorde att budgeten genom folkomröstningar kunde "öronmärkas", till att gå till sjukvård, mentalvård och en mängd andra saker vilket satte upp krav på budgeten gjorde det omöjligt för regeringen att organisera budgeten rationellt.

3. Gerrymandering

Den tredje orsaken är gerrymandering - dvs att rita om valdistrikten, så att te x ett distrikt skulle bli "säkert Republikanskt", eller "säkert Demokratiskt". Detta har gjort att Kalifornien består av mycket partisanska valdistrikt - det gör i sin tur att det i primärvalen är de mest partisanska kandidater som vinner (de mest konservativa i ett Republikanskt distrikt, och de mest liberala i ett Demokratiskt distrikt) - vilket i sin tur får till påföljd att när de riktigt konservativa Republikanerna möter de riktigt liberala Demokraterna i Sacramento så finns det ingen större vilja från någondera sida till rimliga kompromisser.

4. Mandatbegränsningar:

1990 infördes en politisk mandatbegränsning som gjorde att Kaliforniens såväl lagstiftare som regeringsmedlemmar bara fick sitta i begränsat antal mandatperioder. Guvernörer och regeringsministrar fick max sitta två mandatperioder. Senatorer som väljs för fyra år åt gången fick bara sitta två perioder, och kongressmän som sitter två år åt gången fick bara sitta som kongressmän i tre perioder.

Detta var avsett för att förhindra "karriärpolitiker" som bara ville vinna mer och mer inflytande. Men vad som har hänt är bara att politikerna som sitter där tänker kortsiktigt istället för långsiktigt, och redan i sitt jobb i kongressen börjar planera (och agera) utifrån de jobb de kan tänkas få (eller vilja ha) efter att de tvingats bort från politiken. Mandatbegränsningen gör också att lobbyisterna, inte politikerna, blir huvudstadens experter. Något som också är problematiskt.

5. Boom- och bubbelspricks- ekonomin:

Sen Proposition 13 infördes så har delstatsregeringen blivit väldigt beroende av oberäkneliga skattekällor, så som försäljningsskatt, företags- och progressiv inkomstskatt. Det innebär att skatteintäkterna kommer i samma cykler som näringslivet. När tiderna är goda under delstatens finansbubblor kommer intäkterna in - när de inte är det, så kommer de inte in. Men mandatbegränsningen till politiska ämbeten gör att politiker drar sig mycket för långsiktig ekonomisk planering, och istället för att göra nedskärningar när kriser närmar sig, så väntar man hellre på att nästa bubbla ska dyka upp.

6. Två tredjedelsmajoriteten:

Kalifornien är en av blott tre delstater att två tredjedelar av rösterna i den lagstiftande församlingen för att godkänna en budget, Kalifornien är också en av sexton delstater att kräva två tredjedelar av rösterna i församlingen för att höja skatten - och den enda delstat i landet att kräva båda dessa saker. Budgetkravet har funnits sedan The New Deal - men skatterestriktionen kom med Proposition 13 - vilket alltså innebär att även ett litet och svagt parti kan förhindra alla former av skattehöjningar. Författarna skriver:

"In the polarized atmosphere of Sacramento, the two-thirds rules effectively hand a veto to the minority party. Under these conditions, stalemate and deadlock on key fiscal issues have become the political norm."

Vad kan då göras?

Problemen i Kalifornien är alltså enorma. Något många i delstaten också förstår, och därför har en process påbörjats för att förändra delstatens politiska struktur. Artikeln skriver:

"In the next few weeks, a blue-ribbon commission is set to recommend sweeping changes in the tax system to stabilize revenue collections. Voters last fall approved Proposition 11, which takes away the Legislature's power to draw its own districts in favor of an independent commission. Next year, as they elect a new governor, Californians also will vote on a system of "open primary" elections aimed at aiding moderates, and they also will probably decide on one or more initiatives to dump the two-thirds budget vote requirement.

California Forward, a bipartisan good government group financed by major foundations, is crafting proposals to conform government systems and processes to modern management methods. And the business-oriented Bay Area Council is pushing initiatives for a state constitutional convention, the first since 1879, to wipe the slate clean and build a new, rational structure for state government.

"The seriousness of the problem has reached a crescendo," said Jim Wunderman, CEO of the Bay Area Council. "The public is making a statement, loud and clear, that they expect action."


Förhoppningsvis kan dessa initiativ förändra Kalifornien, rädda dem från ekonomisk kollaps och långsiktigt göra en nu oregerlig delstat möjlig att styra igen. Det må vara ödets ironi - men den sista guvernör Kalifornien verkar ha haft som faktiskt kunde styra delstaten, var skådespelaren som blev politiker - Ronald Reagan. Och kanske kan den andra skådespelaren som blev politiker också bli den siste politikern i delstaten som (pg a de historiska omständigheterna) inte kunde styra den - Arnold Schwarzenegger.

Källor: Politico, Los Angeles Times

Se även tidigare inlägg:

Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531

Dramatiska nedskärningar i Kaliforniens välfärdsstat 20090523

lördag 27 juni 2009

Michael Jacksons relation till Vita Huset

Michael Jacksons tragiska bortgång har de senaste dagarna chockerat en hel värld, och kondoleanser har strömmat in från håll och kanter. Som en ikon - inte bara för världshistoriens popkultur, utan också för det afro-amerikanska arvet så går Michael Jacksons betydelse inte att överskatta. Under de senaste decennierna arbetade han också aktivt för att hjälpa människor med HIV/AIDS och alkohol- och drogmissbruk. För detta blev han injuden till Vita Huset - första gången den 14 maj 1984 när Ronald Reagan tilldelade honom ett pris för hans insatser för att samla in pengar för hjälp till alkohol- och drogmissbrukare. Här är ett gammalt nyhetsinslag från det tillfället, där en reporter säger att "Michael Jackson, 80-talets superstjärna, är här för ett möte med Ronald Reagan, 80-talets superpolitiker". Det gamla goda 1980-talet, säger bara jag. Här är nyhetsklippet:



(Om klippet ovan inte fungerar, klicka här)

Här är också ett annat klipp från samma händelse:



Michael Jackson skulle också fortsättningsvis bjudas in till Vita Huset. 1989 gav president George Herbert Walker Bush priset "Artist of the Decade". Här träffas Jackson och Bush:



Det vara bara Republikanska presidenter som bjöd in Jackson till Vita Huset - men däremot sjöng Jackson, som stödde Demokraterna, på Bill Clintons presidentinstallation 1993:



Michael Jackson var en person med ett varmt hjärta, och med musik som inspirerat miljontals människor. I en värld som kommer att sakna honom för alltid, kommer han för alltid att fortsätta inspirera.

Se även tidigare inlägg:

Michael Jackson blir muslim 20081128

Patti Blagojevich återvänder hem med ny status

Fd Illionis-guvernör Rod Blagojevichs fru Patricia (Patti) Blagojevich har nu återvänt från sitt deltagande i dokusåpan "I´m a celebrity, get me out of here!" i Costa Rica. Med sig hem har hon tagit en kappsäck med nyvunnen status. Patti, som tidigare till största del var känd som kvinnan som svor i bakgrunden på FBI:s inspelningar av den skandalomsusade guvernörens telefonsamtal, fick i Costa Rica i viss mån upprättelse.

"It was nice to go down there and meet people that didn't have an agenda with me, that became my friends and it helped restore my faith in people", kommenterade hon sin 23-dagars medverkan i programmet och vistelse i djungeln.

"I was totally flattered by the votes I received," fortsatte hon. I tv-showen framstod Patti som en jordnära omtyckt mamma och inte som den ilskna, bitchiga kvinna som hördes på FBI-banden.

Hon möttes när hon anlände på O'Hare International Airport i Chicago, av sin make Rod, sina döttrar Annie och Amy, och hennes syster Deborah Mell. Nu väntar nya tag med att förbereda sig inför maken Rods rättegång, där möjligheten finns om ett mångårigt fängelsestraff om han blir fälld för att bland annat ha försökt att auktionera ut Barack Obamas överblivna senatsplats efter presidentvalet förra året. På frågan om hon nu var mer känd än sin make så sköt Rod snabbt in: "She's a heckuva lot more popular."

Patti har också ett annat projekt på gång. Familjen spelade in alla avsnitt av dokusåpan och efter att hon sovit ut ordentligt så tänkte hon titta på alla avsnitten, eftersom hon hittills bara medverkat i dem, inte sett dem.

Källa: MSNBC

Se även tidigare inlägg:

Mrs Blagojevich lämnar Costa Rica 20090624

Obama - videovecka 23

President Obama prisar i veckans tal det lagförslag som igår röstatdes igenom i Representanthuset om att begränsa utsläpp som bidrar till den globala uppvärmningen:



Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 22 20090620

Representanthuset röstar igenom energiförslag 20090627

Representanthuset röstar igenom energiförslag

Representanthuset röstade igår igenom lagförlaget "the American Clean Energy and Security Act" som behandlats under våren och syftar till att bemöta den globala uppvärmningen. Ett förslag vars kärna utgår från ett utsläppsrättssystem (cap and trade) som sätter ett övergripande tak där den nationella utsläppsmängden begränsas men där företag får möjlighet att köpa utsläppsrätter av andra företag. Det är det första förslaget att i USA röstas igenom i Kongressen för att specifikt bemöta just de gaser som bidrar till den globala uppvärmingen (utsläppsrättshandel har dock funnits långt tidigare, men riktats mot andra former av utsläpp).

För Representanthusets taleskvinna Nancy Peolosi stod mycket på spel, som lagt ner stor personlig prestige på att få igenom förslaget. Och hon spenderade onsdagen och torsdagen med att ringa runt och tala med mängder av lagstiftare. Ett misslyckande i Representanthuset skulle kunna försvaga hennes redan svaga ställning som taleskvinna. Hon fick dock hjälp i sin värvningskampanj. Fd vice-president Al Gore ringde runt från sitt hem i Tennesse, och president Obama manade också själv den lagstiftande församlingen att godkänna förslaget men sa:

"This is going to be a close vote because of misinformation out there that there's somehow a contradiction between clean energy and economic growth."

En åsikt som tydligt framförts av Republikanerna, och den Republikanske kongressmanen Tom Price från Georgia bad om en tyst minut för de mellan 2,3-2,7 miljoner människor som skulle förlora jobbet varje år pg a den föreslagna energilagen. Åtta Republikaner röstade dock för förslaget. Här är ett klipp där Tom Price gör sin begäran:



Det var dock inte bara Republikaner som motsatte sig förslaget. Trots en stor Demokratisk majoritet i Representanthuset gick förslaget igenom med bara 219 mot 212 röster. 44 Demokrater röstade emot.



Godkännandet i Representanthuset var dock viktigt för president Obama som sa om resultatet:

"It's a bold and necessary step that holds the promise of creating new industries and millions of new jobs, decreasing our dangerous dependence on foreign oil and strictly limiting the release of pollutants that threaten the health of families and communities and the planet itself. Now it's up to the Senate to take the next step."

Nancy Pelosi kommenterade också:

"We passed transformational legislation, which will take us into the future. For some it was a very difficult vote because the entrenched agents of the status quo were out there full force, jamming the lines in their districts and here, and they withstood that," sa hon.

Trots förslagets historiska art i en amerikansk kontext, så lever det inte upp till de målsättningar som många regeringar i Europa satt upp om vad som behöver göras för att på allvar kunna stävja den globala uppvärmningen. I Senaten förväntas också förhandlingarna om förslaget bli ännu tuffare än i Representanthuset. Frågan är därför inte över, och den politiska debatten om amerikansk miljöpolitik har bara börjat. Nancy Pelosi kan dock känna sig trygg. Hon fullföljde sin uppgift i den kammare hon ledde. Nu återstår att se vad som händer i Senaten.

Källor: New York Times, TIME, Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Al Gore och Newt Gingrich drabbar samman över klimatfrågan 20090425

Ahmadinejads andra rond mot Obama

Irans president Ahmadinejad fortsatte sina anklagelser mot USA:s president Obama och sa idag så här på iransk statstelevision:

"We are surprised at Mr. Obama. Didn't he say that he was after change? Why did he interfere? They keep saying that they want to hold talks with Iran ... but is this the correct way? Definitely, they have made a mistake," sa Ahmadinejad.

I Iran börjar regimen nu också ta kontroll över situationen och regeringes hot om att ta itu med allvar med demonstranterna, och hotet om att avrätta ledarna för demonstrationerna har gjort att demonstranterna dragit sig för att fortsätta demonstrationerna.

Det finns en kritisk punkt vid alla sådana här tillfällen. Om världen när demonstrationerna kulminerade, enhälligt hade krävt regimbyte - och direkt infört aktiva sanktioner mot Iran skulle saker och ting kanske kunnat vara annorlunda. President Obama fördömde inte tydligt nog den iranska regimens handlande i dess början, och europeiska länder gjorde som de alltid gör: mycket prat och liten verkstad. Stödet som gavs till de demokratiska krafterna i Iran var ett passivt moraliskt stöd - när de i själva verket behövde så mycket mer. En möjlighet tycks plötsligt ha gått världen ur händerna. Orsaken till detta är enkelt: en moralisk otydlighet, där uppoffringar alltid är ett pris för högt att betala, även för att få till förändring i situationer man anser vara moraliskt förkastliga.

Dock tror jag att Ahmadinejad gör ett misstag om han börjar gå till personangrepp mot Obama. För om det är något som kan störa president Obama, så verkar det vara just det.

Källa: Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Obama går i direktkonfrontation med Ahmadinejad 20090626

fredag 26 juni 2009

Rush Limbaugh skyller Mark Sanfords affär på.... Obama

Rush Limbaugh är en man som många gånger säger många bra saker på ett tydligt och klart sätt som få andra vågar göra. Det har gett honom en stor fan club. Han är också en man som till och från snackar mycket goja - något som fått andra som oftast gillar honom att likväl inte vilja verka stå honom allt för nära.

Här drar han en koppling mellan Mark Sanfords otrohetsaffär och Obamas stimulanspaket. Om Obama ändå förstör landet, så tänkte Mark Sanford att han själv som offrat allt för att förhindra Obama från att förstöra USA, men inte lyckas - nu lika gärna kunde njuta lite av livet. Well... Limbaugh tycks ha glömt att ett av det Republikanska partiets hörnstenar handlar just om det personliga ansvaret, och att inte skylla i från sig sina egna svagheter på andra.

Här är Limbaugh:



Mark Sanford själv som många kräver ska avgå som guvernör har försvarat sig med att återberätta den bibliska historien om Kung David, och att denne efter affären med Bat-Seba ställde sitt liv till rätta igen, och fortsatte därifrån. Här är ett videoklipp där Sanford tidigare idag berättar historien:



Historien om kung David gör förstås parallellerna mellan Sanford och Bill Clinton nästan ännu tydligare, eftersom Bill Clinton med sin syndabekännelse också han citerade Kung Davids 3000 år gamla ord "Jag har syndat", efter att hans äktenskapsbrott med Bat Seba uppdagats.

Se även tidigare inlägg:

Jon Stewart sammanfattar Mark Sanfords äventyr 20090625

Rush Limbaugh säger sitt om Sotomayor 20090526

Obama går i direktkonfrontation med Ahmadinejad

Efter Irans president Mahmoud Ahmadinejads personliga fördömande av president Obama för dennes fördömande av den iranska regimens behandling av demonstranterna, där Ahmadinejad svarat med att Obama gjorde ett misstag som kritiserade Irans regim, och agerade precis som president Bush gjort, och att Obama skulle sluta lägga sig i Irans affärer och be det iranska folket om ursäkt - så svarade idag president Obama i lika direkt personlig ton på Ahmadinejads anklagelser. Obama sa:

"I don't take Mr. Ahmadinejad's statements seriously about apologies, particularly given the fact that the United States has gone out of its way not to interfere with the election process in Iran," svarade Obama i tydliga ordalag.

"I would suggest that Mr. Ahmadinejad think carefully about the obligations he owes to his own people," fortsatte han. "And he might want to consider looking at the families of those who've been beaten or shot or detained. And, you know, that's where I think Mr. Ahmadinejad and others need to answer their questions."


Det var Obamas första personliga kritik mot någon av Irans ledare, och han fortsatte med att prisa Mousavi:

"Mousavi has shown to have captured the imagination or the spirit of forces within Iran that were interested in opening up," sa Obama.

Obama uttrycke för första gången tvivel på möjligheterna att förhandla med den iranska regimen, och sa:

"There is no doubt that any direct dialogue or diplomacy with Iran is going to be affected by the events of the last several weeks,"

Ett tydligt och mycket bra svar av Obama - som äntligen tycks ha ställt sig på precis "rätt sida om historien". Dem som hängt med lite under Obamas presidentkampanj och hans karriär i Vita Huset det senaste halvåret, vet att Obama är ganska bra på att ge svar på tal, och att han sällan drar sig för att gå i direkt polemik mot sina kritiker. Ahmadinjead har uppenbarligen med sin kritik lyckats locka fram den aggressiva presidentkandidaten Obama, istället för den alltför mycket diplomatiskt lagda president Obama. Det är bra. Som presidentkandidat så anklagade Obama ett antal mycket bra människor (Hillary Clinton, John McCain och George W. Bush) för att ha gjort dåliga saker. Nu får han tillfälle att anklaga en riktigt dålig människa för ännu dåligare saker - och han tycks inte spara på krutet. I like that. Och till skillnad från hans ordduell med Dick Cheney så står jag den här gången helt på Obama-läktaren.

Här är ett klipp från presskonferensen där Obama talade tillsammans med Angela Merkel och i slutet uttalar sig om Mahmoud Ahmadinejads uttalande:



Källa: Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Ahmadinejad gnäller på Obama 20090625

USA får behålla Manas Air base i Kyrgyzstan

USA har under de senaste månaderna förhandlat i hemlighet om framtiden för sin flygbas Manas Air base i Kyrgyzstan, vars parlament för några månader sedan röstade med 78 mot 1 röster för att stänga ned den amerikanska flygbasen, som USA då hyrde från landet för en summa av 17 miljoner dollar årligen.

Ryska påtryckningar anses dock ha legat bakom Kyrgyzstans beslut att stänga ner basen eftersom Ryssland ogillar amerikansk närvaro och demokratimission på "den ryska bakgården", vilket gjort att händelsen utvecklats till en psykologisk kamp mellan Ryssland och USA. Nu tycks USA dock gå segrande ur dragkampen och får behålla basen, men mot en hyreshöjning till 60 miljoner dollar per år. En summa USA dock gladeligen betalar i jämförelse med de enorma kostnader det skulle innebära att stänga ner basen och hitta ett nytt lika stategiskt område. Manas Air Base har funnits i landet sedan 2001 och är en av USA:s allra viktigaste baser i det pågående kriget i Afghanistan - i synnerhet sedan Uzbeikistan utrymde en amerikansk bas där år 2005. Beslutet om att USA nu får fortsätta operera från Kyrgyzstan var därför lättande:

"We think it's to our mutual benefit," sa Pentagons talesman Geoff Morrell. "They obviously have a great stake in what's happening in that region, as do we. And we look forward to continue to work with them to supply our troops in Afghanistan so that we can help with the overall security situation in the region."

Kyrgyzstans utrikesminister Kadyrbek Sarbayev sa:

"The main aim of the agreement between Kyrgyzstan and the U.S. is to fight terrorism and cooperate in providing assistance to Afghanistan's government in maintaining security. We will take all necessary measures to enable the operation in Afghanistan."

Rysslands nya inställning (även om de själva menar att de aldrig i hemlighet försökt motarbeta USA) visar också att relationen mellan Medvedev och Obama tycks bestå av ett ömsesidigt tillmötesgående. Något ett möte de två ledarna emellan förhoppningsvis kommer att ge fler bevis på när de träffas om två veckor. Att basen får bli kvar är också mycket positivt och av oerhört stor betydelse för det fortsatta kriget mot talibanerna i Afghanistan.

Källa: Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Kyrgyzstan stänger amerikansk flygbas tack vare ryska mutor 20090306

Den överdrivna Asien-hypen

Kommer Kina och länderna i Asien att vara de som leder världen in i framtiden?

Det är en rådande tes bland analytiker i såväl USA som Europa. Exakt hur, och i vilka avseenden Kina kommer att utvecklas till en världsmakt är svår att förutse - men att så kommer att bli fallet tycks vara den gängse uppfattningen.

Foreign Policy har emellertid här en mycket intressant artikel går i polemik mot den rådande tesen om att kineserna kommer att styra framtiden. Artikeln som handlar om de ekonomiska och militära makterna i Asien menar att det kommer att ta årtionden innan Kina och de asiatiska länderna ens sammanslaget kommer att kunna jämföra sig med Europa och USA - och sammanslagna lär de inte bli inom någon framtid rimlig för någon alls att försöka analysera. Artikeln förklarar:

"...it's a gross exaggeration to say that Asia will emerge as the world's predominant power player. At most, Asia's rise will lead to the arrival of a multi-polar world, not another unipolar one.

Asia is nowhere near closing its economic and military gap with the West. The region produces roughly 30 percent of global economic output, but because of its huge population, its per capita gdp is only $5,800, compared with $48,000 in the United States. Asian countries are furiously upgrading their militaries, but their combined military spending in 2008 was still only a third that of the United States. Even at current torrid rates of growth, it will take the average Asian 77 years to reach the income of the average American. The Chinese need 47 years. For Indians, the figure is 123 years. And Asia's combined military budget won't equal that of the United States for 72 years."


De asiatiska ländernas avsaknad av en "global idé":

Artikeln förklarar vidare att "Asien" heller inte är något enat, utan en kontinent med mängder av splittrade intressen och mål. Artikeln förklarar vidare att Kina och de asiatiska länderna saknar en egenskap som var avgörande i skapandet av USA som en global världsmakt:

"Pax Americana was made possible not only by the overwhelming economic and military might of the United States but also by a set of visionary ideas: free trade, Wilsonian liberalism, and multilateral institutions. Although Asia today may have the world's most dynamic economies, it does not seem to play an equally inspiring role as a thought leader. The big idea animating Asians now is empowerment; Asians rightly feel proud that they are making a new industrial revolution. But self-confidence is not an ideology, and the much-touted Asian model of development does not seem to be an exportable product."

En väldigt intressant iakttagelse. USA blev en världsmakt inte enbart pg a landets ekonomiska och militära styrka, utan i lika stor utsträckning pg a att andra länder strävade efter att nå samma sak: individuell, politisk och ekonomisk frihet. Sådana länder blev sedan naturliga allierade till USA. Kina är knappast ett land som något Demokratiskt land skulle vilja eftersträva att bli likt. Medan den amerikanska statsbildningen däremot inspirerat demokratier över hela världen.

De asiatiska ländernas miljö- och åldersproblem:

Artikeln förklarar vidare att även om Kina tveklöst är på väg att bli en ekonomisk supermakt, så har landet så oändligt många problem som i längden kommer att göra situationen och även tillväxten mycket svår:

Exempelvis så åldras den kinesiska befolkningen fort - något som kommer att nå sitt klimax kring mitten av detta århundrade. Det kommer i sin tur att innebära enorma kostnader för sjukvård och äldreomsorg. Något som gäller även de andra asiatiska länderna (med undantag för Indien) och som lett till den nuvarande stagnationen av den japanska ekonomin.

Miljöförstöring är ett annat stort problem i Asien. Luftföroreningar dödar varje år 400 000 människor bara i Kina.

Asiens ekonomier och innovationer:

En annan rådande tes är att asiatiska ekonomier är mer dynamiska än västerländska. Så är knappast fallet, förklarar artikeln:

"Asian countries have to grow faster because they're starting from a much lower base.

Asian capitalism does have three unique features, but they do not necessarily confer competitive advantages. First, Asian states intervene more in the economy through industrial policy, infrastructural investment, and export promotion. But whether that has made Asian capitalism more dynamic remains an unresolved puzzle. The World Bank's classic 1993 study of the region, "The East Asian Miracle," could not find evidence that strategic intervention by the state is responsible for East Asia's success. Second, two types of companies-family-controlled conglomerates and giant, state-owned enterprises-dominate Asia's business landscape. Although such corporate ownership structures enable Asia's largest companies to avoid the short-termism of most American firms, they also shield them from shareholders and market pressures, making Asian firms less accountable, less transparent, and less innovative."


Ännu en tes är att asiatiska länderna kommer att gå om västländerna ifråga om innovationer. Inget tyder dock heller på den saken:

"If you look only at the growing number of U.S. patents awarded to Asian inventors, the United States appears to have a dramatically receding edge in innovation. South Korean inventors, for example, received 8,731 U.S. patents in 2008-compared with 13 in 1978. In 2008, close to 37,000 U.S. patents went to Japanese inventors...

...Reports of the death of America's technological leadership are, to paraphrase Mark Twain, greatly exaggerated. Although Asia's advanced economies, such as Japan and South Korea, are closing the gap, the United States' lead remains huge. In 2008, American inventors were awarded 92,000 U.S. patents, twice the combined total given to South Korean and Japanese inventors. Asia's two giants, China and India, still lag far behind

Asia is pouring money into higher education. But Asian universities will not become the world's leading centers of learning and research anytime soon. None of the world's top 10 universities is located in Asia, and only the University of Tokyo ranks among the world's top 20. In the last 30 years, only eight Asians, seven of them Japanese, have won a Nobel Prize in the sciences. The region's hierarchical culture, centralized bureaucracy, weak private universities, and emphasis on rote learning and test-taking will continue to hobble its efforts to clone the United States' finest research institutions.

Even Asia's much-touted numerical advantage is less than it seems. China supposedly graduates 600,000 engineering majors each year, India another 350,000. The United States trails with only 70,000 engineering graduates annually. Although these numbers suggest an Asian edge in generating brainpower, they are thoroughly misleading. Half of China's engineering graduates and two thirds of India's have associate degrees. Once quality is factored in, Asia's lead disappears altogether. A much-cited 2005 McKinsey Global Institute study reports that human resource managers in multinational companies consider only 10 percent of Chinese engineers and 25 percent of Indian engineers as even "employable," compared with 81 percent of American engineers."


Kinas växande makt kommer att begränsas:

En annan tes är att Kina kommer att dominera Asien. Sant - men bara till viss del. Kina kommer med största sannolikhet att ersätta Japan som världens näst största ekonomi, och dess makt och inflytande i regionen kommer tveklöst att öka. Men Kina har starka konkurrenter som helt enkelt inte kommer att tillåta Kina att göra vad som helst. Kina har nämligen grannländer med lika stort nationellt självförtroende, och som tidigare sagts så har Kina inte - till skillnad från USA - någon ideologi som inspirerar dess grannländer:

"China has formidable neighbors in Russia, India, and Japan that will fiercely resist any Chinese attempts to become the regional hegemon. Even Southeast Asia, where China appears to have reaped the most geopolitical gains in recent years, has been reluctant to fall into China's orbit completely. Nor would the United States simply capitulate in the face of a Chinese juggernaut.

For complex reasons, China's rise has inspired fear and unease, not enthusiasm, among Asians. Only 10 percent of Japanese, 21 percent of South Koreans, and 27 percent of Indonesians surveyed by the Chicago Council on Global Affairs said they would be comfortable with China being the future leader of Asia.

So much for China's charm offensive."


USA:s inflytande i Asien härrör från flera källor:

En annan rådande tes är att USA förlorar inflytande i Asien. Så inte alls. Artikeln förklarar att USA:s krig i Irak och Afghanistan tveklöst begränsar nationens globala kapacitet, och att Kinas yuan börjat ersätta den tidigare mäktiga amerikanska dollarn. Men USA:s inflytande springer ur så många olika källor:

"America's leadership in Asia derives from many sources, not just its military or economic heft. Like beauty, a country's geopolitical influence is often in the eye of the beholder. Although some view the United States' declining influence in Asia as a fact, many Asians think otherwise. Sixty-nine percent of Chinese, 75 percent of Indonesians, 76 percent of South Koreans, and 79 percent of Japanese in the Chicago Council's surveys said that U.S. influence in Asia had risen over the past decade.

Another, perhaps more important, reason for the enduring American preeminence in Asia is that most countries in the region welcome Washington as the guarantor of Asia's peace. Asian elites from New Delhi to Tokyo continue to count on Uncle Sam to keep a watchful eye on Beijing."


I ekonomiskt avseende så har USA också goda chanser att göra come-back, just därför att landet har mekanismer som kan begränsa och reparera konsekvenserna av ekonomiska nedgångar.

Artikeln som i dess helhet kan läsas här är mycket intressant och en av de allra bästa Kina-analyser jag någonsin läst och ger ett perspektiv på Kina som hittills varit okänt för mig. Mycket läsvärt. Och mycket positivt.

Se även tidigare inlägg:

Kinas tilltagande militärmakt 20090326

Kina: vän eller fiende? 20090124

John Kerry hånar Sarah Palin

Senatorn John Kerry - som 2004 var Demokraternas presidentkandidat - hånade häromdagen Sarah Palin, när han i ett tal inför en samling Demokrater kommenterade incidenten med South Carlinas förvunna guvernör Mark Sanford och sa:

“Too bad. If a governor had to go missing it couldn’t have been the governor of Alaska. You know, Sarah Palin.’’ Vilket fick hans Demokratiska partivänner att skratta.

Den konservativa bloggen Blogs for Victory kommenterar Kerrys uttalande, och manar honom att avgå:

"We’ve got enough problems on our plate and we just can’t afford to have this incredibly stupid man remain in the United States Senate... Just go - move to France…heck, no, that is too mean to the French…move to Cambodia and set up house where you went on that secret mission for Nixon before he became President. Main thing - just get lost."

Jag instämmer. John Kerry är en av de sämre senatorerna i den amerikanska Kongressen. Och ett av Obamas mer vettiga val var att inte ta med John Kerry i sitt kabinett.

Se även tidigare inlägg:

Palin godtar Lettermans ursäkt 20090616

Sjukvård i det amerikanska mitten-höger-samhället

Sjukvårdsfrågan i USA är (tycker i alla fall jag) en av de allra svåraste politiska frågor att sätta sig in i. Det går att förstå vissa argument och vissa aspekter av den amerikanska sjukvården - men jag har inte lyckats fått något bra helhetsgrepp om systemet överlag, inte ens av mina amerikanska bekanta. Den uppfattning jag fått av frågan är dock följande (den som eventuellt faktiskt kan en hel del om detta ämne får gärna upplysa mig):

Amerikansk sjukvård är inte helt olikt amerikanskt utbildningsväsende: de har några av världens bästa såväl sjukhus som universitet, som årligen levererar tusentals topp-intellektuella och utför tusentals topp-operationer. Samtidigt har USA ett sjukvårdssystem där fattiga tvingas välja om de vill operera en fot eller en ryggkota när de ramlat ner från ett tak (jag känner en person som stod inför exakt det dilemmat) eftersom de inte hade någon sjukförsäkring som täckte olyckan och inte hade råd att utföra båda operationerna med egna pengar.

Ett system alltså helt olikt det svenska (och europeiska) där privat köpkraft bestämmer vilka vårdmöjligheter som finns att tillgå (precis som marknadsprinciper bestämmer vilken bil vi i Sverige har råd att skaffa oss). Vi svenskar kan förfasa oss över det orättvisa i det amerikanska vårdsystemet, och jag har svårt att tro att ens Wallenbergarna skulle förespråka en total avreglering av den allmänna svenska sjukvården. Vi är vana, uppväxta - och ärligt talat, överlag är vi nog också rätt nöjda med det svenska systemet.

President Obama önskar inte se ett amerikanskt sjukvårdssystem som blir som Europas - där alla har rätt till samma sjukvård, men där rika ska tvingas leva på samma villkor som de fattiga. Det enda han egentligen vill är att införa två parallella system; de som är nöjda med de försäkringar, de sjukhus och den doktor de har - ska få fortsätta vara nöjda med det. Men de miljontals amerikaner som (av olika orsaker) saknar försäkring ska erbjudas vård inom ett statsfinansierat system (ett system där staten kräver att alla har sjukvårdsförsäkring, men där staten går in och betalar delar av denna för dem som inte har råd). För en svensk (åtminstone om man inom ett svenskt politiskt spektrum befinner sig på högerkanten) så låter detta vettigt.

Obamas förslag låter dock inte lika vettigt i amerikanska öron. Inte därför att de anser att deras nuvarande system fungerar bra - en stor majoritet vill se en stor sjukvårdsreform. Så långt är de (inklusive Republikanerna) med på Obamas linje. Däremot tycks betydligt färre vara intresserade av att finansiera ett sådant system. Somliga menar att det systemet oundvikligen kommer att försämra marknaden för den privata sjukvården. En privat vård som legat till grund för tusentals innovationer. I följande artikel i Wall Street Journal hänvisar Karl Rove till Stanford Universitys professor Scott Atlas som gör några poänger:

-mellan 1998-2002 så lanserades dubbelt så många nya mediciner i USA jämfört med i Europa.

- USA:s fem toppsjukhus utför fler medicintester (clinical trials, med försökspersoner, för att utveckla nya läkemedel) än alla sjukhus i något utvecklat land.

- 40% av dem som reser iväg för att få professionell sjukvård reser till USA

Att amerikaner i stor utsträckning anser att det är något fel med ett system som lämnar så många utanför, eller på sidan om, och där kostnaderna för staten likväl skjuter i höjden gör att de stöder en reform. Amy Walter skriver i följande artikel i National Journal:

"Americans aren't proud of the inequities in the current health care system. In the most recent CBS News/New York Times poll, 73 percent agreed that the fact that "many Americans do not have health insurance" is a "very serious" problem. The Diageo/Hotline poll found that 62 percent supported a "major overhaul" of health care. Pew found that 75 percent favored "changing the health care system in this country so that all Americans have health insurance that covers all medically necessary care."


Att finansiera ett system där alla, även de fattigaste amerikanerna ges möjlighet till full sjukvård skulle dock innebära skattehöjning. Här är statistiken skiftande - medan CBS/Times hade en undersökning den 12-16 juni där betoningen på frågan handlade om att hjälpa dem som var utan försäkring, så sa 57% att de var beredda att betala högre skatter. Men när CNN i en undersökning i maj ställde samma fråga men ur en annan vinkel, där betoningen låg på att skatterna skulle ökas för att kunna försäkra alla amerikaner, eller ett system där skatterna inte skulle ökas men där alla amerikaner heller inte skulle bli försäkrade, så fördelade sig procenten på 47-47%.

Den stora fruktan som råder för en hälsoreform är dock inte skattehöjningar, som amerikaner faktiskt tycks kunna acceptera - om det hela bara framställs på rätt sätt - utan rädslan för att själv få en sämre sjukvård. Ett icke-perfekt system till trots så är nämligen miljoner amerikaner utomordentligt nöjda med det system de har för egen del, och klagomålen gäller främst vad de hört om andras öden, inte sin egen sjukvård. Amy Walter fortsätter:

"...people are much more satisfied with their own care than they are with the country's overall. In the Kaiser poll, a majority (52 percent) say that their family would either be worse off or unaffected by any health care reform. Yet 57 percent think that the country would be better off if Congress passed health care reform.

That means that when the possibility is raised that one's own care could be affected, well, folks are less charitable. Paying a bit more in taxes is one thing. But limiting access to doctors, tests and care is totally off limits. In the CBS/Times poll, 68 percent said they'd be concerned that a public plan would limit access to tests and treatments."


Obama har försökt argumentera för att han inte är intresserad av ett europeiskt eller kanadensiskt socialiserat sjukvårdssystem, och att villkoren för dem som har det bra inte ska försämras. Det är dock det sistnämnda som många har väldigt svårt att tro på, i alla fall att det ska hålla långsiktigt - och ett argument Obama måste ta upp om han vill få igenom den sjukvårdsreform som för några veckor och månader sedan tedde sig mycket enklare att få igenom än den nu tycks vara. Obama som under större delen av sitt liv tillhört de mer liberala kretsarna av amerikansk politik har konfronterats med ett faktum: att USA trots allt fortfarande tycks vara just ett mitten-höger-samhälle - där vanliga medborgare (till skillnad från te x svenskar) faktiskt oroar sig för saker som statsskulder, och inskränkningar på deras egna valmöjligheter.

Källor: Wall Street Journal, National Journal

Se även tidigare inlägg:

Skrämmande Republikansk sjukvårdspropaganda 20090621

torsdag 25 juni 2009

Jon Stewart sammanfattar Mark Sanfords äventyr

Jon Stewart på The Daily Show Mark beskriver Mark Sanfords otrohetsaffär och senaste kurragömmalek och sammanfattar komiskt Republikansk sexualmoral:

The Daily Show With Jon StewartMon - Thurs 11p / 10c
Governor Mark Sanford's Affair
www.thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Political HumorJason Jones in Iran


En passande kommentar tål att göras: År 2000 ställde en Republikansk presidentkandidat, som i likhet med Mark Stanford också arbetade som guvernör, upp i presidentvalet därför att han ville återställa värdighet i Vita Huset, efter att en viss Bill Clinton efter egen bekännelse "hade syndat" i Ovala Rummet. Den Republikanske kandidaten hade kampanjat för Vita Huset redan 1988 - men då för sin fars räkning. Under den kampanjen flög han tillsammans med en kongressman och en senator som spenderade tiden på planet med att dricka - desto mer de drack desto högre började de tissla om de flickvänner de hade på sidan om sina fruar. Den blivande guvernören och presidenten lyssnade ett tag, skrattade där han kunde och sa till slut: "I´m a lucky man to have Laura." Vilket fick de två andra att tystna. Men George W. Bush som han hette, fortsatte - och skruvade upp stämningen igen genom att föreslå att de tre tillsammans skulle skåla för Larua. Vilket de också gjorde.

Jag måste säga att jag saknar den killen. Och tidvis nog lär förmodligen även hans partikamrater göra samma sak. I jämförelse med guvernör och fd potentiell presidentkandidat Mark Sanford så gör de nog redan det.

Se även tidigare inlägg:

Jenny Sanfords uttalande om makens otrohet 20090625

Jon Stewart pratar om abort med Mike Huckabee 20090621

Jenny Sanfords uttalande om makens otrohet

Guvernör Mark Sanfords hustru Jenny släppte igår följande uttalande i samband med hennes makes offentliggörande om sin otrohetsaffär, där hon förklarar sin syn på saken och varför hon inte visste var han befann sig:

I would like to start by saying I love my husband and I believe I have put forth every effort possible to be the best wife I can be during our almost twenty years of marriage. As well, for the last fifteen years my husband has been fully engaged in public service to the citizens and taxpayers of this state and I have faithfully supported him in those efforts to the best of my ability. I have been and remain proud of his accomplishments and his service to this state.

I personally believe that the greatest legacy I will leave behind in this world is not the job I held on Wall Street, or the campaigns I managed for Mark, or the work I have done as First Lady or even the philanthropic activities in which I have been routinely engaged. Instead, the greatest legacy I will leave in this world is the character of the children I, or we, leave behind. It is for that reason that I deeply regret the recent actions of my husband Mark, and their potential damage to our children.

I believe wholeheartedly in the sanctity, dignity and importance of the institution of marriage. I believe that has been consistently reflected in my actions. When I found out about my husband's infidelity I worked immediately to first seek reconciliation through forgiveness, and then to work diligently to repair our marriage. We reached a point where I felt it was important to look my sons in the eyes and maintain my dignity, self-respect, and my basic sense of right and wrong. I therefore asked my husband to leave two weeks ago.

This trial separation was agreed to with the goal of ultimately strengthening our marriage. During this short separation it was agreed that Mark would not contact us. I kept this separation quiet out of respect of his public office and reputation, and in hopes of keeping our children from just this type of public exposure. Because of this separation, I did not know where he was in the past week.

I believe enduring love is primarily a commitment and an act of will, and for a marriage to be successful, that commitment must be reciprocal. I believe Mark has earned a chance to resurrect our marriage.

Psalm 127 states that sons are a gift from the Lord and children a reward from Him. I will continue to pour my energy into raising our sons to be honorable young men. I remain willing to forgive Mark completely for his indiscretions and to welcome him back, in time, if he continues to work toward reconciliation with a true spirit of humility and repentance.

This is a very painful time for us and I would humbly request now that members of the media respect the privacy of my boys and me as we struggle together to continue on with our lives and as I seek the wisdom of Solomon, the strength and patience of Job and the grace of God in helping to heal my family.


Källa: Real Clear Politics

Se även tidigare inlägg:

Mysteriet kring Mark Sanford avslöjat 20090624

Ahmadinejad gnäller på Obama

På sin presskonferen i förrgår tog president Obama avstånd från Iranregimens våld på ett tydligare sätt han gjort tidigare. Irans president (som formellt sett tråkigt nog fortfarande är president) Mahmoud Ahmadinejad anklagade dock Obama för att lägga sig i, och sa att Obama nu uppträder precis som Bush:

- Herr Obama gjorde ett misstag som sade detta. Vår fråga är varför han föll i denna fälla och sade saker som Bush brukade säga,
sade Ahmadinejad, som trots sin huvudroll i tumultet i Iran har hållit en låg profil.

- Jag hoppas att du (Obama) ska sluta lägga dig i Irans affärer och uttrycka ånger så att alla iranier får veta det, fortsatte Ahmadinejad, enligt SVD.

En felaktig slutsats vore dock att tro att situationen skulle ha varit bättre om Obama inte sagt något alls om regimens övergrepp. Ahmadinejad och Irans teokratiska regim gör som de alltid gjort - de spelar sin nya version av "ett stort spel" och gör allt för att förmå omvärlden att göra eftergifter, men gör själva inga alls. Obama gjorde rätt som skruvade upp kritiken - något han förhoppningsvis fortsätter med.

Se även tidigare inlägg:

Obama håller presskonferens 20090624

Neda: "Irans ängel" 20090623

onsdag 24 juni 2009

Mrs Blagojevich lämnar Costa Rica

Patricia Blagojevich fick stanna i 23 dagar i NBC:s dokusåpa "I'm a Celebrity... Get Me Out of Here!" som utspelas i Costa Rica innan hon röstades ut, och nu får återvända till sin familj i Illinois, där hennes make - tidigare guvernör Rod Blagojevich, som ursprungligen hade valts ut att medverka i serien står inför ett korruptionsåtal.

Källa: MSNBC

Se även tidigare inlägg:

Rod Blagojevich hälsar på sitt alter ego 20090614

Mysteriet kring Mark Sanford avslöjat

Mysteriet kring South Carolinas guvernör Mark Sanford tycktes för ett ögonblick vara löst: han åkte iväg för att bergsvandra på egen hand och beordrade sina livvakter och medarbetare att stanna hemma, men glömde att informera sin stab mer specifikt om resan, som därför gav ett tämligen tafatt svar till media, vilket sedan ledde till vidare spekulationer.

Smått korkat, måhända. Och knappast något behjälpligt i en eventuell tänkbara presidentkampanj 2012. Men inte hela världen.

Tills nu.

Ny information kom snart fram som visade att Mark Sanford i själva verket åkt iväg till Sydamerika där han hade tänkt stanna tills på torsdag. Men ett samtal från hans stabchef fick honom att förstå att hans nästan veckolånga frånvaro hade lett till stora spekulationer - något som fick honom att återvända hem.

Men vad gjorde han då i Sydamerika? I Buenos Aires, Argentina närmare bestämt. Jo, guvernören förklarade att han ville vara lite spontan och därför åkte till Sydamerika istället för vandringsleden i Appalacherna, dock i samma syfte: att rensa huvudet, och komma ut från den politiska bubbla han vanligtvis befinner sig i. Skumt minst sagt. I synnerhet när hans hustru inte hade någon aning om var han var, men likväl verkade föga orolig för sin man.

CNN har här ett inslag om den saken.

Men historien slutar inte där. När guvernör Sanford idag kom hem höll han en presskonferens och gjorde en bekännelse - och erkände att han varit otrogen med en kvinna han träffat redan för åtta år sedan, men som han för ett år sedan börjat få känslor för. Här är Mark Sanfords bekännelse - en bekännelse som låter ganska snarlik Bill Clintons "Jag har syndat-bekännelse":



Mark Sanford kan nog säga adjö till presidentambitionerna, och lär inte kunna komma ens lika långt som Demokraten John Edwards från grannstaten North Carolina, som trots allt valde att inte erkänna sin otrohet tills efter att han gett upp. Kanske tänkte Sanford dock att det var bättre att erkänna sin otrohet än att låta rykten surra om att han hade psykbryt.

Till hans försvar kan sägas att han dock verkar uppriktig i sin bekännelse, och han förklarar att han också tänker avsäga sig ordförandeskapet för the Republican Governors Association.


Se även tidigare inlägg:

Mark Sanford förvånad över uppståndelsen 20090624

Huckabee endorsar Marco Rubio

Mike Huckabee endorsar här den Marco Rubio i dennes primärvalskamp med guvernör Charlie Crist om Floridas senatsplats. Charlie Crist leder stort och det är inte mycket som indikerar att Rubio har någon möjlighet att vinna. Kanske kan Huckabees endorsement hjälpa honom på traven. Jag gillar Marco Rubio väldigt mycket och hoppas att han vinner över Crist - men oavsett hur den här valkampanjen går, så har Rubio tveklöst tiden framför sig. Här är Huckabee:



Se även tidigare inlägg:

Fler inslag med Marco Rubio 20090527

Möt Marco Rubio - kanske Floridas kommande Republikanske Senator? 20090527

Mark Sanford förvånad över uppståndelsen

Mark Sanford säger att han kommer att återgå till jobbet som vanligt imorgon, men däremot är han förvånad över all uppståndelse kring hans "försvinnande" över helgen. En reaktion som föranleder frågan: Hur förväntade han sig egentligen att folk skulle reagera?



Se även tidigare inlägg:

Guvernör Sanford drar iväg på egen hand 20090623

Nya Nixon-band offentliggjorda

154 nya timmar inspelat bandmaterial med Richard Nixon från januari och februari 1973 har offentliggjorts. Band som kommer att ge historiker mycket nytt att bita i i sökandet efter nya infallsvinklar på en av USA:s mest kontroversiella presidenter. 1973 var året när Rove vs Wade - beslutet som gav kvinnor rätt att göra abort fattades av Högsta Domstolen. På banden ger Nixon sin kommentar om saken, där han förstår att abort ibland kan vara nödvändigt - något många abortförespråkare idag också anser, men där Nixons exempel på när detta är nödvändigt förmodligen inte delas av de flesta av dagens abortförespråkare:

Obama håller presskonferens

Obama höll igår en presskonferens där han talade om de brännande frågorna gällande sjukvårdsreform, förnyelsebar energi och situationen i Iran. Gällande Iran tog president Obama tydligt avstånd från regimens våld mot demonstranterna, och sa att de som står upp för rättvisa, står alltid på rätt sida av historien - ett uttryck förmodligen valt med stor omsorg - i ljuset av den kritik han själv fått för att "inte stå på rätt sida av historien" genom att väldigt länge varit väldigt tyst i frågan om Iran. Här är presskonferensen:

tisdag 23 juni 2009

Guvernör Sanford drar iväg på egen hand

South Carlinas guvernör Mark Sanford försvann i fredags utan att meddela någon om vart - inte ens sin egen familj. Här är ett inslag om mysteriet:



Var håller guvernören hus?

Spekulationerna har inte låtit sig vänta. I ett blogginlägg på Newsweek skriver en person så här:

"Now this is a strange story: South Carolina Gov. Mark Sanford left his executive mansion on Thursday night and hasn’t been seen since. According to the Associated Press, his wife doesn’t know where he is, ditto for his security detail who hasn’t been able to reach him. Lt. Gov. Andre Bauer, who would presumably be in charge, doesn’t know what’s going on. His office has been told by Sanford’s office that he’s been located and is fine--though they seem unwilling to provide any details."

Ett perfekt upplägg till en bra politisk deckarthriller.

Nu är gåtan dock löst. Mark Sanford drog iväg för att vandra i Appalacherna - och rensa huvudet från den senaste tidens lagstiftningsprocess, där han bland annat förlorade i sitt försök att avvisa 700 miljoner av regeringens stimulanspengar. Sanford har dock fått stark kritik för sitt hemlighetsmakeri - inte minst från oppositionen, som anser att en guvernör inte bara kan dra iväg hur som helst, utan att meddela vart och utan möjlighet att kontakta.

"We've been concerned by the governor's erratic behavior for some time," sa Senatens Demokratiske minoritetsledare John Land innan det stod klart vad guvernören gjorde, och fortsatte med att säga att han bad för Sanford och dennes familj, och hoppades att Sanford var i säkerhet.

Guvernörens talesman Joel Sawyer berättade dock igår vad guvernören hade för sig, men sa att han inte visste var någonstans på vandringsleden i Appalacherna som guvernören befann sig.

Mark Sanford har är en potentiell Republikansk presidentkandidat inför valet 2012. Hans hemliga bergspromenad har dock fått rykten att surra om att han är ansvarslös, har psykiska problem etc. Rykten som knappast lär vara till hjälp i ett eventuellt försök att bli president.

Källa: CNN

Se även tidigare inlägg:

Därför vill South Carolina inte stimuleras kortsiktigt 20090322

Guvernör Mark Sanford säger nej till stimulanspaketet 20090314